Saknad av många, men läst av få - nu är han tillbaka på Tokmoderaten igen, vårt älskade Högerspöke. Uppenbarligen har han mycket frustration sin gasformiga lekamen, hur skall man annars tolka de hätska utfallen i alla väderstrecken...? Varsågoda, jag presenterar stolt ett nytt mästerverk och en pånyttfödelse som kommer vända upp och ner på den svenska politiska debatten.
"Högerspöket har tyvärr varit allt för upptagen under den senaste tiden för att hemsöka denna lågkvalitativa blogg. Hans uråldriga förakt för fransmän har på sistone växt till ett odödligt hat, och Högerspöket har faxat enträgna vädjanden till Ronald Reagans zombie om att neutronbomba Frankrike. Hittils har han bara fått artiga fraser och avbitna kroppsdelar som svar.
Detta odödliga hat grundar sig inte bara i att det franska folket i sin helhet består av arroganta och ohederliga fjollor utan också Frankrikes frontaloffensiv mot svenska intressen. Sten Tolgfors har bestämt att vår säkerhet bäst värnas i samarbete med andra. Det är en djärv men billig strategi, att ersätta faktiskt militär förmåga med diplomatiska tacksamhetsband, den så kallade Tolgfors-doktrinen. Problemet är att en av “andra” är Frankrike.
Frankrike har under hösten sålt ett “invadera Gotland”-kit till ryssarna i form av flytande landstigningsplattformar. Högerspöket kände sig så arg, frankofob och frustrerad. Lite bättre blev det när han brände upp hela Marie Antoinettes underklädeslåda, men inte mycket. Sten däremot, log och låtsades som att det regnade.
Idag fortsätter Frankrike genom att i världspressen såga det som utgör ryggraden i vår avskräckningsförmåga, JAS 39 Gripen. Den är kass menar man, som en Volvo, medan Rafalen är en Ferrari. Högerspöket kan hålla med om att både JAS 39 Gripen och Volvo är samma andas barn. Högteknologi i enkelt och billigt utförande, med hållbarhet och prisvärdhet som ledord. Att Rafalen är en Ferrari är dock bara trams. Det är en Renault, den är oerhört tekniskt komplicerad för att inte uppnå mer än andra. Den fungerar när det inte är kallt eller fuktigt, eller varmt eller torrt, eller något däremellan förresten. Det borde förstås fjanten Sten ha sagt, men han har tyvärr inte fått någon stake i julklapp den här julen heller. Så han ler och låtsas som om det snöar.
Ett av skälen till att ett stackars Högerspöke tvingats umgås med medborgare i världens rövhål till land är vinterns stora klimatmöte. Det var, tack och lov, ett misslyckande för arbetet för minskade koldioxidutsläpp, och tyvärr ett stort nederlag för statsminister Rajraj. Signalerna har under hela året varit tydliga, diktaturernas fackförening, G77, skulle skjuta mötet i sank för att få sina femton minuter i rampljuset. En kille med intressanta lösningar var Mahmoud Ahmadbinejad som bland annat vill införa ett världsråd med 6 skriftlärda shiamuslimer, avskaffa kapitalismen och konvertera hela världen till islam för att stoppa eventuella klimatförändringar. Högerspöket ser inte utsläppen av koldioxid som de här länderna släpper ut som det allvarligaste problemet, utan snarare inflödet av oliktänkande i fängelser och arbetsläger. Koldioxiden kanske möjligen, någon gång i framtiden kan döda någon, kulor dödar direkt. Han tycker att om vi i den civiliserade världen kan få dessa satans mördare att lyssna i en kvart, borde vi prata rättigheter med dem, inte utsläpp.
Klimatfrågan har dessutom gynnat Miljöpartiet, men inte lika mycket som Per Schlingmann har gjort. Moderaternas egen mästerstrateg, geniförklarad av främst sig själv och ett fåtal andra har gått riktigt vilse när det gäller Miljöpartiet. Det är irriterande, precis som att han har fula skor och jämnt kommer för sent till möten han inte tycker är viktiga.
Nåja, Högerspöket kanske ska återgå till att vara saklig, och istället förklara vad Per gjort, hur han har tänkt och varför han har så fel.
Varje gång Sverigedemokraterna hamnar i en vågmästarställning i opinionsmätningarna börjar Per mala om att alliansen kan uppnå majoritet tillsammans med Miljöpartiet. Han tycker att det tyder på ansvarstagande och statsmannamässighet. Han ser det dessutom som ett underbart sätt att slå in en kil i den rödgröna röran, och därigenom göra den mer skrämmande röd än grön. Dessutom gillar media Miljöpartiet, och tycker därför ganska hyfsat om de som gillar miljöpartiet. Högerspöket misstänker att Tokmoderaten gillar Miljöpartiet mest eftersom han vill segla sitt fickslagskepp Graf Spee uppför Maria Wetterstrands Kongoflod (mest känd från Tintin i Kongo).
Kalkylen låter sund, men är i själva verket katastrofal eftersom Per missat några nyckeltermer. Dels skickar den en tydlig signal till de människor som tycker att invandringen varit för stor. Signalen är inte bra, utan snarare en uppmaning ”rösta ni på SD, visa ert missnöje, vi kommer att se till att inget händer”. Han skickar dessutom en liknande uppmaning till de väljare som var våra 2006 men som inte tycker att det blivit som vi lovat. Om de, trots att de är missnöjda, inte kan tänka sig att rösta på Mona Sahlin, känd från Tokmoderatens julkalender, kan de i alla fall rösta på Miljöpartiet. Inget av det är bra. Det bäddar för ett riktigt dåligt val.
Men än värre vore det att tvingas infria löftet om samarbete med Miljöpartiet. Hur ska vi kunna driva arbetslinjen med ett parti som vill ha friår, förkortad arbetstid och medborgarlön. Hur ska vi kunna få ekonomin att växa tillsammans med ett parti som har nolltillväxt som mål? Hur ska vi kunna bygga ut kärnkraften med ett parti som vill avveckla den, helst igår?
Högerspöket vet att andra delar hans åsikter, särskilt efter det bortkastade EU-parlamentsvalet. Men Per kan inte ifrågasättas. Han framställs som den som skänkte oss segern 2006, och får därför göra som han vill inför 2010. Högerspöket är inte så säker på det förstnämnda, och ännu osäkrare på det sistnämnda. Vår linje måste vara att skapa ny regering med våra allianspartier, i majoritet eller minoritet. Vem vi ska samarbeta med måste variera från fall till fall."
Länkar: SvD
Inlägg
