STATSMINISTERN SOMMARTALAR I HÖSTRUSK...

Fredrik Reinfeldt skall idag - i något som är betrakta som riktigt höstrusk - hålla sitt sommartal. Det som tidigare var Hamnplan i Vaxholm har blivit Strandvik i Gustavsberg, och vädrets makter är ungefär lika snälla mot vår statsminister som den samlade oppositionen har för avsikt att vara när hösten kommer på riktigt och inte bara vädermässigt...

Själv hade jag naturligtvis tänkt mig att ta en tur ut till Gustavsberg för att lyssna på vad vår ledare har att säga till de väljare som numera inte ens kan ana konturerna av Moderaternas eller Alliansens samlade politik för Sverige längre. Men vad jag än tänkte mig så blir det av flera skäl inte så - där vädret är en starkt bidragande orsak. För hur trevligt det än må vara att mingla med folk som delar som blåa spinalvätska som undertecknad så finns det gränser för vilket väder mina dåliga kläder kan hantera. På ett eller annat sätt kommer jag ändå att få veta vad Reinfeldt säger inför en plaskvåt publik, och jag hoppas innerligt att det handlar mer om Sverige, om krishanterande och om hur man minoritetsstyr ett land än om RUT-avdrag i Rwanda - som var en av hörnstenarna i Almedalstalet.

Ansvarstagande kallas vårt nya varumärke, och under en lång, plågsam höst behövs en regering som tar ansvar. Men att ta ansvar är inte att bara att sitta och förvalta, slå sig för bröstet utan även att leverera satsningar där satsningar behövs. Infrastrukturen och skolan nämns i Svenska Dagbladet som tänkbara politiska slagfält under hösten, områden där den samlade oppositionen verkar vara på väg mot något som liknar samsyn, sjukförsäkringsfrågan lever vidare och blåslampan är tänd...

Svenskan målar upp bilderna av en opposition som bara väntar på att börja stifta lagar ovanför huvudena på herrar Reinfelt, Borg, Björklund, Hägglund och tant Olofsson. Nyvalet lär stå för dörren om Lena Hennels profetia i den blåa morgontidningen slår in, och det känns ju som om vi då får en ännu mer turbulent höst och vinter att ta oss igenom. Håkan Juholt har möjligtvis den ambitionen, det ligger liksom i den förnedrade socialdemokratins beteendemönster att alltid jävlas så mycket man kan när man har förlorat makten. Det kommer att talas om förhandlingar, men frågan är om intresset finns för seriösa förhandlingar från sosseriets sida - deras förhandlingar skall ju alltid sluta med att regeringen driver oppositionens politik.

Där Svenskan lyfter fram det mörkaste scenariot så kliver trots allt de färska språkrören Romson och Fridolin ut i någon form av ljus i DN Debatt där de kan tänka sig att förhandla om just infrastruktur och skola med regeringen, tillsammans med bostadspolitiken. Bra? Javisst, i två av frågorna lär vi nå fram till något konstruktivt om bara viljan finns - skolorna och bostäderna. När det gäller infrastruktur är det nog tyvärr kört eftersom vi då skall prata med ett parti som i princip är emot allt det  vi är för - som Förbifart Stockholm. Oviljan att förstå att vi lever i ett samhälle där bilen är en realitet är Miljöpartiets stora nackdel. Att kunna komma överens med infrastruktur-extremister är inte ens fruktbart att försöka sig på. Så hur blir verkligheten i höst? Som i SvD:s mörker eller i DN:s Miljöpartistiska debattartikel? Vad kommer att hända...?

När detta skrivs återstår det lite mindre än tre timmar innan Reinfeldt äntrar scenen inför en skara som lär vara betydligt glesare än den kunde ha varit om bara regnet hade blåst bort. Det är inte bara oppositionen som är emot oss idag, utan också vädrets makter. Hoppas inte denna dag är ett omen på vad som väntar under en höst som jag ser framemot med skräckblandad förtjusning. När detta skrivs så inbillar jag mig att jag om ungefär fyra timmar lär jag få veta vad Reinfeldt sade inför den tappra skara som trots allt trotsade vädrets makter. Jag ber att få återkomma med vad jag tycker om det som fömedlades vid Strandvik, i Gustavsberg...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN, Expr1, Expr2, AB
Bloggar: Stenholm, Böhlmark, Högberg

SOSSARNAS STYRKA OCH BORDNINGSSTYRKAN

För den minnessvage kan det kanske vara på sin plats att pedagogiskt, kortfattat och kronologiskt redogöra för vad Socialdemokraterna med Håkan Juholt bakom ratten och Urban Ahlin i passagerarsätet har haft för sig i Libyen-frågan...

Det började med att sosseriet på sedvanligt oppositionellt sätt började gapa om svenska insatser, på att regeringen och hela EU var för långsamma ur startblocken och för den oinsatta betraktaren kunde det framstå som om Gaddaffi redan skulle vara borta, libyerna befriade och Libyen en fullfjädrad demokrati bara Håkan Juholt och Urban Ahlin hade fått styra.

Så kom då regeringsbeslutet om att skicka en svensk flygstyrka med 8 JAS 39 Gripen och understöd till Medelhavet, men då hade Håkan Juholt i all sin vishet och medkänsla kommit fram till att våra flygplan bara skulle skjuta ner libyska flygplan, som sedan veckor inte kunde starta då deras startbanor förvandlats till grustag - inte bomba våldsamheter, mördande, terror som utspelades på marken. Håkan Juholt stod upp för de drogade barnsoldaterna, men inte för de korkade civilister och oskyldiga som kom i de drogade barnsoldaternas väg. Regeringen ville ha ett brett stöd för vår svenska insats och vek ner sig. Man gav Håkan Juholt en tumme, som oppositionsledaren stoppade i munnen med ett förnöjt leende.

Knappt hade våra svenska stridsflygplan landat och hittat rätt bränsle förrän Håkan Juholt började kräva att flygplanen skulle hem efter de där tre månaderna som man klubbat igenom, trots att FN, NATO och det plågade libyska folket ville ha våra flygare kvar därnere. Juholt konstaterade, helt korrekt och utan att dra några slutssatser av sitt eget agerande, att våra flygplan knappt gjorde någon skillnad. Man fredade ett luftrum som inte behövde fredas längre, man fotograferade det elände som hände på marken men man fick inte göra något åt det annat än att ropa efter norrmän, danskar eller någon annan cynisk drogad-barnsoldats-mördare under NATO-flagg...

Alla plan skulle hem, det var Juholt solklara budskap. Socialdemokraterna skulle inte stötta en förlängd svensk flyginsats över Libyen, eftersom man inte gjorde någon nytta. Nej, Juholt ville se något annat - han ville se en svensk marin insats. Juholt och kompisen Ahlin ville ersätta JAS-planen med en bordningsstyrka - något de kallade för att "bredda insatsen".

Socialdemokraternas egen dynamiska duo Juholt/Ahlin hade målat in sig i ett hörn, där de påstod sig veta mer om vad FN och NATO ville ha av Sverige än vad NATO och FN själva visste. Planen skulle hem, punkt. Något annat accepterades inte av de gamla statsbärarna, men väl den där bordningsstyrkan som sosseriet hade hakat upp sig på. Förhandlingarna tog vid, och Juholt som hade fått en tumme tidigare ville nu ha hela handen när han skulle visa att han - annonssäljaren från Oskarshamn - bestämde i svensk utrikespolitik.

Men så blev det inte, Håkan Juholt och Urban Ahlin fick acceptera att flygplanen stannade, för att spana men med en minskad numerär - fem Gripen istället för som tidigare åtta. Juholt såg minskningen som en seger, inget hade blivit så bra om inte han hade varit så tydlig med vad han ville och varför. Juholt fick igenom sin bordningsstyrka, och socialdemokratins triumf var ett faktum.

Denna morgon får vi veta att NATO inte vill ha någon svensk bordningsstyrka, den får inte plats på deras båtar och ingen fattar ärligt talat vad den skall göra. Antalet fartyg som behöver kontrolleras kan utan problem hanteras av de enheter som redan fanns på plats när Juholt började kräva en svensk bordningsstyrka. De vapen som förs in i Libyen förs in över sandhaven i södra Libyens gränstrakter, inte över Medelhavet.

Men Juholt och Ahlin har inte misslyckats när de krävde något som ingen behövde, som ingen egentligen ville ha men som man kunde tänka sig prata om för att få ha kvar svensk flygspaning i luften över de drogade barnsoldaterna. Urban Ahlin skyller allt på NATO, Juholt har gått från pingvin till struts och socialdemokraternas politik i Libyen är naturligtvis precis så felfri som den dynamiska duo som hoppas ta över arvet efter utrikespolitiska storheter som Palme, Lindh, Eliasson. Ursäkta mig, men sällan har väl fallet från ett topplag till ett korpgäng gått så fort...?

Länkar: SvD, DN1, DN2, Expr, SVT
Bloggar: Ledamot Pettersson, Wiseman,

EN LITEN BULLE I DEN KUNGLIGA BAKUNGNEN...

Kronprinsessan och hennes gemål från Ockelbo har lyckats med ett av sina huvuduppdrag - att trygga tronföljden, och det är förmodligen nästan lika skönt för mig som monarkist som det måste vara för ett par som ofrånkomligen måste ha haft prestationsångest i den kungliga sänghalmen.

Naturligtvis sällar jag mig till alla miljoner svenskar som i affekt jublar över den i mars planerade kungliga nedkomsten. Självklart skriker jag "Grattis!" högt och ljudligt i riktning mot Haga Slott, och jag tror faktiskt att alla svenskar delar kronprinsessparets glädje och lättnad när nu graviditetstesten har visat det som så många har väntat på.

Att få barn är att få mycket mer av allt man en gång hade. Är man kärleksfull till sin natur så blir man ännu mer kärleksfull när man tittar ner på sin avkomma som i sin naiva nyföddhet tror att pappas tuttar också är en del av kostcirkeln. Är man lycklig så blir man ännu lyckligare av att ha skapat något som man inbillar sig skall skänka lycka till den dagen då man knackar på dörren till Sankte Per, och är man olycklig så blir man ännu olyckligare i skov då man vet att ens olycka kanske kan sprida sig till det lilla barnet. Har man problem så får man ännu lite fler problem när man får en liten krabat som inte kan lyfta ett fingar i problemlösandet utan mest ställer till det...

Barn är oftast något man längtar hysteriskt mycket efter när man inte har några, som man saknar enormt när man reser bort utan att ha den gallskrickande avkomman i flygfåtöljen bredvid. Barn är något som ofta ger oss känslan av otillräcklighet, men som vi ändå inte kan älska tillräckligt mycket och ofta. Att ta hand om ett barn från vaggan till World of Warcraft-seanser natten lång är den ultimata utmaningen för vilken människa som helst. Victoria och Daniel har nu sin utmaning ett knappt halvår bort och jag hoppas att de tar tillvara på den tiden för att kunna möta utmaningarna på det sätt de tycker passar deras blivande familjekonstellation.

Victoria skall bli mamma, Daniel skall bli pappa, Carl Gustaf morfar, Silvia mormor, Olle och Ewa farfar och farmor, den undersköna Madeleine moster och Carl Philip morbror. Det som berättades i alla medier idag berättas på samma sätt i betydligt mindre kretsar varje timme, varje dag men i familjer där inte den efterlängtade ungen redan från början kan förberedas på sin yrkeskarriär eller sitt uppdrag - som i detta fall blir statschef oavsett genus. Det som i mediabruset framstår som unikt är inte ett dugg unikt, bara vardagen för alla som får ta sig an resultatet av oskyddat sex.

Republikanska föreningen kunde naturligtvis inte knipa igen fullt ut en dag som denna, utan lovade mer eller mindre att redan nu arbeta för att det kungliga barnet skall få leva i utanförskap och arbetslöshet. De får naturligtvis tycka vad de vill om vårt statsskick, men hade det inte varit passande att vänta några dagar med att ventilera sina åsikter? Jag tror det hade gynnat deras sak, deras debattartiklar idag motarbetar republikanernas syften - och då borde jag ju vara nöjd, egentligen...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2,
Bloggar: Westerholm, Böhlmark, Högberg

MINISTERSTYRE SOM KOSTADE MILJARDER...

Mitt förslag till svensk helikopter - för attack och sjuktransport. En robust Mi 24...

Med mina sömndruckna ögon har jag alltid sett Björn von Sydow som en ovanligt bra socialdemokratisk försvarsminister, men nu är omprövningens tid här. Visst, jämfört med Leni Björklund och Roine Carlsson framstår von Sydow fortfarande som ett underverk bland socialdemokratiska ministrar på Jakobsgatan men hans illusoriska storhet slits nu sönder i spåren av en helikopteraffär som kostat pengar, tid, blod, svett och tårar för den felräknande Försvarsmakten.

FMV:s experter förordade på den tiden då Sverige skulle bestämma sig för nya helikoptrar den amerikanska Sikorsky S 92 framför den europeiska NH 90. Man lyfte fram fördelarna med den amerikanska helikoptern, så som bästa levernasplan, lägst kostnad, lägst projektrisk samt att den inte skulle behöva byggas om för att passa vår svenska kravspecifikation. FMV:s experter varnade för att den europeiska helikoptern NH 90 skulle kunna komma att bli försenad - och som den har blivit det...

Men försvarsminister von Sydow hade glömt att ta sin dubbeldos av Revaxör, eller så struntade han bara i vad den samlade expertisen berättade för honom. I von Sydows värld var det viktigaste att köpa samma helikopter som Finland och Norge, och tillsammans. Skillnaden var att våra grannar köpte helikoptern i befintligt utförande, utan försenade modifieringar, utan fördyringar, utan ett statsråd som körde ministerstyre när han i princip ensam kostade skattebetalarna 4.7 miljarder kronor och en helikopter-fars vi kunde vara utan.

När sedan broderfolket i väster tackade oss för för generositet när vi hjälpte till att pressa priset på en helikopter de har fått men inte vi genom att offentligt håna JAS 39 Gripen så kändes det som om vi inte ens fick lite lök på den norska laxen. Men nu sitter vi där vi sitter, i spåren av von Sydows ambitioner att köra över experter och förstå-sig-påare, utan helikoptrar som skulle vara leverade senast för två år sedan men som vi idag bara passande nog bara har sett en tiondel av...

När Tolgfors tvingas beställa Black Hawk-helikoptrar från de amerikanska hyllorna så är felet alltså Björn von Sydows, före detta socialdemokratisk försvarsminister och antingen bångstyrig eller döv. Det är von Sydows fel att vi i Sverige tvingas betala 4.7 miljarder för något som vi redan hade haft om bara von Sydow hade lyssnat och inte varit så bunden vid att vara bundis med grannarna som inte hade samma kravspecifikation som vi i Sverige. Hade inte von Sydow kört sitt ministerstyrande på ett sätt som ledde Sverige i diket skulle Försvarsmakten av idag haft 4.7 miljarder att göra annat med - som en bataljon på Gotland, som luftvärn på våra fartyg, som allt det som saknas i dagens papier mache-försvar vi har idag.

Själv tycker jag dock fortfarande att mitt förslag på kombinerade sjukattackhelikoptrar inköpta för en billig slant från Ukraina, Ryssland eller någon annan gammal Sovjet-republik hade varit det mest ansvarsfulla sättet att hantera de av skattebetalarnas kronor som skall ge en känsla av trygghet och säkerhet. Men jag är ju inte försvarsminister, och kommer aldrig att bli om inte Fredrik Reinfeldt utvecklar en patologisk förvirring. Jag kommer aldrig någonsin få ministerstyra som Björn von Sydow gjorde när han kostade Sverige 4.7 miljarder...

Länkar: SvD, DN, SR, Expr
Bloggar: DHE

FÄNGELSE FÖR UPPVIGLANDE NÄTHATARE...

"Teknologin användes för att sprida hat" konstaterar en brittisk polischef i spåren av kravallerna. Peruk-domarna i de brittiska rättssalarna börjar avkunna sina domar för att med ett klubbslag skicka ligister, pöbel, näthatare och uppviglare bakom lås och bom. Idag dömdes två brittter, vanliga eller ovanlig men inte förtroendevalda politiker till fyra års fängelse för att på nätet ha uppmanat till våld över de sociala medierna.

I Pajala har vi en förtroendevald politiker vid namn Simon Fors som i såväl kommunfullmäktige som landstingsfullmäktige representerar Vänsterpartiet, en polisanmäld fritidspolitiker som enligt polisanmälan har använt den nya teknologin för att sprida hat, uppmana till våld mot meningsmotståndare. Men allt är bara en storm i ett vattenglas tycker den polisanmälda politikern själv - väl medveten om att de svenska icke-perukförsedda domarna aldrig någonsin kommer skicka honom i fängelse på fyra år för att han har skrivit på Twitter...

Men är det i själva verket inte allvarligare när en förtroendevald politiker tycker att en ledarskribent på Svenska Dagbladet bör avrättas, att alla moderater - alla - bör fyllas med bly och att Hans Majestät Konungen bör giljotineras än när två 20-åringar från Cheshire uppmanar till upplöpande? Är det verkligen en storm i ett vattenglas när Simon Fors, vänsterpartistisk företrädare, uttrycker sig så som han har gjort och gör - även om det är på hans privata twitter-konto?

Svenska Dagbladet har polisanmält Simon Fors för hoten mot ledarskribenten Per Gundmundson, men Simon Fors fortsätter att representera sitt parti överallt hela tiden. Vänsterpartister i andra kommuner upprörs över Simon Fors twittrande som i spåren av Utöya blivit ännu lite mer aktuella, men partiet låter Fors sitta kvar och själv har han inte vett att ta ett steg åt sidan.

"Inga moderater förtjänar något annat än bly...", "Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?" - och stollen bakom orden mumlar om storm i ett vattenglas, totalt omedveten om vilken bild alla andra, de som inte ligger närmare APK än de sociala demokraterna, har av Vänsterpartiets historia.

Två britter får alltså fängelse i fyra år för att de på nätet uppviglat folk under kravaller, vad som blir resultatet när polisen har utrett Simon Fors twittrande vet vi så småningom. Det mest anmärkningsvärda är att Vänsterpartiet inte har agerat, inte vill agera, inte bryr sig om det som måste vara en storm i ett vattenglas även för hela Vänsterpartiet...

Länkar: SvD, DN, Expr,
Bloggar: CIng,

DOPP I GRYTAN REDAN DEN 9 NOVEMBER...?

Om du går omkring och funderar på att sprida dina anlag vidare genom en avkomma, ett så kallat barn, och samtidigt drömmer om en son eller dotter som skall bli en fantastisk opinionsbildare på nätet för det som då förmodligen kommer att vara de jättenya Moderaterna skall nog passa på att leka parningslekar den 9 november. Om det var så att föräldrarna till Thomas Böhlmark och Mattias Lundbäck höll på sin dräktighetstid så bör det rimligtvis ha varit just den 9 november för rätt så många år sedan Mattias skapades och den 9 november för inte fullt lika många år sedan Thomas blev till.

Idag fyller dessa två betydande och agendasättande moderata bloggare år och jag ber naturligtvis att få gratulera med gälla "hurra"-rop till herr Lundbäck och den ryska nationalsången med min falskaste sångröst till herr Böhlmark.

Jag är som den Jante-smittade individ jag är naturligtvis avundsjuk på båda herrarna även om det inte rör sig om att de förmodligen får både presenter och god mat en dag som denna. Nej, det är djupare saker än så som triggar igång min avundsjuka. Herr Lundbäck har en förmåga som jag skulle vilja ha, där han på på bara några hundra tecken kan sätta fingret i ögat på de politiska motståndarna på ett väldigt smärtsamt sätt, något som jag i bästa fall kan åstadkomma med flera tusen knapptryckningar på tangentbordet. Att kunna få fram det viktiga i inlägget så snabbt och smidigt som möjligt, det är Mattias styrka.

Böhlmark då, vad har jag och vara avundsjuk på hos den unge pojkvaskern? Jo, naturligtvis hanses ungdom och tvättbräda till mage. Där jag jag har ett ölfat att bära omkring på så bär unge Thomas bara på ett sex-pack, där jag är övermogen och börjar tappa håret har Thomas Böhlmark precis börjat mogna och har en ståtlig Butthead-frisyr. Framtiden ligger för den unge mannen, själv är jag kvar i forntiden...

Stort GRATTIS till båda på er födelsedag, och må alla de som vill ha en lika duktig avkomma som de två födelsedagsgubbarna sätta ett stort kryss i almanackan den 9 november.

Tårtbilden "lånad" på bloggen Pudding

EN LIKA BEFRIANDE SOM ONATURLIG KÄNSLA

Som moderat ner i trampdynan så är det en naturlig reaktion att jubla högt när den stora stygga staten låter folket behålla lite mer av sin lön genom skattesänkningar. Den ekonomiska friheten att välja ifall man vill betala för ett besök på bion versus gå på ett museum eller göra andra prioriteringar i den egna plånboken är ett grundfundament i vår bild av hur ett samhälle bör se ut. Friheten att i största möjliga utsträckning få påverka det egna livet utan pekpinnar från ett gäng politiska förstå-sig-påare som tror sig veta bättre än den enskilda människan hur livet skall levas, skillnaden mellan det frihetliga blåa och det dominanta röda...

Naturligtvis kan vi inte bygga ett samhälle där välfärden inte finansieras tillsammans, av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov. Skiljelinjen går i vad som är välfärd, om det är gratis museibesök men inte en film på bio? Om ett rättvist samhälle skapas när den som åker buss 3 kilometer till jobbet skall betala precis lika mycket som den som åker pendeltåg i åtta mil för att kunna vara med och dela på jobbskatteavdragen? Välfärdens kärna måste få kosta det den kostar, men med full fokus på att låta folket i landet leva i förvissningen att inte en skattekrona slösas bort på trams, på en evigt svällande byråkrati och på ineffektiva myndigheter som mer fungerar som skyddade verkstäder.

Som moderat ner i trampdynan så är det inte en naturlig reaktion att känna sig lättad och trots allt rätt nöjd när det statsbärande partiet som av en händelse är just moderaterna denna dag aviserar att man tänker skjuta upp ett antal skattesänkningar för det skattetyngda svenska folket - där jobbskatteavdrag 5.0 kommer att bli jobbskatteavdrag 5.1 senare under mandatperioden. Det handlar om att ta ansvar, se till att välfärdens kärna skyddas så gott det går ifall de värsta skräckscenarierna angående världsekonomin besannas under en stormig höst. Borg tar ansvar, Reinfeldt berättar att Borg tar ansvar, Reinfeldt och Borg är ansvarsfulla och ansvarsfulla politiker är något som Sverige kommer att behöva nu och i framtiden.

Självklart är det också en befriande känsla att veta att en fråga som skulle kunna få svensk inrikespolitik att explodera i ett parlamentariskt kaos nu desarmeras av ett sänkt kreditbetyg för Obama och en grekisk ekonomi som snart går ut på att åka runt Europa och samla tomburkar. Den samlade jätte röd-röd-grön-bruna oppositionens mål att sätta åt regeringen i frågan om jobbskatteavdrag 5.0 blir inte något mål i höst iallafall, förmodligen senare.

En turbulent höst väntar och själv är jag trots att jag får ribba varje gång jag hör ordet "skattesänkning" faktiskt väldigt tillfreds med att regeringen säger det de säger idag - att det ekonomiska ansvarstagandet och värnandet av välfärdens kärna just nu, i oförutsägbara och svåra tider, har högre prioritet än ett jobbskatteavdrag som för mig motsvarar ett skrovmål på Texas Burger. Målet måste dock vara detsamma inför framtiden, ingen skall kunna tvivla på vad vi vill i den här frågan iallafall - att folket skall få behålla mer av sina pengar för att forma sina liv, sin vardag efter egna prioriteringar. Inte i höst, inte så länge krisens vindar sveper över planeten, inte så länge osäkerheten är större än säkerheten, men sedan. Efter regn kommer ju solsken...

Länkar; SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, Expr1, Expr2
Bloggar: Krassman, Stenholm, Moberg, Högberg, Böhlmark, "Saida"-Kent, Lidby