OHLY I GNESTA & RYSSEN I GEORGIEN

Jag är uppväxt i Gnesta, och har bott några år i denna sörmländska pärla. Runt orten har många människor sina sommarhus, jag har bland annat snackat med Will Farrell i kön på bolaget, jag har sett Lars Ohly flanera i de centrala delarna av Gnesta.

Samma Ohly har gjort det tradition att hålla sitt sommartal i Vackerby Hage, Gnestas fallfärdiga svar på en Folkets Park. Herr Ohly passar definitivt in i den miljön, med sina fallfärdiga idéer och med doften av koskit från Vackerby Gård som en perfekt inramning. I dag höll Lars sitt tal inför ovanligt få åhörare, gott så. Som vanligt utlovades höjda skatter, mer bidrag och som grädde på moset detta år en massiv kampanj mot ekonomisk brottslighet... Dessutom pratade han om FRA-lagar, och den minnesgode kommer väl ihåg när Alice Åström välkomnade alla FRA-kritiker till hennes och Lasses parti. Det är bara det att Vänsterpartiet är emot FRA-lagen för att man är emot en svensk säkerhetspolitik överhuvud taget. Medan vi som är kritiska från högersidan är det för att man genom denna lag grovt åsidosätter våra grundläggande friheter så leds ju vänstern av en man som kan tänka sig att köra ner den personliga friheten i sin kompostkvarn för att nå sitt mål, socialism i sin värsta form och planekonomi...

Lars Ohlys gamla favoritland Sovjetunionen verkar ha återuppstått i en ny skepnad, med samma aggressiva ledarskap och samma brist på respekt för sina grannländer agerar nu den ryska federationen. De ryska "fredsbevararna" fortsätter sin offensiv, utanför den del av Georgien som de säger sig "beskydda". Man sänker båtar, bombar civila städer och flygplatser och nu kräver man dessutom att få påverka vem som skall styra i Georgien. Man vet när en totalitär och galen stormakt är i farten när de försöker påtvinga sina grannländer marionettregeringar med våld. Just så agerar Ryssland idag, i morgon och länge till...

Det har varit mycket Georgien, men jag blir beklämd och upprörd över det som sker i Kaukasus just nu och behöver ventilera mina känslor. Jag är djupt tacksam över den respons mina bloggar har fått, med en oändlig ström av kommentarer och hela 2300 läsare på 3 dygn. Tack alla som läst!

SVERIGES ROLL I VÅR DEL AV VÄRLDEN

Vaknar upp med en lätt huvudvärk, och nej det beror inte på något alkoholintag. Möjligtvis kan fyra blogginlägg under lördagen vara en del av orsaken, kanske finns det någon psykisk anspänning över att återigen gå till jobbet i natt som gnager...

Att börja dagen med att ögna igenom SvD är ju en perfekt start och i dag finns det en mycket välskrivet inlägg på Brännpunkt om hur vi i Sverige på ett närmast kriminellt sätt låter bli att ta det ansvar för vår säkerhet på det sätt som borde kunna krävas. Utan att återge alltför mycket ur detta debattinlägg, läs länken ovan, kan jag bara konstatera att författarna med Johan Kihl i spetsen tycker precis som undertecknad när det gäller den svenska försvarspolitiken...

Att vi har gått från ett omodernt invasionsförsvar till ett modernt insatsförsvar är helt i linje med vad jag vill se, MEN detta insatsförsvar måste vara dimensionerat för att kunna göra insatser i vårt närområde och tillräckligt starkt för att kunna vara trovärdigt när det gäller den nationella försvarsförmågan. Själv ser jag någon slags miniminivå vid 2 stående mekaniserade brigader samt 4 brigader i något slags reservistsystem. Flygvapnet och Marinen är tillräckligt starka för dagsläget, förutsatt att ser till att de fartyg i flottan som ligger i malpåse kommer i drift, och att flygvapnet får leva kvar med dagens organisation och numerären stridsflyg.

Sanningen är ju den att Sverige när det gäller markstridskrafter har 33% av den nivå som jag önskar se, och 11% av det Finland kan mobilisera... Finland har alltid sett mer nyktert på det här med försvaret än Sverige men de har ju å andra sidan upplevt krigets realiteter.

Frågan om vår nationella försvarsförmåga måste lyftas och ges en ny inriktning i och med det som nu har hänt och händer i Georgien. Vi har länder i vår omedelbara närhet som har stora grupper ryssar inom sina gränser, och som kan vara presumtiva mål för "Ryskt fredsskapande". Att kalla de ryska förband som kränker georgiskt område för "Fredsbevarare" är ett hån mot ordet fred. De är där enbart för att markera överhöghet över ett område som inte är deras, för att skapa spänningar och för att se till att ingen glömmer vilken väg Putin/Medvedev har valt för framtiden.

REINFELDT PÅ SÖDERHAMNSPLAN, VAXHOLM DEL 2

Jag missade ju dessvärre statsministerns tal, och händelseutvecklingen i världen fick media att komma till skott väldigt sent... Men den som väntar på något gott väntar tydligen för länge ibland. Inte något matnyttigt om hur man ska se till att FRA-lagen omarbetas för att säkra att den personliga integriteten värnas, och att vår underrättelsetjänst används till det som den ska nämligen att se vår omvärlds utveckling.

Just FRA-lagens tillämpning mot oss vanliga svenskar skulle tydligen kunnat få FRA att se vad ryssen planerat och nu utför i Kaukasus kan man läsa mellan raderna i talet. Pyttsan...

Annars verkar det som att den gode Reinfeldt gjort höger om och börjat förstå vad hans kärntrupp vill se ifråga om trygghet, infrastruktur och jobbskapande. Skönt det, kan vi även få en nykter syn på säkerhetspolitikenoch de personliga friheterna känns det som om man ohejdad entusiasm kan ge sig i kast och kampanja för oss moderater igen.

Som den Copy-Cat hon är höll ju även Mona ett tal ett idag, på Söder. Som vanligt utvecklade hon den socialdemokratiska grundsynen att det är så mycket bättre för en människa att få 80-85% av en a-kassa istället för 100% i lön. För den som inte fattar varför Mona tycker så kan jag upplysa att alla människor i utanförskap och bidragsberoende förutsätts vara beroende av sossarnas välvilja medan vi moderater tror mer på den personliga drivkraften, att skapa ett eget liv efter egna förutsättningar. Så mycket annat så väl inte Mona enligt källorna, som vanligt... Hon babblade om att riva upp den FRA-lag som sossarna uppfann helt själva under förra mandatperioden och om oljeberoende och en ny klimatpolitik med snabbtågsinvesteringar. Det konstiga är att de enda järnvägar som det investerats i under sosse-styret fram till 2006 var en bit räls i vår norra landsdel. En järnväg som knappast kommer användas av någon och som bara var till för att få Peter Eriksson munter.

Dagen "knäppgök" hittar vi dock i alliansens egna led. Folkpartiledaren och den f.d majoren Björklunds minst sagt verklighetsfrånvända syn på sitt gamla arbete får mig att höja på ögonbrynen så pass att de sitter i nacken... När han i ena meningen berättar att vi bor granne med en stormakt som upprustar kraftigt, har ett auktoritärt maktspråk och därför kräver en noggrann bevakning från bl a FRA medan samma Björklund i nästa andetag inte ser några problem att Sverige avrustar sitt försvar "eftersom Ryssland inom de närmaste åren inte har kapacitet för ett storskaligt anfall mot Sverige" kan man ju inte bli annat än förvirrad. Man blir ju dessutom mörkrädd, är karln personlighetskluven?

Faktum 1) Det vi river idag när det gäller vår egen försvarsförmåga tar mer än "de närmaste åren" att återställa.

Faktum 2) Vem säger att just Sverige måste vara målet? Vi har lovat, i regeringsförklaringen bland annat, att hjälpa våra grannar om de utsätts för hot eller våld.

Faktum 3) Om den ryska kapaciteten är tillräcklig för att knäcka Georgien på 24 timmar, räcker den mer än väl mot Sverige. Georgien har i dag ett militära stridskrafter som är mer än dubbelt så stora som Sveriges...

Och dessa ord kommer från den i regeringen som har den mest gedigna militära skolningen, man häpnar...

CARL BILDT - KLOKA ORD FRÅN EN KLOK MAN

Jag har alltid gillat Carl Bildt, hans verbala förmåga, hans sätt att reta gallfeber på Olof Palme under tidigt 80-tal och hans gedigna kunnande i utrikespolitik. När Reinfeldt offentliggjorde sin regering, och avslöjade att just Bildt skulle ta hand om utrikespolitiken så blev jag närmast tårögd...

I dag blir jag, om inte lättad så i allafall positvit överraskad av att Carl Bildt så tydligt markerar vad vi i Sverige anser om det som just nu sker i Georgien. Att jämföra den doktrin enligt vilken Ryssland nu agerar med Hitlertysklands vurmande för sina landsmän i Österrike, Tjeckoslovakien och Polen innan och i samband med Andra världkriget är att träffa mitt i prick!

När Bildt sedan fäller orden "Konsekvenserna av dessa ryska övergrepp kommer vi - och Ryssland - att leva med länge" så ser jag hoppets låga tändas när det gäller Sveriges tidigare naiva säkerhetspolitik. Kan detta måhända innebära att strutsarna i våra försvarsberedningar nu tar upp huvudet ur sanden för gott och inser att det som idag sker i Kaukasus kan komma att ske betydligt närmare vårt land inom en icke alltför avlägsen framtid...?

Slutligen, jag ber om ursäkt för att jag formligen gödslar min blogg med inlägg om denna konflikt. Jag må ibland sakna finkänslighet ibland och uttrycka mig närmast hatiskt mot Ryssland, men är det egentligen så konstigt...? Jag tycker mig känna igen ett farligt mönster i det ryska handlandet, ett skeende som jag fasat för under år. Att därmed som vissa tyckare ge mig epitet "Rysshatare" är ändå att gå för långt. Det finns många underbara, upplysta människor i Ryssland som säkert mår lika dåligt av det som sker som jag. Det jag hatar är att få rätt i hur Ryssland förvaltar sin nyvunna rikedom till att försöka återskapa ett imperium som de en gång gett upp...

Och ja, jag längtar efter något annat att blogga om... Få se vad Fredrik har babblat om i Vaxholm, eller vad Mona har lyckats formulera i Vitabergsparken.

REINFELDT PÅ BÅTEN, VAXHOLM DEL 1

Jag kunde ju inte följa med till Vaxholm, gråt och tandagnisslan... Att särbon skulle till sin chef för att fira dennas 50-årsdag vägde tyngre i det alltför jämställda Sverige. Att med sig sina understimulerade söner med fiskmåsfobi till skärgårdens huvudstad är inte att tänka på, då kommer jag få ut mer genom att läsa på svd.se och andra siter om vad som sägs av statsminister Reinfeldt.

Jag har i tre inlägg kommenterat det nu fullskaliga kriget mellan Ryssland och Georgien, och nu tar även Reinfeldt upp frågan. Statsministern påtalar vikten av en välfungerande försvarsunderrättelsetjänst, och jag instämmer. Dock har jag svårt att se vad ett mail läst av FRA från Sven Svensson i Svedala med ordet "terrorism" i textmassan skulle ge oss för upplysningar om den alltmer aggressiva ryska politiken...

Jag vill ha en underrättelsetjänst som ger oss förvarning, ger oss information och får oss att vakna. Idag kan ju vad som helst hända i öster, trots att FRA lyssnar, utan att vi reagerar. Så länge vi låter budgetramar och inte säkerhetspolitiska värderingar ligga till grund för hur vi utformar vårt försvar så är vi helt fel ute. En välfungerande underrättelsetjänst KRÄVER ett försvar som kan hantera de hot som upptäcks. Idag är vi miltals därifrån, Sverige har inte förmågan att skydda sig själva och än mindre att hjälpa andra om detta skulle behövas.

Om detta har Reinfeldt inte yppat en vokal, inte ens en konsonant, än så länge... Hoppas att han tar upp detta också i sommartalet, annars är vår trovärdighet i försvarsfrågan bortblåst för evigt.

Slutklämmen blir en reflektion av Reinfeldts uttalande

"...försvarsunderrättelseverksamheten är viktig. Först då kan man förstå nya hot och vad det kan innebära för Sverige."

Fattar man inte nu vad som sker i öster är man antingen galen eller sjukligt naiv. Det krävs inget FRA för att höra Georgiens rop på hjälp eller de ryska bomber som faller över den suveräna staten i Kaukasus... Det krävs att man tar av sig hörselskydd och skygglappar, och börjar se verkligheten!

I MARSCHTAKT MOT ETT KALLT KRIG

Den ryska aggressionen fortsätter med tilltagande styrka mot den suveräna nationen Georgien. Jag tror att vi ser hur dörren nu öppnas mot ett nytt kallt krig, ett läge där Ryssland tydligt pinkar in sitt revir och där vi i väst får ta ansvar för att se till att denna historia inte återupprepas i Estland, Lettland, Litauen, Moldavien eller Ukraina.

I alla dessa länder finns det relativt stora grupper av ryssar som på ett eller annat sätt kan tänkas uppviglas från Moskva. Den minnesgode kommer med rysningar ihåg de uppenbara försöken att påverka valutgången i Ukraina häromåret. En cyniker som jag själv minns med rysningar hur den ryska underrättelsetjänsten orkestrerade kravaller i Tallinn och cyberattacker mot Estland när man flyttade ett minnesmärke som hyllade kommunisternas återtåg till Estland. Man tar sig friheter som är helt oacceptabla, och jag hoppas att vår regering nu drar de lämpliga slutsatserna av det som nu händer.

Eftersom Moskvas agerande i Georgien i mångt och mycket handlar om att säkra olja och gas, och transporterna av detta så bör vi se till att den tilltänkta gasledningen genom Östersjön inte blir mer en just tilltänkt. Denna gasledning kommer Ryssland betrakta som sitt intresseområde, och spänningarna i Östersjön kommer att stiga.

Dessutom bör vi ta oss en titt på om det verkligen är lämpligt att fortsätta på den inslagna vägen med en total avveckling av den nationella försvarsförmågan. Att skära ner flygvapnet ännu mer måste nu framstå som totalt oacceptabelt, att se till att marinens fartyg i malpåse återigen blir operativa är en nödvändighet. Att sedan återskapa en armé som kan bidra till stabiliteten i vårt närområde måste påbörjas skyndsamt. Idag framstår Sverige som ett militärt vaccum i norr, utan förmåga att skydda sig själv eller stödja grannar i behov av assistans.

Att våra grannar på andra sidan Östersjön har hunnit in i NATO tror jag nu man skattar sig lycklig för, annars hade med sannolikt "Tschinvali 2" utspelats i det nordöstra hörnet av Estland eller i gränstrakterna mellan Lettland och Ryssland. Att länder som Georgien och Ukraina tittar mot USA för sin egen säkerhet är väl inte så konstigt, vilken annan makt skulle kunna hjälpa dessa länder mota bort den björn som nu gått ur idet?

Vi ser det Kalla Kriget komma i retur, och det verkar inte finnas något sätt att stoppa utvecklingen... Ett Ryssland som strävar mot att vidga sin intressesfär möter grannar som sökt skydd hos NATO, kan det bli annat en kallt?

Och vi i det naiva Sverige lever kvar i tron att NATO är något elakt och konfliktskapande. Dags att förstå var vi hör hemma, på demokratins sida mot aggressionen, och gå med i en organisation där vi hjälper andra likasinnade och får hjälp själva...

TÄNK ER OM DET VORE SÅ HÄR...?

Tänk om det fanns två små enklaver i den södra delen av den Ryska federationen som befolkades av både georgier och ryssar, fast med de ditflyttade georgierna i majoritet. I samband med att Sovjetimperiet föll samman som ett korthus så bröt sig dessa två områden ut ur Ryssland och utropade sin självständighet. Det enda landet som överhuvudtaget bemödade sig om att erkänna dessa två utbrytarstater var Georgien...

Skulle då Moder Ryssland acceptera dessa enklaver inom sitt territorium? Skulle man acceptera att Georgien baserade stridsflyg och trupp på mark som i själva verket tillhör Ryssland? Skulle man tycka att det var tillfredsställande ifall dessa "stater" besköt ryska posteringar?

Svaret vet vi alla... Det finns ingen chans i världen att Ryssland med firma Putin och Medvedev vid rodret skulle låta detta ske. Sanningen är den att man skulle raderat ut dessa "stater" illa kvickt och tvångsförflyttat de människor som hade georgiskt ursprung till sitt "hemland".

Det Georgien gör nu är att svara på provokationer från utbrytarna, som mer än gärna ser att Ryssland involveras tyngre i deras säkerhetssystem. Allt detta medan Georgien försöker säkra territorium som de facto och obestridligt faktiskt är en del av republiken Georgien.

Det finns många paralleler att nämna i närtid: Hur Ryssland hanterat sin egen utbrytarstat Tjetjenien kan man inte sluta upp att tjata om. Serberna försökte sig på att skapa en egen "stat" i Knin, Kroatien. Här lyckades kroaterna efter en framgångsrik offensiv se till att den serbiska nationalismens tentakler klipptes av och Kroatiens erkända gränser fastställdes.

Det intressanta här är att se hur Ryssland anser sig ha rätt att ge sig på ett grannland bara för att skydda de ryssar som bor där, och som uppenbarligen underminerar det land de råkar bo i. Det började i Georgien, frågan nu är vad det slutar...? Alla länder med en rysk minoritetsgrupp med fanatiskt nationella grupperingar borde börja oroa sig.

Allt detta medan vi i Sverige har den eviga freden som den enda tänkbara utvecklingen när vi reducerar vårt försvar till hemvärn och ett fåtal bataljoner. Tur att Calle Bildt förstår varthän detta barkar. Må han väcka de andra dagdrömmarna...