MONAS JUL - TVÅ DAGAR KVAR!

Jag vet att jag är sent ute, men bättre sent än aldrig sägs det ju.

På söndag, den andra söndagen i advent, så börjar Tokmoderatens dagliga adventskalender att publiceras på den här bloggen. Huvudpersonen är den gråa förortskvinnan Mona Sahlin, och vi kommer dagligen få ta del av Monas liv och leverne. Det handlar till stor del om hur Mona interagerar med sin make Bo, med sina nära vänner Thomas och Ibbe under den jobbiga tiden som julstressen innebär för alla människor i vårt avlånga land som ser julen som ett kostsamt tvång istället för den där härliga och stillsamma familjehögtiden.

Var med från början, följ Monas vandring mot julaftonen varje dag på Tokmoderaten.

Välkommen Du med!

LIVET ÄR EN GRÅSKALA

Thomas läser "Totte Bakar" på sitt tjänsterum.
"Då Totte skall baka behövs det mycket saker – ägg, socker, mjöl, smör, visp, bytta och en pall att stå på ..."

Igår kväll klang å jubel över Brynäs 6-0 seger och den på alla sätt seriösa och väl underbyggda undersökningen om hur de olika partiernas förtroendekapital i olika frågor devalveras och revalveras. Tydligt är att det just nu är sosseriets politik som devalveras i samma form som Nordkorea... Den här dagen är väl ändå inte riktigt lika ljus som gårdagen för oss som grottar ner oss i opinionsundersökningar - på Demoskop tappar "vi" moderater 4%.

Men är det så hemskt att vi tappar 4% i en opinionsundersökning när så många andra visar ett annat resultat? Och de mest indoktrinerade sossarna (läs bloggaren Peter Andersson) glömmer bort alla sina tidigare inlägg om hur vi, elaka moderater, kannibaliserar och äter upp våra Alliansbröder och -systrar. Nu lämnar vi tillbaka lite väljare till de som behöver dom betydligt mer än vad vi gör just nu. Så visar vi moderater inte med all tänkbar tydlighet att vi är snälla, omtänksamma och fantastiskt goda vänner innerst inne?

Men sosse-cyklopen och mästerbloggaren Peter sitter och drar sina slutsatser som vanligt. När det går upp för sosseriet så blir det spaltmeter efter spaltmeter, och när det går ner så får han skrivkramp eller hittar någon långsökt bortförklaring. Om det är så att den gode Peter tror att han genom att vara extremt enögd framstår som mer seriös, så låt gå... Och visst, det rödgröna gänget drar ifrån litegrann - men det är ju ändå så att den klart största delen av de där 4% som det påstås att Moderaterna tappar går till FP, C och KD, men det håller Peter Andersson tyst om.

Visst stör det mig litegrann att vi moderater tappar i opinionsundersökningar när detta händer, men som den alliansvurmare jag är så är det faktiskt vad våra fyra partier gemensmat presterar på valdagen som är det viktiga, och det visar sig att fyra påfåglar är fler än tre gödgrisar... Det är Alliansen mot de Grönröda under ledning av Maria Wetterstrand som det gäller. Det är ju så att Miljöpartiet trots att man har cirka 30% av sosseriets väljare med sig har den klarast lysande stjärnan på den sidan blockgränsen. Maria Wetterstrand ses av de allra flesta, till och med av många sossar som en långt bättre statsministerkandidat än Mona Sahlin.

Dagens opinionsundersökning är en av många vi lär få läsa innan slaget når sitt klimax om knappt 10 månader. Det kommer ändra sig, det kommer bli spännande och antingen kommer jag sitta dagen efter valet och hulkandes skriva ett blogginlägg om varför man borde ha skickat Maria Wetterstrand till någon avlägsen del av världen som generalkonsul i god tid innan valet. Eller så är det Peter Andersson, som med största sannolikhet gått i Marita Ulvskogs retorikskola, som kommer att sita och banka ner tangenterna på sin dator så att den text som formuleras kommer ha innebörden att sossarna faktiskt inte förlorade valet den här gången heller...

Opinionsundersökningar kommer och går, vad mer kan man göra än att ögan igenom siffrorna och börja längta efter nästa? Och dagen till ära så trycker den bitske Östros på SvD Brännpunkt upp en undersökning som berättar att 91% av svenskarna tycker att det är fel att pensionärer betalar högre skatt än löntagarna. Det tycker ju till och med jag, men jag ser det lite längre än Östros trots att jag är ekonomiskt förståndshandikappad. Jag fattar att skillnaden beror på att man stimulerar fram arbete med en riktad skattesänkning till de som arbetar, och att man med deras skatter har råd att se till att även pensionärerna får det bättre.

Förresten, 91%...? Är det inte ungefär så många som tycker att Anders Borg är en bättre finansminister än vad Östros skulle bli? Jo, jag tror nog att det ligger nära sanningen...

Länkar: SvD1, SvD2, Expr, Sosse-cyklopen

EN KLANG- Å JUBELKVÄLL!

Det har sina fördelar med att sätta sig framför den antika TV-apparaten och börja beta av innehållet på SVT Text - denna kväll blev jag extremt glad av vad jag fick läsa. Först och främst tittade jag till sidan 377 och resultatservicen för elitserien, och jag började nästan gråta när jag fick se att "mitt" Brynäs mäktat med att göra fler än de där 2 målen som laget brukar mäkta med per match. Just i detta nu har Brynäs besegrat Skelleftå med 6-0 mot Skellefteå och den där efterlängtade 3-poängaren är äntligen och slutligen hemma.

Men den riktigt glada nyheten var den att det verkar som om det fria fallet har inletts. Inte för Brynäs, utan för socialdemokraterna som parti. En gedigen och sympatisk undersökning visar att det där röda partiet tappar i förtroende hos väljarna när det gäller alla, och då menar jag ALLA politiska områden, medan Moderaterna har vind i seglen och ökar i förtroende på alla punkter utom en. Det handlar om hur väljarna tror att de olika partierna kan hantera frågor som barnomsorg, skola, arbetslöshet, skatter, lag och ordning och många fler - 16 totalt. I alla 16 sakfrågor tappar sosseriet förtroende, och jag sitter och njuter...

Uppenbart är ju att Monas "nya" sossar inte går hem i folkhemmet, att gemene man inte verkar tro att det är "rörelsen" som skall kunna röra Sverige ur krisen. Men handlar det lika mycket om vilken politik som sosseriet säger sig vilja genomdriva som om den galjonsfigur som försöker prångla ut budskapet?

I mina ögon är det en kombination av en intetsägande politik där inget nytt skymtar bakom de röda fanorna och en effekt av att folket faktiskt inte har mer förtroende för Mona Sahlin än de har för Berth Milton. Senast igår kunde vi läsa lite här och där om hur Maria Wetterstrand seglar upp som de grönrödas verkliga statsministerkandidat i väljarnas ögon. Hur mycket svider inte det i SAP, partiet som prenumenerat på makten under en stor del av det moderna Sveriges historia? Alldeles oavsett vad de säger på röda bloggar, i TV-intervjuer och i artiklar så svider det, och det rejält - tro mig. Det handlar ju om ett parti som ser sig ha monopol på att vara det där statsbärande partiet landet behöver och inte klarar sig utan.

Den annars så hemliga undersökningen från "Forskningsgruppen för samhälls-och informationsstudier" visar med all tänkbar tydlighet att de röda trots ett övertag i vissa opinionsmätningar har en motvind av orkan-liknande krafter emot sig när vi snart river bort den sista lappen i almanackan och vandrar in i valåret 2010. Det kommer bli spännande, det kommer att bli kul - och vem vågar sätta emot mig när jag sätter 200 spänn på att Mona om exakt ett år inte längre är ledare för det där partiet som ingen längre vågar tro på?

Länkar: DN, Expr, Den där Mary

RIKSDAGENS EGEN LILLA KRÖSUS...

Dagens icke-nyhet förtjänar ju ett kort, ja efter mina mallar extremt kort inlägg - icke-nyheten om att allas vår Bodström är den mannen som drar in mest pengar av alla våra folkvalda. I min värld är det inte alls fel att tjäna pengar, det är i Bodströms egen rörelse sådant brukar fördömas. Så att den gode Bodström gör sig en hacka på alla sina arbeten kan jag och vill jag egentligen inte hacka på honom för.

Men det finns andra orsaker till att gnälla på mannen, och det är att han genom alla sin bisysslor i princip ensam är orsaken till den galopperande arbetslösheten. Tänk om Thomas "ADHD" Bodström kunde låta någon annat få ta över skrivandet av urusla deckare, tänk om något styrelseproffs i utanförskapet kunde få ta över Thomas plats i Pysslingen, tänk om någon rastlös advokat kunde få arbeta intimt med Claes Borgström och tänk om någon fattig sosse-pensionär kunde få dryga ut sin erbarmeliga pension med några kronor som nu Thomas Bodström får i arvode för att sitta i Kyrkofullmäktige? Tänk om - och så många människor skulle kunna ha det så mycket bättre om Bodström solidariskt delade med sig av de jobb som faktiskt finns och som kan skötas av andra, och förmodligen så mycket bättre.

Sannolikt skulle då Bodström kunna ta sitt uppdrag som riksdagsledamot på lite större allvar, och dessutom ha tid att planera sin kommande utflykt till USA för i runda slängar en miljon kronor. Dessutom tror jag att Thomas Bodströms familj skulle bli glada över att få se sin hyperaktive make och far lite mer än en kvart framför julkalendern igår. Man kan ju liksom ana att Thomas Bodström satt där pliktskyldigt med sina stackars barn bara för att få något att blogga om. Men för en gångs skull var Bodström och jag eniga om att det var en konstig julkalender. I mina ögon var julklalendern riktigt dj-vla usel, precis lika usel som allt den där Henrik tar för sig att vara med om att skapa. Henrik Ståhl är en stark kandidat till att axla Staffan Westerbergs fallna mantel - mannen som kvaddar en hel ungdomsgeneration. Bodström däremot, han kvaddar bara väljarnas förtroende för sina folkvalda...

Länk: SvD

FLASH: SAAB KAN STANNA I SVERIGE!

Bakom "kan" i rubriken bör det väl kanske tilläggas "högst eventuellt"...

Men enligt mina vanligtvis välunderrättade källor så kommer General Motors under de närmaste veckorna utvärdera ett förslag från en budgivare på den i Trollhättan baserade biltillverkaren, och det mest intressanta i den kråksång jag hört är att det inte är Spyker eller någon annan mastodont inom fordonsindustrin - det är en svensk intressent som lagt ett bud - och det är min hemstad Sundbyberg!

Sundbybergs stad må våra okända för sin förmåga att driva fordonstillverkning, inte ens de mest insatta bilvurmarna utanför Sundbybergs stad tycks ha några gedigna kunskaper om SAAB:s presumtiva ägare. Klart verkar det dock vara att den styrande majoriteten i Sundbyberg pantsatt i princip hela staden och alla dess tillgångar för att kunna få låna de pengar som krävs för att möjliggöra affären. För att kontrollera om mina vanligtvis välunderrättade källor har rätt med dessa påståenden har jag gång på gång sökt få kontakt med den osannolikt vackra kommunstyrelseordföranden Helene Hellmark-Knutsson för att vidimera nyheten, men hon är av någon outgrundlig anledning oanträffbar - och det brukar ju innebära att det finns substans i ryktesfloran...

Som motprestation vill Sundbybergs stad att delar av produktionen flyttas från Trollhättan till Sundbyberg och ett garage tvärs över gatan från kommunhuset i Rissne, dit även huvudkontoret flyttar samt att SAAB Automobile i framtiden kommer att betyda Sundbybergs Aeroplan AB Automobile, och som inte har något att göra med det där landet som har den avskyvärda Maud som näringsminister. Ny VD blir Mikael Spira, och som styrelseordförande för SAAB kommer Pär Nuder att ta över i sin egenskap som överhuvud för Sundbybergs stadshus AB.

Tankarna på ett kommunalägt SAAB lanserades av Mona Sahlins hjärna när hon märkte att det fanns en rätt gedigen motvilja mot att använda alla landets skattebetalares pengar för att rädda en biltillverkare som i princip inte säljer några bilar. Mona hade ju lanserat tanken med att förstatliga SAAB för en viss tid, men gick på pumpen och låtsades senare inte om vad hon sagt. Men redan när den statliga inblandningen omöjliggjordes så kom Mona och den myrliknande mannen Eneroth på idéen att den röda staden Sundbyberg skulle kunna ta över SAAB och driva företaget enligt samma ideologiska riktlinjer som ett statligt SAAB. Att sedan Sundbyberg redan hade kommunala caféer och hade använt en stor del av skattebetalarnas pengar för att bygga en konsthall, och ställt kommunens pengar som borgen för resten av projektet gjorde ju att Mona snabbt förstod att just Sundbyberg var rätt plats för SAAB. Mona har under turerna med SAAB varit övertydlig med vad hon innerst inne vill, titta bara på klippet nedan:


SAAB kan alltså komma att bli kvar i Sverige. Mona och sosseriet i Sundbyberg kan komma att framstå som de där hjältarna folket i Trollhättan behöver. Och Sundbybergarna kommer sannolikt att få fortsätta se neddragningar i vård, skola och omsorg för att vi skall driva sosse-politik som den kommer att drivas om Mona får sitta och ro - en politik där kärnområdena får stå tillbaka för ett populistiskt spel med skattebetalarnas pengar...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Expr1, Expr2

DET SÄKERHETSPOLITISKA SORGEBARNET SVERIGE

Denna kalla decemberdag kommer det att i landets Riksdag debatteras försvars- och säkerhetspolitik, och man kan ju bara ana vilken pajkastning det kommer att bli frågan om. I den församlingen finns det ingen folkvald som borde kunna stå rak i ryggen och vara stolt över det som de har gjort mot det folk som valt dom. Riksdagen och alla de regeringar vi har haft genom åren har på ett sätt som är närmast jämförbart med landsförräderi halal-slaktat landets försvarsförmåga, och lämnat folket utan den livförsäkring som borde ingå när man betalar de skatter man gör.

Som socialdemokratisk riksdagsledamot borde man ta sig en funderare på vad man under en lång tid av maktinnehav har gjort med rikets försvar, och som företrädare för den regering som jag faktiskt innerst inne sympatiserar med så borde man tänka till om Försvarsmakten verkligen inte är landets livförsäkring och inte Anders Borgs budgetregulator? Och OK då, Miljöpartister och Vänsterfolket kan väl innerst inne vara nöjda med dagens närmast pacifistiska politik - som i mångt och mycket är samma politik som de två försvarsfientliga partierna ständigt vurmat för.

I dagens SvD finnes en gedigen debattartikel skriven av militärhistorikern Mikael Nilsson på FHS. När man läst artikeln så vet man inte om man skall gråta eller bryta ihop totalt - för den bild av vår "samordnande" säkerhetspolitik är inget annat än en spark i skrevet på alla de som varit med om de processer som lett fram till dagens situation.

Dagens situation är att Sverige är värnlöst, att folket inte kan förvänta sig att försvaras om ofreden bryter ut i vårt närområde. Vårt nationella försvar vilar i händerna på 30-35.000 hobbysoldater från Hemvärnet, utan vare sig utbildning eller utrustning för att slå eller fördröja en angripare. Hemvärnet är och förblir förband för bevakning och fast försvar - ingenting som slänger en angripare i havet. Vår armé kommer att bestå av 8 lätta manöverbataljoner, utan förmåga att slåss tillsammans som brigader och med ett understöd i form av ett ständigt krympande antal stridsvagnar och 24 artilleripjäser som får omvärlden att skaka oförstående på huvudet.

"Säkerhet skapar vi tillsammans med andra" brukar Sten Tolgfors orera om, och när man analyserar vad detta innebär så förstår man snabbt. Vår "solidaritetsförklaring" om att komma grannarna till hjälp om de utsätts för hot eller angrips är det mest ihåliga världen hört från våra breddgrader sedan Per-Albin ljög världen och medborgarna rakt upp i ansiktet för 69 år sedan när han påstod att "Vår beredskap är god!". Solidaritetsförklaringen innebär enbart att Sverige med olika former av floskler och diplomatiska noter kommer att angripa den som angriper våra grannar, medan finnar, ester, letter, litauer och polacker kommer att få tömma sina blodbanker för att skydda det där miserabla landet som ingenting lärt sig av den historia som har en benägenhet att upprepa sig.

För hur skall vi kunna skydda andra när vi inte ens mäktar med att skydda oss själva? Vi kan inte hjälpa andra när armén reducerats till en löjeväckande ursäkt för just en armé, när marinen åderlåts och där fartygen saknar såväl besättningar som vapensystem för att vara operativa fullt ut och ett flygvapen knappt får öva, som kommer att ha endast en flygbasbataljon och sålunda bara kunna baseras på ett ställe och där stridsledningsförmågan är skrattretande.

Och hur skall vi kunna skicka trupper till andra delar av världen när det inte finns någon som helst återtagningsförmåga? Och hur kan man motivera att landet i framtiden kommer sakna reservister och förband som snabbt kan mobiliseras när hotbilden förändras? Och varför flyr folk den försvarsmakt som saknar framtidstro, varför urholkas Hemvärnet i en allt snabbare takt? Slutligen, varför fortsätter det så här trots att vi nu har en regering som borde kunna styra upp det socialdemokratiska vanstyret i just försvarsfrågan? Den dagen hotbilden förändras kommer det bli åka av, men vi i Sverige kommer att ha fått soppatorsk och felet är alla de som varit med om att skapa den situation vi nu befinner oss i.

Ryssen aviserar inköp av 5 stycken groteskt stora landstigningsfartyg från Frankrike, och Sverige tänker förrådsställa 14 stridvagnar i ett garage på Gotland - utan understöd, utan tränade besättningar och utan vett eller sans. Ryssen kommer bygga gasledning strax utanför samma ö, och den militära närvaron kommer öka väsentligt men Sverige stoppar huvudet i sanden. Fem nya landstigningsfartyg med så många helikoptrar ombord att det skulle ta århundraden för Försvarsmakten och FMV att införskaffa lika många, och hux-flux har vi den där ryska överskeppningsförmågan som vi inte längre räknar med helt återställd, med allt vad det innebär...

Något måste hända som gör att vi i Sverige kan känna oss trygga med att vi kan hantera vår egen säkerhet "här och nu" precis som i morgon och övermorgon. Jag skäms faktiskt över att inte den alliansregering som jag med näbbar och klor brukar försvara gör något för att se till att vår försvarsförmåga inte bara stannar vid tomma ord och ett falskspel av värsta sort. Riv ner, bygg upp och skapa något som kan ge svensken tryggheten åter!

Länk: SvD, Röding J

TIGGAREN FRÅN LO-SAP...

December månad är här, och med ens blev det lite kallare ute. December månad är här, och julstressen känns obehagligt påflugen och närgången, med alla krav och allt som måste göras innan den där aftonen. Tack och lov så behöver jag inte längre fundera på vad jag skall ge bort i julklapp, jag skall sponsra sosseriet med alla mina pengar i linje med deras tiggeri-kampanj "Ge bort ett maktskifte i julklapp"...

I dessa tider när folk har ont om pengar så tycker naturligtvis socialdemokraterna att det inte finns något bättre att göra än att skänka dessa till just sossarna, för att nästa jul ha fått en så pass mycket skatt att man inte har några pengar att fundera över vad man skall göra med. Att folk svälter ihjäl, saknar rent vatten eller torteras i andra delar av världen verkar inte bekymra sosseriet eftersom allt i världen blir bättre om den Grönröda röran får börja ro ekan på Harpsund igen. Och titta på bilden ovan, kolla in blicken. Det är ingen politisk rörelse vi ser där - det är en sekt, det är Maranata eller Livets Ord, det är galenskap och i galenskapen tecken föds sådana här idéer om att tigga pengar för att få makten att höja skatten för bidragsgivaren.

Naturligtvis kastar man sig över oss Moderater igen, med argumentationen om att det blåa partiet fick 30 miljoner av hemliga bidragsgivare inför valet 2006. Att moderaterna ger de som donerar pengar till partiet och valrörelsen möjlighet att fortsätta hålla på valhemligheten är i sossarnas ögon förkastligt och stötande, och nu skall gräsrötterna mobiliseras för att ge SAP ännu lite mer pengar att kampanja för. Det roliga är att man kan se hur mycket pengar som samlats in och vilka som donerar - och det är precis lika hemligt här som hos Moderaterna. Tre av de fem senaste bidragsgivarna är nämligen anonyma...

Jag kan villigt erkänna att jag inför valet 2006 skänkte en slant till partiet för att möjliggöra den historiska segern, och jag var väl en av de där anonyma hemliga givarna som skall misstänkliggöras av ett alltmer desperat sosseri. Att enskilda sossar skänker pengar och vill vara anonyma har jag full respekt för, så egentligen borde jag inte gnälla men det är så tydligt att olika regler gäller för olika partier när det på sossarnas hemsida är 60% hemliga bidragsgivare trots att man vill få det att framstå som man är öppenheten själv när det gäller inflödet.

Vad som däremot kan fördömas är det enorma stöd som Socialdemokraterna år efter år, val efter val suger åt sig av fackföreningsmedlemmarnas pengar. Vad är det som säger att SAP alltid står på arbetstagarnas sida annat än genom sitt oavbrutna flöde av floskler? Vem kan glömma hur Göran P och Vanja stack kniven i ryggen på Kommunal när de tog "fajten"? När jag något år senare fick se hur Kommunal och SAP gemensamt klistrade upp enorma affischer runt om i staden där kommunalare fick berätta varför just sosseriet var det naturliga valet under parollen "Vi som bygger Sverige" fick jag nog och lämnade facket. Det gick nämligen inte att ordna så att mina medlemsavgifter inte användes av mina politiska meningsmotståndare att kampanja för.

Jag funderar allvarligt på att skänka några hundralappar till "Ge bort ett maktskifte i julklapp" och jag gör det därför att jag vet att det är när socialdemokraterna syns, hörs och får presentera sin "politik" som väljarna flyr partiet. Saxat från deras hemsida:

"Här är några exempel på vad din gåva räcker till:

- 100 kr gör att vi kan ringa 10 samtal eller skicka 15 direktbrev till väljare.

- 200 kr bidrar till 20 valaffischer i slutspurten.

- 500 kr ger oss 100 extra knappar att dela ut.

- 1000 kr räcker till 4 reklaminslag i radio."

Hade jag haft 1000 kronor över, och om mitt samvete tillät mig att prioritera valrörelse istället för välgörenhet så skulle jag definitivt låta Monas monotona och löjliga röst strömma ut ur någon reklamfinansierad kanal lagom till valdagen för att skrämma bort de där sista procenten som behövs för att Sverige skall slippa Lasse Ohly och Peter Eriksson som ministrar, Mona som statsminister och den sjungande samen Östros som finansdito.

Har du en slant över, stötta rörelsen så att de når ut med sina budskap - det är så vi bäst tryggar en Alliansseger om 10 månader! Och du, skriv under med Anonym... eller om du vill sova med ett gott samvete, välj det HÄR istället.

Länkar: AB