2009/10/23

ALLA VILL DANSA MED MARIA...


"Från Rosenbads fönster hörs dragspel och bas
Fullmånen lyser som var den av glas
Där dansar Fredrik Åkare
kind emot kind
med lilla fru Maria Wetterstrand

Hon dansar och blundar
så nära intill
Hon följer i dansen
precis vart han vill
Han för och hon följer
lätt som en vind
Men säg, varför rodnar
Maria Wetterstrand?

Säg var det för det
Fredrik Åkare sa?
Du doftar så gott
och talar så bra
Din väljarbas är smal
och barmen är trind
Vad du är vacker
Maria Wetterstrand.

Men dansen tog slut
Och vart skulle dom gå?
De bodde så nära
varandra ändå
Till slut kom dom fram
till Marias grind
Nu vill jag in i Alliansen
sa Maria Wetterstrand

Vet Hut Fredrik Åkare
Skäms gamla karl'n
Maria Wetterstrand
är ju bara ett språkrör
Ren som en blomma
skygg som en hind
Jag får snart sjutton procent
sa Maria Wetterstrand

Och stjärnorna vandra och timmarna fly
och Fredrik är gammal
men månen är ny
Ja, Fredrik är gammal
men kärlek är blind
Åh bjud in mig i Alliansen...
sa Maria Wetterstrand"

Om det otänkbara händer, om de där Sverigedemokraterna hamnar som vågmästare efter valnatten om mindre än ett år så kan det krävas mer än kyssar och danser för att lösa den politiska motsvarigheten till den Gordiska knuten. I min värld är det naturliga steget att just Miljöpartiet tar steget över den minerade och välbevakade demarkationslinje som i dag är gränsen mellan de politiska blocken i Sverige.

Och inte mig emot, jag högaktar Maria Wetterstrand som politiker och uppskattar hennes uppriktighet trots att vi är lika långt ifrån varandra som Torshälla och Eskilstuna. Maria har gjort underverk av det miljöparti som förut bara kunde beundras för sina vackra men orealistiska drömmar. Dagens Miljöparti lever i nuet, i verkligheten men det gör det med en annan syn på hur man förbättrar nuet och verkligheten...

Men skillnaderna är i mina ögon inte svårare än att man kan lösa dem om man lägger manken till alldeles oavsett vad den där skäggige mannen från Kalix än må gå omkring och bröla om. Peter Eriksson är oflexibel, och är det något Maria Wetterstrand inte gillar är det oflexibla människor. Alliansen får visa flexibilitet och samarbetsvilja. Det är ju tack och lov den undersköna Maria som står för tankeförmågan, för hjärnan och Miljöpartiets framgångar, vem skulle inte vilja samarbeta med en sådan person egentligen?

KAMPEN NÄRMAR SIG SLUTET


(För tidigare blogginlägg i denna fråga, var god titta här och här. Det kan vara klokt att läsa för att få hela bilden av den valkampanj som nu äger rum.)

En vecka återstår att den demokratiska process som pågår i denna bloggs högerspalt och som har som mål att till regeringen presentera en lämplig landshövding till vårt nya län, länet Mazar-e-Sharif med Balkh. En vecka återstår och spänningen är närmast olidlig, undertecknad och Gudrun Schyman ligger närmast sida vid sida, två futtiga röster skiljer oss åt och det är uppenbart så att det hela inte kommer att avgöras förrän den generösa sångerskan Sarah Dawn Finer sjunger sista textraden av "Du gamla, du Fria" på fotbollsstadion i Mazar-e-Sharif.

Dessutom så har jag har rykten om att Ibrahim Baylan och Gudrun Schymann har för avsikt att ingå i ett valtekniskt samarbete där Ibbes röster kommer stötta Gudrun, och när jag frågat Bengt Westerberg ifall han som motdrag vill ansluta sig till mina ambitioner så blir svaret att han "hellre ser Ian Wachtmeister som ny hövding i det där nya länet än en galning som Tokmoderaten!"...

För att säkra segern så måste jag uppenbarligen lyfta ett antal frågor om vad jag som landshövding i Mazar-e-Sharif vill genomföra så snart jag satt min fot i det nya Sverige som nu avses skapas i den bergiga provinsen som en gång var en del av Afghanistan.

- Jag kommer inte vila förrän det har införts ett förbud mot att använda dubbdäck på Usama bin Laden Avenue. Mängden av skadliga partiklar i luften runt denna gata är extremt stor, och skördar fler liv än amerikanska bomber eller granateld från talibanerna.

- Det är min ambition att snarast reformera skolorna i det nya länet för att harmonisera bättre med hur skolorna i de andra länen fungerar. Genuspedagogik införs i förskoleklasserna och en väl balanserad och informativ sexualundervisning med en genusneutral grundsyn påbörjas redan i årskurs 4.

- Fritidsgårdreform sjösätts De rotlösa, understimulerade afghanska ungdomarna har ju ingenting annat att göra på fritiden än att skjuta ner helikoptrar eller spränga fjärrstyrda minor. Detta beteendemönster borde man kunna råda bot på ett fritids i varje kvarter eller by.

- Könsneutral äktenskapslagstiftning införs så snart det är möjligt.

- En närpolisreform genomdrivs. Behovet av dialogpoliser och preventiv brottsbekämpning synes oändligt i ett län där många av talibanerna inte har förstått att det är brottsligt att vara just taliban. Polisen i Mazar-e-Sharif hamnar under länskommunikationscentralen i Stockholm och med den där snygga länspolismästaren som högsta höns.

- En kvoterad föräldraförsäkring utformas där såväl far som moder delar solidariskt på bördan tills dess barnet fyller 30 år.

- En utomhuspool byggs med tempererat vatten och ett fint hopptorn.

Med dessa grandiösa ambitioner hoppas jag ta udden av Gudrun Schymans arbete som syftar till att utmåla mig som en mansgris som ingenting har att göra i Mazar-e-Sharif.

Jag ser behoven, jag identifierar problemen och hittar lösningen på hur vi svenskar kan göra vårt nya län till en plats där framåtanda och positivism är grundstenarna i det nya samhällsbygget. Lägg din röst på mig, Mazar-e-Sharif behöver mig lika mycket som jag behöver den hyfsade lönen och det väl tilltagna traktamentet...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3

2009/10/21

ETT FOLK AV FYLLON


Det är i år 200 år sedan de västra och östra halvorna av den ståtliga svenska nationen för alltid blev två länder. På ett sätt kan man ju dra en lättnadens suck över det faktum att vi i dag är Sverige är och våra bröder och systrar på andra sidan älven och havet är finnarna i Finland, och detta beror på det faktum att finnen aldrig tackar nej till sprit och alltid tittar djupt i glaset. Man kan ju föreställa sig vilka skatter vi hade behövt ta ut för att kunna hantera vården av alla alkoholskador om våra länder fortfarande hade varit ett. Dock så är det ju ett lika uppenbart faktum att vi svenskar av idag hade behövt finnarnas för ovanlighetens skull nyktra syn på försvarspolitik, på behovet av ett starkt försvar och den förmåga den finska mannen har i utövandet av krigets konst. Finnarna har dragit sina slutsatser av de krig landet utkämpat, under svensk flagg och under egen fana och man drar rätt slutsatser med hänsyn till den historia som alltid går igen.

När man talar om finnen och spriten så är det ett ju så att man tassar i utmarkerna av vad som kan betraktas som grova generaliseringar, något som ligger i fokus nu med Åkessons islamofobi och min egen blekingefobi. Men det är ju utan tvekan så att endast finnens kroniska blekhet och tysta personlighet får gulheten i hyn och spritångorna ur käften att endast undantagsvis röja vilket bränsle som krävs för att hålla finnen igång.

Den senaste, men på inget sätt överraskande nyheten, handlar om små finska dagisbarn som snaskar i sig handsprit i väntan på att langningskedjan skall börja fungera eller den födelsedagen kommer som innebär inträde till Alko. Det som är konstigt är att finnen reagerar när ett barn börjar raggla omkring med 1.9 promille i blodet, eftersom detta är att betrakta som finnens habitualtillstånd. Och medan våra bröder och systrar ägnar sig åt ett ohämmat supande, slickande eller någon annan form av alkoholmissbruk så har svensken istället hänfallit åt att missbruka porr på de nya medierna. Frågan är vad som är värst, vilka det är mest synd om? Är det den stackars finska dagisflickan som i sin ensamhet och rotlöshet slickar i sig handsprit för att glömma dagens vedermödor, de elaka dagisfröknarna eller de äckliga karelska piroger som serveras till lunch som har det tyngst? Eller kan det vara den svenske mannen som lever i ett ultrafeministiskt samhälle där mannen och manligheten skall förnedras, ignoreras så till den milda grad att den enda chansen att få tömma sig blir ensam framför en platt datorskärm...

Eftersom jag är i vårdsvängen där bruket av handsprit är enormt så avser jag att varje fredagseftermiddag slicka rent mina fingrar rejält efter varje avspritning, det kan bli mitt bidrag till att driva monopolets Systembolag mot avgrundens rand. Därefter hem mot datorn för lite fredagsmys...

Länkar: DN, AB, SvD

2009/10/20

TACK OCH FARVÄL MIN ÄLSKADE...


Den här dagen var ju förutbestämd, det fanns liksom ingen återvändo. Några månader har gått sedan jag tog min politiska Time-Out från alla mina fantastiska politiska uppdrag i Sundbybergs stad, och de som känner vår kommunstyrelseordförande Helene Hellmark-Knutsson har sett förvandlingen. Från att ha varit en glad, sprallig kvinna med ett leende på läpparna mest hela tiden så har Helene i min frånvaro mer och mer tappat fokus. Enligt mina källor så har hon sett blek, medtagen och nästan apatisk ut - geisten för att styra Sundbyberg verkar vara som bortblåst. Och kan man klandra Helene egentligen, när hennes drömprins på ersättarhyllan hastigt och mindre lustigt bara försvann som genom ett cybertekniskt trollslag...?

Men nu visar Helene framfötterna och initiativförmåga, och söker sig osökt till den högsta politiska ledningen för den organisation jag jobbar i. Det är ju inte utan att man kan misstänka att Helene har svårt att släppa greppet om mig, att hon "förföljer" mig - dock med den väsentliga skillnaden att den som känner sig "förföljd" brukar må dåligt av det och jag känner mig bara hedrad och euforisk. Kan det verkligen vara så att Helene vill vara i min närhet, att hennes avoga inställningen till mina kommentarer på hennes blogg, hennes vägran att göra just mig till en av alla hennes kompisar på Facebook bara är ett spel för galleriet, ett sätt att verka vara svårflörtad?

Så brukar nämligen tjejer jag uppvaktar reagera. När jag för lite drygt 20 år sedan försökte få mitt nuvarande fruntimmer intresserad så möttes jag av kyla, ointresse och likgiltighet, och när jag stötte på henne på Mäster Samuelsgatan utanför nattklubben Aniara som av en händelse så sprang hon skrikande från platsen. Hon skrek "neeeej!" och jag valde att tolka det som något negativt. Men jag kämpade på, och trägen vinner - kanske är det därför jag nu ser positiva tecken i min framtida relation till Helene.

Det är ju ett val mellan två fantastiska kvinnor som vi har framför oss i valet till Landstingsfullmäktige, det är Helene mot statsministerns undersköna Filippa och när man är så ytlig som jag blir valet helt plötsligt svårt när man är så fruktansvärt ytlig som jag är...

Jag vet ju vad Helene har gjort för Sundbyberg, och jag högaktar henne för alla kloka, insiktsfulla och genomtänkta beslut. Vem kan låta bli att beundra en person som så väl förvaltat sosseriets egen grundidé om att konst, kultur, simanläggningar och baseballarenor skall ha ekonomiskt företräde mot det vi andra kallar välfärdens kärna? Men vem är jag att döma egentligen, det är ju det som är själva grundfundamentet i demokrati - att man ser på vårt samhälle utifrån olika synvinklar men ändå tror på att man gör det rätta, och gör detta för att förbättra.

Nu skall Helene tillsammans med Ilija Batman från Nynäshamn försöka få det genuint blåa länet Stockholm att skifta över till rött, men jag tvivlar på att de lyckas. Men om... så skulle det vara en ynnest för mig som lågavlönad underskötare i landstingets enorma organisation få jobba under Helene Hellmark-Knutsson som landstingsråd. Det är ju nästan så att man börja fantisera om filmen "Skamgrepp" med Demi Moore och Michael Douglas...

Jag bad mina vänner skicka in sina kommentarer om det faktum att Helene överger Sundbyberg för en annan utmaning, och de flesta knep igen - till och med de med samma partifärg. Liberale Lönnqvist kunde man dock lita på och han bidrar här till mitt avskedsinlägg.

"Helene är en maktspelare; på gott och ont. Det positiva är att hon är en oerhört smart strateg med fingertoppskänsla för hur hon ska skapa majoritet för den politik hon vill föra. Nackdelen är att hon sätter makten före allt - inklusive ideologi - och hon tar till alla knep som finns för att få makt; inklusive fulspel.

Sossarna i Sumpan förlorar på att Helene går till landstinget, men kommuninnevånarna vinner på det eftersom det minskar sossarnas chans att behålla makten."

Länkar: DN, SvD

2009/10/18

TVÅNGSMEDICINERA ÖSTROS - NU!


Det kan ju inte vara lätt att vara Thomas Östros, så extremt galen och hätsk i sitt tonläge. Man kan ju inte låta bli att känna med karln, ha medkänsla och empati, för något måste ju vara fruktansvärt jobbigt i den skallige terrierns liv. Någon annan förklaring finns ju inte till hans minst sagt skruvade beteendemönster...

Kvällens höjdpunkt var ju inte den goda potatisgratängen med sin 8 vitlöksklyftor, ej heller den där hembakade chokladtårtan med smarrig glasyr och det lär nog inte ens bli den där erotiska utsvävningen jag hoppas på - nej, kvällens höjdpunkt var holmgången mellan den normalt rabiata galningen Östros och den synska pedagogen till finansminister Anders Borg på den vänstervridna statstelevisionens program "Agenda". Det är ju helt underbart när en man som folk ur alla läger har förtroende för tar hedern av en annan man som inte ens de närmaste borde kunna gilla. Just så är det faktiskt, många närmast religiösa sossar i min bekantskapskrets uttrycker ofta sin beundran för Saidas halvbror Anders Borg medan de är skeptiska till om det verkligen var begåvat att utse den ständigt hätske Östros till sosseriet finansministerkandidat.

I kvällens "Agenda" så fortsatte Östros mala på med sin oseriösa gapighet som signum. Östros fortsatte att i gammal skön stil strö osanningar och förtal runtomkring sig på ett sätt som måste föranlett Anders Borg att putsa upp sina moderiktiga brillor rejält efter det att lamporna slocknat i studion. Östros kroppsvätskor sprids ju alltid i de lokaler där han håller hov och tar sig an debatter. Där Östros framstår som sjukligt obalanserad så står Anders Borg och ler förtroendeingivande, ja han nästan hånler men man känner sig ändå trygg med hans kunskap och förmåga trots att han har en fjantig tofs i nacken som är föga statsmannamässig. Men han är så trygg, så trygg - och har Anders Borg stått i Almedalen och sagt att den eviga freden har kommit och att vi kan plundra försvarsbudgeten på 4 miljarder, ja då är det väl så i dessa flestas ögon men inte i mina.

Jag har svårt att se vad socialdemokraterna som parti har att vinna på att det är denna gläfsande man som skall lansera partiets framtida ekonomiska politik. Skulle det inte ha varit bättre med en torr, tråkig men ändå förtroendeingivande Nuder istället? Visst är Pär Nuder lika tilltalande som färg som torkar, men ibland är känslan av likgiltighet så mycket bättre än känslan av avsky eller bara ett fysiskt illamående. Eller varför inte locka tillbaka han som ruttnade på sin chef Göran, den färgglade kamrerstypen Erik Åsbrink? Eller den bästa de haft på posten sedan jag började intressera mig för politik, Kjell-Olof Feldt? Jag tror faktiskt att en uppgrävd och likstel Gunnar Sträng skulle vara mer tilltalande än just denna Östros i vanligt folks ögon...

Allt jag tycker, känner och förmedlar har förstärkts under "Agenda", och detta trots att SVT är vänstervridet och kanske beroende på att jag själv är en stock-konservativ cyklop utan någon som helst form av opartisk objektivitet i min skalle...?

Men jag har som sagt svårt att se hur det blir bättre för socialdemokraterna av att ha en man utan sjukdomsinsikt som skulle behöva tvångsmedicineras som sin ekonomiska talesperson? Som om det inte räcker med att de har en partiledare utan varje form av förtroende bland väljarna? Men tittar man på SIFO:s siffror från imorse så går det uppenbarligen bra ändå. När skall man bli klok på konungariket Sverige egentligen, det är ju en fråga jag tar med mig till drömmarnas värld. Natti, natti...

Länkar: SvD, DN, AB, Expr1, Expr2

EN RÖDGRÖN MARDRÖM LIGGER FRAMFÖR OSS?

Rostasfilé med rödgrön röra...

Söndag morgon, huvudvärken gör att frukosten består av en limpmacka med prästost och ett glas med mousserande Treo. Och inte blir det ju bättre av att man grottar ner sig i en ny opinionsundersökning som visar att mina socialdemokratiska bloggarpolare Krassman och Westerholm är de som kommer sitta framför sina tangentbord med en helt annan sinnesstämning än undertecknad...

Det handlar om 4.8 procent av väljarkåren, det handlar i princip om att trolla fram ett femte Alliansparti i samma storlek som våra små bröder och systrar i KD, C eller FP - men det handlar också om att inte beblanda sig med ett missnöjesparti med samma numerär. Det handlar om 280.000 väljare som sagt sig föredra en regering ledd av allas vår Mona Sahlin, och med såväl Lasse Ohly som Peter Eriksson som framträdande ministrar. Maria Wetterstrand då? Ja, henne vill man ju som alliansvurmare försöka hålla tyst om eftersom hon är den enda i ledarkvartetten som faktiskt är begåvad och tilltalande för en kritiker från andra sidan mittlinjen.

Alliansen måste nu ta sig en rejäl funderare på hur man vänder på det här, för uppenbarligen spelar det ingen roll att folket sågar Mona jämns med fotknölarna i varenda förtroendemätning och glorifierar vår buttre statsminister Reinfeldt i samma andetag. Folk ser uppenbarligen inte det samband vi vill att de skall se, att en regering behöver en ledare som åtnjuter förtroende och som kan sitt jobb. Det funkar inte att slå på folkets uppfattning om ett ihåligt, ledarlöst och icke-trovärdigt oppositionsalternativ, iallafall inte just nu.

I mina ögon måste man ta sig an de ideologiska skillnaderna, den personliga friheten kontra statens pekpinnar in till det Svenssonska köksbordet. Man måste ta sig an framtidsfrågorna och måla upp en lättförstådd bild av hur samhället kommer att utvecklas ifall Mona får möjligheten att styra med Lasse Ohly vid sin vänstra sida. Man måste på ett pedagogiskt sätt få väljarkåren att förstå att den bild de i dag ser av ett Sverige i förvandling inte är det färdiga konstverket utan att det krävs mer tid innan ett nytt, vackrare och mer modernt Sverige har avbildats.

Jag kastar ju gärna latrin omkring mig, mest mot motståndarna men även på de egna när så behövs. Att på något sätt tycka att den valrörelse vi drev under försommaren inför EP-valet var bra är ju nonsens och trams. Valet gick ju faktiskt helt åt fanders för oss moderater och det enda två glädjeämnena var ju att Folkpartiet lyfte medan sosseriet faktiskt var ännu lite sämre än oss vad Mona än sade eller trodde. Det behövs nya idéer hur vi når ut, det krävs en våga-vinn-känsla som jag inte ser i dag.

A och O är ju att få vår små vänner att äta upp sig från sina närmast anorektiska nivåer idag till ett välmående i Göran Persson-klass till valdagen. Vi moderater har ju kommit ur regerandet med hedern i behåll, medan våra vänner lider alla helvetets kval varenda gång en opinionsundersökning publiceras. När det gäller Centern så är ju tipset att låta någon annan Fredrik Federley synas i media, eftersom jag är övertygad om att just han inte är det dragplåster Centern skulle behöva. Vad anbelangar KD så tror jag faktiskt att man är inne på rätt väg med "Verklighetens Folk", ett alternativ till höger behövs i vår regering - alla kan inte trängas på mittplanen.

Slutligen Folkpartiet... När man byter ledare så brukar man ju hoppas på en positiv effekt, men i fallet Leijonborg/Björklund har vi ingenting sett. Det är ju egentligen fantastiskt det FP gör just nu, att försöka få ordning på en skola som efter decennuim efter decennium av sosse-vanstyre befinner sig i varierande grader av förfall. Det är en kamp som måste tas för vår framtid, men samtidigt så gör ju de elaka sossarna, som ingenting vill se av sitt eget misslyckande, narr av stackars Björklund i media mest hela tiden. Att ha krav är att bry sig, det vet Björklund och det vet vi - men i Monas Sverige är man elak om man bryr sig och ställer krav.

"Många är nervösa i dag" skriver Gudmundson på SvD i dag, och jag är också nervös - riktigt jävla nervös. Frågan är varför det skall behöva vara så egentligen, analysera detta faktum Schlingmann, och gör det innan det är för sent.

2009/10/17

MONA SKÄMS, MEN SKÄMS MER TACK!


Mona Sahlin visar framfötterna och skäms över hur den socialdemokratiska regering där hon var en av de mest tongivande statsråden hanterade frågan om de apatiska flyktingbarnen. Bra så, men det finns ju så mycket, mycket mer att skämmas över som Mona ännu inte gått ut i riksmedia och skämts för...

Mona har ju till exempel inte skämts över att att sosseriet genom åren vid rodret gömde de stackars människor som jagats ut i utanförskapet i statistiken genom att förtidspensionera människor med mycket kraft och förmåga kvar i behåll. Och inte skäms Mona över de köer som skapades i sjukvården genom att man benhårt stod fast vid monopol och byråkrati när de vårdbehövande började sitt ändlösa köande, eller kan hon ha nått insikt och kan skämmas lite till?

Och inte har vi fått se Mona gråta ut över att den svenska skolan under de senaste decennierna tappat enormt mycket mot vår omvärld, en omvärld som häpet tittade på när Sverige blev det kravlösa samhället. Försvaret då, har Mona skämts över det urusla tillstånd som vår försvarsförmåga hamnat i efter att enbart använts som budgetregulator under Persson-eran och med Sveriges sämsta försvarsminister genom tiderna, Leni Björklund, som bödel.

Har vi sedan sett Mona skämmas över att de pengar som Monas regering "lånade" av pensionärerna under i princip hela 90-talet? Nädå, ingenting av återbetalningen "krona för krona" fick vi se trots att sossarna åkte världen över och skröt över att man sanerat statsfinanserna - dock utan att yppa ett ord om att det var pensionärerna som fått stå för en stor del av notan. Skäms inte Mona när hon dessa dagar framstår som pensionärernas vite riddare med sin fagra löften, löften som är lika mycket värda som de löften Göran gav om "krona för krona"...?

Jag ryser över hyckleriet. Skäms lite till Mona, och visa att ditt nya parti är något mer än ett parti som vill släppa in kommunister i regeringen. Skäms lite till över att Ni under den senaste 20-30 åren förvandlad Sverige från en framgångssaga till en driftkucku genom att vägra förändring och genom att sakna andra visioner än att rabiat klammra sig kvar vid makten till vilket pris som helst.

Länkar: SvD