Så satt han där i morgon-TV, framför den sockersöte Micke Leijnegard och kunde inte annat än att bara njuta av situationen. Allt strålkastarljus är på Thomas Bodström, högst upp nyhetssiterna skrivs det om Bodström, hans bok och hans sanningar - överallt skymtar Bodström och en välregisserad PR-kupp fortlöper enligt planerna...
Egentligen skall väl inte jag uppröras ett dugg över att Bodström syns både här och där och väldigt mycket överallt, själv har jag ju de senaste dagarna skrivit tre postningar på ämnet Bodströms bok - och det här är det fjärde inlägget i ämnet. Tjatigt? Jovisst, ungefär lika tjatigt som att se den återbördade emigranten sitta och berätta om sitt liv som ko-dräpare, som full minister inför ett mediauppbåd och som mannen som sitter på alla lösningar på de sociala demokraternas problem.
Men det här skall bli den sista postningen i ämnet Bodström, den sista postningen innan jag på allvar recenserar det han skrivit ner i sin bok "Inifrån. Makten. Myglet. Politiken". Det här inlägget skall inte handla så mycket om Bodströms bok som om de vibbar han skickade ut i morgon-TV denna morgon med smilfinken Leijnegard som bara-på-ytan-skrapande-mys-pys-journalist framför sig. Bilden av sosseriets pånyttfödda Messias tonade fram i små röd-grön-blå punkter, frälsaren kommer snart tillbaka och det är Bodström som vet precis hur socialdemokratin skall hitta tillbaka framåt - inte bakåt.
Lyssnar man mellan raderna på det Bodström sade om sitt partis nuvarande tillstånd så var det lika djupt deprimerande för en sosse som upplyftande för en borgare att ta till sig hörselintrycken. Bodström sågade sitt jämns med fotknölarna, han sågade de som vill backa bandet och som vill tillbaka till 70-talets storhetstid med dåtidens politik. Bodström sågade de stängda processer som banade väg för bakåtsträvaren Juholt - han som tycker att apoteksmonopol ger människovärde och som gnäller över att Domus inte längre heter Domus överallt. Bodström berättade om ett kuppande mot kompisen Mona som kuppmakarna inte vill stå upp för. Bodström berättade vad han såg för problem med sitt parti med både ett utifrån och ett "Inifrån"-perspektiv - och Bodström satt på alla svaren.
Thomas Bodström säger att han skall hålla sig undan politiken några år, för att sedan troligtvis göra come-back. Det handlar om ett ideologiskt ställningstagande precis lika mycket som om ett strategiskt tänkande på basal nivå där Bodström har tittat in i framtiden och sett sin bild av vad som väntar. Bodström ser parentesen Sahlin följas upp av parentesen Juholt, mannen som i sina ambitioner att backa bandet kommer att lyckas med det som Mona också lyckades med - att misslyckas. Thomas Bodström är en spelare, en spelare vill vinna den riktigt fina vinsterna och när Bodström sitter och säger att han inte har några partiledarambitioner så låter det nästan lika trovärdigt som när Göran Persson sade nej, nej och nej.
Skillnaderna mellan gammelsossar och nysossar, mellan vänster- och högerfalangerna, är i många fall långt mycket djupare än skillnaderna i bilden av verkligheten mellan andra partier. Bodström och Juholt lever inte i samma verklighet, där Juholt kramar sitt Domus-varuhus i Oskarshamn på ett sätt som får väggarna att börja vika och där Bodström älskar mångfalden och nymodigheter. Bodström väntar in Juholts fall för att med boken och PR-mästrandet som vapen ta över ett parti som ännu mer desperat kommer att söka efter den verkliga frälsaren någon gång på senhösten 2014 - och inte bara nöja sig med en floskelmakare.
Med Bodström sosseriet isåfall en person som kan bli en kortsiktig frälsare innan han splittras i sin egen tillvaro som den mångsysslare han är. Rörelsen får en ny floskelmakare, men med floskler som andas framtid och inte dåtid, med en retorik som känns ny och inte gammal och en man som kan storstadens urbana medelklass på ett sätt som Håkan Juholt aldrig, någonsin, någonstans eller någon gång kommer att lyckas med...
Länkar: Expr1, Expr2, SvD, SvD, SvD, DN1, DN2, AB1, AB2, AB3
Bloggar: Konservativa tankar, Westerholm,
2011/05/24
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
1. Finns det något belägg för ryktet att Thomas Bodström var på sexfest med/hos Göran Lindberg
2. Varför skriver ingen om Bodströms inblandning i ärendet med Egyptierna?
"Bara-på-ytan-skrapande-mys-pys-journalist". Love it!
Kim Jong Juholt blir en parantes. Sahlin taggar ner med ett glas betalt med statspensionen och ser debaclet utveckla sig med en "Monig" 'vad var det jag sa i mitt avslutningstal' blick.
Med hänsyn till att extremvänstern gjorde åtminstone 16 självmål i valrörelsen 2010 så borde ju Juholt lyckas bättre 2014, men då får han skärpa till sig snabbt.
Vänster Alliansens akilleshäl är ju sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen och får man inte ordning på dem med god ersättning till alla, så har extremvänstern en god chans om man levererar lägre skatter och bättre välfärd än vänster Alliansen och det finns ju hur mycket överflödiga utgifter som helst i statsbudgeten i landet med världens högsta skatteförtryck med 47% av BNP.
Alliansen har ju inte presterat någonting ännu för denna mandatperioden, förutom den helt huvudlösa överenskommelsen med det vänsterextrema och utopiska miljöpartiet.
Skicka en kommentar