ÖVERHÖRT - NÄTRÖTTERNAS NYA KAMPSÅNG...

Det har sina fördelar att vara "Hej å Du!" med sina huvudmotståndare i Netroots, och häromdagen blev jag genom en missad knapptryckning på en mobiltelefon varse om att sossarnas bloggnätverk har tagit fram en helt egen kampsång.

Jag trodde att samtalet över mobilen med den självutnämnda överste Nätrot - Johan Westerholm - var över. Men den milt förvirrade sossen glömde bort att knäppa bort samtalet och när jag hörde att det fortfarande pratades i mobilen så kunde jag inte låta bli att lyssna, lyssna efter strategier och blogg-taktik, om smutskastande och länkfnaskande - men det jag fick höra var något helt annat, Kampsången...

Jag tyckte mig höra Peter Högberg tillsammans med Westerholm, de två har ju en historia av att sjunga tillsammans. Andra bakgrundsljud borde ha kommit från fru Einerstam, Björn Fridén, Peter Johansson och den pipigt gnällande Sebastian Stenholm. Det kan ha varit fler, det kan till och med ha varit färre som sjöng så känslosamt att Internationalen helt plötsligt lät lika oengagerande och tramsigt som en B-sida på en Lasse Stefanz-singel.

Så varsågoda, Netroots egen kampsång - framdragen i ljuset och i offentligheten av allas Er grävmaskin. Själva melodin är faktiskt densamma som Grotescos låt om "Bögarnas fel" - och här kommer "Borgarnas fel".

"Över hela denna jord - oh yeah oh yeah,

sker katastrofer, terrormord - å ack o ve.

Men vi som går med Håkan har ändå ryggen fri,

för roten till all världens ondska, det är inte vi!

Nej, det är borgarnas fel - borgarnas fel! 

Borgarnas fel - borgarnas fel!

Ja, Marx han har skrivit - det är borgarnas fel.

Jag vet inte vilken rad och vers, kapitel eller del,

men nånstans här i står det det är borgarnas fel!

Kriget i Afghanistan - borgarnas fel.

Diktaturen i Iran - borgarnas fel.

Och jordskalv, översvämningar och allt annat hemskt,

att Vin & Sprit och Saab och Volvo inte ens är svenskt.

Ja, det är borgarnas fel - borgarnas fel!

Borgarnas fel - borgarnas fel! 

Världen står i brand och det är borgarnas fel!

Min son med jaktgeväret fyra människor sköt ihjäl,

på nåt sätt kan jag känna det var borgarnas fel...

Skilsmässor och alkoholism - borgarnas fel.

Lapplisor och kapitalism - borgarnas fel.

Att ungar nu för tiden aldrig lär sig veta hut,

Att finanskriserna numer aldrig vill ta slut.

Ja, det är borgarnas fel - borgarnas fel!

Borgarnas fel - borgarnas fel!

Allt är upp och ner och det är borgarnas fel.

Min uppväxt gjort att jag nog aldrig kan bli psykiskt hel,

men min familj är enig det är borgarnas fel.

Galen fundamentalism - borgarnas fel.

Varje världshistorisk schism - borgarnas fel.

På ideologiska grunder, vi krigar, dödar, slåss,

men skulden till att det är så, den faller ej på oss.

Nej, det är borgarnas fel - borgarnas fel!

Borgarnas fel - borgarnas fel!

Därom kan vi enas, det är borgarnas fel!

Man tror att det är Wallenberg som spelar oss sitt spel,

men även han går fri för allt är, borgarnas fel...

Ja, det är borgarnas fel - borgarnas fel,

borgarnas fel - borgarnas fel.

Allting som är fel, ja det är borgarnas fel.

Jag har suttit framför datorn så min nacke blivit stel,

i köket har vi vävtapet fast jag vill ha panel.

En gång så åt jag gröt och misstog curry för kanel,

och det var inget slarv, nej det var borgarnas fel!

När svininfluensan kom så var det slut på alkogel.

Å våran pizzeria har så tråkigt klientel.

Jag åkte fast på jobbet, stal kontorsmateriel.

På charterresan red jag dromedar fast frugan fick kamel.

Att Tommy Waiderlisch uppgift blott är ceremoniel,

och att jag inte hittar några flera rim på -el ...

Det råder inget tvivel, det är borgarnas fel!"

Så låter det hos de socialdemokrater som opinionsbildar på nätet, dessa brösttoner tar de till för att beskriva sin tillvaro i en parallel verklighet med en väljarkår som hör vad de sjunger men som ändå inte kan förstå. Men låt de sjunga, låt de ta sig ton tills de inte längre orkar få ur sig ett endaste litet pip längre...

Länkar:

Bloggar:

MANNEN SOM DÖDADE SOCIALDEMOKRATIN...

Man har sagt att man inte skall ge en mördare, en vettvilling - någon som Mijailo Mijalovic - någon form av uppmärksamhet. Förakta, försök förstå, glöm bort, förträng och gå vidare. I dag publicerar Expressen en alltigenom skrämmande berättelse, en mördares berättelse om en händelse som ingen kan glömma, förtränga och ännu mindre förstå. Nationen Sverige har gått vidare efter Anna Lindhs tragiska bortgång men många av oss föraktar fortfarande mannen, mördaren Mijailo. Expressens intervju förstärkar alla känslorna på en och samma gång, men det är ändå rätt att publicera Mijailos berättelse...

NK, den tionde september för nästan åtta år sedan. En man med en keps, en grå munkjacka och en alldeles för slipad Mora-kniv förändrar med ett antal snabba hugg den svenska politikens framtida utveckling på ett sätt som han nog var för oslipad för att själv förstå när han lämnade Filippa K, en skrikande vännina och en utrikesminister, mamma och hustru som var på väg att lämna ett gigantiskt stort tomrum efter sig. Mijailo Mijailovic fixade där och då en historisk seger för Alliansen år 2006 och en ännu mer historisk valvinst 2010, det är min fasta övertygelse.

Valet 2006 vanns till stor del på att ett trovärdigt regeringsalternativ i form av Alliansen ställdes mot en trött, pompös mallgroda som väljarna hade tröttnat på. Valet 2006 var ett val då väljarna valde bort den gamle självutnämnda landsfadern till förmån för något nytt och spännande. Hade det blivit som det var tänkt, att Anna Lindh i god tid innan valet 2006 skulle ta över som den första kvinnliga partiledaren i sosseriet så hade utmaningen för herrar Reinfeldt, Leijonborg, Hägglund och fru Olofsson varit så mycket svårare. Anna Lindh var en politiker som kändes sympatisk, som ingav förtroende och som hade kunnat ge socialdemokratin en nytändning då som ännu inte har kommit. Mijailo Mijailovic dödade inte bara Bosses fru, Annas söners mor, Göran Perssons arvtagerska och kollega - han dödade faktiskt den svenska socialdemokratins förmåga att vinna val...

Valet 2010 vanns till stor del på att ett trovärdigt och bevisat ansvarstagande regeringsalternativ i form av Alliansen ställdes mot en ny, kvinnlig partiledare som bara spöade Jimmie Åkesson och Rick Falkvinga i förtroendemätningar. Mona Sahlin gick dessutom till val tillsammans med Miljöpartiet - vilket hon själv ville - och med Ohlynisterna i Vänsterpartiet - vilket hon inte alls ville men som en gapande vänsterfalang i det egna partiet tvingade henne till. Mona Sahlin blev den första kvinnliga partiledaren i sosseriet eftersom Mijailo Mijailovic hade tagit livet av den naturliga arvtagerskan på NK de sista skälvande dagarna inför Euro-omröstningen.

Hade Anna Lindh fått styra sitt parti så hade hon förmodligen också fått styra Sverige sedan 4 år tillbaka när valet 2010 stod för dörren, ett val som hon då fått gå till mötes som den första kvinnliga statsministern i Sverige - och som hade blivit väldigt jobbigt för Alliansen att ta sig an, så mycket jobbigare än Mona, Ohly, Miljömupparna och ett regeringsalternativ ingen trodde på.

Detta är ju mina egna spekulationer, vad jag tror och inbillar mig. Ingen kan med säkerhet säga att så skulle det ha blivit eller inte blivit om bara Mijailovic hade varit någon annanstans än utanför NK den där olycksaliga dagen för snart åtta år sedan. Men trots allt, det borde stå klart för de flesta att han där och då förändrade svensk politisk historia och framtid på ett sätt som få andra har "lyckats" med...

Länkar: SvD, SvD, SvD, DN, Expr, Expr 
Bloggar: Kent

...OCH NU - "BRIT STAKSTON-LISTAN" NUMMER 2

Till mångas djupa förtvivlan så ligger Tokometerlistan fortfarande och för tillfället på is. Det är naturligtvis djupt beklagligt för alla de tabell-onanister som lever för att jämföra alla politiska bloggares slagstyrka här och nu, där och då, sammanlagt och enskilt. Orsaken är fortfarande att ett av de tre benen som Tokometern har stått på fortfarande är som mortblåst. Martina Linds Politometer-ranking är sedan en alldeles för lång tid i ett osynligt tillstånd och så länge inte Martina lyckas synliggöra och säkerställa sin lista så ligger Tokometern i fosterställning och gnyr över att ingen bloggare längre med säkerhet kan få veta hur bra man presterar...

Tills dess så fyller jag det enorma tomrummet med en annan lista, en lista som bara grundar sig på Knuff-listan och Aftonbladets Bloggportal-ranking i kategorin politik och samhälle. Länge funderade jag på vilket namn den här temporära listan skulle få, men så drog jag mig till minnes ett seminarium i Almedalen denna somma som jag följde på Bambuser från soffan i vardagsrummet.

Kanske fick jag det hela om bockfoten när de sociala mediernas guruinna Brit Stakston - i en panel bestående av makthavaren Jonas Morian, Alliansfritts spermadonator Björn Fridén, Twinglys Anton Johansson samt Politometerns undersköna Martina Lind och ledda av Joakim Jardenberg som moderator - uttryckte sin kärlek och gillande för allt vad rankande och listande heter i bloggosfären. Detta uttrycktes lite luddigt i Almegas tält på Hästgatan 12 i Visby under seminariet "Opinionsbildningens nya infrastruktur".

Därför döpte jag den här temporära lösningen till "Brit Stakston-listan", den för tillfället mest gångbara och mest sanningssägande rankinglistan rörande de politiska bloggarn. "Brit Stakston-listan" kommer att dyka upp varannan vecka tills dess Martina Lind bytt sin servrar och därmed ger Tokometern en pånyttfödelse.

Så varsågoda alla listläsare och tävlingsinriktade bloggare - surrogatet som får fylla tomrummet, den andra "Brit Stakston-listan":

1. (1) Röda Berget (s) - 1 + 2 = 3
1. (2) Martin Moberg (s) - 2 + 1 = 3

3. (7) Alliansfritt Sverige (s/v) - 3 + 4 = 7

4. (3) Peter Högberg (s) - 6 + 3 = 9

5. (4) Johan Westerholm (s) - 4 + 5 = 9

6. (5) Tokmoderaten (m) - 5 + 6 = 11

7. (6) Thomas Böhlmark (m) - 7 + 10 = 17

8. (10) Jinge (v) - 12 + 7 = 19
9. (8) Kent Persson (m) - 8 + 11 = 19

10. (15) Den hälsosamme ekonomisten (m) - 15 + 15 = 30

11. (12) Per Ankersjö (c) - 20 + 12 = 32

12. (11) Roger Jönsson (s) - 14 + 19 = 33
13. (12) Kristian Krassman (s) - 22 + 14 = 36
14. (13) Mina moderata karameller (m) - 11 + 34 = 45

15. (9) Peter Andersson (s) - 9 + 41 = 50

Naturligtvis står den första siffran för placering, därefter placering för två veckor sedan. Sedan följer bloggens namn, Knuff-ranking, Bloggportalens listande och ett sammanlagt värde som skall vara så låg som möjligt. Får man samma totalvärde placerar sig den med lägst lägsta-värde på någon lista framför den andra.

Den solklart lägst stående bloggaren för två veckor sedan och ohotad vinnare på den första historiska "Brit Stakston-listan" var Peter Johansson, det Röda Berget från Grängesberg och Malmö. Om Peter Johansson ägde listorna då, så är han nu i delad ledning med mannen som lever för länkande och att placera vartenda "M" i rubriken inom parentes - Martin Moberg. De går inte att skilja, de där nätrötterna och redan andra gången Brit Stakston-listan publiceras delas det ut två guldmedaljer men inget silver. Bronset går till Alliansfritt som återhämtar sig nu när Björn Fridén styr och ställer igen efter en utflykt på Aftonbaldet där han enligt vanligtvis pålitliga källor mest satt och stirrade ner i Katrin Kielos dekolletage dagarna i ända...

Vinnarna på denna lista är Den Hälsosamme Ekonomisten och ovan nämnda Alliansfritt. De flesta andra bloggarna rör sig marginellt upp och ner, ungefär som ett normal-Svenssonskt samlag. Men det verkar som om några tidigare storheter är i ett tillstånd som inte bådar gott inför framtiden. Peter Andersson är en av dessa, tillsammans med en viss Mary X Jensen vars karamellpåse allt färre verkar vilja smaka av. Båda har potential att lyfta, precis som nykomlingen Sebastian Stenholm som fortfarande inte syns på Bloggportalen.

Jag ber återigen att få återkomma om två veckor med en uppdaterad lista, förhoppningsvis med lite förändringar där den röda dominansen inte är lika tydlig som nu. På återseende!

SKÖNA GRÖNA MINNEN AV MARIA & MIKAELA?

Sista kapitlet i Mikaela Valterssons saga som toppnamn hos de gröna i Miljöpartiet började nog skrivas i den kongresshallen vid Klarälvens strand, i Karlstad. Medan Peter Eriksson tillbringade alla dagar i Karlstad med att vädra ur både hörnrum, foajé och det stora auditoriet från de moderata dofterna som satt sig i inredningen, i väggarna - överallt - från det blåa Sverigemötet någon vecka innan, så kämpade Mikaela Valtersson för att bli Gustaf Fridolins högra hand. Mikaela Valtersson lyckades inte, och alla vi som på ett eller annat sätt fick se Åsa Romsons framträdande på Almedalens scen funderar nog fortfarande på hur man kunde side-steppa Valtersson...?

Där Åsa Romson är en halv-rabiat gröning, och Gustaf Fridolin en hel-rabiat gröning, så hade Mikaela Valtersson varit en välbehövlig balansspelare i ett lag som med sin Wetterstrandska/Erikssonska balans hela tiden utvecklats och vunnit fler och fler väljares förtroende. Mikalea Valtersson fattade i Karlstad att hennes parti inte såg mer än hennes fysiska storhet och högaktningsfullt struntade i hennes storhet som grön pragmatiker, utan den inskränkthet som den nya ledarduon ännu inte har lyckats motbevisa.

Visst, jag är moderat. Visst, jag ser hellre att Miljöpartiet styrs av en person som inte ser på oss som satans avkommor. Visst, jag hade hellre sett att Mikaela Valtersson av just de skälen hade kunnat ge Miljöpartiet större förutsättningar för att påverka politiken och oss Moderater lite mer arbetsro i den plågsamma perioden av minoritetsstyrande.

Som om det inte räckte med att en vettig miljöpartist tar sitt pick och pack för att leta nya utmaningar i livet, nu försvinner den skarpast lysande gröna stjärnan - den abdikade drottningen - Maria Wetterstrand också från Riksdagen, från Milöpartiet och sällan har väl ett politiskt parti så snabbt och så skoningslöst åderlåtits på högkvalitativa företrädare. Maria Wetterstrand må ha stigit ner från tronen, men i allas ögon är hon fortfarande den regenten som fick ordning på ett splittrat grönt kungadöme i kaos.

Det finns ett djungelordspråk om att allt gott, alla goda och alla politiska godingar kommer från de utmarker i konungadömet som har 016 som riktnummer. Maria Wetterstrand är från Eskilstuna, precis som Sveriges mest optimistiska pop-/rock-/dansbandsorkester Kent, precis som den enda svenska spelaren som platsar i Premier League - Sebastian Larsson och precis som den mest lästa moderata bloggaren är. Alla är vi uppfödda och uppväxta till det porlande ljudet av Eskilstunaån, trafiken i Årbyrondellen och skränande fulla finnar på Fristadstorget.

Den tillsynes hårda miljön i Sveriges sanna svar på Karl Marx-Stadt fostrar människor som sticker ut, och det har Maria Wetterstrand gjort. När väljarna inför 2006 saknade allt av förtroende för Marias nya bästis Mona så var det Maria Wetterstrand som fick hålla oppositionen under armarna. När sossarna sjönk som en skräddare som fått se ytspänningen försvinna medan en skrattande unge sprutade lite diskmedel i vattendraget så var det Maria Wetterstrand som såg till att oppositionen faktiskt höll sig kvar i matchen - Maria Wetterstrands insatser för sitt parti kan aldrig överskattas.

Till och med jag som politisk motståndare kommer att sakna den finska miljöministerns hustru. Politiker som brinner - som har engagemang och hjärta - är alltid värda all respekt. Maria Wetterstrands vägval att gå från en fulländad förtroendevald till en grön lobbyist och föreläsare kommer att lämna ett stort tomrum i Miljöpartiet och i svensk politik. Det första har jag inga problem med, det senare sörjer jag uppriktigt. Svensk politik behöver fler som Maria Wetterstrand, men absolut inte nödvändigtvis i just Miljöpartiet...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, AB1, AB2, Expr1, Expr2,
Bloggar: Westerholm, Böhlmark, Kent, Nyheter24/Edgelius

EN HALVERAD RIKSDAG...?

Egentligen så borde jag inte ge mig på att kommentera den senaste opinionsundersökningen, dagens Synovate hos Dagens Nyheter. Med gårdagens nyheter från TV4 och Novus Opinion är det tydligt att vi som gillar att spela fickpingis till fiktiva valresultat inte kan lita på de siffror som slängs ut efter oss för att ge oss tillfredsställelse. Där Novus igår berättade om en socialdemokrati som ökade jättemycket så säger Synovate att samma parti står still i opinionen, där Moderaterna i princip stod stilla hos Novus men som hos Synovate närmast leviterade. Naturligtvis hoppas jag på att det är Synovate som ligger närmast sanningen, även om det skulle innebära att Riksdagen skulle förlora fyra partier om detta blev valresultat när det är så dags...

Sverigedemokraternas fortsatta kräftgång uppskattar nog de flesta om man räknar bort de som har mer hår än hjärna, och nu passerar Jimmie Åkesson och Björn Söder under 4%-apärren - något som Novus igår inte ville se. Det andra extremistpartiet, Vänsterpartiet, följer däremot alla tänkbara trender i alla tänkbara opinionsinstitut när Ohlys avskedsgåva till sitt parti verkar bli en uppförsbacke av monumentala mått. Två glada nyheter som tillsammans med Moderaternas siffror gör den här dagen så mycket trevligare...

Två av våra alliansbröder och allianssystrar klarar inte heller av att hålla näsan över vattenytan. Både Kristdemokraterna och Centerpartiet kämpar på i en motvind som har vissa likheter med den där Irene som är på väg in över US of A. Naturligtvis känner jag på ett nationellt plan med dessa våra vänner, dock övertygad om att ett förestående ledarbyte i Centern kan vända trenden ifall man har det goda omdömet att välja en rödhårig kandidat. Vad gäller Kristdemokraterna har jag och många andra suttit vid sidlinjen och knappat in tips från coachen - fyll upp tomrummet på högerflanken, bli ett värdekonservativt parti som kan attrahera de gamla moderater som inte känner sig hemma i de nya. Men KD vill inte lyfta, KD kan inte byta ledare - av den enkla anledningen att det inte finns någon bättre än Göran Hägglund att leda KD om inte Alf Svensson kan förbarma sig över sitt livsverk igen.

Samtidigt som jag lider med Centern och KD på ett nationellt plan så finns det på ett helt annat plan en diabolisk rättvisa i att det är just dessa två partier som underpresterar i opinionen. Sundbyberg, den gamla hemstaden där Alliansens gröna röster i Centerpartiet och alla moderata stödröstare i KD nuförtiden håller en rödgrön minoritet under armarna. I min enfald och trots att jag gillar partiernas lokala företrädare i Sumpan så är jag övertygad om att allt ansvarstagande inte alltid är av godo, och deras svek i förhållande till sina väljare kommer att få stora konsekvenser i nästa val, förödande konsekvenser...

"Vem ska jag tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är såhär?" sjunger Di Leva och frågan är relevant när man tittar på dagens och gårdagens opinionsundersökningar. Jag hoppas att det är Synovate, och inte Novus - och ja, då är jag bara en moderat egoist...

Länkar: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, AB
Bloggar: Högberg, N24/Edgelius, Böhlmark, Din ledamot

Foto: Fredrik Kärrholm

SOSSARNAS SENASTE SLAGFÄLT - SLUSSEN...

Skulle jag börja detta inlägg som en legitimerad nätrot så skulle första meningen inte vara den som du läser i detta nu utan - Via Johan Westerholm ser jag att det finns rätt djupa åsiktsskillnader i sosseriet om hur man bör förhålla sig till Slussen och Slussens framtid.

Socialdemokraterna i Stockholms stad avser att ta det senaste förslaget om ett fallfärdigt Slussen - en skamfläck i Staden - till återremiss. Sossarna i huvudstaden, företrädda av Tomas Rudin, Veronica Palm och det där krullhåriga mähät till kvinna som jag aldrig kommer ihåg namnet på, vill att en redan jätte, jätte, jätte lång bänk skall dras ut och bli ännu mycket längre. När den slutgiltiga lösningen på Slussens sönderfall faktiskt finns inom räckhåll för första gången på två decennier så avser sosseriets trojka att sätta stopp för alla framsteg.

Det finns sossar som reagerar som man bör, som Johan Westerholm gör på sin blogg. Westerholm spyr galla i kubikmeter över sina partikamraters beteende, och trots att Westerholm allt som oftast är en utstuderat vidrig typ på sin blogg så reagerar han här och nu på ett hedervärt sätt. Men det finns andra sossar, som den tidigare Alliansfrittaren Viktor Tullgren, som gärna ser att Slussen till slut rasar ihop under buller och brak för att stadens politiker aldrig någonsin, någon gång eller någonstans kunde dra ur sina fingrar ur stolgången för att istället leverera det som stadens väljare förväntade sig.

Slussen av idag förfaller för varje minut som går, det är en skamfläck och Stockholms svar på Paldiski, på ett eftersatt kvarter i Dresden, på allt det som finns i det forna Östeuropa som folket där skäms för och inte kan vänta på att fixa till. Men här i Sverige har vi 08-sossarna som tycker att det sitter fint om Slussens framtida förvandling till något som kanske inte är perfekt men som ändå är så mycket bättre än det vi tvingas se och känna lukten av idag - det piss-stinkande Slussen, det sönderfallande Slussen, det allt annat än estetiska Slussen...

Sossarna i Stockholm avser alltså att gå till val på att legitmera klotter i huvudstaden och att fördröja en nödvändig renovering och försköning av Stockholms skamfläck Slussen med lite drygt en mandatperiod till. Med sådana politiker som företräder sossarna i Stadshuset kommer de i framtiden förmodligen inte ens mäkta med att yrka på minoritesåterremiss längre. Kanske är det rent av klottret som man vill bevara in i framtiden, sossarna...?

Med Rudin, Palm och den krullhåriga kvinnan så gräver sosseriet i Stockholm sin egen grav, och man gör det så fulländat att det inte spelar någon som helst roll att mäster Håkan står i en parklek i Västertorp och flirtar hej vilt med alla som bor där jag bor. Håkan Juholt kan lova vad han vill om tunnelbanor, parklekar och muséer - så länge klottrande och ett sönderfallande Slussen blir kännetecknen för de sociala demokraterna i huvudstaden så kommer ingen lyssna på Juholtar'n...

Det är precis det Johan Westerholm ser och känner, det är därför han skriver som han gör idag. Fortsätter det så här så kommer förmodligen både ett och två partier passera sosseriet nästa val i vår del av Sverige, och det gör naturligtvis ont hos de sossar som innerst inne känner för att förändra och förädla ett parti som numera är hopplöst väck i den politiska debatten - oavsett om det handlar om klotter eller Slussen.

Johan Westerholm ställer redan rubriken till sitt inlägg frågan "Är vi verkligen de idioter som väljarna börjar tycka att vi är?" och då syftar han naturligtvis på sossarna. Förrutom sakfelet som ligger i "börjar" - eftersom man sedan länge tyckt så bland huvudstadens väljare - så är frågan precis lika relevant som lätt att svara på. Ja, Johan, det är ni - verkligen. De nya bevisen förstärker bara bilden av ett parti där de enda ambitionerna är att sätta sig på tvären och strö trams omkring sig. Tyvärr för dig, Johan, men till en oändlig glädje för oss som gärna ser att till och med Folkpartiet blir dubbelt så stora som er...

Länkar: DN, SVT
Bloggar: Westerholm (läs!), Fridén (titta!), Yimby, Hagbom, Einerstam, Hagwall

Bilden lånad av Hanna Fridéns fantastiska tidsdokument...

DE NYA SOSSARNA - SOCIAL POPULISM...

Det är något med socialdemokrater i ledande befattningar, kontroversiella frågor och sambandet med hur länge den ledande sossen tänker att leva. Häromdagen var sossarnas skugga till Anders Borg - Tommy Waidelich - ute och formulerade de nya sossarnas syn på Euron. Sambandet fanns där när omprövningens timme hade kommit - utan djupare diskussioner, utan kongressbeslut eller rådslagande. I Tommy Waidelichs värld så är euron körd som svensk valuta så länge han lever.

"Som jag kan överblicka, under överskådlig tid, är det inte aktuellt" - att införa euron, berättar Tommy Waidelich och följer upp med defintionen på vad som är överskådlig tid i postiljonens sinnesvärld. "För mig är det min livstid, min generation. Så länge som jag är beslutsfattare."

I sakfrågan har jag naturligtvis ingenting emot att Tommy Waidelich tänker sätta käppar i hjulen för euron så länge han lever och kanske till och med med en riktig käpp på ålderns höst. Själv har jag gått från ivrig påhejare till en stark skeptiker, och idag tackar jag den del av befolkningen som röstade nej när jag röstade ja. Där euron på den tiden verkade vara en bra idé i mina ögon så är den i dag föga tilltalande - men vad säger att det är ett statiskt tillstånd som kommer att vara under hela Tommy Waidelichs och vår gemensamma generations livstid...?

Tommy Waidelich säger det han och mäster Håkan tror att folket vill höra här och nu, och folket vill höra "Nej till Euron!" i spåren av Greklands krisande, Portugals och Irlands ökenvandrande och ett halvdussin EU-länder i den monetära unionen som visar att de inte alls har gått i samma skola som de sjukligt ansvarstagande herrarna Borg och Reinfeldt. Att socialdemokratin har ett kongressbeslut om att kämpa för att euron skall bli svensk valuta skiter Waidelich i. Interndemokratin är satt på undantag när Waidelich går i  mäster Håkans fotspår och utvecklar sina populistiska sidor.

Att jag sedan håller med Waidelich i sakfrågan har mindre med saken att göra - Waidelich är ekonomiskpolitisk talesman för ett parti som formellt sett inte alls tycker som honom, Waidelich är den sossarna vill göra till finansminister. Waidelich kan tycka vad han vill om euron och sitt framtida liv, frågan är om det var så klokt att redan nu berätta vad kongressombuden skall tycka när eller om frågan dyker upp igen?

"Det finns idag många tecken på att ett svenskt medlemskap i Euro-samarbetet är en fråga som ligger långt bort i tiden. Vi bör analysera, kanske även ompröva och omformulera partiets inställning i denna fråga framöver - men det är en fråga för den kongress som en gång har beslutat att vi socialdemokrater skall jobba för att en svensk anslutning till den gemensamma europeiska valutan som är i gungning just nu." Så kunde han ha sagt, luftandes sin skepsis samtidigt som han inte gick i förväg när det kom till formalia.

Mona Sahlin sade flera gånger ungefär samma sak som Waidelich i en annan fråga - om NATO. "Så länge jag lever ser jag inte att Sverige ska vara medlem i NATO" sade Mona under sin tid som Håkan Juholts företrädare. Att Mona Sahlin då formulerade sitt partis framtida politik för all framtid i en fråga där hon inte längre har en möjlighet att vara med och tycka till är väl en sak, men Mona körde iallafall inte över partikongressen när hon gav sina livstidslöften. Mona sade faktiskt det som partiet tyckte och tycker - att NATO är något eller några som symboliserar ondskan och som Sverige aldrig någonsin, någongång eller någonstans skall ligga sked med. Waidelich säger det partiets medlemmar förmodligen tycker och det folket vill höra men det är faktiskt inte det partiets åsikt han ventilerar - ännu iallafall...

Länkar: AB
Bloggar: Böhlmark, Västros