KONSTFACK FORTSÄTTER KLAMPA PÅ...

Konstfack har friluftsdag...

Vänliga veckan tar en extremt kort paus för man kan ju trots att humöret är på topp inte låta bli att uppröras över att en "student" från Konstfack återigen sätter sitt "kreativa skapande" framför hushållandet med våra gemensamma skattemedel.

Tidigare har jag hånats av en vänsterpartistisk kommunalpolitiker vid namn Per Hamnström från Stockholms stad för att jag tog parti för personalen på psykakuten på St Göran när de kände sig kränkta av att ha misshandlats, bespottats och fått skit av en konstfackskvinna under ett spelat sjukdomstillstånd. I Hamnströms värld står den fria konsten långt före vårdpersonalens rätt att få arbeta med RIKTIGT sjuka personer, och att enbart misshandlas av folk med en verklig symptombild och inte en påhittad och hur Hamnström nu kommer ställa sig till att jag uttrycker mitt missnöje med att Konstfack låtit en student klottra ner en tunnelbanevagn. Kostanden för saneringen landade i runda slängar på 100.000 kronor. Per Hamnström kommer med säkerhet påstå att det är aggressiva tågförare, biljettkontrollanter och medpassagerare som är cyniska när de inte förstår det vettiga i denna underbara skapande process... Skulden kan aldrig läggas på Konstfack eller dess elever som är Guds gåvor till skattebetalarna.

Men eftersom Hamnström företräder ett parti där en ohämmad beskattning av de arbetande massorna ligger högst på agendan förstår jag att eventuella kostnader för onödig "sjukvård" eller saneringskostnaden för en förstörd T-banevagn inte bekymrar honom - det är ju bara att pungslå Svensson lite till...

Förvisso erkänner Konstfack i klotterfallet att det är allt annat än OK att bete sig på detta sätt men en ursäkt betalar inga kostnader och de etiska regler man säger sig ha infört efter att illdådet dokumenterades fungerar ju uppenbarligen inte när man trots allt försvarar Anna Odells tilltag på psykakuten. Det är dags att Konstfack tar och betalar för det som man förstör, missbrukar och underminerar. I annat fall får man väl helt krasst reducera det statsbidrag man får (och som bör avvecklas enligt mig!) med summan av allt som nu uppdagas.

Tillägg klockan 15:15: De här tongångarna från en gallerist som ställt ut "konstverket" säger väl det mesta om föraktet mot andra människors egendom som speglar hela den svulst på samhällsbygget som även benämns "nyskapande och modern konst": "Jag har tittat på en del graffiti i olika sammanhang. Det jag kunnat känna är att graffitin förlorat en del energi när konstverket placerats in i ett galleri. Vad jag kände var intressant här var möjligheten att bibehålla energin i verket. Det är ju ett starkt verk"

Starkt verk, jaha? - Helt underbart starkt för medtrafikanter och skattebetalare. Vad felar dessa galningar som försvarar sånt här...?

Länkar:SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, AB1, AB2

VÄNLIGA VECKAN FORTSÄTTER - HÅRDROCK...!

Tuffa grabbar i lyxförpackning...?

H.E.A.T kom vidare till Globen och jag blir så glad, ja rentav överlycklig. Visst är det underbart när ljud och rytmer i någon sorts samordning framförs av ett gäng övervintrade Cro-Magnon-varelser och lyckas vinna folkets kärlek. Jag blir så glad över att folk kände empati, förståelse och beundran inför "musikstycket" som framfördes från Skellefteå föregående kväll...

För visst är det härligt när människor med kromosomfel hittar rätt, ser kärleken och ringer och röstar på likasinnade. En perfekt avslutning på Alla hjärtans dag enligt mig, när de långhåriga och trögtänkta hårdrockarna fick något att head-banga till i Globen och att en rockare med foliebyxor får sina femton sekunder i rampljuset. Själv saknar jag NASA och S.P.O.C.K i melodifestivalen, fantastiska rytmer av fantastiska musikanter. Man fick nöja sig med att se Patrik Henzel i rollen som låtskrivare åt den lilla och knappt könsmogna sångfågeln med efternamnet Diamant. Och så var alla deltagare någorlunda psykiskt friska till skillnad mot föregånde lördag, man njöt ju framför kavalkaden av svenska toppartister...!?



Överhuvudtaget var Alla Hjärtans dag helt underbar, trevlig mat med sina kära, Brynäs vann och snart är det dags att sumobrottas - Livet är härligt och bättre blir det på måndag. Fullmäktige i Sundbyberg med Web-TV, nu kan jag spara rörliga bilder på mina drömobjekt ur motståndarleden. Hallelujah!

Länkar: AB1, AB2, SvD, DN1, DN2

VÄNLIGA VECKAN BÖRJAR NU...

Vänliga veckan börjar nu! Dags att fira en vänligare Tokmoderat?

Ojdå, är det så illa? När jag läser mina egna blogginlägg de senaste veckorna tycker jag själv att jag framstår jag som en folkilsken, bitter och hatisk man till min läggning. Inget kunde ju vara mer fel, jag är ju egentligen en charmerande person, med ett överflöd av kärlek och ömhetsbetygelser, med många roliga anekdoter att berätta och...så mycket mer. Jag vill därför be alla läsare som känner sig kränkta, ledsna och upprörda över något elakt jag skrivit om ursäkt från det innersta av mitt hjärta - Förlåt!

Nu har det varit några veckor där bloggandet i huvudsak gått ut på att spy galla över allt och alla, men nu är jag trött på det. Så från och med detta inlägg och en vecka framåt skall bloggen kommenderas helt om, det negativa vinklandet skall ersättas med positiva tongångar. Inte ens Andreas Jämtin, Mona Sahlin, ERNST Kirschsteiger eller Sten Tolgfors envetna malande: "...så syftar den kommande inriktningspropositionen till att öka Sveriges försvarsförmåga, genom förband med ökad tillgänglighet och användbarhet" skall få mig på dåligt humör. Glada Fredrik skall skina och le, solen kommer att vara ständigt närvarande och fåglarna kommer sjunga.

Om någon undrar varför bitterhet och ilska haft mig i ett järngrepp så kan en orsak vara att jag gett mig i kast med ett synnerligen jobbigt projekt och det är att ta mig i kläder med storlek XXL om några veckor. Avsaknad av sötsaker, burgare och pizza påverkar mig negativt. Förlåt...

Om jag måste leta rätt på gårdagens två mest positiva nyheter så var det att SJ-monopolet tycks vara på väg mitt sitt slut. Härligt, underbart och som den sympatiska och balanserade sångfågeln Carola skulle ha jublat "Rejoice!". Den andra positiva nyheten rör ett program som jag väl inte gillar så där jättemycket, men jag skall inte gnälla över Let's dance nu under vänliga veckan. Tvärtom vill jag hylla programmet för att det fick mig på gott humör av två orsaker.

1) Laila Bagge visade sitt vackra akterparti, en syn för gudarna och jag ler mitt allra mest perverterade leende.

2) Att George Scott sade ifrån och pinkade i sitt homofobiska revir. Det är skönt med människor som säger vad de tycker, och George tycker att Tony Irving är en fjolla. Underbart, befriande och smaklöst. Men dräpande kommentarer älskar jag...

Länkar: AB1, AB2, SvD1, SvD2

HAN ÄR DUM I HUVUDET ÄNDÅ...

Ishockey-Sveriges egen lilla silverfisk...

Förlåt då, förlåt för att jag ensidigt gav den lilla råttan Andreas Jämtin skulden för all kalabalik i spelargången i Läkerolen igår kväll. Tydligen så fanns det folk ur Brynäsleden som inte skötte sig helt felfritt heller, bland annat så rusade matrialförvaltare Pettersson till och agerade livvakt när Jämtin gav sig på sportchefen Sundlöv. En halv pudel med andra ord, jag ber om ursäkt för att jag i morgonens blogginlägg var helt partisk och inte så objektiv som jag borde ha varit.

Men det är inte helt lätt att lägga band på sina känslor när det handlar om Jämtin. Det är den djupaste antipatin, det är illamående och det är något som liknar hat. För den lille skiten är en fegis som inte hör hemma på isen. Så har det varit sedan tiden i AIK, när den lille slyngeln gång på gång visade upp sitt dåliga omdöme, förbi åren i HV71 och försöken att slå sig in i den nordamerikanska hockeyn och nu i Linköping. Så mycket skit han har gjort genom åren att det har gett honom en hel del innestående bonus på strykkontot. Lite bonus fick han av Mattias Pettersson, Brynäs matrialare igår... Varsågod!

Själv anser jag dock att det är korkat med våld, oavsett vem som utdelar och vem som tar emot. När man stöter på en sådan individ som Jämtin, som utvecklingsmässigt ligger några generationer före Neanderthalarna, så tycker jag att man skall svara med psykiskt våld. Tala gärna om för puckot hur lågt stående han är, att det finns silverfiskar med större intelligenskvot och att bara beskriva verkligheten som den ser ut. Sådan brukar kännas värre än ett slag på käften...

Länkar: AB1, AB2, AB3, AB4, DN

ANDREAS JÄMTIN - DJÄVLA...

"A, B, C, H? K? P? - Alfabetet, vad är det?"

...kulting?

Det är ju inte ofta jag bloggar om sportens värld men nu känner jag mig nödd och tvungen därtill. Först och främst för att MITT lag vann igår. Mitt lag som är arbetarklassens svarta hjältar, ett lag med genuina traditioner som har en gammal gråsosse som Bo Bylund som ordförande nuförtiden och som upplevde sin storhetstid under den trogne men ack så sympatiske socialdemokraten Tommy Sandlin. Laget är Brynäs, och jag struntar höaktningsfullt i att jag har mitt politiska hjärta till höger...

De senaste åren har det inte varit så kul att vara brynäsare, kvalserien har varit tradition och nervhaveriet har kommit som ett brev på posten under våren. Inför denna säsong var Brynäs utdömda, traditionen skulle hålla i sig. Men hösten var mycket bra, och när jag ringde hem till Sverige efter någon vecka på Falklandsöarna så skrek en av mina söner högt i luren "Pappa, Brynäs ligger etta!". Den nyheten var viktigast av allt, han behagade inte fråga hur jag mådde och om allt var bra och när jag ställde dessa frågor så blev svaren "Bra" och jovisst nu var allt helt underbart eftersom kompisen Alex lag Frölunda gick kasst och Brynäs toppade serien.

Så kom man hem, vintern kom och Brynäs sjönk som en sten genom tabellen. Traditionens makt syntes vara för stark när det efter fem raka förluster, ett sviktande målvaktsspel och en undermålig målproduktion var dags att ta emot serieledarna Linköping, laget utan själ och traditioner. Kunde det bli något annat än torsk, nejdå - jag var inställd på ytterligare en kväll framför svarta rubriker på gd.se...

Men se, liket levde. Dödsryckningarna övergick i våldsamma konvulsioner och utklassningen var ett faktum. Brynäs köpte lite andrum, men redan nästa match borta mot Rögle är det dags för en ny ödesmatch. Men jag är glad över segern och hoppas att självförtroendet kom åter hos de svarta riddarna.

I Linköping finns en idiot vid namn Andreas Jämtin, ett drygt pucko som jag ogillat skarpt sedan jag första gången såg honom på isen. Då var det AIK som var laget, och inte blev han en bättre människa när han sökte synderas förlåtelse i bibelbältet och HV71. Det var nog snarare så att Hin Håle hade en utsänd lärjunge i Jönköping för att undergräva den gudfruktiga befolkningen. Andreas fick hybris och stack till NHL i hopp om att få spela där. I Nordamerika såg man snabbt att den dumme mannen från Sverige inte var något att ha (han kunde inte spela hockey, han var feg och käften var den enda kropssdel som var överfunktionell...) och det blev Sverige igen. Köplaget Linköping var självklart framme och värvade dåren, till fansens stora missnöje.

Igår var det så dags för hr Jämtin att återigen sätta en ny norm för hur lågt en hockeyspelare kan sjunka. Först sänker han fegt ner hjälten Daniel Widing med en fult slag med sin klubba när bara sekunder återstår av matchen och när han väl fått matchstraff så slår han ner Brynäs sportchef Micke Sundlöv på vägen till omklädningsrummet. Någon sorts bostavskombination måste grabben ha i bagaget eller så är han bara kriminellt dum i huvudet. Hursomhelst borde HV71 vara glada att han inte kom "hem". Att sedan Linköpings sportchef Mike Helber försvarar sin gangster säger väl rätt mycket om LHC och deras syn på idrottens förbrödrande syfte...

Länkar: AB1, AB2, AB3, SvD, DN

MONAS HÄRDSMÄLTA

Lita på mig, kärnkraft är ofarligt och Mona är dum...

Att folkomröstningsresultatet från 1980 inte är värt ett skit torde väl vid det här laget stå klart för var och en. Gott så, eftersom det i efterhand närmast är att betrakta det spektakel som folkomröstningen var som ett hån mot själva demokratitanken. Det är nämligen inte seriöst att hålla en omröstning om en såpass viktig fråga i ljuset av en kärnkraftsolycka i Harrisburg, USA eller en skräckvision på vita duken i form av "The China syndrome". Folk i chock tänker inte rationellt, och att ha omröstningen då var lika sinnessvagt som om vi skulle haft haft en folkomröstning om bogvisir borde förbjudas på färjor några veckor efter Estonia hade sjunkit utanför Finska Utö...

Jag var själv manipulerad och rädd för kärnkraften och allt elände som man kunde vänta sig från denna energikälla. Rädslan fanns för haverier vid Ringhals, Forsmark eller Oskarshamn medan jag snarare kunde tänka mig att behålla Barsebäck för att härdsmältan skulle drabba de elaka arvsfienderna på andra sidan sundet. Men allteftersom åren gick så förstod jag bättre, att kärnkraften faktiskt inte är så illa och att Barsebäck skulle behållas av andra skäl än att hämnas de danska truppernas illdåd utanför Österport i Visby eller under slaget vid Ajmunds bro.

Denna insikt verkar även en stor del av svenskarna ha funnit och när Mona tydligt och närmast tvångsmässigt säger "Nej" till kärnkraften för att hålla ihop sin koalition av ovilliga så är det det första steget på en irrfärd åt vänster som vi ser. Det är en politik för att nå konsensus med kommunister och miljöfundamentalister, det är en politik som gör sosseriet till gisslan. Monas kärnväljare vill ha kärnkraften som en av beståndsdelarna i en framtida energiförsörjning medan Mona vill något helt annat.

Men kör på Mona, ju mer du klampar på åt vänster desto tydligare blir alternativen inför 2010. Vad dina egna väljare kommer tycka kan man bara ana - "Avveckla Mona, men med förnuft!"

Länkar: DN1, DN2, SvD

KICKI GÅR - TOKMODERATEN KOMMER...?

"Jag var där" - Var det på Cinderella vi såg början till slutet?

Ibland vet man ju inte riktigt vad som är verkligt och overkligt men när jag vaknade denna morgon så var det med den fasta övertygelsen om att jag någon gång under natten fick en påringning från de Nya moderaternas bloggande valberedningsordförande Kent Persson. Mitt idoga bloggande, mitt kroniska rövslickande och min trevliga uppsyn i kombination med att jag ibland bär kläder med kent-logga på hade gjort att Kent Persson fått upp ögonen för mig. Tokmoderaten som vice ordförande i Moderaterna, skulle det kunna bli bättre?

Under det samtal som jag minns så väl men som det inte syns något spår av på samtalslistan framkom det att valberedningen gärna ser att en ny landsfader, en vän av de gamla hederliga moderata kärnfrågorna tog plats i partistyrelsen. Dessutom sökte man en person med politisk fingertoppskänsla, ödmjukhet och som med den största seriositet tar sig an sina uppdrag i politiken och vem passar bättre in där än just jag. Visst blev det frågor om familjesituationen, och där blev svaret "Jag har fyra söner, i övrigt inga kommentarer men att gå på Swingers-klubb ligger mig väl inte i fatet?", det blev frågor om jag missbrukar och svaret blev "Bara viagra, mat och morfin" - sålunda inga hinder i vägen. Att jag redan idag känner att politiken med mina uppdrag i lokalpolitiken i Sundbyberg är hyfsat betungande med en Time-out i höstas gjorde dock ingen skillnad. När Kent frågar svarar jag ja...

Det känns ju samtidigt synd att utnyttja Kickis, Kristina Axén Olin för er som inte känner henne, avgång för att klättra upp några pinnhål på den stege som skall leda mig till makten. Kicki och jag har åkt Cinderella tillsammans och det var första och sista gången vi sågs. Kicki och statsministerfrun stod tillsammans med två gråa herrar som jag tror var Sten Nordin och Erik Langby och tog emot mig när jag efter en magisk löparinsats vann tävlingen "Första moderat ombord". När Filippa kramade om mig såg jag hur Kicki med trånande blickar tittade på den elitidrottsman som så tappert sprungit så långt. Eftersom jag senare under kvällen av någon outgrundlig anledning blev närmast okontaktbar så kunde jag inte fördjupa mina kontakte med de två kvinnor som så uppenbart slogs om min gunst. Det var så jag träffade Kicki, 15 sekunder på Cinderella och sedan var det över...

När jag hyfsat tidigt lämnade mina partikollegor att hångla upp varandra för att söka mig till den hytt som längtade efter mig blickade jag ut över den köttmarknad som är en synonym till dansgolvet på Cinderella, och det måste vara på denna plats och i denna situation som den fantastiska låten av The Killers "Human" skapades. "Are we human, or are we dancers?"



Denna minnesvärda resa var som sagt den enda gången jag ocjh Kicki träffades om än som hastigast. Frågan jag ställer mig när nu damen beslutat överge politiken helt och hållet är "Skulle jag tagit hand om Kicki, gett henne stöd i den kalla politiska miljön och visat att även vi moderater kan ha känslor och göra politiken kul?" Jag kunde ha räddat henne, men jag var en egoist som hellre såg till min egen vinning. Jag är ledsen att det blev så här Kristina Axén-Olin, men den enes död är den andres bröd...

Och skulle jag nu mot förmodan inte blir nominerad till ny vice ordförande så har jag andra idéer om hur jag skall nästla mig in i den innersta kretsen i partiet. Mer om det följer i samband med partistämman i augusti...

Länkar: DN1, DN2, AB, SvD1, SvD2, Valberedar-Kent,