2009/10/17

UNDERSKÖTARE BLIR KUNG I ESTLAND


Från undersköterska till kung – den otroliga resan har Fredrik Antonsson gjort. Efter 41 år i Sverige kröns han på måndag till ledare i bergskungadömet Otepää i södra Estland.

Historien om det lilla bergskungadömet Otepää är ett också en historia om konflikternas Estland. Efter Estlands självständighet sommaren 1991 inledde Banjo-folket i Otepää ett gerillakrig för att nå egen självständighet.

Konflikten pågick under 1990- och 2000-talet och nådde nya höjder när den estniske presidenten Arnold Rüütel avsattes 2006.

Men i början av 2007 lades vapnen ner och kraven på självständighet övergavs. Fredrik Antonsson, som ärvde kungatiteln från sin mor som nyfödd 1968, fick tillbringa åren i exil genom att få en undermålig utbildning i en socialdemokratisk flumskola i Sverige.

Nya oroligheter gjorde dock att studieresultaten blev som man kunde förvänta sig i en kravlös skola och 1984 sökte han politisk asyl i MUF, rapporterar nyhetsbyrån AP.

Och sedan dess har Antonsson inte kunnat återvända till Estland annat än för att dricka Saku och äta på Hesburger. För att tjäna pengar till detta har han jobbat som undersköterska på flera olika sjukhusinrättningar och larmcentraler och det faktum att han borde ha varit kung i ett litet kungadöme i Estland har han hållit hemligt.

Han har bott enkelt och inte gjort mycket väsen av sig. Arbetskamrater beskriver honom som illlojal, svagt arbetande, bara omtyckt av de som inte känner honom och alltid manipulativt trevlig och hövlig.

– Folk kommer att bli chockade när de får veta. Ers höghet! De kommer att skratta, sade han sin en censurerad intervju förra året med lokaltidningen Mitt i Sundbyberg i just Sundbyberg, där han bott de senaste fem åren.

På måndag är det tänkt att Fredrik Antonsson ska krönas till kung i Otepää, efter att den estniska regeringen mjuknat i frågan om lokala ledare.

Han har försökt få semester från jobbet på barnsjukhuset i Solna där han tagit hand om barn under sommaren och återvände då till en patientgrupp med samma mentala mognadsnivå som den blivande kungen.

Länkar: SvD

2009/10/15

GAMMALT OCH DÖTT vs NYTT OCH LEVANDE...


Återigen så flyger gamarna över SAS uråldriga flygplansflotta, redo att börja kalasa på det kadaver i flygvärlden som SAS dessvärre utvecklats till. Jag minns en gång när SAS var en synonym till hög kvalitet, punktlighet och gott rykte runt om i världen - i dag är företaget inte ens en skugga av sitt forna jag. Linjer läggs ner, personal lämnar företaget i lämmeltåg och vilken krisåtgärd man än tar till för den femtioelfte gången i ordningen så står SAS där och kan inget annat se än totalt mörker.

Man kan ju lätt lyfta fram Ryanairs framgångar i Sverige som orsaken till att SAS nu drar sina sista andetag som flygbolag, men det finns så mycket mer som spelar in. Medan folk som flyger i dag får något drömskt i blicken när de hör namnen Lufthansa eller KLM så börjar samma person leta frenetiskt efter den där spypåsen i stolsfickan om han/hon/det hör SAS. Företaget är förstört av att man lever i någon sorts absurd värld med tre olika dimensioner som vägrar interagera. Man har sin norska del, med sitt norska fackförbund, man har den danska delen med det allt annat än konflikträdda danska fackförbundet och man har den svenska delen, låglönelandet med sitt fackförbund. Att spreta är aldrig bra, och det är just det SAS gör - och har man dessutom tre subversiva fackförbund att försöka vara kompis med så är det ju självklart så att det barkar åt helvete...

Nu verkar det ju vara så att ingen av de stora flygbolagen ens vill ta i SAS med tång, ännu mindre köpa upp bolaget och jag ser två utvägar. Den ena är att de rödgröna vinner valet för då kommer firma Sahlin/Östros pumpa in miljard efter miljard av skattebetalarnas pengar för att rädda jobben på SAS. Att det är dödfött, ogenomtänkt och vulgärt lär de inte bry sig om - om ingen annan vill köpa ett företag på väg ner i avgrunden så kan väl Svenssons skattepengar stå för köpandet. Se bara på hur Sahlin/Östros skrek högt och ljudligt om att dina och mina pengar skulle in i ett företag som visat gröna siffror en gång på 20 år, i SAAB. De skrek och de skrek, och Östros beskyllde Anders Borg för att personligen ha hällt grus i maskineret på det rullande bandet i Trollhättan bara för att slå ut ett företag till och driva bilbyggarna till utanförskapet. Tro mig, får de två chansen att med dina och mina pengar försöka hålla ett lik under armarna så kommer de ta chansen.

Den andra möjligheten är ju att Europas mest vinstinbringande flygbolag Ryanair tar och lägger in ett skambud och köper upp SAS. Det skulle vara fantastiskt, helt underbart och ett riktigt klimax efter att liket SAS öppnat käften för att gläfsa emot lite mot det Ryanair som för varje dag som går blir en ännu större vinstmaskin. Tänk Er Ryanairs fantastiska VD Michael o'Leary förhandla med de tre SAS-facken, hur mys-pysigt skulle inte det kunna vara? Visst, man kan betala massor med mer pengar för att få en specifik flygstol, en urusel maträtt serverad av en gammal nucka till flygvärdinna och kroniska förseningar genom att välja SAS - det fria valet skall alltid respekteras. Problemet fört SAS är att allt fler väljer något helt annat.

Tycker man däremot att flyga är lite, lite mer avancerat än att tränga sig ombord på en SL-buss för att få en bra sittplats, att man själv kan stå för födan ombord eller att man mår bra av att se en ung, vital flygvärdinna i sina bästa år försöka sälja skraplotter eller en varmkorv för 48 kronor så finns ju Ryanair där som räddaren i nöden. Prisnivån är lägre, tilläggsavgifterna flera men valbara och med punktligheten så mycket bättre än SAS. Att dessutom Ryanair vet hur man pratar med och till fackföreningar ser jag som ytterligare ett skäl att fortsätta vara bästis med "Ryan".

Länkar: SvD1, SvD2, AB1, AB2,

2009/10/14

DET ÄR LÄTTARE ATT VARA EMOT ÄN FÖR...


Dagens politiska "happening" var självfallet det faktum att allas vår mångsysslare Thomas Bodström fått ännu en sträng att spela på när det gäller sin politiska harpa. För vad betyder en partiledardebatt i Riksdagen när det är ett faktum att sosseriets mest spretande politiker också skall få trycka ner sin bildsköna bakdel i Boo:s Kyrkofullmäktige. Eller blir det så egentligen, eftersom man som fullmäktigeledamot i Kyrkofullmäktige knappt får procent på kollekten i arvode, och det som inte glimmar som guld tilltalar inte Bodström.

Hur skall man annars tolka Bodströms uttalande i SvD om att han "stod på tjugonde plats och jag ställde upp med stor tveksamhet. Vi var överens om att jag inte skulle ha tid med det av familjeskäl." Han tackar ju inte nej till dubbla sysselsättningar i två välavlönade yrken, styrelseuppdrag i Pysslingen och så vidare - men när väljarna valt att kryssa in Bodström i Kyrkan, ja då skall hans familj ha den där nanosekunden av Bodströms uppmärksamhet. Kyrkofullmäktige tar ju faktiskt mindre tid än voteringarna i Riksdagen...

Partiledardebatten då. Ja, jobbar man så missar man ju denna politiska freak-show tyvärr. Men av det jag fått se så är det ju tydligt hur året framöver kommer te sig, det kommer bli grisigt, smutsigt, elakt och osakligt - allt det där som jag älskar. Det kommer finnas ett alternativ som drivs av viljan att förändra, förbättra och skapa en framtid efter krisen, och det kommer finnas ett alternativ som är emot allt, alla och allting. När Alliansen är för en signalspanings/avlyssningslag som kyrkopolitiker Bodström skapade på den sjunde dagen av sitt ministerjobb, så är Mona från samma parti som skaparen som vanligt emot. Så kan man hålla på i nästan varje fråga, vad Alliansen än säger så är man emot utan att presentera ens ett uns av en ny politik från det röda laget. Det är ju skattehöjningar för alla "högavlönade" undersköterskor och lärare som väntar, det är en politik som suddar ut varje gräns mellan att inte jobba eller att jobba, det är samma gamla politik där de som inte är sjuka skall stämplas som sjuka för att inte synas i statistiken - de nya socialdemokraterna är bara nya på så sätt att man släpper in en kommunist i regeringen.

Visst, jag kan förstå logiken i deras tänk att bara vara emot och gnälla. Det är ju så lätt att vara emot och inte presentera några vettiga motförslag. För så är det ju just nu. Häromdagen så var det den uppenbart i rabies sjuke mannen Östros som skrek så att spottet fräste och ögonen snurrade för att spy ur sig anklagelser om att Anders Borg personligen är skyldig till att en herrans massa människor har blivit arbetslösa. I Östros värld, i slutstadiet av sjukdomen rabies plågsamma symptombild, så är det ju så att Anders Borg klivit upp ur underjorden, som Satans enfödde son och arvtagare för att skicka den svenska arbetarklassen till utanförskapet genom en satanisk finanskris som slår ut den svenska verkstadsindustrin. För en gångs skull var Mona och den galne Östros för något, man var för att pumpa in miljard efter miljard av skattebetalarnas pengar i näringar som inte direkt ligger i vinnarspåret i framtiden. Varvskrisen någon? Hade man lärt sig något av historien i Monas och den hysteriske Östros parti? Nope...

Mona och debatt är ju ett sorgligt kapitel för sig. Mona skulle ju utan problem kunna komma upp till mitt arbete på det nu jättepopulära sjukhuset för barn i Solna-trakten och läsa sagor för de sjuka, skadade och plågade barnen med sin monotona, tråkiga och släpiga röst. Hux-flux så skulle barnsjukvården inte behöva någon som helst form av narkos, och de små underbara liven skulle sova så gott.

Som vanligt var Maria Wetterstrand, Miljöpartiets svar på Carolina Gynning, bäst i talarstolen av det jag sett. Hon brinner för sitt partis politik, hon är verbal och kan tala utan att söva folk, hon är allt det som inte Mona är - hon är äkta, hon är bra och helt djävla underbar. Skulle bara Maria Wetterstrand mogna till om kärnkraft, försvarspolitik och bensinskatter så skulle jag önska att just ett Miljöparti som har henne som ledstjärna tillhörde vår Allians. Men problemet är ju att de byter ledare med jämna mellanrum, och man vet ju aldrig vem man får att prata med. Miljöpartiet på riksplanet är fantastiska på många sätt, med Maria Wetterstrand i språkrörsposten som en fin diamant och en annan skärpt stjärna i Bryssel genom Carl Schlyter. Folk som har visioner, folk som kan uttrycka dessa visioner är värda respekt - medan de som bara säger emot, skapar sin egen parallella världsbild och gnäller kroniskt bara är värda förakt.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Expr1, Expr2

2009/10/11

MÅNGSYSSLARE BODSTRÖM KAN ALLT OCH LITE TILL...


Män som har simultanförmåga, det vill säga förmågan att utföra mer än ett arbetsmoment samtidigt, är ungefär lika vanliga som kvinnor som går igång sexuellt när de ser undertecknad - fruktansvärt sällsynta med andra ord...

Jag tillhör ju den lilla, tappra skaran av män som bevisligen har denna förmåga. Detta har dokumenterats genom att jag klarade uttagningstesten till att bli larmoperatör på SOS Alarm i början av 2000-talet. I testet skulle man sortera små kort i olika sub-grupper, färger, siffror och bokstäver allt medan man kunde få andra uppgifter att utföra av en förinspelad röst på en bandspelare. Ibland så fick man höra ett obegripligt poem, ibland ett missljud och i detta kunde något viktigt gömma sig, och det skulle man identifiera och teckna ner medan man satt där och sorterade kort. Att det var en kvinnlig dominans på arbetsplatsen var väl inte så konstigt eftersom det är vetenskapligt fastställt att just dessa klarar många bollar i munnen, oj förlåt - i luften skall det ju vara, samtidigt.

Om jag kände mig stolt över att ha klarat detta test, och över att ha anställts så känner jag mig ändå rätt liten en dag som denna. Mannen med stort M, han som kan allt och är tvålfager som en italiensk strandraggare har uppenbarligen en simultanförmåga som slår alla andra mäns. Mannen med stort M är han som skall synas på alla valaffischer i huvudstaden, Thomas Bodström.

Bodström har förmågan att helt klanderfritt sköta sitt uppdrag som förtroendevald riksdagsman, sin post som ordförande i Justitieutskottet, sitt yrke som advokat och delägare i sin och Claes Borgströms firma, som styrelseledamot i en friförskolekoncern vid namn Pysslingen och som en aldrig så kreativ författare av undermålig kiosklitteratur. Man har ju bara suttit som en fjant framför TV:n och sett på hur den vackre och vältalige mannen klarar allt detta vid sidan av att bara vara snygg. Att han sedan har en herrans massa ungar och en nästan lika bildskön tant att pyssla om gör ju inte insatserna sämre. Tänk om man bara vore som Thomas Bodström, så mycket trevligare livet skulle vara då...

Men är det egentligen så att Thomas Bodström har kunnat sköta alla dessa uppgifter på bästa sätt och enligt konstens alla regler. Nu framkommer det nämligen att fasaden är på väg att krackelera, att den snygga Thomas inte är helt perfekt och felfri. Thomas Bodström har tagit på sig alldeles för mycket, men han är för stolt för att erkänna detta. Eller kan det vara så att den skyhöga kommunalskatten i Nacka gör att han måste dubbel- eller trippelarbeta för att få vardagsekonomin att gå ihop? Det helt fantastiska är ju att Thomas kan kvittera ut fullt arvode från riksdagen trots att han titt som tätt är mer advokat än riksdagsman, och trots att han samtidigt lyfter en dagslön som advokat som skulle få hans tilltänkta "kärnväljare" att bli gröna av avund.

Och vid sidan av detta så har han sin familj och sitt författande att engagera sig i, och som grädde på moset ett rätt så gediget fotbollsspelande. Jag undrar när han har tid att skriva egentligen, eller är det sömnen som prioriteras bort? Om det skulle vara så att han skriver på nätterna så kan det ju vara en anledning till den undermåliga konst som vi läsare får ta del av. Bodström måste förmodligen vara hög som ett hus på Koffeintabletter, på starkt kaffe och enorma mängder Red Bull för att överleva livet och dra in pengar till hushållet. Visst förespråkar jag arbetslinjen, men i Bodströms fall har jag de djupaste sympatierna och kan till och med tycka att ett visst bidragsstöd skulle kunna vara berättigat för att ge familjen ekonomiskt utrymme att befria Bodström från någon eller några av sina sysselsättningar. För vilken svensk familj skulle kunna överleva när fadern tillhör socialgrupp 4 som framgångsrik advokat eller välrespekterad riksdagsman?

Nu är det ju så att jag försöker vara ironisk, att jag i själva verket tycker att Bodström bör ta sin roll som folkvald på lite större allvar. Kalla Fakta har nyss klätt av Bodström som en mångsysslare där halvmesyrerna går som en röd tråd genom de olika engagemangen. Faktum är att han numera enbart tycks synas i Riksdagen när han spelar in reklamfilmer för sina böcker. Det är inte fel att välja väg, att välja bort och bli riktigt bra på något istället för halvtaskig på allt man gör. Ett tips bara: Välj inte författarskapet, det är faktiskt lika dödfött som den avslutade fotbollskarriären.

2009/10/10

KAMPEN GÅR VIDARE!


Eftersom det är regeringens och statsförvaltningens ambition att skicka en civilist till Mazar-e-Sharif för att där skapa ett nytt svenskt län, eller iallafall en koloni så finns det i högerspalten en omröstning om vem som är mest lämpad för detta uppdrag.

UD har bett mig att med mitt rättspatos och goda omdöme hålla i en omröstning om vem som lämpar sig bäst för detta grandiosa uppdrag. En närmare presentation av de nominerade finner Du här.

Just nu är det en strid på kniven mellan mig själv, Gudrun Schyman och med Ibrahim Baylan som en stark "runner-up". För att säkra segern, och högst eventuellt kunna sanera min hushållsekonomi med den saftiga lönen och det väl tilltagna traktamentet så känner jag att det är på sin plats att jag lovar lite till om vad det är jag vill göra för Mazar-e-Sharif.

- IKEA-varuhus byggs i stadens utkant.
- MAX-hamburgerrestaurang etableras centralt i shopping-distriktet.
- Arbetet inleds för att utöka den kvinnliga andelen i såväl Poliskår som Räddningstjänst.
- Vårdval Mazar-e-Sharif införs skyndsamt.
- Samkönade äktenskap legaliseras.

Så jag ber Er, rösta på Mig som landshövding till det nya svenska länet, Mazar-e-Sharif med Balkh. Tack för ditt stöd på förhand! Du röstar i spalten till höger om detta inlägg.

Att smutskasta sina motståndare hör ju även till det politiska spelet så betänk detta innan just Du röstar: Gudrun Schyman är en försupen manshatare och Ibrahim Baylan lika sexfixerad som en brunstig kanin-hanne. Är en redan plågad del av världen värd någon av dessa två i dina ögon? Därmed inte sagt att jag är felfri...

Länkar: SvD, DN

2009/10/09

FASANSFULLT FELTÄNKT - FÖRSVAR OCH FREDSPRIS


Då börjar den närma sig slutet, den här dagen då räckte med att hålla fina tal och ha visioner för att få bli fredspristagare. Är det egentligen inte fantastiskt så säg, att denna man med många, många ord men desto mindre handlande skall belönas med Nobels Fredspris utan att ha gjort ett mer än att filosofera, tycka till och hålla trollbindande tal med magnifika konstpauser? I mina ögon så är det nämligen så att det är min övertygelse att en önskedrömmande amerikansk president är precis lika farlig för freden och stabilteten som en önskedrömmande svensk finans- eller försvarsminister.

För vad är det egentligen Obama gör som är så himla bra för freden? Alla planer på att skydda sina NATO-allierade med en helt och hållet defensiv robotsköld ger den gode Obama upp bara för att den pånyttfödda stormakten i öster börjar skramla med sina vapen och tala ohyfsat. Är det genom att lägga sig platt för hot från en galen utrikesminister Lavrov som man står upp för fred, ja då är ju Obama en kandidat iallafall...

Eller är man en god pristagare när man smörar närmast ohejdat med den iranska regimen, samma regim som skjuter folk som kräver att man respekterar ett valresultat och samma regim som utvecklar kärnvapen för glatta livet i grottorna strax utanför den heliga staden Qom? Jodå, om man tror att undfallenhet, otydlighet och konflikträdsla skapar en tryggare och fredligare värld - så var så god och ge Obama priset. Själv vill jag dra paralleller mellan den ordbajsande och önskedrömmande presidenten och den före detta engelska premiärministern Neville Chamberlain. Medan Chamberlain åkte kors och tvärs i Europa, bland diktatorer och folkvalde och drömde om den eviga freden så är det ungefär så Obama beter sig just nu. När Chamberlain lät sig begeistras av Hitler och Mussolini så tror Obama allt gott om Putin, Ahmadbinejad, Kim Jong-Il, Khaddaffi, Castro's, Hugo Chavez och alla andra stollar i världspolitiken.

Visst, han är säkert trevlig, sympatisk och visionär Obama men det är väl många andra som innerst inne gjort mer för freden i denna värld. Och räcker det med att ha visioner, tala bra och ha magnifika konstpauser så varför - hemska tanke - fick aldrig Olof Palme detta fredspris?

Den enda amerikanska president som på senare tid har varit värd fredspriset är den på alla sätt så fantastiska Ronald Reagan. Hade inte Reagan rustat ihjäl Sovjet och Warszawa-pakten så hade inte ens Sten Tolgfors kunnat förneka hotbilderna som då syntes övertydligt men som man nu behöver lite synkorrektion för att upptäcka. Ronald Reagan var mannen som befriade Östeuropa, som gav ryssarna en demokrati som nu firma Medvedev/Putin gör allt för att marginalisera. Sovjets sista ledare Gorbatjov fick fredspriset 1990 när han gjorde något han "tvingats" till av Reagans politik - att inte Reagan fick det priset var väl bara en prelud till vanvettet denna dag...

Nåväl, Obama talar ju och drömmer vackert och är det den mest värdefulla tillgången för att få fredspriset och inte handling så borde ju vår svenska försvarsminister Sten Tolgfors redan nu kunna börja planera för 10 miljoner på kontot om lite drygt 13 månader. För är det något land som anammat den Obamska retoriken och övergått från säkerhetsskapande till mundiarré så är det ju Sverige. Medan våra soldater beskjuts och skadas i Mazar-e-Sharif så övar den ryska krigsmaskinen som aldrig för i vårt närområde. Medan landstigningar och luftlandsättningar återigen finslipas på andra sidan Östersjön så talar vi i Sverige om hur vi skall samla all stridsledning för såväl mark-, luft- som sjöstridskrafter till en plats, en plats som om man lyckas träffa rätt med en kryssningsrobot gör vårt försvar döva, blinda och stumma på en mikrosekund.

Vi talar vackert och fint, precis som Obama, om hur vi inte kommer stå vid sidan om och titta på om våra grannar angrips eller råkar ut för elände - men det finns ju noll och ingen ingen täckning bakom våra vackra ord. Det svenska försvaret har inte ens förmågan att framöver kunna försvara landet, överallt - här och nu, på ett trovärdigt sätt och hur skall vi då kunna hjälpa till att skydda Island, Estland eller Finland? Det svenska försvaret i framtiden, med sina 8 lätta manöverbataljoner, med sitt urholkade flygvapen och med sin marin i en kronisk försöksverksamhet bidrar inte till säkerhet, bara till ett vacuum.

Jag kräver ingen återgång till ett stort, otidsenligt försvar - jag kräver ett försvar som inom rimlig tid kan anpassa sin klädsel efter väderleken. Det behövs reservistförband, det behövs förrådsställd matriel för dessa och det krävs att vi inte bygger in oss på ett fåtal platser där vi blir sårbara mot allt och alla. Jag kräver ett försvar som har balans mellan tilldelade medel och de uppdrag man får av regering och riksdag.

Jag kräver detta medan ZAPAD-09, ryssens storövning är på väg att avvecklas på andra sidan havet. Vad övade då ryssen? Jo, försvar och skydd av gasledning - en gasledning som av en händelse kommer gå genom våra vatten om olyckan är framme. Inte ens något sådant väcker någon sorts oro på Jakobsgatan, Lidingövägen eller i Arvfurstens palats. Vad jag kräver tror jag ingen i beslutande ställning bryr sig om det minsta. Hoppet står till att folket vaknar till innan det är försent och en sen mardröm på morgontimmen blir en sanndröm. Man fick sömnen störd en liten stund av något så främmande som Georgien - men nu drömmer Svensson sin Törnrosa-sömn igen, med Sten Tolgfors som John Blunds alter-ego med sin magiska drömsand.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Expr1, Expr2

SÅ DJ-VLA INSTÄLLSAMT OCH FEGT!


Jaha, det här var ju snyggt... NOT!

USA:s president Obama är ju känd för sina visioner, sina fantastiska tal och för att vara populär nästan överallt. Men att ge en amerikansk president som inte ens suttit i ett år vid rodret fredspriset visar med all tänkbar tydlighet att de smartaste av de smarta bland norrmännen har hjärnor som små silverfiskar.

För är det så att man skall få fredspriset för att man kryper för ett ryskt maktspråk om Georgien, om robotsköldar och om det ena än det andra, ja då kan han ju få det - själv anser jag att det är värt fredspriset när man skapar fred genom försoning, som Reagan Gorbatjov. Och är det så att man skall få fredspriset när man smörar för Nordkoreas despot Kim Jong-Il, Libyens egen pyjamaskejsare Khaddaffi eller Irans valfuskande och kärnvapenforskande Ahmabinejad, ja då har vi hittat rätt man i den konflikträdde Obama.

Just nu är jag så upprörd över att man i Oslo så jävla inställsamt och fegt har valt en man som ingenting gjort, som bara pratat och som dessutom inte har löst en enda konflikt på de månader han suttit vid rodret i Vita huset. Det är nästan så att min Korv Stroganoff från lunchen kommer upp, så illa är detta patetiska val av Fredspristagare anno 2009 - ett pris som aldrig någonsin kommer att kunna tas på allvar igen.

Ber att få återkomma om detta fiasko och lite försvar senare ikväll...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, AB1, AB2, Expr1, Expr2