PARTIPISKOR OCH DEN FRIA VILJAN

Bara för att man står trygg i sin ideologi, har sympati för det parti man är medlem i så innebär väl inte det att man alltid skall stå tillbaka i en fråga där man inte på något sätt kan förlika sig med partilinjen. Nyss invald som ersättare i kommunfullmäktige i Sundbyberg så har jag inte, och kommer med största sannolikhet inte behöva resonera med mig själv... Detta då frågor om den personliga friheten i ett större perspektiv eller försvarets vara eller inte vara inte kommer upp till votering eller diskussion i just det forumet.

Just där anser jag att jag har svårt att förlika mig med den omstöpning som moderaterna har gått igenom. Inte för att jag är motståndare till förändring, man måste ju förnya sig för att följa sin tid. Men och detta men är viktigt, om man sviker i våra tidigare kärnfrågor som försvaret och den personliga integriteten, friheten så är vi ute på en mycket tunn is. Trots allt tycker jag att man verkar bättre för att förändra det man inte är nöjd med inom en grupp istället för att fly till något annat och sämre...

Vad som gör mig beklämd är att vi sägs ha ett personvalssystem men när det kommer till kritan så betyder inte den personliga åsikten ett smack. Genom påtryckningar och något som är att likna vid utpressning så uppmanas man att svika sina ideal och värderingar. Allt för partipiskan... Ett personvalssystem som inget betyder, som är genomskinligt i sitt förakt för vad väljarna valt och som bara cementerar politikerföraktet är ingenting att ha i mina ögon. Varför skall väljarna bemöda sig med att gå igenom vilka enskilda kandidater driver, vilka hjärtefrågor man har när resultatet ändå bara blir att man följer partipiskan?

Vad Reinfeldt tyckte i frågan för 11 år sedan kan man läsa i en välskriven artikel i dagens SvD, ”Ingen partiledning kan sätta sig på en genuint personvald kandidat som har ett stort folkligt stöd”. I bland förändras man långsamt men i helt fel riktning...

På bilden ovan har vi i Sundbyberg besök av Karl Sigfrid under vårkampanjen, en hyvens karl den där Solnabon...

STOCKHOLM BRINNER...

Det började med en stor rökplym i fjärran, någonstans bortanför Nacka Forum. Vi satt i bilen och naturligtvis ville ungarna att vi skulle styra bilutflykten åt det hållet när de anade att det brann, annars var ju Farsta Centrum målet... Men snälla som vi var styrde vi österut, förbi Nacka och över Skurubron. I höjd vid avfarten till Orminge låg röken tät över motorvägen varför vi körde av just där. Hela Orminges öststatsliknande centrum var dolt i rök, en skola strax bakom stod i lågor. Vi tog oss runt polisens avspärrningar och fick en bra bild över brasan.

Det verkar sitta i generna, men det där med utryckningsfordon och bränder ligger mina söner varmt om hjärtat, så varmt att jag kontrollräknar tändstickorna varje kväll för att se om det kan finnas en pyromanisk ådra som kan ta över hos någon av dom...

Det har brunnit lite här och där i staden under dagen och kvällen med personskador på söder, en balkong på Kungsholmen och ett museum på Djurgården nu till kvällen. Just nu är Stockholm avlövat på räddningsfordon, jag tror att en större brasa till skulle kunna få mina kollegor politiker att inse att besparingar inom räddningstjänsten är ett värdelöst sätt att spara pengar.

Att Biologiska muséet brinner kan ju ur en samhällsekonomisk synvinkel vara bra, eftersom det är en sådan där instution för kultur som attraharerar extremt få besökare varje år och på inget sätt täcker sina egna kostnader. Den cyniske och inte alltid så korrekte Tokmoderaten har uttalat sig, men jag gillar faktiskt Biologiska. Jag tycker faktiskt inte att vi skall elda upp alla muséer med vikande besökssiffror... En vacker byggnad, med fina utställningar skall självklart räddas även om min åsikt är att de intresserade får betala kalaset med inträden och sponsring. Varför ska en skattebetalare som inte har det minsta intresse i ett museum behöva bidra över skattsedeln till dess verksamhet?

BERG OCH DALBANORNAS SVARTA DYGN

Jag älskar berg och dalbanor! Finns det något härligare än att känna sin annars tunga kropp bli tyngdlös i en brant backe eller en tvär kurva? Och med det som händer i berg och dalbanornas värld, vågar man njuta framöver...?

Igår var det fyra stackare som slungades i väg på det mysiga och lilla tivolit "Friheden" i Århus. Ett tivoli som jag besökt med min äldste son efter att vunnit en resa dit med Ryanair... Århus var en mycket trevlig stad, bra mycket charmigare än Köpenhamn i mina ögon och det är synd att de flesta svenskar bara passerar staden på motorvägen. Nåväl, berg och dalbana fanns det bara i miniformat på "Friheden" när vi var där, men när bygger något större flyger alltså besökarna i backen med krosskador och sjukhusvård som resultat.

Och så denna tragiska ursäkt till nöjespark som vi har i Stockholm. För litet, för trångt, för lite grönyta i mina ögon. Jag tycker att man skulle kunna bygga en helt ny nöjespark på en annan lättåtkomlig plats där inga k-märkta hus eller annat hindrar expansionen. Varför inte vid Hammarbybacken och ytorna runt om densamma? Tänk vilken succé att ha spökhuset i Henriksdals reningsverk, dofterna och allt skit Stockholmarna spolar ner i toaletten skulle ju skrämma slag på alla besökare... Kan Göteborg ha Liseberg borde väl huvudstaden kunna ha något lika bra? Och vilka berg och dalbanor man skulle kuna bygga i backen, härligt!

På Gröna Lund var brandkåren idag för att med stegbil plocka ner ett antal berg och dalbanetrafikanter som fastnat med sin vagn 20 meter upp i luften. Det förvånar mig att man på den lilla ytan som Gröna Lund är fick in en stegbil, men det lyckades. Det är väl ändå rätt sällsynt att man drabbas av tillbud under sin extatiska tur med berg och dalbanan men nu har det varit två tillbud på lika många dagar, och det bara i Skandinavien...

Favoritbanor? Jo det finns... I Sverige har jag ännu inte fått möjlighet att prova Balder eller Kanonen men det hoppas jag få möjlighet att göra om 3 veckor när jag besöker Göteborg och Liseberg. Därför är Lisebergsbanan fortfarande favoriten inom landet. I Europa så intar en härlig träbana på en nöjespark någon mil norr om Metz i Nordöstra Frankrike en favoritplats. Lång med sugande backar och en underbart sugande tur... Jag strävar efter att ta mig till Blackpool och den gigantiska Roller coaster-anläggningen som finns där... Ryanair flyger ju till Liverpool nuförtiden och det ligger ju hyfsat nära.

TILLGÅNG OCH EFTERFRÅGAN...

I Stockholms län saknas det massvis av sjuksköterskor. I ett försök att råda bot på denna brist så vill landstinget och de fyra högskolor som utbildar sjuksköterskor utöka utbildningen för att möta upp bristen i dag, som kommer bli ännu värre när nästan hälften av de i dag aktiva syrrorna pensioneras inom 12 år...

Att locka nytt folk till vården kommer bli en gigantisk utmaning, och ett arbete i en motvind av orkansstyrka. Så länge vi sitter still med monopollösningar som begränsar såväl löner som rörlighet för detta skrå kommer vi inte attrahera speciellt många unga till branschen. Man kan ju bygga ut skolor, öka platserna och allt det som diskuteras men det kommer inte råda bot på att sjuksköterskornas löner är på tok för låga, arbetstiderna oftast innebär att man jobbar när andra är lediga och att man är livegen och fastbunden till landsting eller kommun som arbetsgivare. Att dessutom strejkerna som Vårdförbundet tar till titt som tätt ger patetiska resultat lockar nog inte nya människor heller...

Hur blir det bättre då? Jag har sagt det förut, en ökad mångfald av utförare i vården kommer med dagens och framtidens brist på personal leda till högre löner då arbetesgivarna kommer slåss om personalen. Landstinget måste möta upp, om denna koloss vill ha kompetent personal och avveckla allt misch-masch som finns inom denna organisation. Vem tycker att att hemslöjd skall tära på vårdpersonalens löner, vem tycker att utflippade kultursatsningar skall innebära att löneutrymmet blir mindre? Klart är ju att vi måste bli mycket bättre på att prioritera, då skatten som betalar lönerna åt alla i offentlig tjänst inte kan höjas mer. Svensken lider ju redan idag av att få en alltför dålig service för sina skattekronor och att man får alldeles för lite kvar av sin lön.

Själv tycker jag förvisso att landstingen skall väck helt och hållet, med staten som huvudman för sjukvården i hela riket. Först då får vi medborgaren en vård som är lika bra oavsett i vilken del av landet man råkar bo... Landstingen som sådana, dessa byråkratiska missfoster, suger också upp pengar som skulle kunna få unga att välja vården istället för kassan på HM eller ordningsvakt i tunnelbanan...

EN UTMANING INFÖR 2009...?

Dagen har väl varit rätt avslagen från en hysterisk bloggares perspektiv. Visst är det skönt att busstrejken verkar vara över, livet blir ju lite lättare för en stackare utan körkort...

Dagens höjdpunkt är annars den årliga "Näcken"-tävlingen som arrangeras i en bäck norröver nästa torsdag. Eftersom jag är en fullfjädrad exhibitionist så kommer jag börjar träna på att spela fiol inför nästa års tävling. Om jag skulle misslyckas med denna inlärningsprocess, vilket är högst sannolikt då jag är totalt omusikalisk så undrar jag ifall tävlingsledningen accepterar att jag spelar "köttflöjt" istället?

Dessutom kommer det med största sannolikhet krävas att byarna uppströms från tävlingsplatsen evakueras när den lätt adipöse Tokmoderaten blockerar vattenflödet med översvämningar som följd. Annars tycker jag tävlingen verkar kul, roligt att träffa likasinnade, frihetsälskande och exhibitionistiska individer fast med slankare kroppar och större musikaliskt kunnade...

Jag tror jag laddar redan i kväll, med en seans med "köttflöjten"...

RÖDVIN, 40-TALISTER OCH EN HJÄRNSKADAD SCHLAGERDIVA...

En kort analys av de största nyheterna i Sverige denna dag...

På DN kan man läsa att rödvinet förlänger livet och gör en yngre. Det köttberg av 40-talister som formligen är marinerade i rödvin borde alltså få alla välfärdssystem att kollapsa totalt när de kommer leva i ytterligare 100 år eller? Nä, det är så mycket annat som felar den bortskämda generationen, de som har fått allt serverat på silverfat eller i ett vinglas. Eftersom 40-talisten allt som oftast röker, motionerar sparsamt och äter lika undermåligt som undertecknad så klarar sig nog pensionssytemet den här gången...

Sedan har Charlotte Perrelli lättat på sitt hjärta. Hon är sjuk i hjärnan uppenbarligen... Inte undra på, av syrebrist kan man lätt få skador på det organet. Eftersom hon sminkar sig så våldsamt så kan man ju bara tänka sig vad som finns i hennes näsborrar av rougepulver, spackel och andra "skönhets"-skapande produkter. Därmed torde den infarten av syre i den Perrelliska kroppen vara gravt försämrad. Och något fel på skallen måste det ju vara när man döljer ett annars vackert ansikte bakom en fasad av spackel och murbruk?

WIEHE ÄR VÄRRE EN ETT HJON...

Jag hade tänkt försöka lägga mig till med en något mindre bombastisk skrivstil för att ge alla, även mina hackkycklingar, möjlighet att njuta av sommaren. Men när jag ser en gammelkommunist grina ut i morgontidningarna om hur fel fildelning är så måste jag reagera.

Att Mikael Wiehe gärna skulle leva kvar i något som påminner om Sovjetunionen under 30-talet, Kamphuchea under senare delen av 70-talet eller dagens Cuba eller Nordkorea är väl ingen nyhet. Sällan har väl en "artist" tagit så tydligt parti för diktatur och förtryck som Wiehe och hans framlidne vapendragare Björn Afzelius.

Kampen mot fildelning kan man se som en kamp för censur, för förtryck och mot frihet. Inte konstigt då att Wiehe gapar. Wiehe skriver att fildelningen gör artister till hjon, själv är jag hellre ett hjon än en kommunist! Självklart skall artister kunna överleva på sitt arbete, men hitta då nya vägar. Den som utvecklas, hittar nya vägar vinner oftast. I Wiehes värld skulle stenkakan vara så långt i utveckling som musiken skulle tillåtas vidareutvecklas... Själv har jag allt som Depeche Mode släppt på CD och DVD, inga nedladdade alster där inte. Jag älskar ju gruppen, stöttar dom i vått och torrt och vill ha hela kollektionen i bokhyllan. Nedladdningar är ju tråkiga på det sättet, att de bara finns i datorn eller på en inspelningsbar CD-skiva. Jag vill ha klass, jag känner för mina idoler...

Att det sedan skulle finnas någon som vill ladda ner Mikael Wiehes alster, den bräkande skånskan, det kommunistiska budskapet och den den svenska varianten av den sjungande revolutionen tycker jag är osannolikt. Förvisso är jag uppväxt i ett hem där mina stackars barnöron terroriserades med Röda Bönor, Wiehe och Afzelius, Nationalteatern och annat socialistiskt nonsens, men mina föräldrar har fått en mer nyanserad musiksmak på gamla dagar tack och lov. Är det månne de tidiga årens akustiska tortyr som får mig att bli närmast rabiat när jag ser Wiehe?

För övrigt tycker jag att Ebba Grön gör "Staten och Kapitalet" 1000 gånger bättre än Wiehe, den gamla stalinisten. Fart och fläkt är alltid rätt...