2009/02/23
OPINIONSSIFFROR OCH NUDER...
Efter att kört igenom "Wrong" 14 gånger, gråtit av lycka och nickat igenkännade till den vackra och självutlämnande texten så var det då dags att ta i det politiska bloggandet. Även när det gäller de två politiska frågor jag tar upp så finns det utrymme för att bli känslomässig.
Den första och bästa nyheten är såklart SKOP:s senaste väljarbarometer som visar att det gigantiska försprång som Mona och hennes lekkamrater tidigare fått genom att leka tysta leken snabbt har ätits upp när munnarna har öppnats, det kaotiska koalitionsbygget visats upp och de populistiska flosklerna demaskerats på löpande band. Senast förra veckan vill Mona ena dagen att staten skulle köpa SAAB, för att nästa dag anklaga Maud att ljuga när näringsministern lyfte frågan... Vet Mona själv vad hon sagt dagen eller dagarna innan? Man får ju hoppas det annars kommer såväl Lars Ohly och språkrören tugga fradga i ren frustration innan ens förhandlingarna i de röd-gröna arbetsgrupperna sagt hej till varandra.
Men för att inte bli anklagad för att enbart vara elak så gjorde väl Mona hyfsat bra ifrån sig hos den norska TV-profilen Skavlan. Inte så svårt dock, då det handlade om hur Mona tyckte att Jens Stoltenberg var snygg, och Jens Stoltenberg, som förvisso verkar vara en skärpt och begåvad herre, gav oss svenskar som tycker att våra småbröder i väster är lite bakom flötet vatten på våra kvarnar när han sa sig tycka att Mona var snygg... Men hallå? Var är Monas ögon någonstans, var är ett leende som inte är tillgjort och på gränsen till en grimas? Oj, förlåt - jag skulle ju vara snäll, och Mona gjorde som sagt bra ifrån sig i ett program som inte på något sätt handlade om politik, annat än att Carolina Klüft skulle kunna tänka sig att ingå i Monas regering och att Ohly aldrig kan få posten som finansminister. Man anade nästan att ministerposten för Carolina är mer säker än Lars Ohlys när friidrottens präktiga pärla NEG för Mona Sahlin...! Hon är inte kunglig, det räcker gott med att ta i hand eller säga "Hej på dej du".
Opinionssiffrorna igen då, kul! Nu kommer vi med stormsteg och Svensson ser tydligen förbi populismen. Väljarbarometrar och opinionsundersökningar är dock inte den allsmäktiga sanningen men det är väl ändå klarlagt att det ser ljusare ut för oss med hjärtat till höger i dag än för ett år sedan?
Så har då Pär Nuder bestämt sig för att lämna riksdagen, vilket inte kommer som någon överraskning för mig. Han känner väl att han måste gå vidare, hitta nya gigantiska utmaningar och på ett eller annat sätt stötta sitt parti med andra arbetsmetoder än genom partipolitiken. Det kommer han väl få tillfälle till som ordförande för sosseriets nya klump-koncern i min hemstad Sundbyberg.Om Pär Nuder tro sig ha tid att sitta och skriva böcker på arbetstid som han förmodligen hoppas och som den lille herren gjorde i riksdagen kan han nog tänka om - han har nog en hel del att tänka på i sin nya roll i Sundbybergarnas tjänst. Lycka till ändå, Pär, det kommer du att behöva! Och om du efter några möten med KSO Hellmark-Knutsson börjar drömma konstiga drömmar så finns jag här för dig, jag är en fenomenal amatör-terapeut skall du veta!
Länkar: SvD, SvD2, DN1, DN2
2009/02/20
HÄRLIGT! JA RENT AV UNDERBART...
Minnen från en svunnen tid: "På grund av personalbrist är vi tvungna att tillsvidare ha stängt och hänvisar dig istället till... Närmaste apotek: Apoteket Hinden, Bajenhöjden..."De första trevande stegen med att avveckla ytterligare ett kundfientligt statsmonopol har tagits av regeringen. Och hur härligt är det inte att man snart kan köpa sina TREO tillsammans med groggvirket på fredagskvällen...
Det finns säkert monopolkramare som gråter krokodiltårar en sådan här dag, när solen skiner och fåglarna kvittrar och Göran Hägglund underlättar svenskarnas vardagslunkande med ett beslut som inte tas en dag för tidigt. För varför skall småbarnsfamiljer på landsbygden, med kanske 10-tals mil till närmaste jourapotek behöva vänta hela helgen på att få dämpa ungens feber med alvedon? Kan någon förklara varför en bakfull tokmoderat skall behöva promenera längre än till ICA på Landsvägen när han sopar gruset ur ögonen efter några pilsner för mycket en söndagsmorgon...?
Med detta öppnar vi väl upp för att i handeln också kränga massagestavar och geishakulor ur Apotekets sortiment kan man då hoppas, och även det gynnar den njutningslystna kvinnan som har en underpresterande och sovande karl hemma och enbart har COOP att vända sig till när de undermåliga låtarna från Melodifestivalen ekar ut ur TV:ns högtalare på lördagskvällen i skener av IKEA:s doftljus och en skål med räkskal...
En reform med medborgarnas bästa för ögonen, något annat handlar det inte om. Nu väntar jag på det naturliga steget i frihetsprocessen: Att Viagra och Haldol blir receptfritt, sedan är lyckan gjord...
SOSSAR OCH ANTI-SEMITISM...?

Det är väl rätt otroligt hur den ena efter den andra av politiker på vänsterflanken tävlar om att isolera staten Israel, och dess idrottsmän. Jag tillhör ju den skaran på högerkanten som inte ohämmat hyllar Israel och det krig man bedriver mot palestiniernas terrornätverk. Det som hände i Gaza för några månader sedan utvecklades dessvärre till inget annat än terror mot en oskyldig civilbefolkning...
Men Israel har precis som alla andra rätten att skydda sina medborgare mot attacker från Hamas och Hizbollah eller vilka andra som kan tänkas ha dessa ambitioner. Just Hamas bidrog ju i hög grad till att civilbefolkningen i Gaza fick lida alla helvetets kval genom att man placerade sin Qassam-ramper, enheter och högkvarter mitt bland bostäder, skolor och sjukhus. Hamas startade kriget genom sina anfall, Israel använde i mina ögon fel taktik...
Men där slutar min förståelse för varför just Israel av sossar, nu representerade av Ilmar Reepalu och flera andra sossar från Skåne, och vänsterpartister nu utmålas som ett av ondskans imperier. Israel var tvungen att göra något, det är ett faktum - men Hamas stadsgerilla-taktik ledde till att flyganfall och raketbeskjutning från Israelisk sida inte blev de "kirurgiska" operationer som man önskade sig. Israel kunde gjort annorlunda, men det konstiga är att det alltid skriks om bojkott mot just Israel från vänsterkanten. Andra länder däremot - länder utan folkstyre eller yttrandefrihet alltid skall omfamnas och hyllas i idrottsammanhang trots att brister och tyranni är långt värre än det vi ser från Israel.
Varför kräver inte min gamle landsman Ilmar Reepalu att allt idrotssutbyte med Ryssland stoppas efter ett krig mot Georgien som i terrorhänseende slår Gaza med råge...? Jag ser fram emot ett lika stort engagemang att förvägra ryska idrottsmän från att tävla i Malmö stad från Reepalus sida - det finns ju runt om i Skåne många flyktingar från Baltikum som än idag minns den sovjetiska terrorn, massmorden och folkförflyttningen och som skulle må dåligt av att höra den gamla sovjetiska nationalhymnen i rysk tappning eka över Malmö. Ilmar borde ju veta tycker man...
Och varför hördes ingenting från vänsterkanten 1980 när många demokratier unisont sade ifrån mot den ryska inmarschen i Afghanistan genom att bojkotta OS i Moskva? Varför hörs ingenting när våra idrottsmän konfronteras med sina motsvarigheter från Kuba, Nordkorea, Venezuela...?
Och varför hördes ingenting från vänsterkanten 1980 när många demokratier unisont sade ifrån mot den ryska inmarschen i Afghanistan genom att bojkotta OS i Moskva? Varför hörs ingenting när våra idrottsmän konfronteras med sina motsvarigheter från Kuba, Nordkorea, Venezuela...?
Nej, det Israel och det judiska statsbygget som skall utmålas som det stora hotet mot mänskligheten, det är organisationer som Hamas och Hizbollah som i sina agendor har utrotandet av det judiska folket på agendan som skall hjälteförklaras. Så har socialdemokratin utvecklats, snabbt och olustigt - och det skulle vara mycket intressant att höra den gamle Kippa-bärande Göran Perssons inställning till hur partiet snabbt återfallit i en retorik där man vägrar se att det krävs två för att bråka. I sossarnas sinnesvärld nuförtiden är tydligen terror OK så länge den riktas mot staten Israel...
2009/02/19
SOSSAR, SAMBA OCH SKATTEBETALARE...
Visst är det underbart att slå upp ögonen när klockan har passerat tre på eftermiddagen och känna sig utvilad och utdrömd efter en natt på en kaostisk arbetsplats. Just mina drömmar har fått folk att reagera, och det är väl trevligt att folk bryr sig om min mentala hälsa och de uppenbarelser som dyker upp i mitt inre. Det har handlat om allt från journalister till vänsterpartiets egen lilla politiska sekreterare som tar min blogg och sig själv på alldeles för stort allvar... Och nu är det dags igen, jag vaknade upp med tårfyllda ögon - besviken och upprörd över ett svek jag inte kommer glömma bort i första taget.
Vår föreningsordförande hemma i Sundbyberg, Ramsay Brufer, har undrat mycket om min psykiska hälsa och anledningarna till att jag drömmer mer om sossar än mina egna själsfränder och han blir nog inte mindre orolig när han nås av denna dröm. Och är det så konstigt att just sossarnas KSO och Ordföranden i Kultur- och Fritid "ploppar" upp i mina drömmar hela tiden? Nej, först och främst är de mer "drömbara" än Ramsay Brufer och Carl Grufman, och sedan finns det ju en klok mening som på engelska lyder "Opposites attract", hur den lyder på portugisiska har jag dessvärre ingen aning om...
Mellan andra och tredje blåstömningen så befann jag mig i kronologisk ordning i en limousin mellan Sundbyberg och Arlanda, på ett plan till Brasilien, i den vackra staden Taboao da Serras och sedan på en ljuvlig sandstrand någonstans längs den brasilianska kusten. Av anledningar som jag ännu inte har förstått så var jag resesällskap åt kommunstyrelsens ordförande Helene Hellmark-Knutsson när hon och jag reste till det varma, behagligt och det ljuvt sensuella Brasilien, och det var underbart av flera anledningar... Först och främst är det ju skönt att slippa vinterkylan, sedan känns det ju bra att man klättrat så pass i den kommunala hierarkin att jag kan resa över halva världen på skattebetalarnas bekostnad och slutligen så var det underbart att i ett sambatåg längs en strand i palmernas skugga visa upp tvålfagra, solbrända och fjantiga brasilianare hur en riktig, välbyggd, albinoaktig och på alla sätt attraktiv man ser ut och beter sig. Inte undra på att Helene i drömmarnas värld lämnade sin ställföreträdande politruck Siyamak Sajadian Sasanpour hemma och tog med mig istället, Guds gåva till kvinnorna...
Det var trevligt, och ännu trevligare blev det av att jag inte betalade en sekin för kalaset utan att Sundbybergarna solidariskt ställde upp och bidrog med sina skattekronor för mig och min resekamrat. Maten smakar ju bättre, hotellsängen känns ju skönare och solen bränner lite mer när man själv känner att allt är gratis. Och hur mysigt är det då inte att sitta på en sandstrand med en paraplydrink i handen och en politisk antagonist vid sidan och se solen gå ner i havet... Och just där märkte jag i min egenskap av geografi-nörd av att det var en dröm eftersom solen inte går ned i söder eller öster utan i väster, men i drömmarnas värld rättar till och med solen in sig för att allt skall bli perfekt.
Men perfektionen tog slut när jag solbadade, och Helene började fnittra på samma sätt som när hon läser min blogg under fullmäktigemötena. När jag frågade vad som stod på så berättade hon frankt och uppriktigt att jag inte var så snygg som jag trodde, att till och med Michael Spira utstrålade mer manlighet än lilla jag. Jag började gråta och sprang med tårarna sprutandes iväg från stranden... När jag vände mig om så såg jag Siyamak i Borat-baddräkt komma lunkande i riktning mot den elaka Helene. Siyamak mötte mig med ett elakt flin på läpparna, akut nedflugen på skattebetalarnas bekostnad.
Men så vaknade jag upp och befann mig i min säng och inte i Brasilien. Men någonstans så kändes drömmen verklig, och efter ett gediget grävande i det kommunala diariet så upptäckte jag att Saida och jag måste vara avlägsna släktingar. Helene skall minsann ut och flyga utan mig, och med Siyamak Sajadian Sasanpour samt någon politisk tjänsteman, till det soliga Brasilien och en ny vänort, på skattebetalarnas bekostnad.
Frågan man ställer sig, förmodligen av ren avund är varför just Brasilien och en stad där väljs ut till vänort? Varför inte en engelsk industristad, en förort till Düsseldorf, Grozny eller vår demokratiska jämlike Pyongyang? Nej då, sol och samba för sosseriet... Jag är så bitter över att inte få följa med på andra resor än de jag företar mina innersta fantasier och drömmar. När jag blir bitter så unnar jag ingen annan något kul, och defintivt inte på skattebetalarnas bekostnad.
Om nu Brasilien är så tilltalande kan väl Helene, Siyamak och den politiska tjänstemannen ta T-banan från Rissne till T-Centralen, för att där byta till tåget mot Skärholmen. I det nyrenoverade köpcentret SKHLM har man nu brasilianska dagar med samba-tema och en tävling där man vinner en resa till Brasilien. Kunde ju vara ett bättre sätt att ta sig dit än att snylta på de förslavade skattebetalarna. Kommunen kan stå för SL-biljetterna och en lunch på McDonalds, gott så - om nu inte jag får följa med...
Etiketter:
Sundbyberg
ALTERNATIVA ENERGIKÄLLOR...?

Det är ytterligare några timmar kvar innan solen behagar lysa upp tillvaron, denna sol som av många ses som en bra form att utvinna energi. Själv har jag efter de senaste veckorna på arbetet börjat fundera på om det inte finns en energikälla som vi borde kunna utnyttja och som defintivt inte på något sätt bidrar till växthuseffekten, stökiga patienter!
Det oregelbundna men ändå ihärdiga vevandet och viftandet med armar och ben som ofta syns bland de vårdtagare som vi inte har sövda och i respirator är ett enormt slöseri på energi, och borde man inte kunna koppla ett par rejäla gummiband till en generator som skapar elektricitet av viftandet? Just nu skulle vår kundkrets lugnt prestera tillräckligt mycket energi för att åtminstone hålla min arbetsplats (Intensivvårdsavdelningen SöS) med så mycket el att vi borde vara självförsörjande och dessutom hålla sjukhuset med fasadbelysning på den del av fasaden som vetter mot Årstaviken...
När man sitter frustrerad och blänger på dessa rastlösa och motoriskt oroliga patienter så skulle det ju ändå kännas skönt om man visste att vevandet och viftandet bidrog till mer än en säng i totalt kaos, ett spindelnät av sladdar och droppslangar och ett stök som just jag måste ta hand om. Tänk om det blev en bättre framtid för sönerna och renare luft, grönare träd av denna annars så meningslösa aktivitet. Skall man börja forska tro? Med tummen mitt i handen och med Kalkyl och Professor Balthazar som de enda förebilderna i uppfinnarnas värld synes ju utsikterna för framgång vara låga. Samtidigt vet jag ju att det vevas och viftas hej vilt på alla Sveriges sjukhus och att vi på SöS inte på något sätt är unika. Och inte är det bättre på psykiatriska vårdinrättningar, demensboenden och ålderdomshem - överallt går energi förlorad! Till och med simulerade psykiatriska åkommor som konstfackskvinnor brukar bidra med till samhällsutvecklingen kan ju komma miljön tillgodo. Så som Anna Odell använde sina extremiteter i sina ambitioner att skapa konst genom att misshandla personalen på psykakuten så fanns det gott om energi, energi som används när spännbältena ansluts till en generator.
En satsning på rörelserelaterad människoenergi borde kunna få alla partier att enas, det enda avfallet blir ibland svett och det behöver ingen slutförvaring. Och varför inte ansluta sig till en generator när man gör "hunden"...?
Däremot finns det nog inget hopp för att vi lokalpolitiker i Sundbyberg skulle kunna alstra energi så det räcker för att avstå från att bygga ett nytt kraftvärmeverk i Norra Kymlinge. Med allt annat än ett gediget kroppsspråk i talarstolen vid fullmäktige så skulle vi inte ens lyckas lysa upp podiet, här råder närmast en zombiemässig stämning där de enda rörelserna är ett monotont malande där endast 2% av ansiktsmusklerna rör sig samtidigt. Titta själv när Web-sändningarna börjar vid nästa fullmäktige...
Etiketter:
Jobb
2009/02/18
SAAB OCH SOSSERIET

Ibland undrar man ifall folk ingenting lärt sig av svunna tider? Hur bra var det att skattebetalarnas pengar under 70- och 80-talet pumpades in i varvsnäringen, och hur bra skulle våra skattepengar göra sig om vi pumpade in dom SAAB:s bilfabriker i Trollhättan? Inte alls, för faktum är att SAAB inte har gått med vinst mer än ett år av de senaste 20, faktum är att inga köper SAAB:s produkter nu, faktum är att inget seriöst bilföretag vill köpa SAAB av GM och i det företaget vill facket och sossarna pumpa in pengar, pengar som är dömda att försvinna upp i rök inom några år...
Men om nu socialdemokratin och facket vurmar så för just SAAB, så varför inte slå sina tjocka plånböcker ihop och själva rädda företaget? Det är väl bara att lansera några fler spel hos Folkspel eller höja avgifterna hos ABF så har man måhända medel att visa att man tror på SAAB och dess framtid på riktigt och inte bara rent retoriskt. För GM säljer nog billigt, något annat kan det nog inte bli tal om när det inte på hela jorden verkar finnas någon annan aktör på bilproduktion som ser den potential som Mona med vänner ser hos SAAB. SAAB kan ju bli Socialdemokraternas Aeroplan Aktiebolag och en vidareutveckling av de löntagarfonder som finns undangömda någonstans i fackets agenda. Mona som styrelseordförande och Ohly som VD...? Peter Eriksson kan ju bli forsknings- och utvecklingschef. Spännande...
Visst är det tragiskt att det gått som det gjort och att många tusentals bilbyggare i Trollhättan skall behöva hitta en ny arbetsgivare. Men staten och skattebetalarna kan inte, hur mycket empati och välvilja som än finns, pumpa in dina och mina skattepengar i något som är dömt att misslyckas. Satsningar och stöd måste riktas mot företag med livskraft och framtidsutsikter, och inte för att hålla ett företag som närmast befinner sig i ett moribunt tillstånd under armarna...
2009/02/16
FULLMÄKTIGE, MASSMEDIALT GENOMSLAG OCH DRÖMMAR...
Jag har viss erfarenhet av att paddla kanot i det verkliga livet också...Det var ett rätt tråkigt kommunfullmäktige faktiskt. Gnabb och gnäll, och en fråga om en utbyggd simhall vs ett utomhusbad som var uppe till debatt i tre olika skepnader. Segt, lojt och inte alls så stimulerande. Men så hände något som fick mig att reagera, sosseriets politiska sekreterare Sofie smög sakta ner till kommunstyrelsens ordförande Helene Hellmark-Knutsson med sin laptop i nävarna. Det tittade ner på skärmen, fnittrade och tittade av någon outgrundlig anledning på mig - denna diskreta och icke alls så tilltalande gråa figur som mest satt och gäspade på ersättarbänken...
Vad hade hänt, varför var jag helt plötsligt ögongodis för mina politiska motståndare? Hade någon komprometterande bild på undertecknad nått Sofies och Helenes ögon? Datorn lyftes efter någon minut över till Nathalie Sundesten-Landin, även hon sosse och hon skrattade till. Jonas Nygren, ordförande i Barn- och Utbildningsnämnden, tittade också till skärmen och fäste omedelbart blicken på mig med ett leende på läpparna. Nu såg jag vad som fått mina politiska motståndare att reagera - det var min blogg! Bilden på de ludna rosa handklovarna i kombination med den oranga loggan för "Alliansens vänner" syntes tydligt trots avståndet.
Tankarna började snurra, jag fick yrsel, knäsvagheten slog till och pulsen gick upp till 200. Vad hade jag skrivit egentligen? Och i vilket sammanhang? Minnet sviktade men jag hade för mig att jag för en gångs skull varit hyfsat sansad och inte alls för utflippad när jag skrev min "Alla hjärtans dag"-blogg, men säker var jag inte. I foajén mötte jag efter några minuter såväl den LapTop-bärande Sofie och Nathalie som reflekterade över mitt bloggande. Det handlade om mina drömmar, och det handlade om att jag drömt om just Nathalie och Helene Hellmark-Knutsson för att sedan vara så uppriktig eller korkad att jag bloggade om saken.
Nyheten hade spridits från en reporter på lokaltidningen "Mitt I Sundbyberg" som sett att jag som moderat drömmer om "sossekvinns". Först av allt vill jag välkomna tidningen "Mitt I Sundbyberg":s reportrar till läsekretsen, sedan vill jag erbjuda mina fantastiska egenskaper i det skrivna ordets hantverk till tidningen utan att de måste gå via bloggen för att få ta del av mina djuplodande analyser om lokalpolitiken i Sundbyberg - Ge mig en sida, jag fyller den gärna för ett arvode som vi kan förhandla om över en pizza eller två...
Avslutningsvis vill jag bara för att tydliggöra för vad drömmarna om mina politiska motståndare handlade om och redogöra för innehållet. En tidning brukar ju ofta snedvrida information och vinkla det på de mest absurda sätt, och mina drömmar var helt oskyldiga och enbart gemytliga. Så gemytliga att jag gärna skulle se uppföljare när John Blund flugit hem till DDR... Jag ber dock att få reservera mig för minnesluckor eller förträngningsmekanismer, att minnas drömmar är svårt.
Dröm 1: Deltagare: Helene Hellmark-Knutsson samt Tokmoderaten. Plats: Fjällen. Tid: Sommar.
Av någon outgrundlig anledning så tog drömmarna med mig på en fjällvandring med kommunstyrelsens ordförande Helene Hellmark-Knutsson. Det var inte alls så jobbigt att klättra i berg, vandra eller slå upp tält i drömmarnas värld - sålunda ett optimalt sätt att uppleva fjällvärlden utan att behöva vara rädd för att tappa något värdefullt kilo. För att ytterligare förstärka det trevliga i drömmen så var miljön myggfri, vacker och solen sken på natten och värmde på dagen. Vi fiskade, bakade barkbröd och lagade synnerligen god mat på vårt spritkök. Vi var båda på ett väldigt gott humör, skrattade och mådde bra. Politiska tvistefrågor lyste med sin frånvaro, allt var guld och gröna skogar trots att vi befann oss ovanför trädgränsen...
Inga andra människor syntes till, det fanns inga farliga vilda djur. Men säg den dröm som varar för evigt, strax efter att vi hand i hand hjälpt varandra över en djup lavin och det att jag fått en personlig fråga från KSO så kom uppvaknandet abrupt...
Dröm 2: Deltagare: Nathalie Sundesten-Landin, Tage Erlander samt Tokmoderaten. Plats: Yngern. Tid: Sommar.
Av någon outgrundlig anledning så tog drömmarna med mig en kanottur med Kultur- och fritidsnämndens ordförande Nathalie Sundesten-Landin. Det var inte alls så jobbigt att paddla omkring i sjön Yngern vid Bommersvik - sålunda ett optimalt sätt att uppleva Yngern och en kanottur utan att behöva var rädd för att tappa något värdefullt kilo. För att ytterligare förstärka det trevliga i drömmen så sken solen hela tiden, vattnet var varmt och Tage Erlander stod vid strandkanten och vinkade glatt i vår riktning. Vi plumsade i vattnet några gånger och Nathalie gav mig skulden för dessa haverier men tycktes ändå tycka att turen var underbar. Det tyckte jag med, även om mina kanotturer brukar bli traumatiska... Vi klev i land på en ö som jag genom Eniro lokaliserat som Kräftholmen. Där lagade vi till en god middag i form av grillade korvar med barkbröd...
Vi värmde oss vid elden och diskuterade politik i en god anda. Vi var överens om att vi inte var överens, men vi högaktade varandra ändå. Summa summarum så var väl andemeningen i våra samtal framför den sprakande elden att det är bättre att engagera sig för sin sak och stå upp för den än att vara likgiltig och sakna visioner. Vi sov i varsin sovsäck under en bar stjärnhimmel och diskuterade livets stora gåtor utan att störas av vare sig myggor, sjöfåglar eller Tage Erlander. På morgonen paddlade vi tillbaka mot Bommersvik, och när vi kantrade för andra gången så vaknade jag...
Ni kan det som ett löfte/hot att jag närhelst jag drömmer om mina politiska kollegor, vare sig det är motståndare eller vänner så kommer detta att redogöras för på denna blogg efter bästa förmåga. Vem vet, kanske drömmer jag i natt om andre vice ordföranden i Kommunfullmäktige Bruno Jervfors nya liv på den sörmländska landsbygden i natt? Bruno tackade nämligen för sig och lämnar Sundbyberg för ett liv på landet. Trots att jag inte känner Bruno så tycker jag att det är tråkigt när kunniga och vettiga människor försvinner från det forum som fullmäktige är. Lycka till Bruno med vad Du än tar för dig!
Etiketter:
Sundbyberg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

