UTVECKLA KÄRNKRAFTEN MEN MED FÖRNUFT

Året var 1980, det var dags att hålla en folkomröstning om kärnkraftens framtid i Sverige. Frågan är om det verkligen var så fruktansvärt begåvat att ha en folkomröstning om kärnkraftens vara eller inte vara när folket precis upplevt ett "nära-haveri" vid kärnkraftsverket Harrisburg i USA. Frågan är om det var genomtänkt att ha en folkomröstning när en stor del av folket hade sett en hysterisk Jane Fonda spåra ur i filmen "The China syndrome", en film om en härdsmälta med oanade konsekvenser...

Är det någon som hade tyckt att det var en bra idé att ha en folkomröstning om bogvisirens vara eller icke vara dagarna efter Estonia-katastrofen? Eller en folkomröstning om Dalregementets framtid månaden efter Fänrik Flink hade löpt amok med sin AK-5:a? Knappast, ett folk i chock och ett gäng lika chockade folkvalda skall inte rusa iväg och rösta i affekt om saker som man borde analysera i lugn och ro. I fallet med den svenska kärnkraften så kunde inte politikerna hålla sig lugna, utan beslöt påhejade av vettskrämda och manipulativa kärnkraftsmotståndare.

Naturligtvis så är ju Sverige för speciellt för att säga "Ja" eller "Nej" i en folkomröstning, så här krävdes det tre alternativ. Linje 1 som var Moderaternas alternativ, "Energi för Sverige" - alternativet för fortsatt kärnkraft, Linje 2 som var Folkpartiets och Sossarnas alternativ som ville "Avveckla kärnkraften, men med förnuft" samt Linje 3 som var Vänsterns, Centerns, KD:s och miljömupparnas alternativ för en snabbavveckling. Föga förvånande vann alternativet mittimellan i mellanmjölkens land.

Kärnkraftsomröstningen hölls för 30 år sedan, men ännu denna dag lever egentligen de olika linje-alternativen faktiskt kvar. Tittar man på Linje 1 av i dag så har Moderaterna fått sällskap av såväl Folkpartister som Kristdemokrater medan dagens Linje 2 egentligen bara innehåller de mauderna Centerpartisterna. Dagens Linje 3 innefattar alla rödgröna partier, där sosseriet gett efter för att vara kompis med kärnkraftshatarna i Vänstern och Miljöpartiet. Sossarna har gått från att avveckla kärnkraften men med förnuft till att vilja göra detsamma utan något som helst förnuft.

Mona, Eneroth och Österberg dansar efter Maria Wetterstrands pipa och Peter Erikssons fela trots att rörelsen faktiskt har rätt så splittrade synpunkter om det kloka i att börja avveckla den energi som faktiskt är renast, som ger oss mest energi... Man offrade Barsebäck, en välfungerande beståndsdel i vår infrastruktur och energiförsörjning, bara för att göra Miljöpartiet lite lyckligare under Persson-eran. Nu vill man gå vidare med Forsmark, Oskarshamn och Ringhals.

Häromkvällen var det de S-märkta kommunalråden i Luleå och Norrköping som hade kurage nog för att ifrågasätta det begåvade med att avveckla kärnkraften. Vissa sossebloggare undrade hur dessa verklighetsförankrade hade mage att säga emot partilinjen, tydligen helt omedvetna om hur elräkningarna har sett ut hos Svenssons denna vinter trots att hälften av reaktorerna fortfarande levererat energi. Tillgång och efterfrågan sätter priset, en enkel marknadsekonomisk formel som också gäller elpriserna. Just därför är jag stolt över att Alliansen står upp för en satsning på nya, bättre och faktiskt ännu lite säkrare reaktorer. Låt kärnkraften vara en valfråga, det vinner vi på - och de andra förlorar.

De som förlorar är samma människor som säger sig vara miljövänner har inga som helst synpunkter på att vi när strömmen inte räcker importerar skitig el från våra grannar i söder. Om inte det är hyckleri, vad är det då? Är målet att man skall kunna gå på en mörk gata och se vilka svenskar som tjänar tillräckligt bra för att ha lamporna tända hemmavid? Snart kan det bli så att man ser klasstillhörigheten i mörklagda lägenheter precis lika tydligt som på tandstatusen...

Länkar: SvD, DN, Expr, Westerholm

BLOGGRECENSION BONUS: PETER TRIXE

Jag skulle precis lägga till de sista tecknen i den här alltför försenade recensionen av Trixes Tankar när jag fick höra att bloggdöden hade skördat ytterligare ett offer, och att det faktiskt var Trixes Tankar som efter en kort tids sjukdom hade gått bort. En tyst minut framför tangentbordet, och självcentrerad som jag är så funderade jag ju på om det var något smittsamt som Trixes Tankar hade drabbats av...

Det fanns liksom inte i min värld att Peters blogg bara skulle dö sisådär, och det var med andakt recensionen stöptes om för att mer få formen av en dödsruna över en liten, marginaliserad men ack så läsvärd blogg. Pappa Peter bor i Spånga, och trots sorgen så vill han att jag avslutar det arbete jag inlett och som handlar om en blogg som var välmående, rolig och som ofta spelade musik när man hälsade på.

Många är de bloggar som dött genom åren, men jag har inte varit bekant med någon av dessa och det är först när någon när och kär drabbas som det blir så plågsamt tydligt att man måste föda bloggen med kärlek, med näring, med underfundigheter samt hat och galla. Det är jobbigt, visst är det så med alla andra krav i livspusslandet som försöker tränga sig på och ta uppmärksamheten.

Mina egna barn har ibland svårt att förstå det band som jag och min blogg har byggt upp under de två år vi har levt i symbios. Sönerna förstår inte att min blogg är milt psykiskt sjuk och har drag av Tourettes syndrom, utan klampar in och tycker att min tidsfördelning är orättvis. Säkert har de rätt i det, men jag måste ju prioritera rätt och ibland måste ju bloggens hälsa gå före middag, tandborstning eller läxläsning. Att jag sedan anammar en politisk ideologi där millimeter-rättvisa är en svordom har de små liven svårt att förstå. Men nu vill jag inte döma Peter Trixe, men någonstans på vägen måste han ha blundat för sin bloggs kärleksbehov och valt fel. Förlåt om jag strör salt i såren, Trixe - men man kan alltid rädda en blogg som mår dåligt...

Nåväl, jag hade ju lovat att recensera Trixes Tankar som den en gång såg ut. Jag väljer att minnas de fina sidorna, jag blundar för det livlösa kadaver som återstår och minns tillbaka på en tid då solen sken även på Trixes Tankar. Varsågoda...

Politisk korrekthet: Utan tvekan Trixes Tankars starkaste sida. Här svingades det faktiskt mot såväl de egna som motståndarna på den politiska arenan. Ofta låg Trixes Tankar på ett stickspår till min egen blogg, lite mer rumsren men med samma bubblande ilska mot vanvettig politik. Den trovärdigheten som Trixes Tankar hade jobbat upp kommer saknas av oss som vill läsa politiska bloggar utan att någonsin få känslan av ett partiorgan på bloggosfären. Betyg: 4 Kommentar: Jag kommer känna mig lite mer ensam nu, faktiskt.

Humor: Läste man mellan raderna så kunde man ofta hitta skarpa och elaka roligheter, men läste man på raderna så var de svårare att hitta. Ambitionen med Trixes Tankar var nog aldrig att locka till gapflabb, utan mer till ett eftertänksamt leende. Bättre än många andra högre rankade bloggar på den politiska arenan. Betyg: 3 Kommentar: En svag trea, men ändå - har man nyss dött skall man behandlas med respekt.

Språkbruk: Normal vardagssvenska, inget avancerat misch-masch här inte. Väldigt få stavfel, vilket uppskattas men samtidigt ett lite träigt tonläge i samtalet med läsaren. Det kändes ibland som lite väl rakt på, inga omvägar eller utvecklingar - bara rakt på med en slagserie som skall kännas. Det gjorde susen ibland, men bloggen hade mått bättre med mer variation. Betyg: 3 Kommentar: Egentligen inget att anmärka på, men jag gillar ju som bekant när man skriver långt och slirar omkring i terrängen.

Skönhet: Det positiva först: Ett jättesnyggt sidhuvud, som jag dessvärre inte kan visa läsarna eftersom bloggen inte bara är död, den är kremerad också och spridd i vårvindarna. En silhuett av Stockholm, moderatloggan och namnet på bloggen - stilrent! Det negativa: Ja, resten om jag skall balansera upp mitt deltagande i sorgen... Kladdigt, för stora klumpar av av tillägg i sidospalten och en placering av bilderna i inläggen som störde mig iallafall. Det är bra med bilder i blogginläggen, det är det - men inte när de har små textstycken på sidan. Trixes Tankar skulle ha mått bättre med en centrerad bild och texten nedanför - tycker jag. Det fanns potential att lyfta bloggen men nu hann den dö innan några kosmetiska skönhetsoperationer hann genomföras. Betyg: 2 Kommentar: Hade Trixes Tankar fått leva vidare så är jag säker på att man utan alltför mycket arbete hade kunnat sminka upp sjuklingen till en skönhet med inte alltför mycket smink...

Sammanlagt betyg för Trixes Tankar hade blivit 12 om den hade fått vara med och tävla, och om den hade levt vidare. Ett bra betyg för en blogg som fanns på gräsrotsnivån, som kunde ha växt. Nu är den borta, sörjd av sina läsare och ännu icke återuppstånden. Vila i frid, och om reinkarnationen slår till - varmt välkommen tillbaka i ny skepnad!

ATT FOSTRA DEMOKRATER...

Jag vet inte vilken konflikträdd skepnad som de svenska skolorna har utvecklats till, men för mig så känns det minst sagt ruttet när skolorna stänger sina dörrar för de politiska partierna. Orsaken sägs vara att om skolorna skall stänga dörren för Sverigedemokraterna så skall man stänga dörren för alla andra - och gott så. Naturligtvis skall vi låta den politiska paria som kallas Sverigedemokraterna komma in i skolorna och berätta vad man vill, varför man vill det och vilken människosyn man måste ha för att komma fram till vad och varför man vill det man vill.

Ärligt talat så tror jag att det inte finns ett bättre vaccin än att se till att våra redan hyfsat kloka ungdomar upptäcker SD:s sanna ansikte i en skolaula när dig. Man må vara ung, man må vara lättpåverkad men då ankommer det på oss andra att ta debatten, att demaskera odjuret bakom tomtemasken.

Det är när våra företrädare kliver upp inför eleverna och berättar varför det unika människovärdet faktiskt är heligt för de sju partier som idag befolkar plenisalen i Riksdagen som skillnaderna blir tydliga. De allra flesta eleverna i det här landet har klasskamrater från andra länder och kulturer, och banden binds för ett nytt Sverige där rädsla och acceptans faktiskt finns med från början och inte måste läras in.

Men även om jag inte alls delar Sverigedemokraternas värderingar så skulle jag aldrig drömma om att förvägra SD rätten att komma till en skola och sprida sitt budskap. En av demokratins grundstenar är yttrandefriheten, och den gäller ju alla oavsett vad man råkar tycka. Ta bort grundstenen yttrandefrihet och kvar återstår ett demokratiskt fuskbygge.

Demokrati är också att övertyga väljarna om sin egen politiks förträfflighet, och det är just så man måste möta SD. Inte genom att skapa martyrer, ett parti som förvägras de rättigheter som andra partier har - det är då det blir spännande för spänningssökande ungdomar. Nej, locka ut dom i ljuset och låt dom berätta vad de vill - och sedan är det upp till oss andra att med argumentationens konstart berätta varför en röst på SD är fel. Lyckas vi inte med det, så har vi oss själva att skylla om eller när SD kliver in som det där åttonde partiet i plenisalen.

Tänker jag tillbaka på min egen uppväxt så känns det ju om det var hundratals år sedan när man tittar på politiken. Året var 1982 och jag gick i den skola som då hette Bergaskolan men som idag bär namnet Rönninge Gymnasium. Bergaskolan var högstadieskolan i Rönninge, en trevlig miljö att växa upp i. Det skulle bli val och nästan direkt efter uppropet höstterminen -82 så kom de olika politiska partiernas ungdomsförbund till vår aula för att tala om vad man hade för visioner.

Det var på den tiden då Sverige bara hade 5 riksdagspartier. Störst var då som nu Socialdemokraterna, men oftast i någon sorts beroendeställning till ett parti som då var öppet med sin ideologi - VPK, Vänsterpartiet Kommunisterna. Två tafatta företrädare för SSU och Kommunistisk Ungdom kom och talade inför oss elever i aulan, och min mor hade nog hoppats på något mental islossning hos en son där frihetsfröet slagit sin rot. De två attraherade inga, snarare skrämde bort...

Därefter kom som på ett radband MUF, dåvarande FPU och CUF. Måhända färgad av motvilja efter den ständiga indoktrineringen hemmavid, där en del i min uppfostran enligt mor också var politisk skolning, så gillade jag vad jag hörde från alla dessa tre inspirerande ungdomar. Bäst var naturligtvis en ung, rolig och rak MUF-are som med bra argumentation fick mig att se ljuset och vandra däråt. Inte ens när en söt, vilsen tjej från det töntförklarade KDU väckte min empati drog jag iväg åt något annat håll. Det var höger om som gällde då.

Intrycket han gjorde påverkade uppenbarligen de flesta eleverna. När skolvalet kom så fick just Moderaterna fick 78% av rösterna. Detta trots att den djupt impopulära rektorn Öhlin var affischnamn för just Moderaterna i Salem på den tiden. Skolvalsresultatet var härligt värre, men min mor började fundera på att flytta bort från den "förpestade byhålan".

Naturligtvis är det så att skolan i samverkan med föräldrarna skall skapa ungdomar där begrepp som demokrati och yttrandefrihet är heliga och respekterade, men man skall också fostra ungdomar som tänker självständigt och drar sina egna slutsatser. Just därför måste skolrummet vara öppet för alla de partier som faktiskt har en chans att ta sig in i riksdagen oavsett vad man står för. Just därför måste riksdagspartierna och Sverigedemokraterna släppas in i skolorna - för framtidens självständigt tänkande medborgares skull.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN, AB, Krassman

KVÄLLEN DÅ DEN POLITISKA BIMBON FICK ETT ANSIKTE

"Vi var förvånade att det inte var registrerat. Om man inte tar ansvar för sin egen allians, hur tar man då ansvar för Sverige?" undrar Jytte Guteland med uppspärrade ögon apropå det faktum att namnet Alliansen var varumärkesskyddat. Jytte Guteland, ordförande i sosseriets ungdomsförbund SSU, visar i handling att hon är betydligt mer löjlig än var jag är i text...

Vad då ta ansvar för landet? Hur är det förknippat med att ta ansvar för landet genom att springa fram å tillbaka till Patent- och Registreringsverket varje gång man ändrar något namn eller logga för sin politiska gruppering? De Rödgröna har inte varumärkesskyddat sina kulörer heller, men vem bryr sig - än så länge? Tramsspiralen kan ju ha satts i rullning.

Okej då, för mig kan ju gärna SSU ta Alliansen och varumärkesskydda namnet -tar man bara med sig loggan så kan man ju få behålla allt. Då kan vi istället ta det passande namnet Allians för Universum.

Men nu tycker Jytte Guteland, den unga kvinnan som gav den politiska bimbon ett ansikte, att det är helt rimligt att slänga ut minst 1500 kronor, men förmodligen mycket mer, av de skattekronor man fått i föreningsstöd på att göra politiken till något tramsigt.

Vad kommer det här innebära tro? Att alla som bloggar politiskt och har ett namn som till exempel "Mina moderata karameller", "Alliansfritt Sverige", "Mitt i steget", "Röda Berget" eller kanske min egen "Tokmoderaten" skall vara beredda på att få köpa tillbaka sitt inarbetade varumärke av någon politisk motståndare som vill visa sig viktig. "Om man inte tar ansvar för sin egen blogg, hur tar man då ansvar för sina läsekrets?" skulle ju Jytte Guteland kunna utbrista och vara nöjd med att hon kan utpressa någon att köpa tillbaka något som man skapat genom ett gediget arbete.

Det SSU gör nu är att likna med utpressning, kidnappning fast på ett betydligt löjeväckande sätt än vad man förknippar med sådana brottsrubriceringar. U:et i SSU står ju för ungdomsförbund men här slår man nya barnsliga rekord, nästan i klass med när ungsossarna kladdade ner ett hotellrum i Bryssel med bajs... Men vem är jag att döma, egentligen?

Jag är ju ofta löjlig och låg, men jag utger mig ju inte för att vara en seriös och målinriktad politisk kraft, som SSU påstår sig vara. Om de fantastiska Alfonskarikatyrerna tidigare ikväll var sådant som enligt mig vitaliserar politiken ett valår så är Jytte Gutelands och SSU:s tilltag ett lågvattenmärke. Ett lågvattenmärke som måste få förtvivlade väljare att undra vilka politiker det här landet kommer att ha i framtiden. Kommer vi ha blåsta blondiner som lägger ner sin själ på att undersöka vilka varumärken man kan sno av motståndaren eller sådana politiker som faktiskt brinner för att förändra och förbättra samhället efter en ideologisk övertygelse...?

Länkar: SvD, SVD Ledarblogg, DN, AB, Mary, Kent

GAMMAL FALLFRUKT I EN KOMPOSTHÖG...

Tänkte faktiskt låta frågan bero och ge fingrarna lite välbehövelig vila men när nätrötterna kastar sig över det faktum att många före detta moderater bildar stommen i Sverigedemokraternas maskineri så måste jag skriva av mig...

Det finns ju en anledning till att man väljer att lämna ett parti för ett annat, och oftast är det ju som så att man själv har växt ifrån sitt gamla parti eller att det där gamla partiet har förnyat sig såpass mycket att man inte längre känner igen sig. När folk lämnar något annat parti för att gå till Sverigedemokraterna så borde man ju egentligen vara rätt så tillfreds, det är ju partiernas fallfrukter som samlas i den komposthög som är dessa Sverigedemokrater...

När väljare eller folkvalda lämnar ett parti för att gå till en rörelse där föraktet, de grova generaliseringarna och rädslan har sina företrädare så bör man ju vara nöjd. Uppenbarligen står man då inte upp för vare sig föraktet, för de grova generaliseringarna eller rädslan - man står upp för allas egenvärde.

Därför är det lågt när konspiratörerna på vänsterflanken nu försöker klistra på andra en massa epitet som "Moderaterna farmarlag till Sverigedemokraterna" eller "SD - ett moderatgäng i ny tappning". Att det sedan finns rätt mycket folk som har lämnat moderaterna för SD och dessutom tagit sig in den innersta kretsen kan man ju bara konstatera. Själv hade jag tyckt att det hade varit betydligt värre att ha kvar "fallfrukten" i vår fruktkorg för att där smutsa ner de lite mer välsmakande frukterna. Och fallfrukten har fallit från många fler träd än ett specifikt, frukt som ingen vill plocka finns på alla träd i politiken...

Alla som har lämnat Moderaterna för att ta klivet över till Sverigedemokraterna har säkert inte gjort det för att man har en avancerad form av islamofobi eller några drag av att dra alla människor med ett visst ursprung eller religion över en kam. Nej, det finns nog folk som tröttnat på att just vi moderater faktiskt har svikit grovt i försvarsfrågan. Men dessa vilsna själar kommer snart bli varse om vad man får på köpet när man vill vara "försvarsvän".

Även jag brinner av inombords till och från när jag tänker på den svenska politikens sorgebarn, och visst tilltalas jag av den retorik som kommer från SD-håll i den här frågan. Men även som den försvarsvän jag är så kan jag inte byta från tolerans till intolerans bara för att denna fråga är viktig för mig. Jag är moderat i ryggraden, och det ankommer på mig att se till att partiet vaknar upp i försvarsfrågan igen...

Just där ligger med största sannolikhet också orsaken till avhoppen. Försvar av försvaret har alltid varit, och kan väl förhoppningsvis någon gång när ryssen kastar sig över något litet grannland igen, bli ett moderat signum. Skräck för av andra religioner, folkslag eller kulturer är inte ett moderat signum - och just därför så lämnas vi av folk som ser att man inte kommer kunna sprida förruttnelsen i vårt parti.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, AB, Mary, Trixe, Kent, Högberg, Krassman, Ulrika Falk

RETRO-ALLIANSEN VÄXLAR UPP

Skall man gissa att vi har startat upp motorn på allvar nu inför den kommande valrörelsen? Tecknen börjar bli tydliga, med en ny och extremt rörig logga och en avsiktsförklaring om vad vi vill göra för att vinna väljarnas förtroende. Loggan finns som bild några centimeter uppåt på din skärm, och kulturflummarna på vänsterkanten måste nog tycka att man lyckats bra, själv säger jag ingenting alls...

Centerpartisten Ankersjö tog upp en stafettpinne som min partivän Kent skickade vidare i morse, en bloggdebatt om friheten. Där Kent gav oss ett bredare och djupare fält att gräva ner oss i så var Ankersjö lite tydligare och vill att vi skriver varför vi tillsammans vinner valet i höst. Ber att få återkomma lite längre ner om mina funderingar om frihet och valvinnade kioskvältare.

Förrutom en ny logga så finns det en ny hemsida, Alliansen. På denna kan man engagera sig som kampanjare, man kan anmäla sig som bloggande vän och just det där sista passade ju mig som växt fast framör datorn. Knappade in alla uppgifter som behövdes, och så kom jag fram till de där finstilta villkoren...

"Tänk på att du inte får skriva eller publicera något som strider mot svensk lag. Du får alltså inte:
- kränka andra personer genom förtal, trakasserier, diskriminering eller hot
- överföra eller länka till filer som innehåller skadliga virus
- strida mot upphovsrättslagen
- publicera, posta, överföra, distribuera eller sprida information eller material som innebär hets mot folkgrupp, förtal, barnpornografibrott, olaga våldsskildring, brott mot tystnadsplikt eller uppmaningar till brott eller som på annat sätt strider mot lag eller är olämplig, stötande, vulgär, obscen eller oanständig"

Ojdå, Ojdå...? Kränka andra? Förtala? Trakassera? Det beror nog på hur man tolkar mina texter och vem som gör det. Vara olämplig, stötande, vulgär, obscen eller oanständig. Det där "eller" skulle kunna vara ett "och" så hade man väl hyfsat väl sammanfattat min blogg. Men jag skojar ju bara, om det nu kan vara en förklaring som censorn på Alliansen köper.

Motorn brummar, partiorganisationerna växlar upp och det som idag ser allt annat än spännande ut kan kanske bli lite spännande ifall vi trycker gaspedalen i botten. Fyra viktiga initiativ skall vi upprepa tills dess väljarna hör malandet i sina öron likt tinnitus, och de fyra initiativen är som följer:

"För det första ska vi föra samtal med väljarna om framtiden. Alliansen ska i god tid innan valdagen möta väljarna med en tydlig reformagenda för nästa mandatperiod. Under våren och försommaren kommer vi att presentera resultaten av de reformgrupper som arbetar med att ta fram våra gemensamma förslag." Samtala med väljarna, lyssna in och sedan berätta vad vi vill. Låter väl smart...

"För det andra ska vi fördjupa Alliansens politiska samarbete. I höstens val ska vi möta väljarna med en gemensam Allianspolitik på fler områden och synas mer tillsammans än i förra valet." Också rätt smart med tanke på att vi nu möter ett alternativ av bestående av flera partier.

"För det tredje ska vi avkräva vänsteroppositionen svar på hur deras gemensamma och finansierade politik ser ut. Vänsterpartiets stora inflytande i den rödgröna oppositionen har kraftigt förstärkt de politiska skillnaderna mellan regeringsalternativen.

I praktiken har Mona Sahlin gett Lars Ohly vetorätt över vänsterpartiernas gemensamma svar. Det var tydligt i frågan om framtiden för den svenska fredsinsatsen i Afghanistan. Vänsteroppositionen klarade inte av uppgiften att presentera en gemensam syn i frågan. Nyligen lovade man dessutom att avveckla succén med avdrag för hushållsnära tjänster.

Samma vänstersväng ser vi i den ekonomiska politiken. Socialdemokraterna presenterar massiva skattehöjningar för låg- och medelinkomsttagare liksom kraftigt utbyggda bidragssystem. Trots det klarar oppositionen inte av att finansiera hela sin politik. Häromveckan utlovades reformer på 23 miljarder kronor utan någon som helst finansiering." Att skrämmas med Ohly är ju aldrig fel, men precis lika viktigt är det att lyfta konsekvenserna för Svensson om MP får styra landet. Kan man bryta framgången för MP kan man nämligen vinna valet - de är ju loket som drar det grönröda tåget.

"För det fjärde ska vi kavla upp ärmarna. Vår ambition är att vi var för sig och tillsammans ska göra den största politiska mobiliseringen i Sveriges historia. Vi ska maximera antalet personer som deltar i vår kampanj och skapa möjligheter att engagera sig direkt i Alliansen." Här är jag ju med på noterna och hoppas att man använder sig av mina klockrena analyser och gedigna genomlysningar av samhällsutvecklingen som jag då och då krystar fram på den här bloggen.

Vad vinner vi valet på, tillsammans, undrade Ankersjö. Det lätta svaret har jag gett, genom att se till att väljarna fattar att bilåkande och lysande lampor blir en klassfråga i det Sverige som MP vill se. Bryter vi MP:s framgång så ligger vi i vinnarhålet, faktiskt. Därför vill jag att just Centern som behöver lyfta i opinionen tar den debatten med MP och förklarar varför kärnkraften faktiskt behövs här och nu och samtidigt ifrågasätter varför enbart de med tjockast plånbok skall ha råd med hushållsnära tjänster och bilkörande.

En annan fråga där vi bör kunna samla poäng är just frihetsidealet. En tydligare skiljelinje finns inte i politiken egentligen. Alla fyra allianspartier är eniga om att man själv vet vad som är bäst för just mig, min familj eller min arbetsplats. Därför skall man kunna påverka sitt liv utan pekpinnar i form av kvoterad föräldraförsäkring, kvoterade arbetsplatser eller en fritidspolitiker i lägenheten bredvid som vet så mycket bättre än dig vilken skola som passar just ditt barn. Om vi är i Alliansen är eniga om att de allra flesta besluten skall tas av de som de berör så är de grönröda precis lika eniga om att de alltid vet vad som är bäst för dig, din familj och din arbetsplats. I ett grönrött Sverige lär pekpinnarna vina i luften, och kvoteringslagarna stå som spön i backen...

Allians för Sverige har blivit bara Alliansen, och det känns ju lite intetsägande och tråkigt. Varför inte Allians för Europa? Allians för Världen eller det smått genialiska Allians för Universum? Det hade ju gjort ett större avtryck i mediabruset, tro mig.

Länkar: AB, SvD, SvD, DN, Ankersjö, Kent, Mark Klamberg, Trixe, Mary, Paul

NÖRDARNAS REVANSCH?

När jag tog mig till mönstringskontoret i Ulriksdal för lite drygt 25 år sedan så försökte jag utplåna varje spår av nördighet som fanns fastklistrat på min då späda kropp. Det var ju så att jag hade tänkt mig att göra värnplikten som en riktig man, med strapatser och övningar som skulle få mig att bli en dödsmaskin i kronans tjänst. Men någonstans i testandet såg mönstringsförrättaren igenom min make-up och placerade mig som plutonsbefäl med inriktning på samband, stridsledning och radartjänst i Kustartilleriet. Inte så där jättetufft kanske, men tufft nog för mig...

Många andra nördar hamnade under den allmänna värnpliktens era som malajer och andra löjeväckande placeringar bara för att vara göra den där plikten, de blev "soldater" utan något som helst värde på slagfälten. I dag är dessa nördar den framtida elitsoldaten, som med några knapptryckningar kan släcka ner ett helt land - en uppgift som det under min tid i uniform krävdes sabotageförband med slipade spadar eller massiva flyganfall för att lyckas med.

Mitt andra hemland Estland har varit med om cyberkriget, naket, vidrigt och med största sannolikhet utfört av den tidigare ockupationsmakten. Helt plötsligt så slutade internet att fungera i Estland, bankomaterna stängde och informationsflödet över nätet dog. Orsaken var denna gång att esterna ville flytta på en staty, och det hade ryssen synpunkter på - och hux-flux så dog alltså internet i Estland. Det var i fredstid detta hände, och om ofreden skulle komma så kan vi förvänta oss ett mycket större utfall av attackerna på cyberkrigets arena.

Även i Georgien använde ryssen med framgång attacker på nätet för att lamslå motståndaren. Taktiken har alltså prövats i en fredssituation där man ville splittra och oroa ett litet grannland och i en krigssituation mot ett annat litet grannland i en regional konflikt. De som då var Spetznaz med sina slipade spadar har till en rätt stor del ersatts av töntar med fula glasögon som verkligen vet hur man smittar ner datorer med virus...

Sverige är närmast överkänsligt för sabotage och angrepp mot våra nätverk och datakommunikationer. Tekniskt avancerat, föregångsland och ständigt uppkopplat - Sverige i ett nötskal, och just därför är vi extremt sårbara om detta skulla drabba oss. Hela vårt gamla folkförsvarskoncept där sårbarheten alltid skulle minimeras håller på att ersättas av ett nätverksbaserat insatsförsvar där centralisering och teknikberoende gör att det borde vara lätt för tre nördar som heter Vladimir, Rustlan och Jurij att stänga av vår försvarsförmåga totalt.

Men vi har ju våra egna nördar också, duktiga som få och fostrade just i det där föregångslandet som är ständigt uppkopplat. Precis som den tilltänkte fienden kan bringa kaos i vårt samhälle måste även vi kunna skapa kaos i deras, den järnridå som föll har nu ersatts av en hiskelig brandvägg. Vid sidan av detta så måste vår hackers kunna hjälpa till att finslipa våra säkerhetssystem och möjligheter att snabbt starta om våra system när de slocknar. Det framtida kriget avgörs i mångt och mycket av hur duktiga dessa nördar är på att bemöta de hot vi står inför. En skarp hjärna betyder plötsligt mer än fysisk råstyrka...

Det måste kännas rätt skönt för en glasögonprydd datanörd att helt plötsligt vara lika viktig för rikets försvar som en u-båtskapten, en stidspilot eller en elitsoldat i SSG. Det är nu åratal av förakt kommer att tas igen, det är nu revanschen kommer -och det är nu flickorna på krogen kommer titta lika mycket på nörden med trötta fingrar som den där Top Gun-kopian i baren... kanske.

Länkar: SvD, AB/E24