ATT BRINNA FÖR "KONSTEN"...

Hon är ju rätt söt på bild, den där Anna Odell. Hon ser oskyldig ut, med tindrande rådjursögon och ett minspel som uttrycker sårbarhet och ängslan. Men samtidigt vet man ju vad kvinnan anser är konstskapande - att slåss med poliser, bita vårdanställda och skrämma livet ur de patienter som av verkliga skäl befann sig på psykakuten. I intervjun med Anna Odell på SvD.se så finns ett antal ord sammansatta till meningar som är värda att reflektera över...

"...eftersom hela lärarkollegiet var informerat om projektet, och har stöttat det, kan man inte sedan säga att handledarna gjort fel utan att sänka hela konstinstitutionen" berättar Anna och man baxnar! Hela lärarkollektivet visste vad som var på på gång men ingen kom att tänka på att det kanske kan synas vara olämpligt att ta polisens och psykiatrins redan hårt ansträngda resurser för något som skall föreställa konst.

"Vi anser att projektet var av sådan karaktär att det var institutionens ansvar att få studenten att avstå från aktionen, såväl med hänvisning till att verket hotar/kränker tredje man som lagligheten" heter det nu, när man tänkt till från samma lärarkollegium plus ett par andra experter.

"Jag hoppas bara få göra det jag brinner för" berättar Anna. Vad härligt, hon hoppas att få fortsätta slåss med poliser, mentalskötare, läkare och sjuksköterskor - allt i den skapande konstens namn!

Och så till något helt annat... Från Anna Odell till Pär Nuder är inte steget långt, iallafall inte här på Tokmoderat-bloggen. Att Pär Nuder med sin genuina bakgrund som företagsbyggare och företagsledare passar utmärkt som styrelseordförande för den nya stora kommunkoncernen i Sundbyberg har väl inte undgått någon. För det kan väl inte vara så att de socialdemokrater som i maskopi med vänsterpartister, miljöpartister och två avhoppare styr staden i strid mot väljarnas demokratiska val väljer att utse herr Nuder bara för att råkar vara en socialdemokrat som behöver något att pyssla med...?

Själv skrattade jag hejdlöst igår när oppositionsrådet Grufman gav prov på den härligaste ironin och de skönaste sarkasmer jag upplevt på länge. Citatet, som är taget ur lokaltidningen Mitt I Sundbybergs artikel om ämnet handlar om vad vi moderater anser om valet av Nuder...

"Vi är inte glada. Han har ingen erfarenhet av att leda och bygga upp bolag. Vad jag vet har han inte arbetat med någonting utanför politiken sedan han gjorde rösten till "Peter" i "Landet Narnia" för 30 år sedan."

Och vem påstår att politik alltid är tråkigt...?

Länkar: SvD1, SvD2, AB, AB2, DN

DEN NYA TIDENS SOCIALDEMOKRATER...

Jan-Emanuel beseglar ett påskrivet andrahandkontrakt med ett handslag...?

Här har han enligt ryktet hyrt ut en friggebod på 12 kvadrat i Norrköping för 12.000 kronor om dagen eller hur var det?

Robinson-Jan Emanuel visar tydligt hur socialdemokratin som rörelse lider av en allvarlig form av personlighetsklyvning med sitt gedigna arbete att införa marknadshyror i trakterna av det vackra Mosebacke på Södermalm och nu även i Visby innerstad. Att han i Riksdagen är emot marknadshyror bekymrar honom inte, han vill ju bara tjäna pengar, massor med pengar...

Samma parti har sedan också med sin feministiska agenda valt att lansera en ny partisekreterare vid namn Ibrahim Baylan som för inte allt för länge sedan tyckte att kampen för kvinnans jämlikhet bäst befrämjades av att han gick och tittade på nakna kvinnor på en så kallad herrklubb i Göteborg vid namn Chat Noir... Det var då, nu är nu men handlingarna säger oss iallafall något om att statsreligionen i sosse-Sverige är skenheligheten.

Mona tog upp frågan om felfria politiker när hon tog sin Time-Out, och det skulle väl vara skönt ifall vi politiker speglar samhället som det faktiskt ser ut med folk som har betalningsanmärkningar, kommer från en tung social situation eller har suttit fast i något av de olika missbruksträsk man lätt kan fastna i utan att sedan behöva löpa gatlopp i media för gamla synders skull. För att politiken skall kunna utvecklas behövs erfarenheter också från samhällets baksida. Men i de här fallen handlar det om att handla på ett sätt och säga något helt annat, och sådana handlingar kan media gärna få titta närmare på. När man själv sätter sig på en piedestal och tittar ner på de medborgare man styr över och nekar dessa att göra precis det man själv gör, ja då undergräver man demokratin.

Men om vi tar och återgår till det som hänt i nutid, med en från TV välkänd sosse som i sin pengahunger har ambitionen att hyra ut en tvåa på Södermalm för 10.000 kronor i veckan, ungefär lika mycket som den genomsnittlige kommunalaren får för fyra veckors arbete efter skatt... Själv anser jag ju att marknadshyror är rätt så OK, det bör ju faktiskt vara dyrare att bo i en lägenhet med utsikt över Stockholms ström och alla fina fartyg än i en lika stor lya med utsikt över Hallonbergsskolan och den tråkiga gårdplanen där de fina båtarna ersätts med Sundbybergs allt annat än färggranna politiker som traskar till och från kommunfullmäktigemötena en gång i månaden i lampornas sken.

Men just dessa marknadshyror skyr ju sossarna likt pesten, men man visar med handling att argumentationen inte är annat än tomma ord. Den minnesgode kommer även ihåg det rabiata motståndet mot att omvandla hyresrätter till bostadsrätter där Laila Freivalds slängde igen dörren framför en undrande journalistkår när hon konfronterades med sanningen, och detta medan partikamraten Lars-Erik Lövdén gjorde sig en rejäl hacka på en hyreslägenhet som han trots all retorik inte hyste några dubier om att köpa loss...

Jag förvägrar inte dessa människor rätten att göra sina affärer, att få leva sina liv som de själva behagar men det som känns märkligt är att de samtidigt vill förvägra andra att göra samma sak, genom sin politik och genom att argumentera mot sina egna handlingar. Det hade varit mer uppriktigt att säga att partiet tycker en sak, men jag tycker en annan. Och så minskar förtroendet för politikerna igen, knappast konstigt eller hur...

Länkar: SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, Expr, DN, DN2, AB, AB2

KONSTFACK BÖRJAR FÖRSTÅ, MEN INTE ALLT...

Konstfacks ledning har efter många om och men, och förmodligen i motsats till den vänsterpartistiske politikern Per Hamnström, förstått att den galna studenten Anna Odells tilltag inte var varken genomtänkt eller begåvat. Per Hamnström, vänsterpartiet Östermalm, som anser att vårdanställda i konstens namn skall knipa käft och ta emot stryk utan att gnälla tycker förmodligen fortfarande samma sak - nämligen att den chef som tog sin personal och sina vårdtagare på St Görans psykakut i försvar samt undertecknad kritiker är cyniska och människoföraktande. Skönt att i allafall skolledningen ser det olämpliga i att slå poliser, vårdpersonal och ta såväl polisen som psykiatrins redan hårt ansträngda resurser i anspråk för en parodi av vad konst är...

Att Anna Odells tilltag dessutom var känt av hennes handledare och därigenom sanktionerat av skolan får nu rektorn att lova att de etiska reglerna på Konstfack tydliggörs och att etiskt råd av lärare och elever bildas. Det sistnämnda ställer jag mig aningen skeptisk till eftersom det verkar som att såväl lärarkåren och eleverna alla är lite Anna Odell-light, galna... Man har ju unisont försvarat och försvarar fortfarande tilltaget och vägrar att förstå allmänhetens upprörda reaktioner, det tyder ju på ett omdöme som i bästa fall kan kallas för grummligt och i värsta fall för kriminellt.

Att man vägrar se sitt ansvar än i dag för den stolle som vandaliserade en tunnelbanevagn och en station tyder ju också på bristande insikt för vilket ansvar skolan har. Här hade man förvisso inte någon handledare som visste vad som var på gång, säger man iallafall, men eleven trodde tydligen att han i konstens och Konstfacks namn fick agera på det sätt han gjorde och det ser jag som ett tecken på att det är något sjukt i den miljö i vilken man stöper Konstfacks studenter.

I rektor Björkmans debattartikel idag syns små positiva tecken på självrannsakan och en förståelse för att folk blivit upprörda - men ingenstans yppar han de magiska orden som skulle kunna få mig att mildra min ton, nämligen att Konstfack självklart tar pengar ur sitt anslag för att ersätta både St Göran, SL och i förlängningen oss skattebetalare för vad hans elevers "konst" har kostat... Det väntar jag på, rektor Björkman!

Länkar: SvD, SvD2, SvD3, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6

FACKET SER KRISEN I VITÖGAT...

Det kommer inte hända ofta, det lovar jag, att jag går ut i ett blogginlägg och ger rosor till fackföreningsrörelsen men i detta fall kan jag inte låta bli. IF Metall visar civilkurage och ett stort mod när man för att rädda sina medlemmars annars hotade arbeten går med på att som en nödlösning, ett undantag och ett temporärt tillstånd att medlemmarnas löner sänks för att rädda jobben, företagen och i förlängningen även Sverige. Jag unnar ingen sänkt lön, men den kris som likt en tornado sveper över planeten just nu kräver drastiska åtgärder, och är det något denna åtgård är så är det väl drastisk...

Nu är det väl förvisso så att många i IF Metalls rullor redan har en hyfsat bra lön, iallafall betydligt bättre än min egen som underskötare under landstingets ok, och därför bör kunna avstå lite av denna tills dess att tornadon har bedarrat och vi återigen kan skönja ljuset bland raserade finansinstitut och en bilindustri i ruiner. Men det känns nog ändå, och jag uppskattar Er uppoffring i denna tid. Är det något detta visar så är det att fack och arbetsgivare kan se problembilden framför sig med samma ögon - och just den samsynen behövs när det blåser på...

Jag förväntar mig att det kommer gnällas och gnys lite här och där i leden som hos Gruvtolvan, och det är inte alls konstigt. Men jag vill samtidigt se att företagsledare, aktieägare och andra arbetsgivare också tar sitt ansvar och beter sig som det förväntas när arbetarna drar sina strån till stacken - genom att hålla tillbaka och sänka sina egna löner och arvoden i samma omfattning. Sker detta, ja - då kommer det ett starkare Sverige efter krisen där den klassiska klasskampen ersätts av respekt och förståelse för varandras utgångspunkter och syn på samhället.

Ett sådant Sverige vill jag se! Ett Sverige där goda tider är lönsamma för alla och där dåliga tider klaras av tillsammans...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2, AB3

MONAS MÅNDAG...

Bosse "icke-Bildoktorn" med Mona på partaj...

Nu på morgonen förmodar jag att Mona Sahlin likt de flesta andra svenskarna har stigit upp, reflekterat lite över vädret och det som hänt i helgen innan det är dags att bege sig till jobbet. I Monas fall kan det nog bli lite tyngre än för de flesta andra att säga adjö till helgen, hennes helg har ju inte varit lysande...

Det började med opinionsundersökningen som med all tänkbar tydlighet bekräftade den trend som nu tydligt har märkts i svensk politik, nämligen att den röd-gröna röran tappar väljare, och att Alliansen stärker sina positioner. Ett tidigare närmast oöverstigligt gap mellen en tyst opposition och en hårt arbetande regering, ett gap som fick statsvetaren Sören Holmberg att mer än 2 år innan valet fastslå att Mona skulle bli statsminister efter valet 2010 har ätits upp. Skillnaden nu ligger inom felmarginalen, och Sören Holmberg sitter nog och funderar på om han även fortsättningsvis skall utge sig för att vara sierskan Saidas hemlige son...

Igår kom så två kallduschar på samma dag för Mona, den första var det katastrofala fallet för fru Sahlin i trovärdighetsfrågan bland svenskarna. Mona dyker likt en STUKA genom de polska molnen i full fart, men till skillnad från en tysk störtbombare har hon knappast hittat något sätt att styra upp fallet och tryggt flyga vidare. När valdagen 2010 kommer så får vi se ifall Mona sätter en bomb i alliansregeringen, eller bombar sin egen koalition åt fanders eller helt enkelt bara får en hård och allt annat än trevlig närkontakt med den hårda marken. Själv så gissar jag att alla Monas kritiker, både inom och utanför SAP kommer få vatten på sin kvarn och att Mona efter 2010 blir sosseriets svar på Bo Lundgren, en parantes.

Om nu folk har låg tilltro till Mona som regeringsbildare, som statsman och som en positiv motor för Sverige så lär ju inte de som tittade på TV4:s Kalla Fakta igår ha blivit mer positivt inställda. Bland gamla gråsossar i Uddevalla saknades rent av Göran Persson och det säger väl det mesta. Lagbygget, om man nu kan kalla det eviga käbblets heliga moder - De Rödgröna, för det är inte populärt ute bland fackföreningarna och är det så konstigt egentligen...? Nej, och Monas tvärsäkra tydlighet om att det bara var två partier som skulle samarbeta när hon flinande tillkännagav förlovningen mellan SAP och Mp förbyttes på två dagar till något helt annat när partiet och vänstern började skrika. Mona har gett velandet ett ansikte.

Dessutom fastslog Kalla Faktas reportage att Mona ännu år 2009 inte har full koll på sitt eget liv, här handlade det om en bil som Mona minsann insisterade på att den inte hade körförbud när så var fallet. "Bosse har slarvat, prata med honom" var Monas råd när bilen som var hennes inte besiktigats i tid och när hon bara sekunder tidigare kategoriskt hade förnekat att bilen hade körförbud... Hur svårt hade det varit att erkänna att bilen inte får rulla eftersom det är köer till bilverkstäderna? Alla som har en bil vet ju att det kan dröja innan man får hjälp att fixa bilen. Men inte Mona inte, här började hon svammla igen...

Mona Sahlin framstår som alliansens bästa valarbetare just nu, och det tackar vi självfallet för. I kombination med just Mp och V så skrämmer hon dessutom bort väljare som annars hade kunnat tänka sig rösta på socialdemokraterna. Jag har tappat räkningen på hur många i vänkretsen, bland kollegor och annat folk jag mött som sagt "Nu vet jag att en röst på sossarna är en röst på Lars Ohly och Peter Eriksson, det betackar jag mig för!". Att försöka härma en välsammansatt allians med en koalition av ovilliga är ingen succé Mona, uppföljare blir nästan aldrig bättre än orginalet - det kommer väljarna att se.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, Newsmill

EN RESA GENOM ETT NEDBRÄNT SVERIGE...

Eskilstuna Stadshotell...

Willys i Weda, Södertälje...

ICA Supermarket i Weda, Södertälje...

Sportlovet är slut, vardagslunken tar - tack och lov - vid i morgon. Sportlovet har tillbringats i familjens lilla stuga uppe i Dalom, och på vägen hem tog vi en lite annorlunda väg mot den vanliga...

Resan gick förbi Stadshotellet i min gamla födelse- och hemstad Eskilstuna, samt två av de genom terrorism nedbrända matvarubutikerna i Södertälje. En sorts katastrofturism, det medges, men själv ville jag se vanvettet i vitögat medan mina söner alltid har varit fascinerade av att se platser i verkligheten som de sett i nyhetsflödet. I Eskilstuna låg en stor del av stadens finaste hotell i ruiner, en bild som skulle kunna ha varit tagen i Dresden under det andra världskrigets slutskede eller i Grozny under Tjetjenienkriget. Fasansfullt, vidrigt och samtidigt så fruktansvärt tursamt att inga människor fick sätta livet till när byggnaden med berått mod antändes.

I Södertälje är det uppenbarligen några vänsterextremister som övergått i ren terrorism och en klappjakt på det fria företagandet. I Kringelstaden eldas butiker upp, med argumentationen att de säljer amerikanska varor. Vilken butik gör inte det, vilken butik kan känna sig trygg...? Svaret är ingen, trots att den tyska lågprisbutiken Lidl låg som en sparad pärla mellan de utbrända matvaruhusen i Weda. Global Intifada var tydligen namnet på den sammanslutning som helt självsvådligt tagit på sig att avgöra vad den fria marknaden skall få sälja, och föraktet för den fria människans rätt att själv bestämma hur man vill leva sitt liv, vilken bil man vill köra eller vilken mat man vill handla och var blir övertydligt... och attentaten fortsätter. Vem vill bli handlare idag...?

Länk: DN, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2

LÅGT, LÄGRE, LÄGST...

Koppargruvan i Falun var utflyktsmålet igår, spännande och njutbart - sönerna var skräckslagna och extremt medgörliga. Vi var långt nere i underjorden, riktigt lågt under marknivån. Men vi var inte i närheten av det lågvattenmärke som sosseriets galjonsfigur Mona har i trovärdighet som ledare...

Jag är inte överraskad över fru Sahlins Stuka-dykning i opinionen. Detta är ett tydligt exempel på kvoteringens fördärvlighet, där en kvinna får ett uppdrag enbart för att hon saknar en dinglande attiralj mellan bena och inte för att hon är den mest kvalificerade. Vi kommer nog snart att få se sossarna damma av en gammal välkänd slagdänga - Avveckla Mona, men med förnuft!

Lika låg trovärdighet har vår svenska krona, valutan alltså...

Även kronan sjunker som en sten mot alla andra valutor bortsett den isländska. Prövningen kom med den världsomspännande lågkonjunkturen - och hur det har gått vet vi. Man står i oroliga tider starka tillsammans, oavsett om det handlar om valuta eller försvaret.

Därför: Avveckla Kronan, men med förnuft!

Avveckla Alliansfriheten, men med förnuft!