TOKOMETERN - POSTVALSANALYS NUMMER 1 - "RED STORM RISING..."

Det var mer än en månad sedan väljarna gick till valurnorna för att tycka till och välja sina förtroendevalda företrädare. Den politiska bloggosfären som gått på högtryck under valrörelsen har på många sätt fallit ihop i ett tillstånd av post-elektional tomhet, där många har svårt att hitta inspirationen igen och där det sedvanliga medhårsstrykandet förbytts i något som ännu bara suddiga konturer. Tydligt är dock att de genomorganiserade nätrötterna var snabbt uppe på benen - till skillnad från sitt parti som fortfarande krampar i spasmer efter att ha fått en höger upper-cut av väljarna som visste vad den tog.

Det är alltså dags att sammanställa den första Tokometern efter valet och underrubriken lyder "Red storm rising" - och om inte Nätrötterna har haft sjuklig hybris innan valet så lär de vara bortom all räddning nu. Det befästs maktpositioner här, det skrivs debattartiklar i nordens största dagstidning där och både här och där så försöker de kidnappa kriskommissionens arbete med ett eget alternativ. Som grädde på moset kommer också en Tokometer där den röda stormen just nu blåser starkare och starkare för varje dag. Men betyder det något överhuvudtaget? De lärda tvistar om de politiska bloggarna spelade någon roll i utgången det nyss avslutade valet. Jag har min bild klar, jag vet vad jag såg och det är med en blandning av både skräck och ödmjukhet jag konstaterar att motståndaren arbetar extremt målinriktat och med full fokus på den framtid som deras parti inte verkar ha.

Så varsågoda, den första Tokometern efter valet. Siffrorna i parantes står för placeringarna på Knuff-listan, Politometerns lista samt Bloggportalens lista. Förutsättningen för att vara med är att man finns med på "förstasidan" på någon av rankinglistorna - och därför faller många denna vecka bort medan ett gäng välkomna nykomlingar stormar in. Tokometern den 27 oktober 2010 ser ut så här...

1 (2) Alliansfritt Sverige, s. (2-6-1=9)
2 (1) Peter Andersson, s. (1-5-5=11)
3 (6) Johan Westerholm, s. (6-11-2=19)
4 (3) Kent Persson, m. (3-13-7=23)
5 (5) Kulturbloggen, s. (17-8-7=32)
6 (7) Peter Högberg, s. (12-17-4=33)
7 (4) Marys Moderata Karameller, m. (10-9-16=35)
8 (12) Jinge, v. (31-3-10=44)
9 (10) Röda Berget, s. (16-21-8=45)
10 (9) Tokmoderaten, m. (8-32-9=49)
11 (14) Kristian Krassman, s. (19-28-21=68)
12 (13) S-buzz, s. (32-16-24=72)
13 (15) HBT-sossen, s. (23-29-26=78)
14 (8) Per Ankersjö, c. (13-22-44=79)
15 (ny) Martin Moberg, s. (15-40-25=80)
16 (17) Storstad, s. (23-51-10=84)

17 (ny) Thomas Böhlmark, m. (21-58-15=94)

18 (ny) Rasmus Jonlund, fp. (29-70-47=146)

19 (ny) Peter Soilander, kd. (43-60-45=148)

Förändringarna på dagens lista är groteskt stora, på gränsen till att outhärdliga för mig som vill ha en lättarbetad lista. Flera av vännerna, som Mark Klamberg, Magnus Andersson och Johan Hedin är bortspolade i det kortare perspektivet som Aftonbladets Bloggportal levererar. Erik Laakso är tillfälligt väck på grund av en bugg hos Politometern, och därför får jag bara till 19 namn på en lista med plats för 20. Men likväl ett stort grattis till de nykomlingar som jobbat sig in på listan, Böhlmark, Soilander och Jonlund samt Martin Moberg som till slut fattade att ett deltagande på Bloggportalen var ett måste för att hamna på Tokometern.

Listan känns röd, väldigt mycket jätteröd - och det är nästan så att jag mår fysiskt illa över utseendet på min sammanställning. Jag ger Tokometern en månad på att sätta sig tillrätta, de politiska bloggarna en chans att jobba vidare innan jag ger mig i kast med en ny lista. Den som väntar få se vad som ligger i vågskålarna då... Väl mött vänner!

EN RÖDGRÖNT ÄKTENSKAP UTAN HOPP

De träffades på politikens variant av Raymond och Maria - Maria, Peter och Mona - hösten 2008. De tre personerna fattade tycke för varandra, och bestämde sig för att gänga sig och flytta ihop. De var en oortodox familjebildning, med tre partners istället för två - men Maria och Peter var så "tighta" att de möjligtvis kunde räknas som en partner. De trivdes bra ihop, trots att Mona började utveckla anorexia samtidigt som Maria och Peter tillbringade dagarna med att äta upp Monas mat...

Men det fanns folk som störde sig på att de tre hade ett osedvanligt harmoniskt förhållande, folk talade bakom ryggen på Mona, Maria och Peter, det spreds rykten om att de tre hade mobbat bort en partner som hette Lars och som inget annat ville än att vara intim med de andra tre. Men ryktena om mobbing blev verklighet när Mona, Maria och Peter en kulen oktober-dag för två år sedan lovade att leva lyckliga tillsammans i minst 12 år. Det lovades på tidningarnas politiska familjesidor att de skulle leva lyckliga tillsammans så länge att man kunde fira något som påminde om Siden-bröllop. Men samtidigt så flyttade den försmådde och utmobbade Lars in i trapphuset i den fastighet där de lyckliga tre hade inlett sitt nya liv.

Lasse satt i trapphuset och vrålade ut ömsom hotelser, ömsom brunstläten för att få komma in i värmen. Många av Monas vänner tyckte gott att Mona kunde vara lite snäll mot den kroniskt ensamme mannen i röd plyschdress. Mona skulle ju inte vara Mona om hon inte var lättpåverkad av vad andra tyckte runtomkring henne, så efter ett tag fick Lars flytta in och såväl hotelser som brunstlätena upphörde som genom ett trollslag.

De fyras gäng gav sig fan på att bli de som styrde i kvarteret, de skulle minsann gör upp med det sammansvetsade gänget av tre gubbar och en tant som tagit över. Allt de gjorde hade som mål att kasta ut Fredrik och hans hejdukar, och till en början gick det bra. Men allt som börjar bra slutar inte lyckligt, och deras plan gick i stöpet - och den dysfunktionella familjebildningen nämndes som en starkt bidragande orsak.

Medan de satt in sin inpyrda lya och filosoferade över hur någonting som såg så ljust ut kunde bli så mörkt så föll löftet om att leva lyckliga ihop i minst 12 år i glömska. Skilsmässan var ett faktum, alla behövde de ta en paus från de andra för att slicka sina sår och gå till sin terapeut. Var för sig började man separationen, att ta hjälp av familjerådgivningen fanns inte på tapeten. De insåg att ett förhållande som börjat på en politisk "Swingers"-klubb och där en senare partner hotat sig till ömhet och kärlek var dömt att misslyckat. Löftet om tolv års gemensam lycka och ett dussin år av ett frodande kärleksliv bara var en illusion, inget någon vettig människa hade trott skulle lyckas. Separationen kom, de fyras gäng skiljdes - utåt sett som vänner - och en kärlekshistoria som skulle bli lång blev bara en parantes...

Det rödgröna samarbetet är över, dött och begravet, placerat i malpåse och satt i stand by-läge. Separationen var oundviklig, en kopia blir aldrig bättre än orginalet och den rödgröna röran framstod faktiskt aldrig som ett vettigt alternativ till Alliansen. Det som sades bli en tolv år lång kärlekssaga slutade efter två år, men ingen verkar sörja mer än de egna misslyckandena. Det man ville bygga gemensamt bryr man sig inte längre om, krisarbetet tar fart på varsitt håll och en enig opposition är numera mer avlägset än någonsin. Ingen sörjer, alla jublar och en politiskt parantes och en fars ser sitt slut. De säger att de tar en paus, men de sade också att de skulle hålla ihop i tolv långa år. Kan man någonsin tro på vad de säger, vad de menar igen...?

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, Expr, AB1, AB2

Bloggar: Thomas Böhlmark, Ekonomisten, Radikalen, Kent

EN FRAMGÅNGSRIK FÖRNYELSE FORTSÄTTER...?

Sitter framför datorn, kvällen är snabbt på väg att gå vidare mot natt, och på DN Debatt dyker ett ämne upp som de flesta politiska förstå-sig-påare gärna vill lyfta fram och kommentera så här veckorna efter valet. Vissa partier har större problem än andra, läs gärna Socialdemokraterna och läs ogärna våra mindre alliansvänner i Centerpartiet och Kristdemokraterna. Men trots att vi moderater efter det bästa valet i historieböckerna skulle kunna sitta trygga i Harpsunds-ekan och ta ett par tag med årorna på en spegelblank sjö så finns det ett behov av förnyelse även hos oss - hos oss som "vann" valet som ingen vann, hos oss med de framgångar som skulle kunna få oss att sitta still och bara ro...

Min bloggkollega och vän Kent Persson verkar i en annan miljö än mig, Kent Persson är moderat i Örebro - 200 kilometer från maktens epicentrum i hufvudstaden och på "landet" trots att staden är en storstad med svenska mått mätt. Det Kent skriver på DN Debatt är en klarsynt genomgång om vad vilka steg vårt parti måste ta för att fortsätta vara intressant för väljarna och intressant för oss själva. Det handlar om att ta förnyelsen och förändringen ett steg längre - från riksplanet till lokalplanet. Det handlar om att bygga starka och vitala länsförbund och lokalföreningar ute i kommunerna, om att bli ett parti för hela Sverige och inte bara för storstäderna.

Idag är Moderaterna ett patetiskt ynkligt litet parti norr om Dalälven, i det som är Norrland. Finns det något i vår politik som diskvalificerar oss i den landsändan där folk biter av orden och där man får använda mild tortyr för att ha en dialog med en okänd medmänniska? Naturligtvis inte, precis som vi kan skörda framgångar i storstäderna så borde vi kunna göra samma sak på landet. Kanske är det så enkelt som att se till att jobben kommer åter till de delar av landet där folket inte röstar på oss, eftersom de arbetande massorna nuförtiden föredrar oss framför sossarna. Kanske är det så enkelt som att låta folk bryta med det bidragsberoende som innebär ett osynligt band med vår politiska motståndare. Kanske är det så enkelt att tänka så, men desto svårare att komma dit - men med vår nya partisekretare Fia finns det iallafall hopp...

Ett statsbärande parti som vi redan är ett embryo till att bli, behöver en gedigen organisation överallt och alltid - oavsett om man styr eller sitter i opposition. Det gamla arbetarpartiet, före-dettingarna i SAP, har det överallt och alltid - men är överdrivet organiserade till byråkratiska dimensioner. Men i sitt symbios-förhållande med fackföreningsrörelsen så har man kunnat bygga sina strukturer under hela 1900-talet - och vi har inte brytt oss om att finnas överallt för alla. Det är ett jobb som ligger framför oss, att finnas där i grannhuset eller på arbetsplatsens fikarum för att berätta vad vi vill och varför.

Kent filosoferar i debattartikeln om hur vi moderater måste anamma en mer tilltalande politik i frågor som skola och sjukvård - där vi går mot mer fokus på hur vården fungerar för våra väljare och varför, och där mindre fokus läggs på vem som driver sjukhuset eller skolan. Det är rätt väg att gå, men vi skall aldrig glömma bort att väljarna också måste kunna välja bort det som inte fungerar för att välja något som fungerar - mångfaldens frihet. Mer om det när jag tar mig an Kents bloggdebatt den här veckan - om en levande idédebatt. Tills dess, läs Kents debattartikel - själv är jag både glad och stolt över att ha en vän som sätter så fina ord på sina ännu finare tankar...

Länk: DN

Bloggar: Kent 1, Kent 2

TOKMODERATENS TOKIGA TÄVLING NR 3

Tanken med att få läsarna att börja känna sig lite mer delaktiga i den blogg jag försöker underhålla just dig med är faktiskt av gigantiskt intresse för mig - kanske en av de största målsättningarna med att blogga. Sedan två veckor tillbaka så rullar den här tävlingen vidare likt en snöboll, som växer för varje gång den rullat ett varv. Visst har responsen från läsarna varit bra, och bättre. Men det finns ju ingenting som är så bra att det inte kan bli ännu bättre. Tävlingen går alltså vidare,snöbollen rullar på. Snöbollen rullar till och med fredagen den 29 oktober klockan 18:00, så länge kommer läsarna att få tävla om några unika priser.

Det är ett trendbrott i tävlingen den här veckan. Tankebubblan och blivit en pratbubbla, och det är en naturlig utveckling med tanke på att det är den snygga Veronica Palm som är motivet för veckan. Veronica Palm pratar oftast innan hon har tänkt efter vad hon egentligen vill säga. I kombination med en ohämmad förmåga att skapa politiska one-liners så känns det helt rätt att använda Veronica Palm här och nu... Tävlingen handlar alltså om vad DU tror att den fagra sosse-kvinnan säger innan hon tänker?

Plita ner ditt förslag på mailen, med Veronica Palms uttalande just där och just då. Skicka sedan iväg detsamma till tokmoderaten@gmail.com senast ovan nämnda tidpunkt för att delta i tävlingen. Alla förslag som undertecknad tycker är tillräckligt bra, tillräckligt roliga och som inte kan anses vara tillräckligt stötande för att hamna i rätten kommer publiceras nästa lördag tillsammans med pristagaren och ett hedersomnämnande...

Nästkommande söndag är det sedan dags för en ny bild, en ny bubbla att fylla och en ny tävling. Nya förslag på lämpliga bilder med rötterna i den svenska politiken tas tacksamt emot på samma mailadress som ovan. Om det är någon bild som används belönas även detta bidrag med ett pris av samma värde som priset i "fylla i bubblan"-tävlingen.

Priserna då? Beroende på vad man har mellan benen eller om man som man föredrar trosor eller som kvinna kalsonger så kan man fritt välja mellan ett par trosor eller kalsonger ur Tokmoderatens unika klädkollektion som ni hittar här och här. Kontakt kommer att tas med vinnarna för att utröna vad som är mest åtråvärt...

Dessutom kan man naturligtvis få vara anonym i tävlingen, källskyddet är heligt för mig för de som önskar stå vid sidan av strålkastarljuset. Vissas vurmande för den här bloggen kan påverka deras livssituation på ett negativt sätt har jag förstått. Men trots alla de negativa biverkningar ett deltagande i Tokmoderatens Tokiga Tävling än må föra med sig så hoppas jag på just din hjälp med att sprida tävlingen till folk som kan bidra med roliga och underfundiga förslag.

Edit: Min spökskrivare Högerspöket hemsökte min lägenhet medan jag sov under tävlingstiden med ett förslag som han viskade fram. Förslaget var riktigt bra - "Östros ekonomiska politik är som jag. En oändlig aptit i den ena ändan, och skit i den andra". Hade jag kunnat fokusera på att minnas hans viskningar så hade nog bidraget vunnit faktisk - men nu glömde jag bort det eftersom jag var hungrig just då...

ETT PARTI AV LANDSFLYKTINGAR...?

Det är inte utan att man känner sig lite abstinent - jag har ju låtit knapparna på tangentbordet med bokstäverna "M", "o", "n" och "a" vila rätt så mycket på sistone. Det har liksom inte funnits någon riktig anledning att skjuta in sig på sosseriet högsta höna, om man bortser från det besvärande faktum att hönan är identisk med en kvinna som heter Mona Sahlin. Men idag nosade Niklas Svensson, den politiska journalistikens egen likhund, upp en ny nyhet som jag självfallet inte kan låta bli att kommentera.

Mona gjorde som Bodström - hon tog bondpermis från Riksdagen. I Monas fall handlade det bara om en vecka i värmen någonstans i Thailand, medan Bodström har eftersänt sin post till något obskyrt Dunkin' Donuts-café utanför Boston eftersom han kommer sitta där och skriva böcker i nästan ett år. Men handlingen är ju densamma, att ta ledigt utan att ha fått lov...

Själv drar jag mig till minnes ett citat av den numera vackert solbrända kvinnan som heter Mona. När det blåste som mest kring Mona 1995 så visade hon upp att hon lever i en annan verklighet än sina väljare när hon försvarade sig med "Jag tog ut ett förskott på lönen, och det kan väl de flesta göra". Då hade hon shoppat loss med tjänstekreditkortet för rent privata behov.

Att Mona Sahlin behövde ladda batterierna efter en väldigt jobbig valrörelse och ett ännu jobbigare valresultat fattar väl alla. Men vi andra - vi på "golvet" - vi måste ju iallafall lämna in en ledighetsansökan och få den beviljad innan vi kan unna oss att ladda våra batterier i värmen, med en paraplydrink i handen och med en värmande sol i plytet som får en att glömma allt vad kriskommissioner heter. Men precis som herr Bodström så drog fru Sahlin utan att ens fråga "arbetsgivaren" om lov, och jag hade nog fått en skriftlig varning eller sparken om jag hade gjort så.

Monas presschef försvarar sin chef med att man valde semesterveckan med omsorg, eftersom "inga avgörande beslut skulle fattas i Riksdagen". Jaha, så det är OK att bara dra när inga avgörande beslut skall fattas eller när det bara är slentrianmässigt tråkigt i kammaren? Själv skall jag fundera ut vilka ursäkter jag skall ta till när jag sticker iväg utan lov från mitt arbete. I mitt fall funkar det nog inte ändå, eftersom det är skillnad på folk och folk - där vissa lever enligt andra regler än alla andra. Just därför känns det skönt att det finns andra förtroendevalda, som unge herr Fridolin som fattar att just sådant här sticker i ögonen på de som lever enligt reglerna på arbetsplatsen.

Länkar: Expr1, Expr2

Blogg: Thomas Böhlmark - the one and only...

TOKMODERATENS TOKIGA TÄVLING NR 2 - PÅHOPPEN, FÖRSLAGEN, VINNARNA...

Det var det så dags att återigen berätta vem som vann Tokmoderatens Tokiga Tävling, den andra tävlingen i ordningen. Många äro de som har lämnat sina förslag eller påhopp, och naturligtvis blev det väldigt svårt att sålla agnarna från rågen. Men till slut så bestämde jag mig, i min roll som enväldig jury, för en vinnare och ett hedersomnämnande.

Vinnaren kallar sig Jonas E och Jonas är till perfektionens gräns pricksäker när han fyller ut den okända bebisens tankebubbla. Det vinnande förslaget, lämnat av just Jonas E lyder: "Så där lycklig ser jag också ut när jag har bajjat blöjan full"

Hedersomnämnandet går till Magnus i Solna, som inte vill skylta mer än så med sin identitet. Magnus berättar om ett ämne som jag har genomlidit, där små barn börjar hjätntvättas av rörelsens indoktrinerare innan de klarar av att tömma tarmen på toaletten. Magnus korta men fantastiskt empatiska förslag lyder: "Jaha, jag är sosse alltså..."

Det var betydligt färre som anspelade på sex och samlevnad i sina förslag denna vecka, mer än mindre smakfullt, och alla de förslagen upplevde till och med jag som sexuellt frusterad som för mycket... Men många förslag var bra, och många kom från de som deltog redan förra veckan.

"Hur kunde du mamma?" skriver signaturen Jan Banan i sin återkomst, tydligen omedveten om att Östros är känd för att limma på alla som inte är på sin vakt.

"And Cut! Now clean up the mess the other clever baby did listening to you!" är David F:s internationella förslag.

"Hjälp, dom har precis spenderat min framtida pension" var ett insiktsfullt förslag från Norse Vampire.

"Varför säger gubben att jag är för liten?" var meningen som Andreas N försökte ta hem segern med.

"Han tycker precis som jag….för lite, för sent... Jag vill ha mat, mat, mera mat. NU!" är min trogna läsares Inger B:s förslag - en av få kvinnor som lägger ner sin själ för att vinna underkläder.

Olah är tillbaka igen, återigen som en mästare på att sätta ord som blir självklara. Olahs förslag lyder "Mamma är bäst. Östros är ond"

En annan som återkommer är den skarpaste av hjärnor, Mattias L. Mattias förslag dyker lite djupare ner i det politiska träsket - "Pappa har förklarat att skolpengen gör att jag kan välja bort den kommunala skolan när jag blir lite större. Hoppas att föräldrapengen gör att jag kan välja en annan pappa redan nu."

Mannen som vann den här veckan hade ett annat förslag som också höll hög klass, Jonas E satte ord på det som alla såg men som ingen kunde beskriva. "Vad kul att farbrorn har samma frisyr som jag!"

Några var de som lämnade sina förslag via kommentarer på bloggen, och självklart skall även de redovisas.

"Hoppas jag hörde rätt när morsan sa att gubben bredvid är Tarzan..." skriver mannen som fixat en skateboardpark till Tyresös ungdomar nästan helt på egen hand - Dick Bengtsson.

Visionären kommer med två klockrena förslag: "Nu har han äntligen hamnat rätt! Bland alla oss andra bebisar. Synd bara att fröken inte orkade hålla honom också i sin famn. Det är nog därför de skrattar" följt av "Undrar vad det är som är så märkvärdigt med den där jätte-bebisen Blöjros. Visst, han kan stå för sig själv och tydligen klä sig själv - i någon förfärlig Ullareds-kavaj. Men det som kommer ur hans mun skiljer sig väl inte särskilt från vad som kommer ur min. Mest kräk och gnäll om du frågar mig." Applåder och visslingar!

Östros alter-ego, Sven-Erland Västros har fått för sig att det är mammans om funderar, och att funderingen lyder: "Vem f*n är mannen i Ullareds-kavajen och vad gör han här?"

Sossen Westerholm spinner också på om Ullared-kostymen när han flyttar tillbaka tänkandet till knodden med "Jag vill också ha en Ullaredskavaj med sosse ros!"

Slutligen, bilden som är illustrationen i detta inlägg - skapat av Erik L med inspiration från hans kvinna. Erik L:s bidrag hittar du alltså högst upp i inlägget-

Stort tack för allt engagemang! Tänk på att trägen vinner, och sprid gärna tävlingen bland era nära, kära och de dära - ju fler tävlande desto roligare får vi. I morgon kommer en ny tävling, håll ögonen öppna och häng på. Motivet denna gång är Veronica Palm. Det handlar därför inte om tänkande utan om vad hon säger utan att tänka sig för...

KÄNSLAN AV ATT SPELA TILLBAKA TIDEN 18 ÅR...

Det är väldigt länge sedan John Ausonius härjade i sin roll som "lasermannen" i huvudstaden. Det var 18-19 år sedan - högst upp i almanackorna stod det 1991 och 1992 - den kroniska namnbytaren, som började sitt liv som Wolfgang Zaugg, sköt ihjäl en människa och fysiskt sårade nio andra. De som blev psykiskt sårade av Ausonius försök till en egen variant av etnisk resning var väl i stort sett hela det svenska samhället. De allra flesta var upprörda över att främlingsfientligheten och intoleransen tog de mest våldsamma vägarna kring kiosker, gatukök, invandrarföreningar eller någon mörk gångväg...

Året är 2010 och trots att Ausonius sitter bakom lås och bom så känns det som tiden har stått stilla när en ny galning härjar, i en annan av landets storstäder men med samma måltavlor. Rikets tredje största stad lever i skräck och skjutandet verkar eskalera för varje dag som går, på samma sätt som också Ausonius hade sitt klimax under januari 1992. Malmös egen "laserman" kör på och en hel stad är i chock, medan galningen förmodligen sitter och njuter av all uppmärksamhet och över att bli jämförd med den där Ausonius, mannen som är kanoniserad av de främlingsfientliga krafterna i det här landet.

All uppmärksamhet lär trigga tokskallen att fortsätta till den dagen då ordningsmakten sätter käppar i hjulen för vanvettigheterna, så egentligen borde jag ju inte bidra till mer uppmärksamhet. Men, det är ju ett händelsemönster som faktiskt också relaterar till vilket politiskt klimat vi har här i landet. Det som var Ny Demokrati under Ausonius "jaktrunda" är Sverigedemokraterna under Malmö-galningens dito,

På något sätt så känns allt igen, ett parti av galningar för galningar tar plats i Riksdagen och en utomstående galning går igång och sätter igång med sina galenskaper. Finns det bara ett tillräckligt intolerant och främlingsfientligt parti i maktens korridorer så tycks det vara alibi för en skjutgalen extremist med fokus på folk med andra färgnyanser på hudkostymen. Det säger faktiskt en hel del om vart samhället tar vägen när partier som stigmatiserar hela kulturer och folkslag väljs in i Riksdagen och följs av de som tar deras politiska retorik ett steg längre...

För staden Malmös skull, för allas vår trygghet och för landet Sveriges gemensamma välbefinnande så måste polisen i Skåne få ett snabbt slut på det som nu sker. Alla krafter måste läggas på att stoppa vansinnet, innan någon stryker. Det enda sättet att få stopp på det som händer lär vara att man griper galningen - nu, men ännu hellre igår!

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, SydS1, SydS2, Expr1, Expr2, Expr3, AB1, AB2

Bloggar: Thomas Böhlmark