(S)(V)T ÄR VÄNSTERVRIDET!

Det är ju ingen nyhet att SVT, statstelevisionen, fortfarande lider svårt av att det tidigare statsbärande partiet och nationens tillsynes eviga ledare inte längre sitter vid rodret. Banden mellan SVT, som av en händelse innehåller begynnelsebokstäverna av två av de tre nuvarande oppositionspartierna, och den rödgröna koalitionen syntes ju tydligt om man likt undertecknad satt och tittade på statstelevisionens morgonprogram när oppositionens spretande skuggbudgetar presenterades.

Den duktiga men haklösa proglamledaren Marianne Rundström var hej och du med sina politiska gäster, man tilltalade varandra med förnamn och det var mys-pys när det är som mysigast. Kritiska frågor existerade inte, utan det var en envägskommunikation från de rödgröna rakt ut i etern och Marianne Rundströms viktigaste uppgift syntes vara att fortsätta vara bästis med Mona. Men är det så konstigt egentligen, att ett företag som skapats av sosseriet en gång för länge som någon sorts mediakanal för staten tar parti för sin skapare, för de som slåss med näbbar och klor för att en undermålig "public service" skall fortsätta kosta pengar för folket alldeles oavsett hur få som tittar på skiten?

Jag har ju växt upp med de monopollösningar som sosseriet kämpat för i alla branscher. Det kan handla om skolor, det kan handla om äldrevård och apotek - men här handlar det om mig och min uppväxt framför en gammal LUMA-TV. Sveriges Television var det enda som fanns för mina små vetgiriga ögon, det var ettan och det var tvåan som skulle trollbinda mig medan min vänstervridna mamma lagade mat alltmedan min lika vänstervridna pappa var på väg hem från sin avlägsna arbetsplats. Den man jag är i dag är ett resultat av dessa timmar framför statstelevisionens program utbud, och det är väl ganska skrämmande bara det...

Program som "Tårtan", "Vilse i pannkakan", "Lillstrumpa och Syster Yster" samt Warszawa Pakts-produktionerna "John Blund" och "Drutten och Gena" fick mig att bli en lättformad liten pionjär i skolan, flummig redan vid uppropet efter en gårdagskväll framför TV:n. Tack och lov så lyckade jag avprogrammera mig själv, såg ljuset och upptäckte frälsningen hos de partier som avsåg höja kvaliteten på TV-utbudet genom mångfald.

Nu har då två av våra moderata riksdagsmän motionerat om att man bör ha en granskning av hur det ligger till med opartiskheten hos SVT, och det är fel väg att gå enligt mig. Släpp SVT fria, låt de konkurrera med de andra utförarna i mediabruset - med samma medel och samma villkor. Ett SVT där inte staten har något inflytande är helt fria att vara hur mycket sossar som man vill, två TV-kanaler eller fler under det nya SVT:s vingar får kämpa på att hitta tittare med till vänsterns företrädare inställsamma och smörande programledare utan att jag har ett smack att tycka till om. Låt SVT bli det fria TV-alternativet för folk som uppskattar djuplodande analyser av Urho Kekkonens klädstil, som uppskattar obegripliga barnprogram och partiska analyser i nyhetsprogrammen - Låt SVT behålla sina tittare i Rörelsen utan att vi som strävar efter mångfald skall ha något att gnälla över. När det nu finns riksdagmän som lyfter frågan så uppfattas det som gnäll - vi sitter ju vid makten, släpp SVT fria.

Jag gissar ju att Alliansen ligger lite bättre till hos de kanaler som fått blomma upp i spåren av mångfald, med succéprogram och odödliga satsningar som Tutti-Frutti, Kär och Galen och Sommar med Ernst på sina tablåer - så det är väl egentligen inte mer än rättvist att sosseriet fortsätter ligga på plus hos sin egen kreation?

Mitt tips till SVT är att skicka ledningen på kurs till Pyongyang och Nordkorea för att lära sig hur man fullt ut blir ett instrument för de röda. Tänk Er Lennart Persson i Aktuellt hysteriskt skrika medan han talar om de miljontals arbetare som paraderar på Sveriges gator under Första maj, eller hur Marianne Rundström sitter och gråter av lycka när Vita Bergens Balalajkor spelar alster av Röda Bönor som avslutning på God Morgon Arbetar-Sverige. De har lite att jobba innan perfektionen är där, (S)(V)T...

Länkar: SvD, Expr, AB, "Kalle Anka"

DE FULA FOTBOLLSFLICKORNA...

Den anrika och väldigt framgångsrika damfotbollsklubben Umeå IK är kanske på väg att gå i graven. Umeå IK har ju genom åren likt en neo-sovjetisk pansarkil genom ett lätt svensk manöverbataljon krossat allt motstånd utan problem. Nu har pansarkilen drabbats av bränslestopp, och allt går i helvete...

När nu Umeå IK:s kvinnliga sportchef är på väg att lämna det sjunkande skeppet, och den nästan lika kvinnliga tränaren Andrée Jeglertz redan inför säsongen sökte sig till det enda manliga fotbollslaget som spelar som kärringar så är ju krisen total. Men säg den kris som inte allas Er Tokmoderat kan rätta till. Härmed erbjuder jag mig att för en mindre dusör komma upp till obygden och styra upp allting till det bästa.

Uppenbarligen är det så att det är sponsorintäkterna som försvunnit i rasande takt, och det är just där som jag tror hela damfotbollens problembild ligger. Vilka är det som tittar på sport i en sunkig brynja och med en halvljummen pilsner mellan sig och TV:n en lördageftermiddag? Jo, den snuskige mannen, mannen som är mer intresserad av vackra kvinnor än kvinnor som faktiskt försöker spela fotboll om än på ett tragikomiskt och undermåligt sätt. Vilken normalt funtad man föredrar egentligen att se till exempel det manhaftiga tyska damfotbollslandslaget sparka på bollen i en direktsändning mot en tennismatch mellan två bildsköna kvinnor i kort-kort som stönar högljutt?

Skulle jag få nöjet att ta över sportchefsrollen i Umeå IK så är min ambition att snarast börja arbeta efter "Kournikova"-modellen. Anna Kournikova är en av de idrottskvinnor som tjänat bäst med pengar, och detta utan några som helst idrottsliga framgångar. Anna Kournikova drar in multum med pengar på att hon är vacker bortom all vett och sans. Umeå IK som lag har däremot genom åren varit extremt framgångsrika, med ett gäng ruggugglor som springar upp och ner på fotbollsplanen utan någon som helst tanke på hur man drar in pengar eller ser snygg ut. Nu när börsen är tömd och lösningen är att låta Umeå IK byta ut sin spelartrupp mot några som underlättar publiktillströmning och TV-avtalsskrivande.

Jag har under några minuter suttit ner och ögnat igenom några hemsidor om damfotboll för att hitta en stilig startelva. Jag ger mig inte på tanken att låta spelarna placeras in i någon 4-4-2, 4-5-1 eller 3-5-2-kombination, i min värld är det en snygg målvakt och tio snygga utespelare som gäller. Som målvakt skulle jag vilja se Hammarby IF:s Minna Meriluota, en behaglig ögonsten i min smak. Att hitta tio utespelare i toppklass var inte speciellt svårt: Kimberly Gustafsson, Emelia Appelqvist samt Emelie Karlsson-Wedin, alla tre från AIK och vackra. Michaela Johnsson - LdB Malmö, Emelia Erixon - KIF Örebro samt Kathryn Gill från Sunnanå är också välkomna tillskott. Sofie Andersson - Kristianstad, Lena Andersson - Hammarby samt allas vår Jossan, Josefine Öqvist - Linköping platsar naturligvis. Och från division ett och Sundsvall hämtas den verkliga diamanten Sofia Forell.

Ytligt, javisst - men vem säger att inte ytlighet är räddningen för en klubb där gravallvar, importerade men fula brasilianskor och eviga sportsliga framgångar ändå drivit föreningen till ruinens brant. Nytänkande och ett bejakande av vad som attraherar publiken är ett måste, jag finns där för att hjälpa till!

...och för att spara lite pengar åt klubben så kan jag även tänka mig att extraknäcka som massör åt laget vid sidan av klubbdirektörsposten.

Länkar: SvD, DN1, DN2, AB, Expr

DET RÖDGRÖNA STYRET I PRAKTIKEN

"Det är han som skall sno dina pengar..."

Miljöpartiet de gröna har sin egen klasskamp att föra, en kamp där de med tunna plånböcker och låga inkomster - företrädesvis de som är anställda i välfärdens kärna och som jobbar dygnet runt - skall förvägras rätten att transportera sig med bensindrivna bilar...

Samtidigt som Miljöpartiet med skattehöjningar på bensin med i två kronor dränerar de fattigas möjlighet att resa på något annat sätt än med de rullande smittkällor som kallas kollektivtrafik, så kommer de med höga inkomster kunna fortsätta sitt resande med endast små effekter i hushållsekonomin. Familjen Krösus har råd att köpa en ny miljöbil, familjen Krösus har råd med ett drivmedel som kostar över 15 kronor litern och familjen Krösus har råd med trängselskatter. Miljöpartiets klasskamp ter sig i mina ögon lite konstig, minst sagt.

Över till de 18 miljarderna som firma Östros/Sahlin tänker strö över kommunerna alldeles oavsett om behoven finns eller inte. I de rödgrönas värld skapas de enda riktiga jobben när det är våra skattepengar som betalar lönerna och monopollösningarna väller in likt en Tsunami i Sveriges kommuner och landsting. Miljpartiet och Vänsterpartiet är ännu lite mer rabiata när det helt kravlöst gäller att med statliga medel sudda bort varje ambition till effektivisering eller nytänkande i kommunerna.

I min hemstad Sundbyberg styrs staden av de rödgröna. Alldeles oavsett vad Mona sitter och babblar om i morgonsofforna på TV om att hennes, Ohlys och Wetterstrand/Erikssons pengar skall rädda jobb och välfärd så är verkligheten en helt annan... När de rödgröna börjar styra utökas den politiska administrationen, byråkratin tar över och antalet nämnder utökas för att ge fler möjlighet att göra sig en hacka på politiken. När de rödgröna styr så prioriteras nybyggen som konsthallar, utomhuspooler eller en ny nationalarena i baseball framför välfärdens kärna. Medan vårdbiträden, lärare och socialsekreterare vandrar hand i hand ut i utanförskapet så är det ögongodis och ambitioner att någon gång i framtiden kanske bli Europas kulturhuvudstad som ligger högt upp på agendan.

I min hemstad Sundbyberg har vi Sveriges sämsta äldreomsorg enligt Socialstyrelsen. Äldrenämnden skall spara miljon efter miljon medan Kultur- och Fritidsnämnden får mer.

I min hemstad Sundbyberg har vi länets mest underpresterande skolor enligt alla undersökningar, och inte går det åt rätt håll heller. Barn- och Utbildningsnämnden skall spara medan man låter 7 miljoner av skattebetalarnas pengar gå till en Nationalarena i baseball som snart bara kommer samla höstlöv och skräp.

I min hemstad Sundbyberg tillhör vi bottenskicket när det gäller folkhälsa enligt Folkhälsoinstitutet. Sundbybergs motsvarighet till Socialnämnd pungslås på miljonbelopp medan man plöjer ner 45 miljoner i en utomhuspool på Golfängarna.

Jag är övertygad om att de rödgröna i Sundbyberg sitter och längtar att få se sina meningsfränder även i ledning för riket. Men den som inbillar sig att Sundbybergs andel av de där 18 miljarderna skall gå till något som gynnar välfärdens kärna kan nog redan nu känna sig blåsta. Det kommer enligt obekräftade källor handla om en ny nationalarena för Schack med plats för 3000 personer på läktarna, tre elupplysta elfensbensstatyer föreställande Helene Hellmark-Knutsson (s), Siyamak Sajadian Sasanpour (mp) samt Bert Jagerby (vpk) i Tornparken samt en kopia av Eremitaget i skala 1:1 längs med den Rissneleden. Att prioritera välfärdens kärna ligger inte för vårt styre, inte igår, inte idag och inte i morgon...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN, AB, Expr

BACK TO THE USSR - SKUGGOR UR DET FÖRFLUTNA

En liten kortis till blogginlägg innan jag tar mig in till huvudstaden för att närmast nykär, störtkåt och på ett alldeles särdeles gott humör flanera runt på hufvudstadens gator med min käraste.

I dag släppte de tre oppositionspartierna sina tre skuggbudgetar till allmän beskådan. Mona på morgon-TV var en ny Mona för mig. För en gångs skull gav hon ett lyckligt, tryggt och stabilt intryck där hon satt omgiven av de röd-gröna tomtarna. Visst kan det ha varit så att det kändes skönt för Mona att krypa ut ur garderoben och visa att de nya sossarna är samma parti som det gamla. Ett parti där skatterna höjs, där den offentliga sektorn är den enda som kommer må bra efter ett pengaregn av dina och mina skattepengar och där allt bara löser sig om man stoppar ner sina giriga sosse-fingrar i våra plånböcker för att sno åt sig lite till.

I sosseretoriken blir allt nämligen bra om man bara beskattar folket lite, lite till och det finns inget världsligt problem som inte kan åtgärdas med höjda skattesatser. Hade det varit så att ett högre skatteuttag per automatik innebar en bättre välfärd, en bättre skola och en mer välfungerande vårdapparat - så låt gå, då kan jag ju förstå att folket kan köpa argumentationen Hade det varit så att ett under skatter förslavat folk hade haft ett överflöd av välfärdsarbetare, lärare, sjuksköterskor för att pyssla om folket när behoven fanns, ja då fattar till och med jag galloppen. Problemet är bara att Sverige under sosse-eran ständigt legat i topp i världen när det gäller att sno pengarna av löntagarna genom skatter, och detta medan välfärds-Sverige inte längre är världsledande. I högskatte-Sverige så var det undersköterskor som sparkades, lärare som sades upp och bara de mest inbitna sossarna kunde med högburet huvud upprepa sitt imbecilla mantra om att den svenska välfärden är och var bäst i världen...

Vi har skolor där grunden för flum och noll inlärning lades av ett socialdemokratiskt maktinnehav som saknar motstycke i tid räknat i den demokratiska världen, vi har en vård där monopol-lösningar och byråkrati gjorde att folk dog i köer och där samma köer växte på sig alldeles oavsett hur mycket skatt man än hämtade in och vi har en omsorg där våra äldre har en tillvaro som i många fall är flera dimensioner värre än våra fångars... Medan mördaren garanteras sin tid i friska luften och en hyfsat god måltid så svälter våra äldre instängda på karga äldreboenden. Och detta trots att svensken skattas hårdast i världen? Få det att gå ihop, bäste herr Östros.

Grundproblemet är att sosseriet är totalt insnöade i ett gammalt tänk där effektivitet inte finns på agendan, där nya arbetssätt är synonymer med pest och där man är kidnappade av en fackföreningsrörelse vars enda intresse är att se till att medlemmarna kan göra så lite som möjligt under arbetstiden.

Ber att få återkomma ikväll, efter en skön promenad, en god middag och förhoppningsvis ett kort men underbart blowjob i en vacker park...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN1, DN2, Expr1, Expr2, Expr3, Expr4

INLÄGG 900: SVERIGES NYA LÄN PRESENTERAS...

Det har faktiskt varit ett rätt stort bekymmer om vad inlägg nummer 900 egentligen skulle handla om. Var det måhända så att jag borde lyfta frågan om varför Ibrahim Baylan, tidigare stamgäst på herrklubben Chat Noir i Göteborg och numera partisekreterare för det röda laget, bara anställer unga och attraktiva kvinns på sosseriets kansli på Sveavägen 68? Är han lika gubbsjuk som undertecknad? Även om herr Baylan kommer att figurera senare i inlägget så känner jag inte för att tillägna ett helt inlägg åt mannens fascination av det täcka könet.

I dag verkar det som om att konungariket Sverige är på väg att skapa ett län nummer 22 någonstans i det avlägsna Afghanistan. Hur skall man annars tolka förslaget att låta en civilist ta över ansvaret för den svenska fredsskapande insatsen och administrationen? När jag fick nyheten över mobilen så var det med förakt i rösten jag frågade "En civilist? Men vad fan...". Sedan dess har jag tänkt över förslaget från ÖB och omprövat föraktet till någon form av acceptans över att försöka skapa en liten bit av Sverige i Mazar-e-Sharif och Balkh-provinsen. Ett nytt län eller Swedish Overseas Territories tillsammans med Öland och Gotland, det är en fråga som nu bör utredas skyndsamt. Titeln landshövding passar alldeles utmärkt i ett land där just titeln hövding ger respekt...

Eftersom vi i landet har gott om lämpliga personer att låta ta över rollen som landshövding alternativt guvernör vill jag dra mitt strå till stacken och föreslå ett antal synnerligen lämpliga personer ur vår skattkista av avpolletterade politiker och tjänstemän som säkert skulle kunna skapa den nya drömvärlden i det nyaste av län. I högerspalten kommer Ni läsare kunna rösta på er kandidat, och jag avser att under högtidliga former lämna över vårt förslag till någon ansvarig innan november månad.

Kandidat 1 är den före detta landshövdingen på Gotland och lika mycket före detta miljöpartistiska språkröret Marianne Samuelsson. Samuelsson har en gedigen vana att administrera ett närmast laglöst land, där folk pratar obegripligt och infrastrukturen är gravt eftersatt. Jag är övertygad om att en kvinna som Marianne Samulesson som representerar ett parti med Islams färg i partinamnet skulle göra bra ifrån sig. Att det i Balkh-länet inte finns en tillstymmelse till sjönära tomter att bevilja bygglov på säkerställer att hon inte kan pressas av någon lokal storfräsare i Opium-branschen.

Kandidat 2 är FI:s partiledare Gudrun Schyman. Allas vår Gudrun har ju redan satt ett likhetstecken mellan talibaner och den av feminister hunsade svenska mannen, så hon lär ju knappast märka någon skillnad mellan biosalongen i Stockholm eller Mazar-e-Sharif. Gudrun Schyman kommer säkerligen trivas bra även om det kan synas som en svår uppgift att för en skattefuskande kvinna implementera vårt svenska system i en helt ny del av vårt land. Att det dessutom är närmast omöjligt att hitta rusdrycker kan ju vara bra, men risken finns väl istället att hövdingen blir heroinist på köpet...

Kandidat 3 är ovan nämnda partisekreteraren Ibrahim Baylan. I ett samhälle där kvinnor göms bakom Niqabs, Hijabs och Burkor borde väl till och med Baylan kunna koncentrera sig på sitt arbete och skapa ett härligt högskatte- och bidragssamhälle även i vårt nyaste län. Risken finns väl bara att huvudgatan i Mazar-e-Sharif snabbt transformeras till ett Red Light District med orientaliska förtecken...

Kandidat 4 är Bengt Westerberg, före detta Folkpartiledare, Socialminister och Rikssamvete. Det vore väl verkligen rätt plats att för den gode Bengt att verka på, där gårdsförsäljning av Opium sker öppet och utan att administrationen lägger några hinder i vägen. Bengt Westerberg är en man med ett gediget rättspatos som verkligen skulle kunna göra skillnad i ett land där linjen mellan rätt och fel är rakbladsvass.

Kandidat 5 är Leni Björklund, Sveriges mest uppskattade Försvarsminister genom tiderna. Med sitt trygga ledarskap och kristna grundsyn skulle hon ha stora möjligheter att få våra soldater i länet att förstå att ett opansrat transportfordon är en förlängning av bibelns budskap om att vända andra kinden till. Med tanke på att Björklund just nu också utreder hur den offentliga sektorns användning av helikoptertjänster kan bli mer effektiv så är det ju synnerligen passande att hon besöker en plats där svenska helikoptrar är lika sällsynta som rakade män...

Kandidat 6 är jag själv, Fredrik Antonsson. Tokmoderat och före detta vice ordförande i Sundbybergs stads Globaliseringsråd. Just att jag haft den stora utmaningen att sitta i detta Globaliseringsråd, tillsammans med en ordförande vid namn Helene Hellmark-Knutsson som trots mina eviga ömhetbetygelser hatar mig och allt jag tar för mig borde innebära att jag utan problem bör kunna hantera omedgörliga klanledare och desillusionerade Afghaner.

Mina ambitioner är att göra det nya länet till en självförsörjande del av det svenska imperiet. Till att börja med så vill jag harmonisera fosterlandets mervärdesskatt med en MOMS på såväl rå-Opium som förädlat Heroin. Dessutom avser jag snabbt införa den svenska skattemodellen med alla fyra steg av jobbskatteavdraget. Löner för kulturarbetare införs, liksom kvoterad föräldrapenning. A-kassan skall inte vara sämre än i andra delar av Sverige, och såväl LAS som kollektivavtal kommer att införas så snart klanledarna är med på noterna. Ett samarbete mellan Konstfack i Stockholm och den fraktion av Talibanerna som sprängde de på Världsarvslistan uppförda Buddha-statyerna i Bamyan kommer gynna båda sidors kreativa sidor. Trängselskatt införs i Mazar-e-Sharif, förbifart Mazar-e-Sharif utreds under minst 30 år.

Allmännytta med Fastighets AB Förvaltaren som förebild skapas med namnet Förvaltaren Talibanbostäder AB och med små röda friggebodar med vita knutar som utbud.

Det konkurshotade damlaget i fotboll, Umeå IK, ombildas till IFK Mazar-e-Sharif Warlords för att sprida damallsvenskan till landets alla delar.

Det var min agenda om hur det nya länet kan bli en pärla i det smycke som är vårt Sverige. Vad de andra nominerade har för ambitioner vet jag inte men jag är säker på att de gärna ger er svar medelst mail. Din röst avgör Mazar-e-Sharifs framtid, gör ett klokt val!

Länkar: DN1, DN2

ICKE-NYHETERNAS ICKE NYHET!

Ingen förlossning är den andra lik, så är det bara. Eftersom jag har fått doppa i grytan med avsett resultat minst fyra gånger så har bevistat fyra förlossningar där ingen har varit ens en aning lik den föregående, bortsett då den första då jag bara hade fått höra skräckscenarier och vulgäriteter om vad som väntade.

I dagens SvD ondgör man sig över att mammor i obygdens Ö-vik, om och när allt gått bra under själva framfödandet, skall få gå hem efter 6 timmar. Finns det några som helst medicinska kontraindikationer så får man självklart stanna kvar. Några fackmän från huvudstaden sågar påhittet jämns med fotknölarna trots att det för elva år sedan var precis så även på vissa sjukhus i Stockholm, fråga mig bara.

Vår första son kom till världen 1996 efter en helvetisk förlossning som tog lite drygt ett dygn från dess att vi anlände till Babels Hus i Flemingsberg. Det var värkar som fick min tant att gapa så att växthusen i Tungelsta 3 mil bort blev som en busskur i en närförort en söndagsmorgon. Själv höll jag på att skalperas när hon fattade tag i min då lurviga lugg under en värk. Det var liksom bara att hänga på de bångstyriga rörelserna så gott man kunde ifall man inte ville bli en Ingvar Oldsberg-look-alike. Sedan dess har jag ofta besvärats av nacksmärtor.

Efter 23 timmars gapande, kämpande och frustande tittade han fram där nere - min avkomma, Tokmoderatens arvtagare. Att tantens underliv var sargat blev jag varse om när en väldigt frispråkig gynekolog besiktigade underlivet och alla bristningar och ruptureringar med orden "Jaha, här nere kommer du aldrig bli dig lik igen...". Jag vet inte vem som blev mest knäckt, jag eller käresten - men den frispråkige gynekologen lagade ihop kvaddade underlivet så pass bra att jag inte hade några problem att tända på det jag såg igen och skapa fler söner.

Två år senare var det dags igen, en ny son skulle komma till världen och händelseutvecklingen blev en helt annan. Lite förvärkar hade känts när vi satt oss svärföräldrarna och käkade Tex-Mex. Eftersom mormor var den tänkta barnvakten till vår förstfödde så föll det sig naturligt att hon följde med oss hem när vi tackade för oss. På vägen mellan Tyresö och Rönninge så blev förvärkarna värkar och när vi rullade nerför Vårbybacken så bestämde sig den värkande kvinnan bakom ratten att det var läge att svänga av. Efter en värk vid gamla OBS Interiör så körde hon vidare mot Babels Hus i Flemingsberg. Vi trodde att vi skulle bli hemskickade tämligen omgående men ack nej - här var det en kvinna som var lika öppen som Frederick Federley. Lavemang, dusch och in på förlossningssalen. Efter knappt fyra timmar av lindriga värkar och en härlig upplevelse kom vår nummer två till världen.

Förlossningarna var varandras totala motsatser, där det plågosamma hade förbytts till något härligt. Om den första förlossningen var som att skita ut en gigantisk vattenmelon så var den andra som en apelsin smord i glidmedel. Och när vi den första gången fick stanna kvar i 4 dagar på sjukhuset så kastades vi andra gången ut efter 8 timmar, när solen steg upp över de gråa fasaderna på Huddinge Sjukhus. Det gick bra även om vi gärna hade stannat något dygn bara för bekvämligheten att få ta det lugnt och låta storebror, 2 år, vänja sig vid tanken att inte längre vara själv med all uppmärksamhet. Det handlade om bekvämlighet och en ambition att få ta det lite lugnt - inte på att vi av medicinska skäl prompt skulle hållas kvar i slutenvården...

Förlossning tre var ett akut kejsarsnitt efter ambulansresa till Nyköping och två veckor på Neonatalen på samma sjukhus. Förlossning fyra en normal förlossning någonstans mellan ettan och tvåan i plågsamhetsgrad på Södertälje sjukhus, där man fick stanna så länge man önskade och i vårt fall blev det 3 dagar.

Jag vill inte påstå att man är på väg åt rätt håll med de föreslagna förändringarna i Ö-vik där 6 timmar tycks bli en norm för en normalförlossning där allt går som smort. Det kan fungera, men jag ser det inte som en optimal lösning - långt därifrån.

Länkar: SvD, AB1, AB2

GODISKUNGEN PÅ ÖVRE TORP?

Skrivkrampen släppte, om det sedan var tillfälligt efter ett smärre intag av rusdryck eller om kreativiteten kom tillbaka bara timmar efter att jag beklagat mig på bloggen återstår att se. Där etylen går in går vettet ut, men låter inte nedanstående historia så sannolik att det borde vara helt osannolikt att det skulle kunna vara på något annat sätt?

Det som började som en naturlig förlängning av den före detta statsministern Göran Perssons SÄPO-övervakade snatterier i godisbutiker på Drottninggatan har nu börjat nystas av kriminalpolisen i Helsingborg i nära samarbete med närpolisen i Flen. När 66 pallar godis av olika sorter stals ur Malacos centrallager på självaste nationaldagen föreföll det vara självklart var man skulle hitta hjärnan bakom den diaboliska kuppen - på godset Övre Torp.

Kuppen var välorganiserad, och enligt mina källor inifrån den kroniskt läckande poliskåren så var den betydligt mer avancerad än det nyss uppmärksammade helikopter-rånet mot G4S i Västberga. Ett antal vältrimmade truckar och en välslipad och samtränad grupp av unga maskerade män utförde kuppen på ett synnerligen professionellt sätt. Enligt samma källor så var det ett stort antal indoktrinerade ung-sossar som rekryterats enkom för detta uppdrag av de två huvudmännen - som enligt mina källor är Göran Persson och Torsten Jansson, numera känd som det före detta statsrådet Ulrica Messings väl tilltagna make. Att Göran Persson uteblev från det Janssonska/Messingska bröllopet skall enligt en kommissarie med mundiarré enbart bero på att man inte ville ses tillsammans så nära inpå kuppen den 6 juni.

När nu Polisens finmaskiga nät nu fångat in den salta sillen Torsten och geléfisken Göran så är det en lättnad för alla oss godisälskare som har varit rädda för vad ett så pass stort bortfall av sötsaker skulle innebära för priserna på desamma enligt normen tillgång och efterfrågan. Utan att bry sig om oss andra så gömde Torsten och Göran uppenbarligen undan 66 pallar godis i en lagerbyggnad i Helsingborg, utan ett uns av medkänsla eller empati för oss vanliga skattebetalare som redan i dag betalar alldeles för mycket för att stilla sötsuget. Tack och lov kan nu godiset i orört skick återbördas till Malaco för att sedan nå andra magar än Torsten, Görans och/eller möjligtvis Anitras.

Torsten och Göran nekar självfallet i de inledande förhören men det finns starka bevis mot de två, enligt mina källor inifrån rättsapparaten. När den Nationella Insatsstyrkan stormade den av godis fullproppade lagerlokalen så fanns där ett antal kommunalarbetare från Lessebo kommun, utlånade av kommunens socialdemokratiska kommunalråd för att "assistera" Torsten Jansson med lastning. Dessutom så fann Polisen två lastbilar från Kosta Boda fullastade med flera av de stulna pallarna när aktionen avslutats, med sina GPS-system programmerade på Övre Torp i Södermanland.

När närpolisen i Flen mobiliserade sina två poliser för att göra en husrannsakan hos den gamla statsministern, statsmannen och landsfadern Persson så fann man en helt tömd lada som hade en skylt ovanför dörren där det klart och tydligt stod skrivet "Malaco-ladan". Det hade beretts plats för exakt 66 pallar, och den smått perfektionistiska godsägaren hade klart och tydligt markerat var han ville ha sitt Gott och Blandat, Hallonremmar och annat smått och väldigt gott. Men trots de närmast övertydliga bevisen så fortsätter Persson att neka med det odödliga citatet "Den som är satt att leva på Gott och Blandat är inte fri!". Görans tid i frihet kan snart vara över, och priserna på godis kan harmoniseras med efterfrågan till allas vår lycka.

Länkar: SvD, Sydsvenskan