TENNISEN FÅR BETALA FÖR REEPALU-DOKTRINEN

"Ser ni en israelisk tennisspelare, hissa upp honom i den här kroken och kasta sedan fallfrukt på han..."

Jag skäms nästan över att ha samma ursprung som Malmös borgmästare, Ilmar Reepalu. Denna man som på eget bevåg börjat bedriva en egen utrikespolitik, staden Malmös utrikespolitik, som syftade till att börja bojkotta och fördöma det enda land i mellanöstern som de facto är en demokrati. Reepalu, hans partivänner ock koalitionsbröder vänsterut markerade tydligt mot det israeliska angreppet på Gaza genom att i strid med polisens bedömningar se till att våra svenska tennisspelare fick spela utan publikens stöd i ryggen. Frågan är varför inte Reepalu stod på barrikaderna när den demokratiska världen 1980 valde att bojkotta OS i Moskva efter ett överfall på ett grannland vid namn Afghanistan. Då hette det från svensk sida att idrott och politik inte skall blandas ihop, en doktrin jag stödjer...

Reepalu har gjort sin stad ökänd över hela vida världen. En amerikansk herre som jag träffade på Falklandsöarna förra våren har hört av sig och undrat vad som händer i vårt land, och jag blev honom svaret skyldig. Jag vill klarlägga en sak innan vänstermobben börjar kommentera inlägget: Jag tycker det är bedrövligt att Nethanyahu vann det israeliska valet, att Israel tar steg efter steg i fel riktning och inte förstår att en två-statslösning är den enda hållbara lösningen för att få fred. Lika bedrövligt var det övervåld som den israeliska försvarsmakten använde i sin jakt på raketskjutande terrorister, en drös mordkommandon från IDF som skickats in för att slå ut dessa skulle ha besparat civila palestinier onödigt lidande. Men, idrott och politik hör inte ihop!

Nu har reaktion på det Röda Malmös självsvådliga utrikespolitik kommit och det är det Svenska tennisförbundet som får ta "skiten", att betala lite drygt 330.000 kronor i böter till sin internationella motsvarighet samt ett antal pålagor som måste följas framöver för att inte mer bestraffningar skall bli aktuella. Som om det inte räckte med förlusten mot Israel på tennisplanen, utan publikens stöd i ryggen och med all massmedial fokus på något som hände utanför stadion. Jag hoppas att Malmö stad ersätter Tennisförbundet för dessa utgifter, men fan tro't... Att staden Malmö inte kommer att få arrangera några Davis Cup-matcher i sin stad de kommande 5 åren är väl egentligen ingen bestraffning. Så korkade kommer aldrig tennisförbundet att vara att man tror sig kunna arrangera en match i staden där populismen är stadsreligion.

Nej, så länge Reepalu sitter i stadshuset i Malmö och försöker köra ett eget utrikespolitiska race så borde inga internationella idrottsevenemnag överhuvudtaget förläggas till skåningarnas huvudstad. Rådet till Ishockeyförbundet är att avlägsna Malmö som spelplats i nästa svenska ishockey-VM 2013 om Reepalu mot förmodan sitter kvar. Vad kommer då hända om ett amerikanskt F-16 råkar släppa en bomb på några oskyldiga afghaner? Jo, då kommer USA att få spela utan publik när Reepalu-doktrinen efterlevs...

Länkar: SvD, DN, SydS

KONTRAPRODUKTIVT KYCKLINGSTOPP PÅ SöS

En av de stora nyheterna i dagens SvD är att min fantastiska arbetsplats, landstingets stolthet och ekonomiska framgångssaga Södersjukhuset, skall sluta servera kyckling till såväl vårdtagare som personal. Detta efter att några galningar fått för sig att stoppa glas i dessa vanligtvis så goda köttbitar...

Kycklingstoppet på SöS är dock bara ett spel för galleriet. De som har legat på något av landstingets sjukhus vet att man i bästa fall får en vattnig biprodukt med en kötthalt på knappt 12-15% den dagen det står kyckling på menyn. Är det sedan kycklinggryta eller kycklingpasta som serveras får man ta till de fina mikroskopen på patologen för att överhuvudtaget hitta spår av kyckling i födan. Att då tro att en glasbit skulle kunna gömmas i dessa produkter är inget annat än fria fantasier, våra vårdtagare har ätit tryggt men smaklöst och kommer fortsätta äta tryggt men smaklöst.

Med den betalningsmodell som vi i dag har i Stockholms Läns Landsting så skulle det väl förvisso vara bra rent ekonomiskt ifall några patienter eller ännu hellre personal fick små glasbitar i magen, små bitar som perforerar magsäcken eller tarmarna. Ju mer avancerade behandlingar, ju mer komplikationer desto mer pengar till sjukhuset...

Är det måhända därför som KS med sin urusla ekonomi hoppas rädda upp situationen genom att fortsätta servera kyckling till de stackare som redan lider alla helvetets kval över att befinna sig i Babels Hus ute i vildmarkerna kring Flemingsberg eller i det skabbiga komplexa komplexet uppe i Solna? Att de KS-anställda redan i den här situationen är avundsjuka på oss som arbetar på ett sjukhus med en ekonomi i balans och som denna månad fick en bonus för att vi arbetat så bra kan ju skapa en grogrund för desperata handlingar. Kanske skulle vår bonus bli högre ifall vi också drog tillbaka stoppet och fortsatte servera något som påminner om kyckling?

Läge att ringa in Doktor Glas...?

Länkar: SvD, AB, Svenskbladet

SÅ HJÄLPER VI GEORGIEN - IGEN!

Henrik Dorsin presenterades redan igår stolt av den georgiska kulturministern utanför den svenska ambassadens cocktail-tält i Tbilisi. Är det bara jag som tycker att georgiern är lik Lotta Ramel?

Efter det att den svenska försvarsmakten till det ansvariga statsrådet Tolgfors extrema tillfredsställelse exporterat ett miljöledningssystem till den hotade nationen Georgien alldeles innan de sovjetiska stridsvagnarna och attackhelikoptrarna just gjorde den georgiska armén till brännbart avfall, metallåtervinning och annat smått och inte alls så gott så är det nu dags för lite verklig hjälp till våra vänner i Georgien.

Genom högt uppsatta tjänstemän på EBU, European Broadcasting Union, så har Tokmoderaten denna natt fått det bekräftat att Georgien kommer att delta i den Melodifestivalfinal som skall hållas i Moskva den 16 maj. Georgien uteslöts de facto från tävlingen när man inte fick tillåtelse att sjunga en trudelutt vid namn "We don't wanna put in" - Vi vill inte stoppa in. Orsaken till att man från tävlingsledningens sida hade synpunkter på låten var INTE de närmast övertydliga sexuella anspelningarna som de lättklädda damerna från Georgien stönade fram, nej man fick det på något absurt sätt till att det handlade om att skjuta Putin. Ingenstans i texten framgår det att det handlar om detta, men i ett land där humorn hos ledningen är lika bortblåst som yttrandefriheten hos folket så läser man in nidtexter i allt... Se själva, och avgör.



Nu har det dock löst sig på ett närmast fantastiskt sätt, och som innebär att Sverige i princip kommer ställa upp med två bidrag varav ett under georgisk flagg. Det har hänt förut när Anna Sahlin sjöng för ett annat land som lider av sin närhet till just Ryssland, mitt andra hemland Estland. När den georgiska ambassadören fick se Henrik Dorsin och hans vänner sjunga Tingeling i ryskt format så blev han lyrisk, så lyrisk att han genast hemställde hos Svante Stockselius att få återanmäla Georgien med denna låt istället.

Efter långa funderingar har detta beviljats enligt mina högt uppsatta källor inom EBU. Förutsättningen är dock att scenshowen ändras för att inte uppröra värdnationen. Detta har georgierna lovat, och de dansade kosackerna och de lättklädda flickorna med den röda stjärnan i aktern kommer nu att ersättas av georgiska soldater ur den 13. Lätta bataljonen "Shavnabada". Dessa kommer att ackompanjera Dorsins sjungande med en dekapitering av en Gollum-docka (...rätt lik Putin faktiskt) på scenen med en gammal skära från en omkullvält Leninstaty, en slakt med rituella förtecken av en rysk björn samt ett våldsamt fjäderplockande av en två-hövdad örn medan den fortfarande kvittrar och flaxar. Spektakulärt är bara förnamnet...



Det känns skönt att vi återigen ställer upp för Georgien i denna tid då landet fortfarande lider efter kriget förra sommaren och nu under några veckor känt sig utmobbade av melodifestivalens alla politrucker. Tingeling, Tingeling goes Tbilisi! Horrah... 12 points goes to Georgia.

Länk: DN, AB, SvD

"SLICKEPINNEN" SMITTAR SYNDAREN...

Hallelujah! Äntligen en nyhet som kan få den perverterade mänskligheten att sansa sig och förstå att genitalierna har en huvudfunktion - reproduktion och spridning av arvsmassan. Visst, den manliga dolmen har en nog så viktig sekundärfunktion i att kissa på alla toalettringar man stöter på samt finnas till där i brallan när man inte har någon annanstans att placera handen. Nyheten handlar om att det är förenat med livsfara att stoppa in andra slickepinnar i munnen än sådana som är tillverkade i en auktoriserad godisfabrik...

Mänskligheten är ju mycket för att experimentera, och det är väl positivt eftersom vi genom forskning och experimentslusta hittat på sådana fina saker som kärnvapen, truppmina 11 "Lille Skutt"(som på ett effektivt sätt kunde eliminera en "slickepinne"), nervgas, landsting och socialism. Även på det erotiska planet har det dock funnits en vilja bland vissa sexual-liberala tokskallar att tänja på gränserna för vad som är acceptabelt. Som den konservativa gubbe jag är så anser jag att det finns en plats, förrutom i min hand när jag kissar på ringen eller i de sköna bomullskalsongerna, där min "köttflöjt" hör hemma och det är i det femala hålrum där man avlar barn. Dessutom skall detta ske utan att mannen, i detta fall undertecknad, behöver anstränga sig. Den fysiska aktiviteten som krävs för att kopulera på ett framgångsrikt sätt ombesörjs av kvinnan. Det finns ju en slogan som lyder "Kvinnor kan!", det är väl bra om de visar detta även i samlivet.

Dock så visar det sig att sexual-liberalerna eller de perverterade hedningarna i arbetarrörelsen tycker att det krävs så mycket mer än ovan nämnde arrangemang för att må bra. Där skall "köttflöjten" spela i avfallsluckan, i födoinkastet och ibland mellan två köttbullar för att spänningen skall infinna sig. Vem har blivit med barn av ett träget gnidande i akterpartiet är den naturliga frågan, vem har fått se ett välskapt foster förlösas genom munnen? Svaret är enkelt, ingen! Men skall man då inte ha rätt att göra vad man vill i samlivet? Jodå, men kom då inte gnäll den dagen du har fått cancer i tonsillerna för att du är en perverterat sökande individ som måste använda alla kroppsöppningar för att få samspelet med partnern att fungera.

Röker man och får lungcancer har man ingen annan att skylla på än sig själv, super man sig till en skrumplever så finns ansvaret i ens egna nävar och får man cancer i tonsillerna så kanske man borde tänkt sig för både en och två gånger innan de där tillfällena när man försökte härma Linda Lovelaces fördärvliga beteende...

Länk: SvD

SOUNDS OF THE UNIVERSE - TRE VECKOR AV VÄNTAN

Även om jag själv betraktar mig som en gammal konservativ stofil så finns det ju vissa fördelar med att världen går framåt. Man kan ju tänka tillbaka på den gamla goda tiden, när man med lång snedlugg, läderslips och kläder som bara gick i svart eller vitt sprang uppför trapporna med sin nyinköpta LP med Depeche Mode med ambitionen att så snabbt som möjligt få den att börja snurra med 33 varvs hastighet. Ofta hade man hört en singel, som gjort en än mer förväntansfull men inte mer än detta enda smakprov. Själv minns jag hur den absolut bästa Depeche Mode låten enligt mina öron "Stripped" följdes upp av ett mästerverk vid namn "Black Celebration" - när tonerna till titelspåret klingade ut så rann tårarna av glädje, det var ju bara så bra!

Varje gång Depeche Mode har släppt en ny LP eller CD så har det varit en orgie i avlyssningar, och varje gång har jag varit nöjd - med ett undantag: Exciter... Jag brukar ju älska allt DM presterar, tror till och med att jag skulle sitta och stampa takten till ett ljudspel där David Gahan pruttade fram tonerna till "Oberkorn" men Exciter föll mig helt enkelt inte i smaken. Måhända hade jag för höga förväntningar än det resultat jag lyssnade till men än idag så framstår Exciter som den enda icke-fullkomliga DM-skivan.

Om tre veckor så kommer den nya CD:n "Sounds of the Universe" och även om jag med välbehag minns tillbaka på det där tillfället när jag kunde sitta och för första gången njuta av synthslingorna och trummaskinens ihärdiga bankande så har den nya tekniken nu gett mig möjligheten att långt innan skivsläppet lyssna igenom de allra flesta spåren på Youtube. Nyfikenheten tar överhand, och jag dyker in bland hemmagjorda videos med låtarna som ännu inte släppts. Tro mig, det här kommer bli bra - väldigt bra!

Som den gamla konservativa stofil jag betraktar mig som så är det med stor tillfredsställelse jag konstaterar att Depeche Mode återigen går tillbaka till sina rötter. På de senaste skivorna, som ju är fruktansvärt bra med undantag av Exciter, så har ju gitarrer och en mänsklig trummis tagit allt mer plats i det musikaliska framförandet. Nu är det gamla hederliga synthar, en trummaskin och pling-plong-rocken som kommer tillbaka och det med bravur...

Öppningsspåret "In Chains" får mig att bara vilja luta mig tillbaka och njuta, en stämningsfull inledning med synthar "en-masse". Den följs av "Hole to feed" som jag ännu inte hört och singeln "Wrong" som är tung, suggestiv och ett perfekt val som första singel. "Fragile tension" kommer därefter, helt OK även om det känns som om man hört den förut. Femte spåret är "Little soul", som jag inte heller hört ännu och därefter kommer de bästa spåren så här långt: "In Sympathy", underbar och alldeles förträfflig samt "Peace" - en synthorgie i plippande ljud. "Come back", som spår 8 är en hjärtskärande bön till sin älskade att komma tillbaka och den följs av det obligatoriska instrumentalspåret, denna gång med namnet "Spacewalker". Ovanligt bra faktiskt, oftast är det ju bara restprodukter från andra spår som mixats ihop. Spår nummer 10 är "Perfect", och det är jag säker på att spåret är trots att jag inte hört ett smack av den. De tre sista spåren är alla av samma goda kvalitet som de andra: "Miles away", mycket troligt singel nummer 2, "Jezebel"-helt OK och den fulländade finalen "Corrupt". Av det jag hört en härlig CD, som tar oss tillbaka till tiden då synthersizern var helig och gitarren ett satans påfund...

Come back, Come back to me! I've been waiting patiently...

NY LAYOUT - SAMMA GAMLA TOKMODERAT!

Tack Morgan, tack för allt ditt tålamod och ditt engagemang för att försköna min blogg.

Den gamle värdekonservative Tokmoderaten är numera den Nye värdekonservative Tokmoderaten, och jag hoppas att de trogna läsarna känner sig hemma i det nya formatet och den genomtänkta färgsättningen...

Själv är jag fruktansvärt nöjd, men skam vore det väl annars eftersom jag besvärat Morgan mest hela tiden med nya önskemål, och upptäckta skavanker. Men nu är Morgan i mål, och han kommer rikligen belönas för sin insats i sossofobins och ryssofobins tjänst.

Titta gärna till Morgans egen blogg, där han nu börjat ta för sig ordentligt. Det känns ju rätt fantastiskt att vi i Moderaterna i Sundbyberg har Erica och Morgan som bloggar på, med oppositionsrådet Grufman i bakgrunden som en stridsvagn i malpåse vid sidan av den oseriösa ordbajsaren som är mitt signum...

Tack Morgan! Jag tillber dig veckan ut...

ATT BELÖNAS FÖR ETT SVEK

Spira är glad över alla fina uppdrag han fått av sina nya vänner...

Ingen politiskt engagerad i Sundbybergs stad lär väl glömma den där vackra morgonen den 9 augusti 2007, dagen då Sundbyberg vaknade upp till nyheten att det val väljarna gjort lite drygt 10 månader tidigare helt saknade värde. Två äldre herrar, Michael Spira och Arne Wijkman, som funnits på valbara platser på den moderata valsedeln bestämde sig då för att göra det ideologiska helt ologiska jämfotahoppet vänsterut för att landa i socialdemokratins domäner. Den som sett Spira förstår att det skälvde till rejält på den politiska scenen i Sundbyberg när han landade...

Efter sitt skutt vänsterut togs båda herrarna emot med öppna armar av de socialdemokrater som styrt staden i 87 år och som inte alls kunde förstå att väljarna hade mage att ge dom kicken i sann demokratisk anda. Det var att återigen få sitta och styra staden som var den heliga uppgiften för ett parti som opassande nog har ordet demokrati i sitt partinamn. Vad väljarna tyckt bekymrade Helene Hellmark-Knutsson lika lite som det bekymrade Spira och Wijkman när dessa förträngde att de fyllt i en kandidatförsäkran där de på heder och samvete lovat att lämna sina uppdrag om de lämnade det parti som lyft dem till de positioner de nu sitter på. I dag vet vi att heder och moral är lika främmande för dessa herrar som respekten för sundbybergarnas vilja uttryckt i fria val.

Michael Spira har sedan avhoppet gjort en kometkarriär inom sosseriet i Sundbyberg. Helt plötsligt är den tidigare påstådda moderaten en av galjonsfigurerna i Sundbybergs socialdemokratiska nomenklatura. Spira har fått ta ansvar för Storskogens S-förening, belönats med poster i den Politiska ledningsgruppen för för Projekt Ursvik, Brotorp, Rissne, Hallonbergen och Ör liksom Projektorganisationen för arbetet med ny översiktsplan. Dessutom sitter han kvar som 1:e vice ordförande i Kommunfullmäktige, en plats han fått i sin egenskap som "moderat", och som grädde på moset också som vice ordförande i Valnämnden. Är det verkligen passande att i den nämnd som har ansvar för att se till att val genomförs korrekt och enligt konstens alla regler, samt arrangera dessa, placera en man som så uppenbart struntar i det resultat som det senaste valet utmynnade i...? Svaret borde vara enkelt, det är opassande - rent av provokativt och svaret från socialdemokraterna kommer som ett brev på posten.

När den sympatiske hedersmannen och genuine socialdemokraten Bruno Jervfors nyligen lämnat sin plats som Valnämndens ordförande för att flytta ut till de fagra markerna vid Hållsta och Långsjön utanför Gnesta så känner sossarnas nomineringsansvariga att just denna Michael Spira vore rätt person att placera på positionen! Tala om Fel man på Fel plats...

I kväll röstade den nya "majoriteten" fram denna man till just denna position, en man som för egen maskin raderat ett solklart valresultat till ihåliga siffror som ingenting betyder skall leda den nämnd som skall vara demokratins garant. Nej, det handlar inte om Minsk, Pyongyang eller Havanna - det handlar om Sundbyberg, demokratins skamfläck i Sverige.

Gång efter annan har jag resonerat fram och tillbaka med några av mina vänner på motståndarsidan om min bitterhet över det som hänt och de har haft förståelse för vad jag känt och fortfarande känner men har bett mig gå vidare. Tro mig, jag har försökt men hur lätt är det att släppa bitterheten och gå vidare när en av avhopparna gång på gång belönas för det svek han utsatt den samlade väljarkåren för, när han stryks medhårs av sina nya vänner så till den milda grad att det upprör de som ser det uppenbara sveket mot Sundbybergs väljare framför sig än denna dag?

Visst kan folk få ha synpunkter på oss moderater och våra alliansvänner och på vårt sätt att styra staden, visst kan det finnas skäl för missnöje hos vissa men enligt konstens alla regler så är det på valdagen som väljarna ger oss politiker betygen Icke Godkänd eller Godkänd. Jag accepterar det resultat väljarna presterar genom sina insatser bakom skynkena i våra skolor, men jag kan inte förstå hur detta engagemang utplånas av maktgiriga herrar utan den minsta respekt för folkviljan. Får vi stryk i ett val så har vi inte presterat tillräckligt bra helt enkelt, och då är det bara att gilla läget och ta nya tag. Nu fick inte väljarna chansen att se vad 4 år under Alliansen hade inneburit innan man satte betyg. Herrar Wijkman och Spira ansåg sig nämligen kunna korrigera stadens väljare när dessa valt fel. Tala om att sätta sig själv över de väljare man är satt att representera! Väljarna har uppenbarligen blivit lurade. Sundbyberg valde förnyelse efter 87 år av ett alltmer oengagerat och apatiskt ledarskap men fick efter 10 månader se samma gamla sossar ta över igen...

Tillbaka till den kometkarriär som Michael Spira lyckats med. Som nykomling i rörelsen har han rört sig förbi många gamla kämpande socialdemokratiska medlemmar. Dessa får nu se uppkomlingen och avhopparen roffa åt sig det ena uppdraget efter det andra, som får allt serverat på silverfat och som numera är en icke ifrågasatt galjonsfigur på den socialdemokratiska skutan i stan. Jag har hört gnisslandet, jag har hört gnället - alla är inte nöjda med den uppkomna situationen. Det hedrar de som anser att ett avhopp aldrig skall belönas, de som visar respekt för demokratin som sådan att de finns där. Det är de som gör att det fortfarande finns visst hopp om att socialdemokraterna i Sundbyberg någon gång i framtiden kommer göra skäl för det där om "...demokraterna"...

UPPDATERING 090331 22:08: Enligt uppgifter från trovärdiga källor så försökte Spira i sin roll som vice ordförande i kommunfullmäktige sitta i presidiet och klubba igenom valet av sig själv... Tack och lov så såg en hederlig folkpartist till att det fick vara någon måtta på eländet. Sundbybergs demokrati i ett nötskal...

Länk: Ericas blogg