ALMEDALEN XI - POST-ALMEDALSKT KOMA...

Nä... Faktiskt inte! Jag orkar bara inte skriva ner något vettigt ovett idag - utan sträcker mig till att publicera tre stycken bilder på den Juholt som under några dagar har fått vara alldeles för mycket i fred på den här bloggan medan jag har vevat mot de andra demokraterna som också börjar på S...

I övrigt går jag ut och söker två personer som skall till Almedalen nästa år och som har lust att agera stödhjul åt mig när jag ett cyklar hem "Årets Almedalsbloggare 2012" med skenande bromsar nerför Hästgatan. Målet är att Tokmoderaten skall bli Tokmoderaterna, och bevaka händelserna i Almedalen på bred front men med satir, ironier, humor och elakheter som kännetecken för skrivandet.

Kravspecifikation på den som söker är alltaå: Ironisk satiriker med känsla för vad läsarna egentligen är intresserade av från seminarier, från mingel, från Donners och Burmeister, från partiledartal och från snacket på gatorna. Sedan bör man naturligtvis se på politiken med ungefär samma ögon som den tjocka spindeln i mitten av nätet, alltså helst moderat och definitivt allianskramare. Dyslexi och tangentbordsafasi är inga meriter, inte heller politisk korrekthet eller en vilja att blunda för sådant som tycker är obehagligt.

Känner du att just du vill vara en del av mitt lilla nät på nätet nästa år, vecka 27 på Gotland, i Visby och Almedalen - droppa då ett mail till mig på tokmoderaten@gmail.com för vidare diskussioner...

Dags att gå och sova, för att om möjligt komma ur mitt post-almedalska koma till imorgon. Natti, natti - och har ni problem att somna så kan ni ju möta John Blund via Westerholm eller genom att hälsa på Persson ;-)

ALMEDALEN XI - STOLT MEN INTE NÖJD...

Strax efter klockan 14 så var det upp i Almegas och Bloggplats H12:s tält dags att utse "Årets Almedalsbloggare" - och på fastlandet satt jag med blicken fokuserad på en datorskärm och en bambuser-sändning från en prisutdelning på annan sidan havet, på staden innanför ringmuren.

Att blogga är söka bekräftelse, att få folk att läsa dina alster och reagera på det du skriver. Att blogga är att beröra och att få läsarna att tycka att det du gör är så pass bra att de kommer tillbaka - eller för att de tycker att texterna är så sjukt dåliga eller vidriga att de inte kan hålla sig borta. Att blogga är att ständigt jaga nya vinklingar på ovinklade nyheter, ett scoop där eller bara trolla fram något helt intetsägande för att hålla bloggandet vid liv. Men över allt svävar behovet av bekräftelse för att det man gör är bra - även i andra människors ögon...

Strax efter klockan 14 så tillfredsställdes mitt bekräftelsebehov av Makthavares Jonas Morian när han läste upp juryns motivering till varför just jag hade utsetts till Årets näst bästa Almedalsbloggare. Oändligt stolt men absolut inte nöjd så lyssnade jag på en välformulerad motivering, som lyder - "Årets mesta Underdog har tagit sig till Almedalen mot alla odds av helt eget engagemang och på helt egen bekostnad. Mannen som sovit i båtcafeterian och gått direkt från båten till jobbet för att kunna komma hit ger allt för sina läsare och förtjänar sin trogna och engagerade läsekrets. En tongivande Almedalsbloggare som samtidigt inte liknar någon annan. Med en kombination av lättklätt, humor och politisk analys har Tokmoderaten etablerat sig med besked 2011."

Självklart tackar jag juryn - Anton Johansson från Twingly, Martina Lind från Politometern, Karin Bäcklund från Almega och Jonas Morian från Makthavare - för deras goda smak. Jag tackar naturligtvis - minst lika mycket som juryn - också alla mina trogna läsare som får mig att orka fortsätta med en av de få saker här i livet som jag är bra på. Jag tackar slutligen alla andra bloggare som med sina alster får mig att vilja utvecklas vidare, hitta nya vägar in i framtiden och spöa er i sådana här tävlingar...

Stort Grattis till Erik Laakso som jag lyckades betvinga i en kamp som måste ha varit så nära Cyber-Sumo som bloggosfären upplevt. Jag vann, och det gjorde jag förmodligen för att jag var aningen mer nykter än Erik under mina 48 timmar i Almedalen.

Ett ännu större Grattis till Lena Lid Andersson som var kvinnan som slog mig - och som om jag bara hade varit lite mer omogen och en lite sämre förlorare hade skickat ett infantilt bittert tweet om nåt om att kissa mellan benen. Grattis till segern, nu skall jag bara läsa in mig på hur du skrev för att vinna för att nästa år kunna vara både stolt och nöjd.

Nästa år skall jag stanna längre i Almedalen. Vill du vara med och stötta min vistelse genom sponsring eller skrivuppdrag, tveka inte att kontakta mig - mannen som inte nådde riktigt ända fram men nästan blev Årets Almedalsbloggare. Jag är stolt, men inte nöjd... ännu.

ALMEDALEN XI - SOSSERIET OCH STORSTADEN

Det är fortfarande sossarnas dag i Almedalen och nere vid scenen byggs det om. Inför kvällens tal skall Håkan Juholt kunna gå ut i publikhavet på en nybyggd brygga - ut bland de hänförda, de som gillar Håkan Juholt för den han är och som kommer att älska sin nya Messias alldeles oavsett vad han gör eller säger. Det börjar byggas en personkult kring Juholt, och att den har slagit rot i Juholts mentalitet blev väldigt tydligt när han stod och pratade om sig, om sitt parti som han gjorde i TV4...

Det var jag och det var jag,  och det var Håkan som visste bäst och frågan är om man inte borde hyra in en lyftkran till 2012 när von oben-perspektivet kan fulländas. För sådan är bilden i mina ögon, trots att jag är övertygad om att Håkan Juholt själv tycker att han gör allt rätt och står fast förankrad i Rörelsen när han städar ut erfarenheten och plockar in de som inte gjort några avtryck på flera mandatperioder i Riksdagen som sina ledande medarbetare. Håkan Juholt är nog säker på att det var helt rätt att putta ner de sista spåren av folk med nysvensk bakgrund från de högsta stolarna i sin ambition att skapa ett eget lag. Håkan skall ju bli statsminister om tre år, han har ju högre ambitioner om det mesta av det bästa - Juholt är felfri i sina egna ögon och ingen i närheten vågar upplysa honom om att det finns fel och brister i det oerfarna ledarskapet.

Dagens nyhet är en icke-nyhet som vi levt med ett tag - att sossarna misslyckas i storstäderna och med att tilltala akademiker. Så är det nu, så har det varit länge och inte tror jag att det blir bättre av att Rörelsens opinionsbildare på nätet sätter sig ner och skriver så som de gjorde under våren. "Juholt så kompetent att han inte behöver akademisk examen" var rubriken på några ledande nätrötters debattartikel på SVT:s debattsida. Juholt kan allt, vet allt - och ingen skolbänk i världen kan ersätta de kurser och utbildningar som Rörelsen ger sina egna. Juholt är alltså autodidakt, och fostrad till felfrihet av de som gjort honom till sin nya ledare...

Jag tror ärligt att Håkan Juholts förmåga att leda sitt parti skulle kunna fungera ifall folket kring honom gav fan i att skapa en personkult. En personkult där den scenen som duger till alla andra partiledare inte duger till Juholt och där stackaren får en obotlig hybris och en rätt besvärande självgodhet bara av att lyssna på alla ryggdunkare i omgivningen. Håkan Juholt skulle bli en bättre ledare om han fick bli ödmjuk istället för dryg, om han fick vara den oerfarna mannen han är som inte alls har svar på alla svåra frågor på en gång istället för en floskelapparat med svar på allt. Då skulle möjligtvis de som är bättre utbildade än Juholt, de kräsna storstadsväljarna möjligtvis kunna köpa att sosseriet har valt en unik man till en unik post. Som Juholt beter sig nu tilltalar han bara de som redan är sossar in i märgen.

Länkar: SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3, Expr, AB1, AB2
Bloggar: Munkhammar, Westerholm, Stenholm

ALMEDALEN XI - ATT SKRIVA OM HISTORIEN...

Det var en orgie i självgodhet, där Juholt och bara han hade svaren på alla svåra frågor och där gränsen mellan ett parti och en stark ledare suddades bort och där ordet "jag" tjatades ut. Aldrig vi, bara jag och den påstådda folkrörelsen SAP och Juholt tycks nuförtiden vara en och samma sak. Allt detta på morgon-TV, allt detta inför de tittare som borde undra lite över vad som är på väg att hända med ett parti som säger sig kämpa mot toppstyrning...

Anders Kraft, TV4 i Almedalen lyfter frågan om att väldigt få har förtroende för Juholt som statsminister och att väldigt många har förtroende för den sittande statsministern, Fredrik Reinfeldt. Det är naturligt att det är så säger Juholt - som också har högt förtroende för statsministern som statsminister men inte för dennes politik. Det är helt naturligt att det är så, och Juholt säger att det var precis likadant när Göran Persson var en statsminister med högt förtroende och Reinfeldt en nybakad oppositionsledare med lågt förtroende.

Men var det så? Var år 2005 och 2006 onaturliga när det faktiskt var så att en regeringsoerfaren slyngel från Täby hade högre förtroendekapital hos väljarna än den sittande, grandiösa och erfarna statsministern Persson? För så var det Juholt - att trots att moderaterna som parti tappade stöd i alla andra opinionsundersökningar så sprang Reinfeldt förbi den ledare som Juholt trodde körde över oppositionsledaren på samma sätt som Reinfeldt nu kör över Juholt och som han alltid körde över Sahlin.

En sak man som poliitiker i förarsätet bör låta bli är att blunda när man är ute och försöker att hitta rätt vägar framåt. Det är det Juholt gör när han hittar på en egen historieskrivning som passar att använda som bortförklaring när det duger upp frågor som inte känns helt okej. Juholt är faktiskt bara en i raden av sosse-ledare som folk har mindre förtroende för än den politik som sosseriet driver. Med tanke på Juholts politiserande så lär kurvorna snart harmoniseras på den nivå där Juholts förtroendeskapital ligger idag. Det hände med Persson, det hände med Sahlin och det kommer att hända med Juholt - dagens huvudperson i Almedalen...

Länkar: SvD, DN, AB, Expr
Bloggar: Böhlmark, Kent

ALMEDAGEN XI - EN FREDAG ATT FLY...?

De som har varit i Almedalen under hela veckan borde vid här laget ha utvecklat en längtan bort från minglandet och Visby - och vad passar bättre än att fly staden imorgon? Under fredagen är det nämligen sossarnas dag och det är känns ju ungefär lika spännande som en utekväll i Gnesta. Så passa på att fly ut på den gotländska landsbygden, till något eller några av de resmål som jag listar nedan. Fly från Juholtar'n, fly från Tommy Waidelich och fly från Jytte Gutelland - fly till någon trevlig strand eller något ställe på landsbygden som är så långt ifrån Donners plats man kan komma utan att ta sig över vattnet...

Ta kurs österut, åk mot Slite men sväng söderut innan du kommer fram till ostkustens metropol. Mot Gothem och snart in i skogen till höger, skyltat som fornminnet Tjelvars Grav. En fin skeppssättning från bronsåldern, snyggare än Veronica Palm och mer spännande än floskelmaskinen som skall äntra scenen i Almedalen imorgon kväll.

Har det blvit varmt i hyrbilen, kör tillbaka och ta kurs på badplatsen vid Åminne Havsbad på andra sidan länsvägen. Svalka dig i det sköna havet på en av de stränder som Ivan hade tänkt landstiga på om de skulle ha fått för sig att landstiga på Gotland under det kalla kriget. Unna dig en god lunch på den lokala restaurangen i Åminne innan det är dags att ta kurs norrut, mot Slite.

Slite är en sätet för ett av Gotlands tre systembolag och ungefär det. Från hamnen har man utsikt över Asunden, där ett modernt kustartilleribatteri skulle skydda Slite och över Enholmen, där spåren av Enholmens fästning från 1600-talet lever kvar. Slite hamn rustas nu av ryssen för att fungera som nav i bygget av Northstream - gasledningarnas Molotov-Ribbentropp-pakt som skall passera några mil utanför Slite...

Från Slite på småvägar upp mot Fårösund och en tur ner till den oändligt vackra miljöerna i det gamla kalkbrottet/KA-batteriet Bungenäs. Gå gärna av och ta en promenad, känn vinden från olika håll och njut av att blicka ut över både Gotlands och Fårös ostkuster. Tillbaka till Fårösund, färjan över till Fårö och efter några hundra meter sväng höger ner mot Ryssnäs och titta till den engelska kolerakyrkogården från Krimkriget.

Korsa sedan Fårö och leta rätt på Lauter och raukfältet. Njut av naturens skapelse medan du funderar på vilka höga ambitioner naturkrafterna hade när de skapade det du ser. Ta dig till Lauters Bar och Kök för att fylla buken innan det är dags att åka tillbaka till Fårösund.

Passera Fårösund, sväng sedan höger mot Hau och Ar, och ta bakvägen till Kappelshamn, Börjar det bli varmt i bilen igen, stanna till vid Blå Lagunen i Fleringe för ett snabbdopp inna resan går mot Kappelshamn, Lärbro och Tingstäde - där man kan stanna till och titta till fästningen och försvarsmuséet om man tycker sådant är spännande...

Vid det här laget och under förutsättning att man har hållit hastighetsbegränsningarna så borde Juholtar'n vara klar i Almedalen och Visby kan vakna upp ur ångesten och ett ändlöst malande om högre ambitioner. Läge att återvända till storstadens pulserande nattliv, till middag på Alis grill utanför Österport innan det är dags att köra huvudet i väggen under försöken att ta sig in på något spännande mingel.

Så ta sovmorgon imorgon, åk ut på landet och ha högre ambitioner än att bara stanna i en miljö som imorgon kommer eka av ordet "ambitioner". Fly, njut, gör något annat - ty snart är veckan slut och Gotland är så mycket mer än Visby och folk som nästan trampar ihjäl varandra för ett glas rosé och en wrap...

Länkar: SvD,
Bloggar: Laakso,

ALMEDALEN XI - ETT ÖVERGIVET GOTLAND?

Gravsten över ett numera dött regemente...

Under tisdagseftermiddagen lämnade jag Almedalen, Visby, folkmyllret och ett för tillfället allt annat än övergivet Gotland för att med nyfunnen gotländsk vän göra en resa i en Volvo tillbaka i tiden - till min gamla arbetsplats och min gamla bostad i Fårösund. Resan gick förbi övergivna och igensopade spår av det gamla invasionsförsvaret som för inte alltför länge sedan var tänkt att ta den första stöten när den röda stormen eventuellt skulle blåsa in över Sverige och som då skulle nå Gotland först.

Det var djupt deprimerande, ett gammalt kasernområde i Fårösund som tidigare var fullt av liv och rörelse för att utbilda soldater för rikets försvar var nu bara en bräcklig kuliss från tider som flytt. Av bergrummet som var den stabsplats för Fårösunds Marinbrigad, som den hette på den tiden jag verkade i gröna kläder, fanns inga spår - bara grus och några övergivna baracker.

Idag saknar Gotland försvar - om man nu inte tycker att lite mer än 400 hemvärnsmän är något man kan förlita sig på om det skulle blåsa upp till storm. Jan Björklund lyfte fram frågan under FP-dagen igår, där han ville ha en återskapad "Gotlands"-brigad - och tanken är god även om jag anser att en brigad på Gotland är att ta i när hela försvaret av idag knappt når den numerären. Det räcker med en närvaro som är tillräckligt stark för att markera att vi bryr oss, att vi inte tänker släppa ifrån oss nyckeln till Rikets huvudentré och vår mest strategiskt viktigaste plats utan kamp - jag vill se en vettigt sammansatt bataljonsstridsgrupp på Gotland, där alla förmågor ryms för ett trovärdigt försvar.

Ett stridsvagnskompani med de där förrådsställda 122-orna som skall ut på ön när garaget är klart, två-tre mekaniserade kompanier, artilleri och annat understöd - samt luftvärn som kan dominera luftrummet över och runt Gotland. Får man drömma vidare så skulle ett återskapat tungt KA-robotbatteri på rull vara så nära önskedrömmen jag kan komma. Tomma lokaler finns i Fårösund, det är bara att renovera litegrann och flytta in - alla skulle få plats med bara några tillbyggnader...

Jag chattade för någon månad sedan med en partivän som verkar på den säkerhetspolitiska arenan och framförde då mina åsikter om en återskapad militär förmåga på Gotland. Han höll med, men samtdigt fanns det ekonomiska skäl till varför det förmodligen inte skulle bli mer än 14 förrådsställda stridsvagnar i ett nybyggt garage någonstans nere vid Tofta. "Våra nya manöverbataljoner kommer att vara så mycket rörligare än något vi tidigare har haft, vi kan snabbt förstärka vår närvaro på Gotland" hette det. Problemet är bara att några saftiga bomber eller robotar på landningsbanan på Visby flygplats och några minor utanför hamnarna lär se till att den där manöverbataljonen inte kommer fram i tid.

Jag är dessutom övertygad om att de folkvalda politiker vi har aldrig någonsin, någon gång eller någonstans kommer att ha modet eller förmågan att fatta rätt beslut i rätt tid när det kommer till beredskapshöjningar.får mig att bli mörkrädd. En eventuell förflyttning av svensk trupp till Gotland i en orolig framtid kommer inte att landsättas i lugn och ro utan under något som får mig att tänka på ett hoppkok av de vidrigaste scenerna ur "Saving private Ryan" och "A bridge too far". Svenska politiker blundade den 9 april 1940 för vad som var på gång i vårt närområde, man blundade för allt som hände avseende hotbilder under Hitler- och Stalin-eran. Man har alltid blundat när något blir läskigt och det är mänskligt - och våra politiker är mänskliga.

Därför måste vi se till att finnas på plats från början på en ö som är beroende av en fungerande flygplats och fungerande hamnar för att kunna skyddas. I en allt osäkrare framtid behöver vi nu - försent - börja se över hur vi har tänkt att skydda vårt land när den gamla rustningen har rostat och där det nya kroppsskyddet är i velour. Kalla mig manisk och ryssofob, det stämmer säkert - men de svartaste kapitlen i våra historieböcker brukar obehagligt nog återkomma med en vidrig regelbundenhet. Ingen kan idag med säkerhet berätta vad nästa finanskris får för effekter på ett grannland med en stark militärmakt och ett svagt demokratiskt patos, ingen kan med säkerhet se in i framtiden och säga att vår del av världen inte kommer att råka ut för stormar igen. Det enda vi med säkerhet vet är att det försvar vi skapar idag är det som skall skydda oss om fem eller tio år. Själv ser jag stormarna komma snabbare än så...

Under Almedalsveckan finns försvaret på Gotland, med sitt största fartyg, med JAS-plan som flyger över staden och folk i uniform på uteserveringarna. Men det är en vecka av femtiotvå...? De andra femtioen veckorna är Gotland de facto övergivet av ett land som gör anspråk på att "äga" Gotland men som inte har råd att skydda det som man "äger"...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, Expr
Bloggar: Wiseman, CIng, Armébloggen

ALMEDALEN XI - ALLA VILL HA ANNIE...

Almedalen har gått från en realitet till att bara vara ett härligt minne av 48 timmar som gav mersmak. Från andra sidan havet sitter jag nu och följer ett spektakel som kommit till Centerpartiets dag och det är en dag då jag hade mått bra av att vara på plats...

Centerpartiets dag - och det är naturligt att pressen denna morgon lyfter fram den fråga som handlar om den avående Center-drottningens tilltänkta kronprinsessa eller kronprins. Alla verkar ropa efter Annie Johansson, så även jag. Annie är rätt val för ett parti som är väldigt beroende av att göra rätt saker i rätt tid för att hamna rätt. Annie är rätt.

Framför morgon-TV:n igen och nyhetssändningarna ute från ön säger att alla Centerpartister ute i landet verkar säga samma sak - att Annie är rätt. Samtidigt är det den avgående ledaren Maud som tultar omkring nere i Almedalen mellan statstelevisionens morgonsoffa och TV4:s dito - och det verkar vara en lättad Maud som bestämt sig för att släppa rodret. Maud Olofsson verkar tillfreds med sitt beslut, och ger ett sympatiskt intryck nu - som delvis saknats då...

Det blir Mauds sista tal i Almedalen, och jag inbillar mig att hon ikväll kommer att göra bra ifrån sig nu när hon inte någon press på sig att slåss för sin politiska överlevnad. Maud tar farväl - och när hon är avslappnad som nu är hon faktiskt en kvinna som jag kommer att sakna. Den spända, hetsiga och överdrivet gå-påiga Maud som hon var tills alldeles nyss kommer jag däremot inte att sakna.

Länkar: SvD1, SvD2, DN1, DN2, AB1, AB2,
Bloggar: Böhlmark, Röda Berget, Moberg

ALMEDALEN - XLVIII TIMMAR, DE V SNYGGASTE XX

Det var en gång - för inte alltför länge sedan - då de två gubbsjuka hunkarna Niklas Svensson och Daniel Alsén gjorde sina listor på Politikerbloggen. Det var listor som lyfte fram vilka kvinnor och faktiskt även vilka män som var snyggast och sexigast under Almedalsveckan. Jag var inte där, jag visste inte hur folk såg ut och förde sig för att komma högt på de frustrerade journalisternas lista, men lik förbannat satt jag på andra sidan havet occh tyckte till om vilka som jag tyckte bäst om av de som jag inbillade mig fanns på plats...

Niklas Svensson har lämnat över till Anders Pihlblad och den där listan över vilka snyggingar som var mest iögonfallande dog eftersom alla vi som följer nyhetsflödet visste att det var Ulrica Schenström och bara hon som skulle toppa en Pihlbladsk lista - alldeles oavsett vilka hon ställdes emot på en ytlig köttmarknad. Det verkar minsann som att listan från Politikerbloggen inte kommer att publiceras något mer - men nu har jag varit där. Nu kan jag berätta vilka fem vareleser av det täcka könet som har berört mig mest bara genom att vara så snygga som de är i vanliga fall och ännu lite mer i en miljö där skönheten är ett ständigt måste för att synas i en miljö där alla utom jag verkade anstränga sig för att märkas lite mer.

Visbys gränder, Visbys restauranger, pubar och klubbar - överallt i Visby där människorna rör sig är skönheten ständigt närvarande och den politiska köttmarknadens budgivning tar fart när solen är på väg ner. Det kallas nätverkande, och det är jag usel på - så det blir till att bli sittandes med en kall pilsner i näven, njutandes av utsikten av skönheterna som passerar förbi medan jag filosoferade över vilka fem som faktiskt skulle få plats på listan över Almedalen 2011:s snyggaste kvinnor - enligt Tokmoderaten...

Plats V är vikt för en ung kvinna vid namn Jenny Madestam som sprang förbi mig som hastigast under av de otaliga förflyttningarna mellan olika seminarier. Madestam var ack så snygg, och med de insatser som man har i närminnet av kvinnans olika insatser i olika medier så är det inte långt bort att tycka att statsvetare Madestam är så fulländad man bara kan vara.

Plats IV och nästan på prispallen. Katrine Kielos, Aftonbladets ledarskribent och hela arbetarrörelsens femme fatale. Snyggare i verkligheten än på bild, hur nu det är möjligt - och skarp som en Gillette Venus i sina texter. En snyltmacka till lunch i Aftonbladets tält nere i Almedalen blev en betydligt mer givande tillställning då både ögonen och munnen fick sitt när Kielos stod på den pyttelilla scenen och dominerade på ett sätt som fick mig att längta efter att bli dominerad.

Plats III, bronspengen hamnar runt magasinet Neo:s chefredaktör Paulina Neuding. En kyrkoruin, ett seminarium med några begåvade unga herrar som förmodligen satt och snackade om begåvade saker med varandra medan de modererades av Neuding. Vad herrarna sade har jag inga klara minnesbilder av, allt jag minns är en kort kjol på Neudings kropp som slutade lagom långt ner på benen för att få en benfetischist som undertecknad att tappa fokus på allt annat än de där benen. Ansiktet, kroppen, hela hon i sin underbara uppenbarelse var inte ett dugg sämre än benen.

Plats II och en aningen mer värdefull ädelmetall runt halsen får en annan moderator som betyder mycket för mig i min roll som politisk bloggare. Martina Lind, kvinnan bakom Politometern är inte bara otroligt vacker, extremt trevlig och fantastisk begåvad - hon är bara bäst. Martina skulle moderera mig och några till i en panel av oberoende bloggare på egna ben när värmen och min närhet fick henne att tuppa av inte ens halvvägs in i seminariet. Från paneltupp till yrkesrollen på några mikrosekunder och jag lyfte den avsvimmade Martinas ben för att se till att hon fick lite mer blod i skallen. Martina var snygg även som avsvimmad, det är det inte många som är och det i kombination med hennes personlighet räckte nästan till toppen...

Plats I var en plats som var förutbestämd för en kvinna som är van att vara i närheten av toppen mest hela tiden - statsministerns presschef Roberta Alenius. Det finns mycket att vara avundsjuk på hos Fredrik Reinfeldt - hans makt, hans snygga hustru, hans förmåga att vara en person som de allra flesta har ett stort förtroende för. Men mest avundsjuk är jag på att han alltid har den där fulländade kvinnan Roberta i släptåg var han än rör sig.

Vacker som en dag, ständigt full koll på vad som händer runtomkring chefen. Jag upptäckte Roberta så sent som i valrörelsen för X månader sedan och föll som ett redwood-träd utanför valstugan på Sturegatan i Sundbyberg. Hennes engagemang och ständiga tidsangivelser till en chef som ville stanna längre medan Roberta var halvvägs till Solna medan jag drömde mig med. Sedan dess är Roberta Alenius alltd bäst, snyggast och mest tilltalande i mina ögon - så även nu...

Det var mina topp-V i Almedalen XI. Andra har säkert andra preferenser och åsikter, men det här är min blogg. Jag ser redan fram emot nästa år och de kvällar då jag kommer att sitta på någon uteservering och käka ögongodis genom ett par flottiga brillor för att fixa till en ny lista med nya skönheter.

Länkar: Expr,
Bloggar: Laakso,

ALMEDALEN XI - EN ALLIANS MED ANNIE?

Tillbaka på fastlandet efter en kväll där "min" partisekreterare berättade en skräckhistoria om en rödgrönbrun dimma över Sverige i ljuset av brinnande eldar vid strandkanten i Almedalen. Tillbaka med fötterna på mark som inte bara är kalksten efter en natt på färjan Visby där vi inatt var 77 passagerare ombord på väg från Gotland medan vi var nästan 1500 på samma fartyg i söndags natt till Gotland. Inflödet av folk till Gotland är alltså större än utflödet när Almedalsveckan fortsätter utan mig men med en herrans massa andra personer som springer på seminarier, letar gratis-alkohol och gratis-mat samt ett mingel som står med öppna armar och tar emot till och med den mest desperata snyltgästen...

Där jag i söndags hängde över ett bord i restaurangtorget på Visby och drägglade ner min blåa fleece-tröja medan jag sov en kvart, kanske tjugo minuter, på väg till Gotland medan alla andra cirka 1499 levde rövare omkring mig så var redan hem underbar med tre timmars oavbruten sömn  i en skön soffa på samma restaurangtorg - en sömn där många intryck från mina 48 timmar på Gotland, i Visby och Almedalen skulle bearbetas genom drömmande.

Jag drömde om Sofia Arkelsten i lågornas sken, som i mina drömmar läste upp en annan skräckhistoria - som jag hade skrivit och som fick den vederstygglige Kawa att springa ylande från platsen innan han hann kasta ur sig en plump fråga. Jag drömde om Annie Johansson som var så vacker när hennes bastanta kropp nästan fällde lilla mig till marken på gårdsplan vid Bloggplats H12, och jag drömde om vuxna män som med alldeles för alkohol i kroppen blev ännu barnsligare än vad jag någonsin brukar vara.

Fastlandet, en buss och en buss och en skön soffa framför morgon-TV.n och jag var i Almedalen igen, i ett töcken där drömmandet och verkligheten gick ihop till nyheterna att Centerpartiet inte alls ville vara med i en allians i nästa val - utan att många storfräsare i det lilla partiet ville gå till val 2014 på egna ben. Jag förstår dom, verkligen. Centerpartiet har inte fått ut så mycket av sina uppoffringar för att hålla ihop ett lag som de önskar. De står i skuggan av ett stort parti som roffar åt sig det mesta av uppmärksamheten, de har fått slipa bort de vassa kanterna på sitt partibygge för att inte skada de andra byggherrarna i det gemensamma nybygget som är Alliansen.

Det är det lilla partiets förbannelse, att inte få samma ut-effekt som de stora och att få leva med känslan av att bara vara den där lilla, svaga kompisen som den stora, starka behöver för att må riktigt bra. Jag förstår frustrationen, jag vill Centern väl men jag tror att de skulle få det precis lika jobbigt som en ensam kraft som sedan skall sälja in sin vänskap hos någon av de stora för att få lite att säga till om...

Många var de som ville att Centern skulle gå sin egen väg när media frågade, men jag vill att vi som Allians utvecklar oss för att se till att vi alla behövs för att trygga en majoritet för den politik som vi faktiskt har ett gemensamt intresse av att ge tillbaka till de väljare som gett oss sitt förtroende. Centern måste känna att de trots sin Golgata-vandring trots allt har ett annat mål än en korsfästelse inom räckhåll, där inte pinan och plågan måste föregå återuppståndelsen. Detsamma gäller Folkpartiet och Kristdemokraterna som sitter i samma sits Centern.

Jag vill se en vidareutvecklad Allians med tydliga visioner om hur man vill förändra och förädla vårt Sverige, inte bara förvalta. Jag vill se en Allians där, förhoppningsvis Annie Johansson leder, Centern till nya stordåd i galda vänners lag i en riktning som är tydlig och inte alls så otydlig som idag. Kan vi enas kring var och vad vi vill i framtiden så är Alliansen rätt väg att gå. Kan vi fyra partier inte vakna till liv och hitta rätt igen så kan lika gärna Alliansen bli ett härligt minne av en tid då vi som inte vill se sosseriet vid rodret hade våra finaste timmar. Jag hoppas vi hittar rätt och att vi gör det fort - förvaltande är ingenting man vinner val på nämligen. Inte heller ensamhet eller bitterhet. Jag vill vara i en Allians med Annie 2014 - tillsammans är vi starka, var för sig räcker vi inte till...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, AB1, AB2, Expr
Bloggar: Jesper Svensson, Magnus Andersson, Holma, Böhlis, Krassman, Högberg, Moberg

ALMEDALEN XI - DEN SISTA SUCKEN...

Det här är det sista blogginlägget från Gotland, Visby och Almedalen för denna sommar. Hädanefter så kommer jag sitta på andra sidan det vatten man ser skymta neråt hamnen och på avstånd kommentera det som händer i en miljö som jag efter 48 timmar på plats kommer att lämna åt sitt öde.

Den andra dagen i Visby har präglats av en ihållande huvudvärk, iskall luft som drar in från havet och en obehaglig kyla trots att solen skiner. Värmen från igår, när vi moderater ägde dagen var som bortblåst i dag när den ifrågasatte Ohly och hanses Vänsterparti skulle dominera manegen. Solen sken över Almedalen, men varken den eller Ohly nere på scenen i Almedalen lyckades värma mig.

Ohly talade, Ohly lät som han alltid har gjort. Det var inte ett tal för att vinna väljare, det var möjligtvis ett tal för att behålla de som redan tycker att allt Ohly säger är rätt och att allt Vänsterpartiet vill är bäst. Ohly lyfte fram alla nackdelar med EU och Euron, och allt var precis som vanligt där tillvaron är svart eller vit och inte grå. Det var ett tal för att behålla den pyttelilla klick som fortfarande tror att Vänsterpartiet har något nytt att tillföra i svensk politik. Ohly berättade att de är en liten tynande klick för att väljarna inte förstår sig på vad Vänsterpartiet vill egentligen. Hade folk vetat det hade de faktiskt varit ännu några färre...

Ohly pratade om allt mellan himmel och jord men utan att för den skull komma med något nytt eller ens något revolutionerande. Ohly var precis den Ohly han alltid har varit - varken bättre, men inte heller sämre. Han var den partiledare som faktiskt har misslyckats kapitalt med att få sitt parti på rätt spår trots att Ohly har en bakgrund på järnvägen.

Vänsterpartiet är i desperat behov av en nytändning, och är det något den tynande skaran av rödingar kan vara säkra på så är det att den förutsägbara förloraren Ohly aldrig kommer att kunna tända sitt parti igen. Det var den sista sucken som hördes när Ohly tystnade i Almedalen medan kylan drog in över ett soligt Almedalen - det var en misslyckad karriär som bara måste ta slut om det skall finnas något hopp för ett hopplöst parti.

Hej då Ohly. Hej då Almedalen...

Länkar: AB1, AB2, Expr1, Expr2, SvD, DN
Bloggar: Böhlmark, Lidby, Hagwall, Laakso, Krassman,

ALMEDALEN XI - ETT FALL IGÅR, ETT NYTT FALL IMORGON...?

Solen skiner fortfarande över Gotland, Visby och Almedalen - och det första dygnet på plats i politikens mega-mingel var precis så underbart som jag hade förväntat mig. Nästan...

Gårdagens stora händelse var inte alls Fredrik Reinfeldts tal på en scen i en park nedanför en av de vackraste städer på den här jorden, utan seminariet "Opinionsbildare på egna ben" i ett stekhett tält på gårdsplanen utanför Bloggplats H12. Det var där och då som jag under en timme skulle göra debut som paneltupp tillsammans med panelhönorna Stina Morian och Sakine Madon samt de erfarna paneltupparna Ali Esbati och Joakim Jardenberg. Det skulle handla om hur man står på egna ben och efter egen förmåga och egna ambitioner opinionsbilda på nätet - och jag var precis så nervös som jag hade fruktat.

Det var tänkt att hålla på i en timme men efter 25 minuter så knäckte värmen vår moderator Martina som svimmade av och föll ihop - och seminariet tog slut ungefär samtidigt som jag gick från oerfaren panelist till yrkesrollen. Tack och lov så har Martina hämtat sig och är när detta skrivs i full färd med att snacka Ardalan "Käkagratis" av pallen inne på Bloggplats H12...

En som kanske är på väg att få se sig själv puttas av sin pall och få se hur de egna benen viker sig i värmen som uppstår när ett parti börjar brinna för förändring är Lars Ohly. Dagens huvudperson har det jobbigt - opinionsmässigt, internt och överlag. Idag ifrågasätts Ohly som själv är precis lika övertygad som Kim Jong-Il att han har sitt fotfolk i ryggen. Det är dagens parti i Almedalen som faktiskt har det lika jobbigt med sitt överlevande som KD och Centern som alltid lyfts fram som krispartier. Vänsterpartiet har det precis lika jobbigt, och fick det faktiskt ännu lite jobbigare för lite drygt 100 dagar sedan när sossarna bytte ledare.

Håkan Juholts inträde som galjonsfigur i Rörelsen och med en agenda som borde tilltala de mer modesta vänsteranhängarna som under Persson och Sahlin tog steget vänsterut till Schyman och Ohly vänder nu tillbaka till en pånyttfödd socialdemokrati som längtar tillbaka till sin storhetstid då Domus hette Domus, då Apotekets monopol gav människovärde...

Hade Vänsterpartiet haft modet att sparka bort Ohly och ersatt honom med en mindre belastad och mer sympatisk person - som Jonas Sjöstedt till exempel - innan Juholt hade klivit in som röd pajas på den politiska cirkusmanegen så hade Vänsterpartiet haft en möjlighet man aldrig kommer att få med fästingen Ohly. Nu är det försent, nu har sossarna börjat med samma typ av kannibalism som vi moderater anklagas för.

Länkar: AB1, AB2, AB3,SvD1, SvD2, Expr, DN1, DN2
Bloggar: Högberg, Moberg

ALMEDALEN XI - DEN TREDJE STATSMAKTEN

Gotland. Visby. Almedalen. Kneippbyn och Villa Villekulla. Överallt snackas det om det som hände här för ett år sedan och de gamla nyheter som nu är som nya igen...

För ett år sedan försökte den röda kvällstidningen hänga ut "Totto" Littorin som sexköpare, ett år senare har man skiftat fokus till sexchattare och säkerhetsrisk. När den gamla historien hade några källor som inte kunde leverera mer än rykten och hörsägen utan en tillstymmelse till bevis så säger ryktena i Visbys gränder, på Burmeister och i Villa Villduknullas innandöme att kvällstidningen nu har mer kött på benen när man repriserar sitt drev.

Flera av varandra oberoende källor och hundratals ryktesspridare på alla dessa mingelplatser har sagt samma sak, och att skälet till att "Totto" Littorin avgick inte alls hängde på nyheten om sexköp. Det handlade om avvsmaken av att att ha fått reda på att en av de där sexchattskontakterna var Aftonbladets politiska förstå-sig-påare Lena Mellin.

Mina källor och alla dessa rykten säger att Lena Mellin och den dåvarande arbetsmarknadsministern råkade komma i kontakt med varandra på nätet - där Dangerzone2010 mötte SizeZero69. Täcknamnet Dangerzone2010 motsvarar enligt Aftonbladet just Littorin och det andra täcknamnet - SizeZero69 - motsvarar enligt mina källor Lena Mellin. Samma källor säger att samma Mellin var deprimerad och extremt kontaktsökande när det för henne uppdagats att drömprinsen Bodström var på väg västerut, till Amerikat, för att reparera sitt äktenskap innan Mellin hann sätta tänderna i honnom...

Inte ens nyheten att SizeZero69 skulle få vikariera som chefsredaktör på den röda kvällstidningen när den riktiga chefen var på semester och under Almedalsveckan kunde få henne på rätt spår. SizeZero69 var på jakt efter en verbal och bildskön maktspelare av det motsatta könet - och när Bodström, också känd som täcknamnet TooMuchIronInTheFire, drog siktade enligt ryktena SizeZero69 in sig på Dangerzone2010.

Dangerzone2010 nappade till en början och tyckte att SizeZero69 verkade spännande att chatta med, och så var det till den dagen då SÄPO berättade för ministern att SizeZero69 var identisk med Lena Mellin. Dangerzone2010 mådde fysiskt illa, klippte kontakten och SizeZero69 bestämde sig för att hämnas under Almedalen med historier om sexköp, om annat komprometerande för ett statsråd. Den dagen då SizeZero69 raderades ur Dangerzone2010:s kontaktlista så försvann enligt ryktena en politisk karriär ut i Wisby Hotells avloppssystem. Den tredje statsmakten bestämde sig för att spöa upp den första statsmakten ordentligt.

Den så kallade Littorin-affären är alltså enligt mina källor bara ett resultat av en försmådd kvinnas hämndbegär, när den försmådda kvinnans smak för maskulint lammkött övergick i journalistiskt blodtörstande. Jag kan inte garantera att mina källor säger sanningen, men det vet väl å andra sidan inte Aftonbladet heller när de nu hänger ut Littorin ännu en gång - ett år senare. Skriver man något tillräckligt ofta så kan även det som inte kan bevisas till slut påstås vara sanningen. Det är nog det Aftonbladet är ute efter i detta nu, när hela tidningen ser ut som en karbonkopia från ifjol...

Länkar: AB1, AB2
Bloggar:

ALMEDALEN XI - VARATS OLIDLIGA FÄRSKHET

Det är dags att åka snart. Snart börjar ytterligare en färskings resa mot Gotland, Visby och Almedalen - och det skall bli mycket intressant att se om allt är så fantastiskt som det sägs av de som inte alls är färska i sina roller som snyltgäster, mass-minglare och egenutnämnda förstå-sig-påare när det kommer till politik...

Idag har det varit Miljöpartiets dag i Almedalen och medan detta publiceras är väl det färska språkröret Gustav Fridolin på väg upp på scenen i Almedalen, med sitt avväpnande leende mitt i plytet och full av tillförsikt inför den gröna framtiden som ligger framför honom och hans parti. Fridolin är färsk är i den rollen han nu agerar, men allt annat än färsk när det kommer till politik, påhittighet, livets levande och allt det där som alla andra bara viskar om när den unga, färska men ack så erfarna mannen passerar.

Fridolin har levt ett intressant och spännande liv som jag i min torftiga asexuella tillvaro naturligtvis är rejält avundsjuk på - formad som jag är i den av sossarna skapade jantelagsmentalitet som slagit rot i den svenska mentala vegetationen. Fridolin är ung, lyckad, framgångsrik, erfaren och allt annat än okysst om man skall tro på skrönorna om de närmast svarta sugmärkena här och där på den Fridolinska goss-kroppen. Jag är precis tvärtom: gammal, misslyckad, inte framgångsrik, oerfaren på det mesta och den som skulle försöka ge mig ett sugmärke skulle få flytande margarin i käften. Kanske är det därför som jag i samma tankevurpa både föraktar och beundrar Fridolin...?

Miljöpartiet är utan tvekan en framgångssaga i svensk politik just nu, och Fridolin och miljöboven Romson kunde efter att Skönheten Maria och Odjuret Peter hade dukat upp bordet bara sätta sig ner och njuta av att få ta över ett parti i gott skick. Även om jag mest mår illa av allt vad Miljöpartiet propagerar för så unnar jag MP sina framgångar eftersom dom är ett parti i tiden. De är en den nya folkrörelsen, där den gamla kapitulerat för floskler och nonsensretorik. De är det nya, när de andra mest längtar tillbaka till 60- och 70-talet när alla apotek ägdes av Staten och inte av kapitalet, när Domus hette Domus och inte Coop Extra och när den dåvarande folkrörelsen hade stöd av hälften av svenssönerna.

Vi har idag en minoritetsregering som tyvärr är beroende av att samarbeta med andra partier för att få igenom sin politik. Några pratar om att samarbeta med den nya folkrörelsen, några pratar om nyval och andra inbillar sig att floskelsprutan från Oskarshamn skall få en lidnersk knäpp och börja resonera med en inte alltför resonerande regering. Själv tror jag att vi skulle lyckas bättre att prata med Juholtar'n än med Friolin/Romson och det beror inte på att de är dummare - bara det att de i de allra flesta fallen står längre ifrån mina åsikter än sossar som tänker som sossar alltid har gjort...

Med detta resonemang så vill jag tydliggöra att jag inte skulle vilja se en Alliansregering som öppnar upp för det unga, bildsköna språkrörsparet i ett mer intimt samarbete där sugmärkena kommer i repris och där man för maktens skull tvingas sälja sin själ till en ung man som inget hellre vill än att spänna fast oss i sänggaveln i ett par luddiga handklovar och en disciplinhuva som fått den store på Torp att längta tillbaka till den tid då han fick förhandla med "djävulen" för att trygga makten.

De är gjorda för oppositionsrollen, Miljöpartiet. När det kommer till regerande är de tyvärr hopplöst borta i mina ögon - med en politik som handlar mindre om realism än om önskedrömmar. Men nu är det ju så att jag inte har ett dugg att säga till om i vad som kan komma att bli en politisk S/M-show där alla kommer att få lida av att se maktens dominans berusa makthavarna. Jag vill inte dit, men f*n vet om det inte är på väg åt det hållet inför en perverst politisk höst...

Länkar: SvD1, SvD2, DN, AB1, AB2, Expr1, Expr2,
Bloggar: Högberg

ALMEDALEN XI - OM EN SKYDDAD DEBUT...

Almedalen står för dörren och det är första gången som lilla jag kommer att besöka min gamla hemö och dess undersköna huvudstad Visby för att frottera mig med alla andra som tänker mingla, snylta och umgås. Det är dags för den mest skräckinjagande veckan för gutarna, det är dags förr politikerveckan...

Min insats blir att under en alltför kort tidsrymd nätverka, hitta inspiration och vara med på ett seminarium på Bloggplats H12 under måndagen som en av hönorna i en panel bestående av nätaktiva som av en eller annan anledning kallas för oberoende opinonsbildare på egna ben. Bloggplats H12, måndagen den 4 juli klockan 15.00 - är du i Visby kom gärna förbi just där just då.

Just Bloggplats H12 lär vara en av mina fasta hållpunkter under mina dagar i Visby. Det finns en pall där man kommer att placera ut kända och ökända politiker för offentliga förhör, det kommer att vara seminarier med mig och en massa andra birollsinnehavare och det är enligt ryktena på Bloggplats H12 som uppkopplingen är som bäst och mest pålitilig i Visby under politikerveckan. Så, ett eller flera besök där rekommendar jag på skäl som bara grundar sig på hörsägen och inget annat...

Sist jag var på Gotland så handlade det om repmånad, och de mysiga gränderna i Visby var bara en dröm för oss som satt i ett gigantiskt bergrum utanför Rute och försökte stoppa en annalkande invasion från Stormakt Röd. Det var då, på den tiden militären fanns i ett större antal än raukarna på Gotland och idag finns inget kvar. Men Almedalsveckan finns kvar, Visby står kvar och ännu så länge är det bara Slite som är kvartsockuperat av den gamla Stormakt Röd som nuförtiden lägger en gasledning tätt inpå de gotländska knutarna...

Nu lägger förvisso Försvarsmakten ner närmare en miljon kronor på att vara på plats plats på Gotland åtminstone medan våra politiker finns på ön. De där övriga 51 veckorna av årets 52 så finns flottan sällan i Visbys hamn, inget flyg på Visby flygplats och inga andra soldater än hobbykrigarna i det gotländska hemvärnet på kalkbacken. Nu duger det att vara där, och jag kommer alltid att vara extremt tydlig med att jag vill se en avsevärd svensk militär närvaro årets alla dagar, år efter år på den ö som är av väsentlig betydelse för hela Sveriges kollektiva säkerhet.

Jag chattade med en moderat försvarspolitiker för någon månad sedan om just detta, och han höll med mig men lyfte fram kostnaden för att återskapa en militär närvaro på Gotland, våra nya lättrörliga förband som snabbt skall kunna flyttas överallt närsomhelst. Själv tror jag mig veta att det aldrig någonisn, någongång, någonstans kommer att finnas en svensk politiker oavsett partifärg som lär fatta rätt beslut i rätt tid för att skicka svensk militär någonstans där det kan anses vara provocerande av en psykotisk och förföljelsemanisk granne. Vi kommer alltid att komma försent, och det som skulle kunna vara en lugn överskeppning kommer om det vill sig illa handla om våldsam landstigning mot någon som redan har utnyttjat ett säkerhetspolitiskt vacuum...

Under mina dagar i  Visby så är det Stormakt Blå som invaderar Stormakt Röd, Tokmoderaten snyltslaggar hos Netroots - och där det insinueras att Fredrik Reinfeldt är usel på att umgås med oppositionen på ett givande sätt går jag och Netroots före och visar att allt går med lite sprit i kroppen och ännu lite mer av den goda viljan. Precis som ingen svensk politiker av rang vill se Ivan som en fiende idag så vägrar jag se Netroots som något annat än ett gäng missledda, självgoda tölpar som inte är något annat än vapenbröder men på jakt efter en annan seger.

Lite mer än två dygn får jag i Visby och Almedalen, så det blir till att hålla ett hejdlöst tempo i gratisätandet och nätverkandet. Nästa år har jag högre ambitioner än två dagar på Gotland och till valåret 2014 så har jag såpass höga ambitioner att jag inbillar mig att jag kan vara där under hela eventet.

Idag börjar Almedalsveckan med Miljömupparna, imorgon anländer jag - och det skall bli så spännande...

Länkar: SvD1, SvD2, DN1, DN2, Expr1, Expr2
Bloggar: