NYA TIDER. NYA MÅL. NYA TOKMODERATEN...

http://nyheter24.se/blogg/tokmoderaten/

... det är dit du behöver klicka dig för att hitta den nya Tokmoderaten. Jag flyttar alltså in hos Nyheter 24 för att börja skriva med understöd av en generösare och mer hjälpsam aktör än Googles Blogger.

Bloggen Tokmoderaten har levt i nästan fyra år på den här platsen, en plats som nu går från att vara en aktiv blogg med frekventa postningar till att bli ett minne av det som en gång var. Tokmoderaten på Blogger blir ett arkiv av nästan fyra års postningar, i med- och motgång, med god ton och inte så god ton.

Jag tackar dig som har läst och följt mig alldeles oavsett vilka skäl du må ha haft för detta. Naturligtvis hoppas jag att du följer med mig vidare på bloggens utvecklingsstege, att du tittar till mig på Nyheter 24 och sprider nyheten att det är där, där som Tokmoderaten härjar nu.

Utan mina läsare hade jag inte bloggat, utan alla dessa som kommenterar mina skapelser hade jag inte fått nytt bränsle för att orka vidare. Så ett uppriktigt TACK till alla er som på något sätt uppskattar det jag gör på bloggen och har gjort på samma plats...

Klockan är nu 20:38 när jag summerar statistiken och slår mig för bröstet. Sedan starten den 18 januari 2008 har jag haft lite mer än 582.000 unika besökare på bloggen. Antalet inlägg uppgår till 2021 inklusive denna och jag har släppt igenom 6584 kommentarer på dessa.

De fem mest lästa inläggen under dessa år har varit i tur och ordning: 

1) Anders Behring Breiviks leende - 2011-07-25

2) Caroline af Ugglas - "Snälla, snälla..." - 2009-02-07

3) Kanadagäss, kossor & fulla älgar - 2008-07-23

4) Sverigedemokraternas egen TV-kanal... - 2011-04-27

5) Svin-vaccinets hemliga biverkning! - 2009-10-27

De tre mest kommenterade inläggen under dessa år hade varit ännu lite mer kommenterade om jag inte hade haft censur bland kommentarerna. Det är nämligen så, att om skriver elaka saker om SD så kommer alla politiska prinsar och prinsessor på ärten och skriver hotfulla kommentarer som även andas sådant man kan bli fälld i domstol för. Nåväl, dessa tre är det iallafall...

1) Sverige, demokratin och en stenad Petzäll - 2011-05-13. 43 kommentarer

2) Bojkotta Grekland som semestermål! - 2011-04-16. 41 kommentarer

3) SD- partiet som blundar när det passar - 2011-07-24. 36 kommentarer

Det var lite siffror och tillbackablickande. Då var då, nu är nu men mycket kommer att vara sig likt efter nystarten. Nu ser jag framåt, och framåt för mig är på Nyheter24. Detta var det sista inlägget här. Detta är nu ingen levande blogg längre, snarare ett dött arkiv. Häng med mig framåt är du snäll...? Tack!

DEN 30 NOVEMBER - DEN DUBBLA DÖDSDAGEN...

Kulan genomborrade hela skallen, stannade inte upp någonstans i kraniet eller i den porösa hjärnan. In genom den ena tinningen, ut genom den andra och döden var ögonblicklig. Det var kväll, det var mörkt och ingen kunde säga med säkerhet ifall det var en av motståndarnas kulor som ändat det där livet där och då, eller ifall det var en av de egna som ledsnat på all skit som mannen med den nu genomborrade skallen hade ställt till med under sina år som maktspelare, som agendasättare...

Det var den här dagen, den 30 november för 293 år som en rätt misslyckad krigarkung stupade av en kula i kraniet i en löpgrav vid Fredrikstens fästning i Norge. Året var 1718, dagen alltså den 30 november när kung Karl XII stupade i höstmörkret. Av många anses fortfarande kung Karl XII som en hjältekonung, av ännu några fler som ett misslyckande - mannen som krigade bort stormakten Sverige, körde landet i botten och såg till att kvinnorna i riket till stor del fick improvisera själva för att ha lite fredagsmys i århundranden framöver. Männen dog som flugor på olika slagfält, men kung Karl XII kunde inte sluta kriga. Det var hans livsuppgift att kriga mot allt och alla på lite olika sätt, mot yttre fiender och mot det egna, krigströtta folket.

Den här dagen, den 30 november 2011 -293 år senare - tar även bloggen Tokmoderaten sina sista andetag i det här formatet. Den 30 november kommer inte längre bara vara Karl XII:s dödsdag, utan även den gamla Tokmoderatens dödsdag...

Mailet från de framgångsrika redaktörerna på Nyheter 24 vid Stureplan liksom genomborrade hela skallen, stannade inte upp i något nostalgiskt filter eller bearbetades på ett sätt som skulle ha gjort att de där locktonerna i mailet var ointressanta. Döden var inte ögonblicklig, det blev mer av en dödskamp där förutsättningar ältades och plus och minus vägdes mot varandra innan den där bloggen lade sig ner för att dö en plågsam död - en död som förr eller senare skulle komma i något format. Förr är nu, den 30 november - när året är som mörkast.

Det här är faktiskt det näst sista inlägget som publiceras på Tokmoderatens blogger-sida, ett inlägg som är historiskt då det faktiskt är det enda inlägget som kommer att publiceras på tvenna tokmoderata bloggar. Jag stupar här och nu, krystar bara fram en dödsruna i form av en länk framåt klockan 23.59 för att klockan 00:01 återfödas i en annan skepnad efter historiens kortaste likfärd med slutpunkt på Nyheter 24:s redaktion vid Stureplan. På nedre Östermalm kommer Tokmoderaten att leva vidare, som en prostituerad del av ett spirande nyhetsimperium.

Det kommer inte att finnas tid för saknad, inte för gråt eller hulkanden. Glädjen över att gammalt blir nytt kommer förhoppningsvis få min kreativitet att ta några steg till. Nytändning. Nystart. Nyheter 24. Där finns jag snart. Löften om att få vara den jag är som bloggare har tagits emot, att inte vara som alla andra blir sålunda även mitt ordspråk på min nya hemvist.

Jag hoppas att Du som har följt mig genom åren - som är fast i mitt nät - har som ambition att följa mig när jag går vidare. Jag försöker skapa för de läsare som älskar eller hatar det jag gör. Jag försöker att brinna för att entusiamsera eller framkalla kräkningar. Jag vill inte lämna någon oberörd när jag skriver - och det är därför du som älskar eller hatar måste följa med. Alla mina läsare är lika värdefulla oavsett om läsandet grundades i djup kärlek eller ändlöst hatande och föraktande. Jag vill ta med er alla in i min nya framtid, och gärna hitta fler som vill engageras på något sätt.

Så häng på, hitta mig HÄR framöver. Ändra på "favoriter" på webb-läsaren och trygga min framtid som den där bloggaren som inte är som alla andra och som aldrig någonsin, någonstans eller någon gång kommer att bli det heller. Farväl, och välkommen...

Länkar:
Bloggar:

SAMMA ANDAS SKOLOR: LUNDSBERG & KJS...

Lundsbergs skola, Storfors.
Kustjägarskolan, Oskar Fredriksborg, Vaxholm.

Två platser så olika men ändå så lika. På båda ställena fostras och fostrades de som skulle bli det svenska samhällsbyggets elit, i form av formstöpta företagsledare eller de bästa av de soldater som dåtiden värnpliktsförsvar kunde skicka fram mot en presumtiv fiende. På Lundsberg, på KJS kasern och övningsområden på och kring Oskar Fredriksborg på Rindö, Vaxholm, fostrades folk i miljöer för att nå lite längre än alla andra - med metoder som inte alls var som för alla de andra...

När jag var både värnpliktig i kustartilleriet under 1986-87 och som kadett i samma bransch 1988-90 så blev jag alldeles knäsvag inför de som hade samma uniform som mig men kompletterad med en stukad basker med den gyllene treudden som symbol för sin kompetens. Där de skulle storma i land på en ö full av Ivan för att rädda landet satt jag nedspräng i ett atomsäkert skyddsrum och såg hur den militära symbolen för ett kustjägarkompani flyttades över plottingtavlan av en beväring med en fluorescerande penna i sin näve. De var värda respekt, de hade fostras till att vara de tuffaste av de tuffa. De var den militära motsvarigheten till de som gick ut från Lundsberg.

KJS låg i medias fokus till och från men nästan hela tiden det utbildades en elit där och då. Det fanns pennalism, det fanns kränkningar, det fanns sådant som var straffbart i det vanliga samhället - men kustjägarna utbildades för något som var så långt ifrån det civiliserade man kan komma, för kriget krav.

Lundsberg har också ofta legat i medias fokus av nästan samma skäl. Det talas och skrivs om tvång, om förnedring, om hot och misshandlande - och tydligen lever ett militärt motto kvar innaför skolans väggar. "Det som inte dödar härdar" och på Lundsberg vill man tydligen fostra härdade människor för de värsta utmaningarna. Men det är ju frivilligt att gå på Lundsberg, precis som det var frivilligt att bli kustjägare...

Det finns naturligtvis inget rimligt försvar för det som sägs ha skett på Lundsberg, även om jag förstår att en elitistisk miljö ofta spårar ur. Det handlar om att skilja agnarna från vetet, låta de med tillräckligt tröflytande säd i brallan stanna kvar och bli de där som alla andra förr eller senare börjar se upp till. Problemet är när man går över gränserna, från det lagliga till det olagliga, för att skapa sina studenter till samhällets framtida stöttepelare och galjonsfigurer.

Där sitter bilden av Lundsberg nu, igen och lär någon gång återkomma med precis samma negativa nyheter i ett mediabrus på jakt efter det som alltid sker i det fördolda, här och nu - där och då. Lundsberg är en speciell plats i den svenska skolhierarkin och det finns skäl till varför de problemen som finns där finns just där. Det handlar om att fostra de som är att betrakta som eliten, de som är härdade utan att för den skull behöva stryka med...

Länkar: AB1, AB2, SvD, Expr
Bloggar:

DOCENTEN OM ETT FRIHETLIGT PARTIS DÖD...?

För länge sedan - under den förra mandatperioden - hade jag ambitionen att faktiskt få jobba med politik, få sprida politik och hjälpa en moderat riksdagsman eller riksdagskvinna som en så kallad politisk sekreterare. Det var då, det gick inget bra och egentligen var jag bara riktigt nära att få ett sådant jobb en gång men föll igenom den sista gallringen på att jag var sörmlänning och inte smålänning.

Försöken att byta bransch var otaliga, jag var på så många intervjuer hos olika ledamöter att jag inte ens minns alla jag försökte sälja in mig oss som politisk tjänsteman. "Kan du skriva? Kan du förmedla politiska budskap och författa pressmeddelanden? Kan du opinionsbilda?" var tre frågor som ofta dök upp. Svaret blev lika ofta att "Visst kan jag det! Kolla gärna in min blogg Tokmoderaten så får du se exempel på min storhet!"... typ. Där och då dog förmodligen ambitionerna att någonsin någongång eller någonstans få en liten tjänstekammare i någon av riksdagens otaliga byggnader...

En av de jag satt hos och försökte sälja in mig till var Ann-Marie Pålsson, då riksdagskvinna och hela tiden docent i nationalekonomi vid Lunds universitet. Där hon satt och ställde kluriga frågor om hur jag såg på politik satt jag mest och försökte krysta fram något som med lite fantasi kunde upplevas som ett relevant svar. Där Anne-Marie Pålsson var docenten, hjärnan, tänkaren var jag den där mannen som levde för att kasta skit på politiska motståndare på det mest primitiva sättet. Det kändes rätt tidigt att vi inte var synkroniserade för fem öre, och intervjun kändes så körd den bara kunde vara.

Jag gav upp, blev mer ärlig när jag förde fram min egen uppstudsighet och min totala brist på respekt för det egna partiets osynliga maktstrukturer. Då sken Anne-Marie Pålsson upp och visade någon form av gillande. Där hade vi vår beröringspunkt och jag fick en bok om platt skatt författad av docenten på andra sidan ledamotsrummet, och varje gång jag har försökt jobba mig igenom textmassan har det börja ryka ur öronen medan det inifrån kraniet har hörts ett missljud som påminner srakt om en motor som skär på en gammal sovjetisk skördetröska. Nu har Anne-Marie Pålsson skrivit en bok igen, en bok som får media...

Anne-Marie Pålsson lyfter fram sin syn på den moderata partikulturen i Riksdagen, en partikultur som handlar om lydnad och tystnad, om en partiledare som gapar skiten ur de ledmöter som visar upp någon sorts självständighet. Docent Pålsson gör upp räkningen med det parti hon sedan min anställningsintervju vänt ryggen.

Jag har ingen aning om det docent Pålsson skriver stämmer fullt ut, men jag inbillar mig i mitt utifrån-perspektiv att de berättelser media bjuder på ligger farligt nära verkligheten. Jag kan inte förtränga hur en av mina moderata favoritledamöter, Karl Sigfrid under FRA-debatten uppenbarligen fick lida alla helvetets kval när han ville stå upp för de ideal som han trodde på - "Vi har en i gruppen som pekar finger åt en moderat statsminister. Ska skottet komma inifrån? Ska någon skjuta mot en moderat statsminister?" Det är den partikulturen som då yttrade sig som Anne-Marie Pålsson nu tydligen skjuter in sig på...

Men är det inte ett måste, att när ett kroniskt oppositionsparti går till att bli ansvarstagande och statsbärande också måste lägga sig till med en hel del sådana beteendemönster som gör ont i en frihetlig själ? Naturligtvis, men måste vi statsbärande moderater anamma samma gamla modell som de tidigare statsbärarna utvecklat till perfektion - där partipiskan kittlat deras röda nackar mest hela tiden? Naturligtvis måste de nya Moderaterna anpassa sig till en ny verklighet där det faktiskt är så att vi måste vara säkra på att vinna voteringar för att inte framstå som helt bakom flötet.

Men friheten, den frihet som alltid varit en naturlig del av vår ideologiska spinalvätska är svår att kompromissa bort - men just ekvationen tillsammans med ett tryggt maktutövande är i det närmaste en omöjlig ekvation att få att gå ihop. Det är uppenbarligen där Anne-Marie Pålsson har hittat näring att skriva en bok, om något som funnits under hela sosse-eran och nu under alliansens tidevarv. Det handlar om knapptryckarkompaniet ur en extremt självständig moderat riksdagsledmots ögon.

Verkligheten är aldrig så härlig och ärlig som man vill att den skall vara, det är förmodligen därför Anne-Marie Pålsson numera är moderat historia, ett namn bland alla de där som suttit ner i en bänkrad på Helgeandsholmen och varit tvungen att köpslå med sina egna ideal för att hålla kvar makten där man mest av allt vill ha den - i icke-socialdemokratiska händer.

Själv tycker jag att det hade varit väldigt spännande ifall jag - de moderata bloggarnas största fribajsare hade kunnat varit politisk sekreterare åt hon som faktiskt kom att bli de moderata riksdagsledamöternas största fribajsare - trängd till tystnad, kuvad i knapptryckandets konst, frispråkig bara i frihet. Trots allt och tyvärr tror jag att det är en kostnad för att få och behålla makten, att trycka tillbaka de personliga åsikterna för gruppens konsensus, Det är inte frihet, det är maktutövande...

Länkar: SvD, DN, AB, AB, Expr
Bloggar: DHE,

OM UNDERSKATTANDE & UNDERPRESTERANDE

Bloggkollegan och boxaren Nicklas Eriksson lämnade en kommentar på min blogg som fick mig att börja fundera på det politiska varats olidliga lätthet som fribajsande opinionsbildare. Nicklas skrev "Hmm, jag tror minsann att herr Tokmoderaten har lite hybris. Ska jag nämna namnet 'Bo Lundgren' kanske, så att Tokmoderaten minns sitt partis långa och svåra år som ett 17%-parti, skriandes i medievinden? Underskattning av motståndaren är det som fäller de flesta, inte hur skicklig motståndaren är, det är något mina år som boxare har lärt mig."

Naturligtvis har Nicklas helt rätt i att det faktiskt är underskattningen som i 9 fall av 10 fäller en tillsynes överlägsen motståndare till sist. Naturligtvis har Nicklas rätt i att det för inte alltför längesedan var så att moderaterna var hälften så stora som idag, ungefär i samma veva som socialdemokraterna var nästan dubbelt så stora som de är idag. Det var då, nu är nu - tiderna förändras, men går liksom igen...

Socialdemokraterna såg förmodligen på Moderaterna och Bo Lundgren med ungefär samma blick som vi ser på sosseriet av idag. Skadeglädje mixat med lite empati, självgodhet och hybris blandat med insikten att motståndaren nog måste göra något radikalt för att komma upp på banan igen. Vi moderater skickade iväg Bosse till Riksgälden, en plats där han ärligt talat fungerar så mycket än i rampljuset som partiledare. Socialdemokraterna fortsätter att blunda för att Håkan Juholt är en politisk pajas, en driftkucku, en man som kanske är kul och folklig men som nästan ingen har förtroende för - i en förtroendebransch som politiken är. Politik handlar inte bara om ideologi, inte bara om retorik eller visioner.

Politik handlar faktiskt om vilka personer som skall sälja in budskapet, om man litar på den som pratar och har förtroende för det sägs eller om man bara tycker att allt är ihåliga floskler utan substans eller förankring i den verklighet som väljarna ser. Just därför så underskattar jag inte socialdemokratin - de kan komma tillbaka. Just därför så överskattar jag inte Håkan Juholt, för han är i mina ögon redan körd som mannen som kan rädda partiet. Den dagen sossarna återigen bestämmer sig för att förnya ledarskapet, plocka in någon som inte talar med kluven tunga och svammlar iväg i ett dussintal olika riktningar samtidigt under samma radiointervju - den dagen är de med i matchen igen. Politik är förtroendebransch, där personer med förtroende är nödvändiga för att vinna terräng...

Detta för mig osökt in på dagens undangömda dräpa i sossarnas husorgan Aktuellt i Politiken. Tre sossar som faktiskt vågar sticka ut näsan kräver rejäla förändringar i det socialdemokratiska persongalleriet. Hälften av de gamla, trötta, visionslösa politruckerna skall bort till förmån för nytt blod, nya mål och en ny framtid - ungefär det som hände i Moderaterna efter Bo Lundgrens insatser som partiledare med andra ord.

Johan Westerholm, Sandro Wennberg och Annika Högberg skriver om att skifta gammalt, misslyckat och trött mot sådana som inte känns så - alls. I mina ögon har de rätt, men i mina öron kan jag redan nu få höra hur de återigen får hysteriskt med skäll av en gammal butter riksdagsman med bockskägg från Skåne och en gammal förstå-sig-påare från Härnösand och många, många fler.

Socialdemokratin är speciell, minst sagt. Inte ens i partiets värsta kris i mannaminne så tycker de som är partikramare och ledarskapets brunslipsar att det är fel på något i Rörelsen. Nej, det är fel på media, det är fel på väljarna, det är fel på vädret, det är fel på allt utom dagens socialdemokrati, dess företrädare och ledarskapet. Ett parti som är en spillra av det parti man var i fornstora dagar är det bara för att alla andra, de som inte är sossar, vill partiet illa. Socialdemokratin är ett parti med en långt framskriden variant av förföljelsemani...

Jag pratade med Johan Westerholm över mobilen igår, om den där debattartikeln som nu 'lyfts' fram där kravet är hälften bort - in med nytt. Det fanns enligt honom långt många fler och mer välkända sossar i olika positioner som skulle vilja vara med och signera debattartikeln. Men, i dagens interna debatt i det röda partiet så orkar de inte med att utsättas för vreden av de som tycker att allting är bra, att Karin Wanngård och Thomas Rudin är rätt personer att rädda sosseriet i Stockholm - samma personer som tycker att Håkan Juholt är rätt man att styra skutan rätt i rikspolitiken trots att ingen har förtroende för att han kan läsa ett sjökort.

I ett parti som mår som sossarna mår idag är det bara att riva upp ogräset kring rosens stjälke och plantera nytt. Sverige behöver en opposition som kan vara en blåslampa på regeringen, och inte en kreamtorieugn för det egna partiet. Socialdemokraterna behövs som maktspelare i svensk politik för att en tillsynes visionslös regering återigen skall hitta tillbaka till det "vi" vann valet på 2006 - på en ny politik för ett nytt Sverige. Att dagens förvaltande ministär firar triumfer och slår rekord i positiva siffror i samma takt som sossarna slår nya rekord i negativa beror inte på egen råstyrka utan på oppositionens oförmåga att vara ett vettigt alternativ.

Sossarna behöver nytt folk, en ny retorik, en ny politik, nya visioner. Då den dagen kommer då man faktiskt förstår att Sverige 2011 inte alls är Sverige 1958, 1967 eller 1973 - den dagen behöver vi inte längre underskatta våra motståndare. Så länge de blundar för verkligheten med samma ögon som förrut, så länge de inte lever i samma verklighet som väljarna med ett ledarskpa utan förtroende - så länge är det faktiskt svårt att inte underskatta socialdemokratin av idag. De faller fritt som i en dröm...

Länkar: AiP, SvD, DN, DN, Expr,

Bloggar: Westerholm, Kent,

JUHOLT OCH EN RÖRELSE MOT AVGRUNDEN...

Första advent, det är höst i luften men vår på termometern - iallafall i området kring hufvudstaden. Medan den värsta stormen sedan Gudrun drar in över västkusten så drar orkanen kring Håkan Juholt vidare på Sveavägen 68, i partiföreningar - ja, i hela Rörelsen...

Idag kommer nya förtroendemätningar, där den nya partiordföranden sätter historiska rekord för en socialdemokratiska partiledare. Det är inga rekord som kan göra någon sosse glad, tvärtom. Aldrig någonsin, någon gång, någonstans har det före detta statsbärande partiet haft en partiledare med så genuint uselt förtroende som Håkan Juholt. Skall man tro på alla dessa opinionsundersökningar som målar bilder av socialdemokratin i nattsvart kulör så är det inte ens så att förtroendet för Juholt inte ens existerar i det egna partiet. Men lyssnar man på Juholt själv, så är allt frid och fröjd. Det är ingen kris i partiet, att det ser ut som det gör beror bara på olyckliga omständigheter och dumma väljare som inte förstår vad Juholt och socialdemokratin vill eller varför.

Ibrahim Baylan hade i sin roll som Mona Sahlins partisekreterare det inte lätt att beskriva en verklighet som inte alls passade med positivism, glada nyheter och förtroende. Ibrahim Baylans skönmålande gjorde honom till Sveriges svar på Bagdad Bob - Saddam Husseins allt annat än balanserade informationsminister. Under Håkan Juholts ledarskap har Juholt själv tagit över som svensk politiks Bagdad Bob. Det är numera svårt att ta mannen, misslyackandet, mustaschen på allvar när allt är frid och fröjd när verkligheten är en annan...

Sedan Juholts hyresbidrag lyftes fram i media har han varite extremt frånvarande på sin Facebook-sida, enplats där han innan drevet drog igång gödslade de sociala medierna med sina floskler, med sin transparenta retorik och med sin verklighet. Håkan Juholt drog ned på takten, och jag kunde inte redovisa mina regelbundna redogörelser för Juholst facebookande.

Men nu går det återigen att lyfta fram Håkan Juholts liv på Facebook - som ett led i att lära känna den politiska fiendens överbefälhavare, sossarnas svar på Roldolfo Graziani. Så varsågoda - Håkan Juholts verklighet på nätet...

2011-10-08 kl 21:27  "Jag har sedan 1994 lämnat alla uppgifter skriftligen till Riksdagen som ersätter för dubbelt boende. Mitt hem är i Oskarshamn. Jag har varit säker på att jag gjort rätt. Ingen har sagt att jag gjort fel. För en mån sedan fick jag besked att jag gjort fel. Sedan dess har jag gjort allt jag kan för att göra rätt, men förgäves. Igår sa Riksdagen att de inte hade ngt krav på mig. Väldigt förvirrande, trots det betalade jag det kvällstidningarna tyckte jag borde göra. Jag har aldrig försökt lura någon. Är inte felfri alls, men just i den här frågan har jag hela tiden försökt göra rätt"

2011-11-02 kl 16:23  "Juholt, Miliband och Gabriel i gemensam artikel inför G20 toppmötet i Cannes: "Som vi såg under 2008 kan en global ekonomisk kris bara lösas genom ett globalt ekonomiskt ledarskap. Vi har sett alltför lite av den varan under de senaste 18 månaderna. Nu är det dags att ta nya tag och lägga fram en plan med lösningar inriktade på den vacklande tillväxten och den stigande arbetslösheten. En plan som lever upp till G20-ledarnas främsta ansvar: ansvaret att leda.""

2011-11-12 kl 12:02 "Vi måste nu ta krafttag - även över blockgränserna - för att se att det som hänt med vården av våra äldre på flera boenden aldrig sker igen. Idag presenterar vi nio punkter rörande hur vi tydligt vill förbättra äldrevården, och säkra en värdig ålderdom som vi alla kan se fram emot. Dagens utveckling kan inte få fortsätta!"

2011-11-14 kl 12:06 "Talade om kunskapsbaserad ekonomi i en fullsatt aula i Umeå."

2011-11-14 kl 13:42 "Vi socialdemokrater vet att barnfattigdomen kan avskaffas genom politisk vilja och prioriteringar. Vi ställer inte upp på en samhällsmodell som kräver att allt fler barn drabbas av fattigdom. Det är orättfärdigt ett rikt samhälle. Ta ställning mot barnfattigdom redan idag."

2011-11-14 kl 17:14 "Vi måste kunna se medborgarna i ögonen och garantera att skattemedlen till välfärd också ska gå till välfärd. Det finns inget stöd för detta marknadsexperiment och medborgarvärdet måste ställas över penningvärdet, det handlar om ett djupt ideologiskt vägval för Sverige"

2011-11-15 kl 10:18 "I Aftonbladet beskriver jag idag min farmors boende i livets slutskede. Boendet drevs med ett tydligt vinst­intresse. Vinsten handlade­ dock inte om pengar, utan om de boendes lycka och välmående. Det blev min farmors vinst, och min vinst som anhörig. Det blir i förlängningen även samhällets vinst, att kunna garantera ­våra äldre än värdig och trygg ­ålderdom."

2011-11-17 kl 17:39 "Tillsammans med Stefan Löfven på IF Metalls förtroenderåd tidigare idag"

2011-11-17 kl 17:45 "Socialdemokraternas konstituerande uppgift är att forma politiken utifrån löntagarnas bästa, det ska vara utgångspunkten. Är det en politik som är bra för löntagaren, då är den bra för Sverige. Vi ska sätta dagordningen - politiken ska kretsa kring våra värderingar" - Ur tal på If Metalls förbundsråd tidigare idag."

2011-11-17 kl 18:37 "Presenterade idag huvudsekreterare och biträdande sekreterare i programkommissionen inför kongressen 2013. Nu börjar debatten och diskussionerna för ett nytt partiprogram!"

2011-11-19 kl 14:38 "Tillsammans med SSU-ungdomar i Halmstad, efter tal inför 400 engagerade åhörare om äldrevård, utbildning och framtidsvisioner - om medborgarvärde framför penningvärde"

2011-11-19 kl 17:54 "Diskuterar trygga och utvecklande anställningar och växande handel med Boris Lennerhov, VD på Gekås Ullared"

2011-11-20 kl 20:13 "Besökte idag utställningen med verk av den banbrytande ryska konstnärsgruppen Peredvizjniki på Nationalmuseum. I början på 1870-talet använde de konsten för att belysa och ifrågasätta den sociala och ekonomiska situationen i tsarens Ryssland. Samlar inspiration för den kommande veckans resor och tal, bland annat på det årliga Anna Lindh-seminariet, denna gång om den arabiska våren."

2011-11-21 kl 16:21 "Närvarade idag vid upprättelsecermonin för personer som under sin barndom utsatts för övergrepp eller försummelse i social dygnsvård. Ceremonin ägde rum i Stadshuset. Viktigt att de som drabbats nu får en ursäkt. Deras berättelser ska hjälpa oss att förhindra att detta sker igen. För mig var det viktigt att vara här och visa min respekt."

2011-11-21 kl 21:08 "Tal i jönköping inför 500 om social demokrati och vårt alternativ till den borgerliga politiken. Om satsningar på skola, hållbara arbetsplatser, näringsliv och investeringar för framtiden."

2011-11-21 kl 21:09 "Fotografen Kai Rehn överlämnade en gåva till socialdemokraterna, en tavla med Olof Palme på cykel."

2011-11-22 kl 09:22 "Just nu i samtal med politiker och aktivister från Nordafrika och Mellanöstern. Alla samlade vid Anna Lindh-seminariet arrangerat av Olof Palmes internationella center. Bland deltagarna: Dr Nabeel Shaat, Fatah, Ayat Mneina från Libyen, och Mona Sahlin."

2011-11-23 kl 19:16 "Besöker Outokoumpo i Avesta. Om vi ska vara en industrination i framtiden måste vi ha en aktiv näringspolitik."

2011-11-24 kl 12:54 "Samtal på Gävle sjukhus om villkor för patienter och personal. Har också fått en demonstration av den nya teknikutvecklingen inom diagnostiken."

2011-11-24 kl 20:05 "talar i Uppsala om barnfattigdomen i Sverige och om Socialdemokraternas väg framåt."

2011-11-25 kl 09:33 "För alla er jag inte har haft möjlighet att möta runt om i landet - idag publicerar vi en text på SvD Brännpunkt kring våra viktiga prioriteringar inför 2012. Engagera dig du med, och arbeta för utbildning, arbete, medborgarvärde och framtidsinvesteringar med oss redan idag!"

Det var det, så här långt. Inte ett ord om förtroendekriser, inte en stavelse om ett parti i fritt fall - inte en enda antydan till att Håkan Juholt faktiskt förstår hur folket och väljarna ser på hans parti i allmänhet och på honom i synnerhet.

Länkar: SvD, DN, Expr1, Expr2, AB
Bloggar: Krassman, Westerholm, Anybody, Västros, Högberg, Lidby

DEN POLITISKA IHÅLIGHETEN & EN IHÅLIG EK...

Under natten fälldes en ihålig ek utanför TV-huset, en avspärrad genomfartsgata kan återigen öppnas och ingen behöver längre vara rädd att få ett tusenårigt träd i skallen när man flanerar längs Oxenstiernsgatan. Det krävde 40 poliser för att avlägsna de svenska motsvarigheterna till aktivisterna på Tahirtorget i Kairo. De män och kvinnor ur ordningsmakten som bara gjorde sitt jobb fick höra både kränkande påhopp och den svenska nationalsången på trumpet medan de bar bort den ena stollen efter den andra innan motorsågsmassakern kunde börja...

"Det är ett jättestort håll i den och det är några decimeter frisk ved i ena kanten" berättar en av poliserna efter det att eken fallit för motorsågar innan orkanen Berit hade skickat den i backen tillsammans med ett gäng understimulerade pensionärer i trädkronan över ett gäng skolkande skolbarn som förmodligen inte begrepp bättre. En ek, förvisso gammal men rutten - ett träd i den huvudstad och storstad man knappt kan skönja i all grönska när man flyger in mot Arlanda - fick så många att engagera sig.

Det handlade tydligen om att rädda Stockholm som en grön stad, när både Djurgården och Gärdet låg ett stenkast från den där eken med allt vad grönska innebär. Trångsyntheten visste inga gränser. Det var viktigare att stå upp för ett träd än den där bilen, barnvagnen eller flanören som förr eller senare skulle få eken i huvudet vid ett olämpligt tillfälle.

Socialdemokraterna i Stockholms stadshus ville att eken skulle få stå kvar, eller iallafall att ärendet skulle dras i en jättelång långbänk. Litegrann som hur samma sossar ser på Slussen, där betong och murbruk trillar ner i skallen på de som försöker överleva vardagen i kollektivtrafiknavet och vägklövern. Socialdemokratin står upp för ställen som är farliga för folket, man drar gärna beslut i långbänk och när man som i fallet med Slussen är på väg att sätta spaden i jorden för den nödvändiga renoveringen och ombyggnaden så börjar man obstruera. Socialdemokraterna i Stockholm har inga problem med att låta en flera decennier lång politisk fars ta ytterligare något decennium bara för att man gillar att skapa problem för de som har fräckheten att ta makten och härligheten från de som är ämnade att styra Sverige och Stockholm i tid och evighet...

Håkan Juholt skriver dagen till ära en debattartikel i SvD där han listar de fyra frågor som han tänker driva som oppositions- och opinionsledare. Håkan Juholt nämner förvånande nog inte räddandet av en rutten och numera fälld ek på Östermalm eller ambitionerna att återigen sätta stopp för en nödvändig renovering och ombyggnad av Slussen - trots att det är huvudstads-sossarnas två hjärtefrågor, eller där eken var en hjärtefråga till cirka klockan 05:00 imorse.

Håkan Juholt maler på som en skiva som har hakat upp sig, om sin sociala demokrati, om den kunskapsbaserade ekonomin och mot den segregerade skolan - där alliansen tydligen då måste stå för en icke-kunskapsbaserad ekonomi och en segregerad skola. Håkan fortsätter om medborgarvärde istället för marknadsvärde, där enbart statliga monopol kan sälja mediciner under kontorstid eller leverera el. Håkan pratar om infrastruktursatsningar och om ett intimt samarbete för mellan näringsliv, staten, partiet och fackföreningsrörelsen där iallafall vissa LO-förbund skall ta över lagstiftandet om man skall ta Juholt på allvar.

Igår nåddes Sveavägen 68 av nyheten att det är fler sossar som tycker att Juholt skall avgå än de som vill att han skall stanna. Det finns tydligen en gräns vad avser retoriskt snömos även från de som faktiskt fortfarande är sossar. Liza Marklund är en sådan sosse, Jonas Gardell en annan - och ute i verkligheten, bortanför Juholts konstateranden om att han har starkt stöd, att partiet mår bra, att det minsann inte är någon kris i sosseriet - finns många, många fler sossar som tycker som Marklund och Gardell.

Idag nås Sveavägen 68 av ytterligare en opinionsundersökning där sossarna visar upp bilden av sig själva som en blek skugga av något som en gång var. Socialdemokraterna är ett fjärdedelspart, hälften så stort som de där hälften-partiet man var när folket och väljarna hade förtroende för partiets politik, relevans och ledarskap. Idag finns ingenting alls kvar av det där, alls. Idag kan Håkan Juholt fortsätta att fylla på floskelfloden med nya floskler utan att någon, någonstans, någonsin eller någon gång tar honom på allvar. Det är ett parti på väg mot katastrofen - men i Juholts värld är allt bra och kommer att bli ännu bättre bara han får tjata in sitt budskap till väljarna fram till 2014. Tillåt mig att tvivla...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Expr1, Expr2,
Bloggar: Västros, Böhlmark