REGERINGEN GER 46 MILJONER TILL SUNDBYBERG...

...och vad kan man då tro att det ansvariga kommunalrådet, Helene Hellmark-Knutsson, kommer ta för sig?

Trots att Sundbybergs äldreomsorg är landets sämsta, trots att stadens skolor år efter år ligger i botten när det gäller studieresultat, trots att folkhälsan ligger på en bottenplacering och trots att stadens medborgare lider under ett skattetryck som är avsevärt högre än hos våra grannar så brukar det ju vara sosseriets signum att närhelst det finns pengar över, eller att låna, engagera sig i diverse samhällsnyttiga projekt.

För de 46 miljoner som finansminister Borg och regeringen nu i sin stora generositet gett till Sundbyberg för att se till att välfärden överlever stålbadet som världen nu går igenom så kommer vi med allra största sannolikhet få se följande satsningar:

- Ett nytt vattentorn i vardera Hallonbergen, Rissne och Ursvik - alla med kommunalt drivna caféer.

- Ett "utomhusbad" ( läs: fågeldass ) vid Örvallen förrutom det som redan projekterats på Golfängarna.

- Minst en resa per kvartal för "majoritetens" ledning till vår nya vänort i Brasilien. Gärna när vädret här hemma är lite tråkigt...

- 6-7 nya politiska nämnder med tillhörande förvaltningar.

- Nya anslag till anslagstavlor i vartenda gathörn, efter nya medborgarförslag från Hr Lilla Alby S-förening och Hr Storskogen S-förening.

- Nya miljoner till röda stödorganisationer: Unga Örnar, ABF, Verdandi...

- Två nya heltidsanställda kommunalråd som av en händelse kommer att heta Michael Spira och Arne Wijkman...

- Surströmmingspartaj på Sturegatan.

- Inköp av 38.000 Trisslotter för att få Svenska Spel på gott humör.

- Nya vänortsavtal med tillhörande "studieresor": Dubai, Phuket, Surfers Paradise, Cancun och Honolulu.

- En plats för slutförvaring av kärnavfall i Igelbäckens naturreservat.

Ungefär det kan Sundbyberg vänta sig, ty vår stad är unik och inte alls som alla andra. Inte nog med att staden styrs i strid mot folkviljan, i kommunhuset har "Spara" och "Slösas" utflippade lillasyster "Slösa-bort-allting" kämpat sig till en position i den absoluta toppen. Hon kallar sig något helt annat i telefonkatalogen och är allmänt känd som "kommunalrådet"...

Länkar: SvD1, SvD2, DN, AB, Morgan, Erica

EN FISK SOM HETER WANJA I NÄTET...

För lite drygt en vecka sedan så var Mona Sahlins förtroende för sin kompis Wanja orubbat, både som boss i LO och som styrelseledamot i AMF m.fl. Igår hade Mona inget förtroende för "kompisen" Wanja i rollen som styrelseledamot i AMF, men som ordförande i LO var förtroendet orubbat. Hur det står till med Monas förtroende för Wanja i de övriga 23 styrelserna förtäljer icke historien...

Med hänsyn tagen till Monas egen logik kan man snabbt räkna ut att det nu kommer dröja cirka sex dagar innan Wanja inte har något förtroendekapital kvar som LO-ordförande i Monas ögon. Höga fackliga företrädare och sossar av olika rang som exempelvis riksdagsledamoten Hans Hoffa har tagit bort bladet från munnen och kräver Wanjas huvud på ett silverfat. Den fullständiga förnedringen av en trogen sosse, vän och kollega har nu inletts, "Operation Rädda Mona" är i sin begynnelsefas...

För vad man än tycker och tänker om Wanja så är ju problemet så mycket större än att kvinnan sov sig igenom styrelsemötena. Så länge Mona klampar omkring likt kapten Karlsson med foten i en potta så kommer inga offer, hur stora de än må vara, rädda socialdemokratin från en implosion. Monas oförmåga att leda, hennes sätt att vara och behandla sina vänner kommer sätta avtryck i opinionen för lång tid framöver - förmodligen till den dagen då ljuset går upp även för Mona och hon själv tar konsekvenserna av sin egen inkomptens.

Ett femte inlägg om Wanja-gate, förmodligen inte det sista även om jag nu vill flytta fokus för mitt skrivande till något annat, mindre uttjatat. Jag brinner nämligen för att skriva om någonting helt annat nu, något personligt och roligt... Får se vad natten kan bära med sig?

Länkar: DN1, DN2, SvD1, SvD2, AB1, AB2, AB3

MERA MONA - KVINNAN UTAN SJÄLVINSIKT

Mona med ett fint "fotografi" på sina fiktiva rådgivare och mentala coacher...

Det känns tjatigt att sitta här och skriva ett fjärde inlägg om Mona, om Wanja och den havererade oppositionen. Men även om det upplevs som tjatigt och faktiskt är tjatigt så är ju detta den nyhet som nu finns på allas läppar, på allas hornhinnor och i allas hörselgångar. Och bloggar man om främst politik så är det väl närmast ett tjänstefel att inte mala vidare... Vad mina bloggkollegor på vänsterkanten håller på med har jag dock ingen aning om. Tystnaden är total, ingen självrannsakan eller några förklaringar inifrån rörelsens bloggare så långt ögat kan se.

Vänsterpartisten Jinge och jag är sällan överens, men just när det gäller Mona Sahlin och det socialdemokratiska "ledarskapet" så är vi rörande eniga. Jinge häpnade i höstas när Mona satte foten i en potta och kunde inte komma loss - det var när hon side-steppade Ohly, fick partiets vänsterflygel emot sig och fick göra något som var långt större än en pudel - Mona gjorde en Grand Danois! Sedan dess har Monas oförmåga att leda sitt parti legat i öppen dager, även om vi som alltid sett på kvinnan med kritiska ögon bara väntat på att alla skall få se det vi har skymtat.

När Mona nu tar all heder av Wanja så blir det än mer uppenbart, Mona saknar intellekt nog att förstå att det Wanja gjort bara var droppen som fick bägaren att rinna över. När 84% av LO-tidningen Aftonbladets läsare saknar förtroende för fru Sahlin så sitter problemet djupare än Wanjas hyckleri i styrelserummen. Mona är en kvarnsten runt sosseriets hals, SAP kommer hur gärna man än vill aldrig att nå dit man vill med denna politiska vindflöjel vid rodret - och det är jag ju självklart nöjd med! Hade Mona haft ett kryddmått av självinsikt hade hon kanske kunnat rannsaka sig själv och alla plumpa, populistiska uttalanden hon gjort och som hon sedan fått rätta till. "Vänstern får aldrig vara med" byttes snabbt ut till en politikens svar på "Den Fantastiska Fyran" - Mona, kommunisten och den gröna skönheten och det gröna odjuret - som skall försöka framstå som ett regeringsdugligt alternativ och stödet till Wanja var lika ihåligt som Östros ekonomiska sinnelag. Istället undergräver Mona LO-ledarens redan skamfilade rykte såpass att det inte finns något alternativ för Wanja än att lämna LO också...

Mona skyller ifrån sig, och sjunker alltmer i aktning hos de väljare hon hoppas skall se henne som en statsminister om lite drygt 17 månader... Någon som tror att hon är rätt person för jobbet? De tysta SAP-bloggarna? LO-medlemmarna? Det svenska folket?

Länkar: AB1, AB2, AB3, SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, Morgan

MONA SVÄNGER - FÖR VILKEN GÅNG I ORDNINGEN?

Idag märks dom knappt, bloggarna för Mona...

Tydlighet och Mona Sahlin, bara att ta orden i sin mun så nära inpå varandra ger en äcklig bismak. För inte ens en vecka sedan hade Mona Sahlin allt tänkbart förtroende för LO-bossen och AMF-pampen Wanja Lundby-Wedin, idag låter det som bekant annorlunda. Någon som minns den där presskonferensen i början av oktober då Mona tillsammans med den gröna skönheten och det gröna odjuret och för tid och evighet uteslöt ett samarbete med Vänstern och Lars Ohly? Hur det slutade vet vi, och ingen kan längre ta något Mona säger på allvar...

Visst, Wanja har klantat till sig ordentligt och misskött både sitt jobb som LO-ordförande och som styrelseproffs i så många styrelser att stackarn inte ens själv vet var och hur hon befinner sig till och från. Men när Mona i dag tar hedern av sin kompis Wanja i en radiointervju så andas det desperation, panik och en rejäl dos falskspel från sosseledaren. Det här är måhända den enda lösningen, det kan mycket väl vara nödvändigt men varför då inte vara den kompis i vått och torrt till Wanja som Mona utgett sig vara och ta det hela internt, och ge Wanja möjligheten att själv dra sina slutsatser när tålamodet och förtroendet är bortblåst? Mona sjunker mer och mer i aktning, det är ju nästan så att jag lider med den socialdemokrati som får dras med kvinnan vid rodret över 2010. Mona som ju förresten har ett betydligt lägre förtroendekapital än Wanja borde väl rimligtvis fundera lite över hur hon själv sköter sitt jobb innan hon tar hedern av sina vänner? Självkritik och verklighetsuppfattning verkar vara lika svaga sidor hos Mona som hos Wanja...

Tystnaden från mina röda blogg-kollegor denna dag är väl extremt talande, chocken har tagit över och apatin tilltar för varje nytt snedsteg från ledningen. Jag förstår att det är tungt, jag har empati och att som oppositionsparti sjunka allt djupare kan inte vara en höjdare. Jag var där när det skiljde nästan 20% mellan blocken, jag skrev av mig och var till och från rejält uppgiven. Men någonstans i mitt inre fanns hoppet om vändningen, den vändning som måste komma när sosseriet haft den dåliga smaken att välja en velande, imbecill tant till sin nya ordförande. Svensson ser igenom Mona och den transparenta politiken, vad kan rädda SAP...?

Länkar: AB1, AB2, AB3, AB4, SvD1, SvD2, DN1, DN2, Morgan, Mary

VACKERT VÄDER OCH VI ÄR OM...

Go' å Glad - Kexchoklad?

Så har man nyss vaknat efter en natt på jobbet, lite för tidigt men solen skiner ju... Ett snabbt genomögnande av nyheterna ger vid handen att "Wanja"-gate slagit igenom i opinionen. Socialdemokratins totala oförmåga att kritisera en medlem av det Verkställande Utskottet som uppenbarligen har noll-koll på sin tillvaro i de två dussin styrelser hon sitter och ingenting gör får väljarna att fly hals över huvud. Här håller man varandra om ryggen, man stoppar huvudet i sanden och förstår inte att kärnväljarna tuggar fradga över skenheligheten.

När jag i natt skrev om Wanja och hennes totala avsaknad av förtroende så skrev jag även att nästa opinionsundersökning skulle bli spännande att titta på. Dåliga nyheter, som borde få frågan om valteknisk samverkan att aktualiseras, är det ju att såväl Centern som KD nu befinner sig under de 4 procenten. Väljarna belönar oss Moderater, straffar Socialdemokratin men verkar ignorera de andra partierna i Alliansen. Visst är det underbart att vi är störst, visst är det härligt att SAP sjunker som en sten men så länge vi som moderater tär på våra bröder och systrar är det svårt att vara helt nöjd... Alla 4 partierna behövs, alla bidrar och alla borde få ta del av det ökade förtroende som Svensson nu visar upp för den politik som nu förs.

Själv hoppas jag att det är en gedigen blandning av respekt för Alliansens politik som blandas med en rejäl dos misstroendeförklaring mot Monas sätt att leda, Wanjas sätt att vara och Ibbes sätt att förklara bort som leder till dagens resultat. För det är ju inte så kul om folk vänder sig högerut enbart för att våra politiska motståndare är totalt värdelösa, inkompetenta och med noll trovärdighet. Dock tror jag faktiskt att så är fallet just nu, SAP:s ständiga schabbel, ända sedan Mona lanserade en röd-grön koalition utan vänstern för att dagarna efter ändra sig och fram till Wanjas uppenbara koncentrationssvårigheter leder till massflykt och de som i kvoteringens namn valde Mona till partiordförande ångrar sig nog djupt denna dag.

Solen och värmen kallar, livspusslet skall läggas och en trevlig lunch hittas någonstans. Den här dagen känns underbart skön, trots att jag är trött och trots att världen befinner sig i den värsta krisen sedan 40-talet. Solen värmer själen, lika mycket som det faktum att tomma löften, floskler och hyckleri inte längre belönas av väljare Svensson...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN

WANJAS WANFÖRESTÄLLNINGAR...

Ylva Törn, ordförande i Kommunal, 30 mars: "Vi har fullt förtroende för Wanja".
Stefan Löfven, ordförande i Metall, 30 mars: "Man kan inte lasta Wanja Lundby-Wedin för det som hänt".
Mona Sahlin, statsministeraspirant för den röd-gröna röran, 28 mars: "Jag har förtroende för Wanja Lundby-Wedin som LO-ordförande".
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO, ledamot SAP:s VU samt styrelseproffs, 27 mars: "Jag har fått ett förtroende från medlemmarna. Jag kan inte svika det förtroendet"

Dagens Nyheter 4 april: 53% av LO-medlemmarna anser att Wanja bör avgå, 22% tycker att hon kan sitta kvar. Vad de övriga 25% tycker står skrivet i stjärnorna...

Wanja Lundby-Wedin, denna människa som har låtit sig duperas, som är missförstådd av allt och alla och som aldrig någonsin verkar ha förstått en årsredovisning sitter kvar på sin plats högsta hönset i LO-borgen för att hon tror sig ha medlemmarnas stöd. Vad Wanja än har trott, vad hon än har inbillat sig så bör undersökningen från Synovate ändå ruska om den kvinnan som ägnar sig åt avancerad verklighetflykt.



Sören Holmberg, torr professor i statsvetenskap slår huvudet på spiken när han lyfter sanningen: "De här siffrorna bekräftar med all tydlighet den förtroendekris Wanja Lundby-Wedin hamnat i... att LO i detta läge är förtroendemässigt vingklippt försvagar dem kraftigt." Inte mig emot överhuvudtaget, jag som anser att facket en gång för alla och för sin trovärdighets skull borde bryta det närmast symbiotiska tvångsäktenskapet med ett politiskt parti. Så länge facket okritiskt och enögt struntar i medlemmarnas väl och ve för att hålla sig på god fot med partiet så kan man gott vara förtroendemässigt vingklippta.

Som före detta kommunalare minns jag särskilt när såväl statsminister Persson och LO-bossen Lundby-Wedin satte käppar i hjulet för Kommunals strejk "Vi tar fajten" 2003. I valrörelse efter valrörelse, i pressmeddelande efter pressmeddelande hade Persson och hycklerskan från LO sagt sig stå på lågavlönade välfärdsbyggarnas sida, när strejken kom visade sig det vara enbart tomma ord och floskler... Sällan har en så stor strejk gett så lite, och detta beroende på att LO svek Kommunal, och för att regeringen inte ansåg tiden vara mogen för sina kärnväljare att kunna leva på sin lön. När det nu framkommer att det istället är de redan välbeställda nära medarbetarna som skall få femsiffriga lönelyft i Wanjas ögon så förstår jag helt plötsligt Wanjas logik - ju mer man har, desto mer skall man få. Precis det har wanja nyss gjort, avtalssekreteraren Olaussons lön med i runda slängar 32.000 kronor lagom till pensioneringen. Att göra en sak och säga en annan...

Själv lämnade jag Kommunal när jag såg att mina medlemsslantar betalde socialdemokratins kampanjer, "Vi som bygger Sverige" med olika arbetare som i sann DDR-anda hyllar socialismen och partiet - måttet var rågat!

Wanja får gärna fortsätta att underminera socialdemokratins ambitioner att försöka framstå som allt annat än tvetydiga. I väljarnas, medlemmarnas och folkets ögon är LO och SAP två sidor av samma mynt, två organisationer som säger en sak och gör något helt annat. Låt Wanja stanna, låt kvinnan tro att hon har sina medlemmars stöd och låt henne bli en ännu större belastning för de röda i valet 2010 än vad Monas medfödda otydlighet och kroniska svammlande redan är. Nästa opinionsundersökning kommer bli spännande att titta på...

Länkar: DN, SydS, AB

RINKEBY vs MAZAR-E-SHARIF

En av de mest traumatiska upplevelserna i mitt liv var den dagen då jag sprättade upp ett kuvert från dåvarande GK/KA3 i Fårösund. I kuvertet låg bekräftelsen på att jag nått mina drömmars mål, jag hade blivit antagen till Officershögskolan i Karlskrona - jag skulle bli officer!

Jag var lycklig, glad och upprymd och i min enfaldiga dumhet så trodde jag att även min mor, som flytt undan den Röda Arméns återskapade tyranni i hemlandet skulle dela min glädje... Men ack nej. Hon började gråta hysteriskt, och inte av glädje över att sonen nått sina drömmars mål. Det handlade om en orgie i smutskastning där mitt yrkesval sågades totalt, där jag jämfördes med franska främlingslegionärer och amerikanska soldater som slaktat oskyldiga vietnameser i Song My. Jag var inte vatten värd...

Sedan den där dagen så har mitt förhållande till min mor varit ansträngt, jag har inte fått någon ursäkt och jag vet att det hon sade var hennes egocentriska och sjuka verklighetsuppfattning. Själv hade jag bara så svårt att se att en krigsflykting som kommit från Estland, till tryggheten på andra sidan Östersjön, inte kunde se sambandet mellan vår frihet och vår försvarsmakt. Esterna tillsammans med letter och litauer hade ju varit värnlösa när Stalin bestämde sig för att implementera Molotov/Ribbentrop-pakten medan finnarna genom väpnat motstånd och ett dugligt försvar behöll sin självständighet. Bättre kunde väl inte behovet av ett starkt försvar manifesteras tyckte jag, och jag ville vara en del av vårt skydd mot kommunismens illdåd. Men mor, trots sin bakgrund, föreföll vara utlämnad åt en naiv dröm där pacifismen fungerade mot diktaturer...

Med detta i bakhuvudet så tror jag faktiskt att de som nu finns i Rinkeby, som flytt undan samma krig och förtryck, förstår att den svenska försvarsmakten inte på något sätt är synonymt med det Republikanska Gardet i Irak, med stridande klaner i Somalia eller friskarorna i Bosnien-Hercegovina. Vårt försvar har gett oss möjligheten att leva i fred i 200 år, och inför detta faktum borde alla som bor i Sverige vara tacksamma. Som vanligt överreagerar de överbeskyddande svenskarna som springer omkring i riksdagshus och stadshus och är oroliga över att de traumatiserade flyktingar som finns i Rinkeby skall ta illa upp över att se trevliga livgardister, förvisso med vapen i hand och iförda uniformer. Vad är upprörande med att åra soldater går omkring och för trevliga samtal med den flanerande populationen...? De boende själva förstår naturligtvis inte upprördheten utan kan utan problem förstå skillnaden mellan en svensk fredsskapare och en brutal irakisk mördarmaskin i Saddams sold. De fattar alltså det min mor ännu den dag inte har fattat, att det är skillnad på att skydda landet från yttre hot än att invadera andra eller förtrycka sin befolkning.

Den svenska militären har övat i huvudstaden, i Sundbyberg och på många andra platser där det mycket väl skulle ha kunnat finnas människor som har lidit av krigets hemskheter, finnar med vinterkriget i bakhuvudet, kurder med Halabja i bakhuvudet, ungrare och tjecker som minns när den röda förtryckarmaskinen rullade in på sina larvfötter och chilenare som kommer ihåg morgonen den 11 september 1973 när Pinochet med våld avsatte en demokratiskt vald president och inledde ett terrorvälde. Med detta extrema hänsynstagande skulle våra fåtaliga soldater aldrig kunna öva strid i bebyggelse, så ser ju Sverige av idag ut...

Denna övning i Rinkeby handlade dessutom om allt annat än väpnad strid, det handlade om promenader och konversation bland befolkningen. Ylandet hos vissa politiker och de upprörda artiklarna i DN har dock satt stopp för detta arrangemang - att visa upp våra empatiska och sympatiska soldater för de människor som kanske ser militärer som något helt annat. Tragiskt, dumt och typiskt Sverige...

Länkar: DN1, DN2, DN3