BAJAMAJAN - ÅNGEST, RÄDSLA, SKRÄCK...

Framför TV:n i soffan, med några tomma ölburkar på soffbordet och en halvfull halvljummen pilsner i näven. På TV.n ser jag tjugo inte alltför snygga kvinnor jaga en boll på ett sätt som de är mycket bättre på än att vara bildsköna, innanför målramarna står två andra kvinns och hoppar effektfullt när någon lyckas sparka bollen i deras riktning. På läktarna sitter nästan 80.000 hänförda åskådare som publik, folk som har betalat för att se på Tyskland mot Kanada i damfotbolls-VM...

Jag visste att det var något jag skulle blogga om, men vad det handlade om sjönk allt djupare in bland grumliga minnen i takt med att ölen släckte min törst. Men så gjorde tyskorna ett byte och en av spelarna gick av planen och ersattes av en ny - och polletten trillade ner. När Fatmire Bajramaj klev in på Hitlers gamla OS-arena för Tyskland så kom jag på att varna er alla för bajamajorna.

Häromdagen kunde man läsa om en man som tyckte att utsikten från en bajamajas mörkaste innandömen var bland det mysigaste som fanns. Medan oskyldiga kissare och bajsare uträttade sina behov satt den numera ökända kiss- å bajsfetischisten Luke Chrisco och beundrade skådespelet ifrån ett extremt underifrån-perspektiv - inuti bajamajorna på en Yoga-träff i Boulder, Colorado, USA.

Luke Chrisco avslöjades när en skarpsynt kvinna såg en skugga som rörde sig där nere där ingen frisk människa skulle fundera på att ligga inlindad i presenning och andas in luft som inte ens med bästa välvilja skulle kunna kallas för frisk eller fräsch. Men Luke Chrisco är inte finkänslig, och var villig att offra sig för njutningen av att se akterpartier i full frihet och full aktion...

Bajsmarodören i Boulder jagades och greps efter ett tag, men frågan är vad hans tilltag har fått för konsekvenser för oss som ibland är tillräckligt desperata för att lätta på trycket i en bajamaja? Vågar vi? Kan man vara säker på att ingen finns där nere, med fuktig blick och en pervers personlighet utöver det vanliga? Jag kommer iallafall titta ner både en och två gånger med de vanliga ögonen innan brunögat får blicka ner i avgrunden.

Bajamajor känns inte trygga längre. Inte alls. Långt därifrån...

Idag kunde vi läsa i ett mediabrus - där kompetensen tycks ha gått på semester - att man i en bajamaja på den engelska landsbygden har hittat en brittisk politiker avliden. I en brittisk bajamaja på Glastonbury-festivalen hittades Christopher Shale, i en miljö där det knappast är hjältemodigt eller ärorikt att vinka farväl till livet. Det var enligt de första nyheterna från den brittiska bajamajan inget som hade med Shales besök på bajamajan som ändade den brittiska toppolitikerns liv. Nej, det var hjärtat som slutade slå.

Christopher Shale hade haft synpunkter på sitt parti, våra ideologiska vänner i Tories - och han slutade kort därefter sitt liv på en bajamaja. Men varför måste media lyfta fram platsen för avlidandet så som man gör? Varför är det faktum att Shale dog i en smutsig miljö, där urinånga och skitdoft var det sista han fick uppleva i jordelivet viktigare än vad han dog av eller varför han kritiserade sitt parti? Rubriksättarna gned sina händer innan de började skapa rubriker om en toppolitikers död på ett modernt utedass...

Bajamajan framkallar numera ännu mer ångest än vad jag kände innan nyheterna om smygtittaren och den döda toppolitikern påträffades i den miljön. Jag är rädd för bajamajan nuförtiden, jag har också kritiserat mitt parti och ibland har jag ont i hjärtat när jag krystar som mest intensivt. Bajamajor är otrygga miljöer och läskiga, synonyma med död och perversioner nuförtiden.

Allt detta hade jag glömt bort att blogga om, minnet sviktade när den tyska damfotbollsspelaren Bajramaj klev in på planen och löste min minnesmässiga förstoppning. Det blev ett totalt intetsägande inlägg om min senaste rädsla - rädslan för bajamajorna..,

TINTIN OCH DEN OKÄNDA BUDBÄRAREN...

Hade Hergé, författaren bakom Tintin-böckerna, som genom ett under vaknat till liv för att i all sin skröplighet få besöka Sverige anno 2011 så kanske det gamla liket hade hittat inspiration att skriva ett nytt album - "Tintin i Svedala" eller "Tintin och den okända budbäraren"...

Dagens snackis i den politiska bloggosfären och numera också i riksmedia handlar om en generös riksdagsledamot, en sida på nätet som är ett med begreppet politiskt inkorrekt men där det symbiotiska förhållandet inte alls får avslöjas i verkligheten. Politiskt Inkorrekt och SD-riksdagsmannen Kent Ekeroth har ingenting med varandra att göra, annat än att Politiskt Inkorrekt mer än gärna lyfter fram nyheter som är politiskt inkorrekta, och att man gör det till riksdagsman Ekeroths stora gillande - ett gillande som sträcker sig så långt att Politiskt Inkorrekts ekonomiska insamlingar går via riksdagsman Ekeroths bankgirokonto. Men de har ingenting med varandra att göra, sidan som skriver så att Kent Ekeroth blir alldeles till sig och samma riksdagsledamot som blir en hemsidas ekonomiska målvakt.

Varför hyckla? Vem hade egentligen upprörts när nyheten nådde våra ögon om att det är Kent Ekeroth som är spindeln i det politiskt inkorrekta nätet? Politiskt Inkorrekt skriver det som Kent Ekeroth säger, propagerar och driver politiskt medan Kent Ekeroth säger, propagerar och driver politiskt det som Politiskt Inkorrekt skriver. Men de har ingenting med varandra att göra, det är budskapet idag från han som lånar ut sitt konto för att hålla liv i en hemsida som gör hans politiska hantverkande så mycket enklare...

Hade Tintin i form av en bloggare som gått absolute bananas börjat nysta i historien om de okända budbärarna så hade han sett styrmannen Allan bakom ett tangentbord, ivrigt knackanndes på tangenterna för att sprida sin läromästare Roberto Rastapopoulos budskap i den nyaste formen av media. Allan sitter där framför datorn och lyfter fram det som hans finansiär och mentor vill att han skall lyfta fram. Det är en diabolisk plan för att få folk att börja tycka som Rastapopoulos, och inte som den politiskt välfriserade Tintin med sina lika slätstruckna kompisar Kalkyl, och de tvenne pressombudsmännen Dupond och Dupont.

Tintin klurar ut sambanden, räddar några fattiga barn, avvecklar kärnkraften innan han med finess och skärpa avslöjar det som varit uppenbart för läsaren sedan första bildrutan - att det är Kent Ekeroth - f'låt Rastapopouolos - som är hjärnan bakom Politiskt Inkorrekts - f'låt Allans - arbete i det fördolda med politisk propaganda.

In på arenan kliver en rätt vulgär figur och skriker svordomar från en svunnen tid, om anfäkta och anamma, gråsuggor och amöbor och andra svordomar som skulle få dagens ungdomar att kikna av skratt. Det är bloggosfärens Kapten Haddock, som vaknat upp ur ett rus efter en helg med alldeles för mycket rusdrycker och som vrålar ut sin ilska...

Haddock är ju jag, bakfull och sliten, med svordomar och påhopp som känns passé. Men trots allt gråsuggor och amöbor, anfäktande och anammande så är det som så att jag faktiskt inte kan bli riktigt upprörd. Det kom inte som en blixt från klar himmel, det var ingen nyhet att Allan var Rastapopoulos lydiga hejduk och att de två alltid jobbar ihop för att utmana de goda i samhället. Nu handlar det om Kent Ekeroth som visar det vi redan visste, nämligen vad han tycker. Nu handlar det om Politiskt Inkorrekt som gör det som de vet att deras skattmästare uppskattar mest.

Själv sitter jag och skriker anfäkta och anamma åt att ingen moderat riksdagsledamot hjälper mig att samla in pengar för att jag skall kunna propagera. Det handlar väl om vad som är politiskt korrekt och politiskt inkorrekt...

Länkar: AB,
Bloggar:  Röda Berget 1, 2 och 3, Jerlerup, Beelzebjörn

HÖGERSPÖKET: MIDSOMMAR & LYXFÄLLAN DEL 2

Glad midsommar tillönskas läsekretsen med ett nytt inlägg från min hjälpreda och spökskrivare Högerspöket...

Det var ett tag sedan sist, men få av de trogna läsarna har nog glömt Högerspökets dräpa om Lyxfällan hos familjen Europa, och med nya programledare med ett tidigare misslyckat bidrag för ekonomisk rådgivande och sanerande.

Så varsågoda. Grotta ner er i Högerspökets Lyxfälla istället för att dansa små grodorna, snapsa eller bara bete sig sexuellt utåtagerande...

"Högerspöket har inte alls skoj. Ju mindre han oroar sig för Partiet, desto mer oroar han sig för Europa och världsekonomin. Han är dessutom arg och bitter över att Twilight-serien gjort vampyrer så mycket coolare än spöken. Så medan hans gamle vän Lestat förför ungmöer på löpande band sitter han hemma i Schönfeldtskas källarvalv och tittar på TV3 tills midnatt då han kan rulla undan mattan och slå över till TV1000. Fast igår, 3 minuter innan det roliga skulle börja sög hans spexiga vän Poltergeist in honom i TV:n för att visa honom vad som kunnat vara men inte är.

Det var ett ovisat avsnitt av TV 3:s program Lyxfällan. Lyxfällans nya hjältar, Magnus och Patrick har mindervärdeskomplex och vill därför göra ett återbesök där Charlie och Mattias misslyckades, hos Familjen Europa.

Utmaningen är större den här gången. Inte bara för att kusinen Eamon flyttat in efter att ha blivit vräkt. Han hade nämligen gått i borgen för en massa polare med ekonomiska problem för att de inte skulle kånka. Sen kånkade de ändå. Och där satt han, på gårdsplanen med rumpan bar. Kusinen Jeeves vidarebefordrade några av sina lån till honom, och Mamma Dominique sexvägrade Pappa Fritz till att de skulle belåna huset inte bara till taknocken, utan också skorstenen och antennen för att rädda den gode kusinen som inte gjort något fel.

Sonen Georgios ekonomiska problem är långt ifrån över. De är otroligt nog ännu värre. Han försöker slippa att sälja av sin motorcykel och samling av vuxenfilmer. Han kan möjligen tänka sig att avbryta sin prenumeration på Cats och Playboy, men där går tamigtusan gränsen. Hans ekonomiska situation har dessutom gjort att han nu knappt alls orkar jobba. Han har istället barrikaderat sig på sitt rum där han skriker ”Förrädare. Tjuvar. Hasta la victoria sempre!” åt mamma Dominique och pappa Fritz. När Patrick försöker titta in på hans rum genom nyckelhålet blir han bränd i ögat av Georgios gröna laser. Föga förvånande är ingen bank sinnesrubbad nog att låna ut pengar till Georgios. Det gör istället hans stackars föräldrar.

Patrick, nu med ögonlapp, och Magnus sätter sig ner med dem. Försöker förklara att det är dags att sluta skydda den otacksamme Georgios från verkligheten. Att han måste börja ta ansvar för sina egna handlingar och sin egen ekonomi. Att hans problem inte är tillfälliga och övergående, utan en del av den han är.

Pappa Fritz suckar och börjar hålla med när mamma Dominique får ett utbrott på de tre männen. Om Georgios blir bankrutt så kommer de andra att bli det också. Och då är alla förlorade. Hela familjen Europa!

Magnus börjar förklara för dem att det visst är okej att hjälpa sina barn och brorsöner i en tid av ekonomisk kris och att det finns hopp för de andra barnen, men inte för Georgios. Det är helt enkelt fel stödpaket vid fel tid av fel orsaker. Tonicha har plötsligt blivit borgerlig, börjat prata om vikten av arbete och att hon ska bli oberoende av familjen Europas lån så snart som möjligt. Eamon har inga strukturella problem, han är ingen slös-nisse, han tog bara fel beslut i ett pressat läge. Så länge Tonicha klarar sig så kommer också Juanita att göra det. Jeeves nöter sina gamla tweed-kavajer och sparar på alla utgifter. Han har till och med börjat spä ut sin Whisky. Francesca tjänar inte alls tillräckligt mycket för att kunna gå runt, men hon har stora tillgångar att sälja av tills hon når balans Men Georgios? Ju längre de backar upp honom desto värre kommer alla syskon och kusiner få det när det smäller, och inte ens de själva kan vara säkra på att klara sig.

Pang! Magnus får en ordentlig smäll av mamma Dominiques vitlöksbaguette . Hon förklarar att det kommer inte på fråga att överge Georgios. Hennes vänner i bankvärlden har lånat ut mycket pengar till honom, och det vore otroligt pinsamt, ja värre än när en överförfriskad Fritz öppnade luckan på sina lederhosen på grannfesten 1998, om Georgios skulle bli bankrutt. Dessutom finns risken att de skulle ställa krav på att Dominique skulle hålla dem skadelösa. Nej, det går absolut inte för sig!

När Fritz låter en djup suck svara på hennes harang eldar mamma Dominique upp sig ännu mer och börjar misshandla honom med baguetten. När Patrick försöker gå emellan får han sig en smäll så att ögonlappen flyger av. Privatekonomins trollkarlar tvingas till oordnad reträtt, för att inte säga vild flykt. När Magnus springer ut ur dörren tvingas han ducka för en flygande brie-ost och faller. På tomten bredvid står grannen Anders med sin hästsvans och skakar på huvudet.

Han har bättre ordning på sin ekonomi än någonsin. Magnus oroar sig för hans fyra styvbarn som är avundsjuka på grannfamiljen. Skrikiga Mona har gått i förtidspension, flyttat hemifrån och ersatts av Håkan Bråkan. Han tycker att det viktigaste familjen kan göra är att skaffa ett nytt kanalpaket så att han kan titta på OS. Allt annat är orättvist muttrar han under mustaschen. Gustaf har hittat på en egen ekonomi som gör elbilar, modelljärnvägar och vindsnurror på tomten lönsamma. Lasse behöver inte längre smussla med att han vill ha samma ekonomiska förutsättningar som grannpojken Georgios. Ligisten Jimmie har just byggt klart en bomb och försöker övertyga dem andra att det skadar Anders mer än dem. Håkan Bråkan tittar mycket intresserat på utlösningsknappen.

Patrick blir, trots att han blir träffad i solar plexus av en fryst bit Fois de gras, dra upp Magnus på fötter. ”Herregud, vi måste härifrån innan det smäller” flåsar han."

Länkar: SvD, DN
Bloggar: Snapsvisorna du behöver...

ETT LIVSLÅNGT LIDANDE GÅR MOT SITT SLUT

För några dagar sedan satt jag framför nyheterna och undrade om Grekland eller SAAB skulle "konka" först, och med bilden från Aten på näthinnan så blev svaret där och då - Grekland. Idag ger jag Grekland mer tid än SAAB - ett SAAB som har lidit länge nog.

Han red in som riddaren i sin skinande rustning för att rädda en svensk biltillverkare som i princip aldrig hade mått bra. Döden var nära förestående vid SAAB:s fabrik i Trollhättan när Victor Muller drog sitt svärd och lovade de desillusionerade och uppgivna bilbyggarna något annat än nedläggning och konkurs - det skulle bli guld och gröna skogar. Alla jublade, nästan. Alla, nästan, inbillade sig att frälsaren hade stigit ner från himlen och sin häst....

Idag tror jag iallafall, formad av mitt liv som pessimist, att det är en alltför lång, alltför plågsam dödskamp som vi ser närma sig sitt slut. SAAB kan inte betala ut sina löner, man kan inte betala sina underleverantörer, man har en stängd fabrik och runt jorden rider Victor Muller i en ny roll - som en modern Robin Hood. Han försöker ta från rika kineser till en utfattigt, konkursmässig svensk biltillverkare som har haft fler liv än en katt men som nu är så illa ute som man bara kan vara.

Victor Muller var ingen frälsare, långt därifrån. Han var en man som sade det ett folk i kris ville höra. Han berättade om en framtid där allt var bra, där en kronisk förlustande fabrik helt plötsligt uträttade stordåd och sålde bilar till allt och alla. Nu vet vi att det enda Victor Muller gjorde var att förlänga ett lidande, en alltför långdragen dödsprocess där slutet trots alla önskedrömmar var mardrömmar, och där lönen innan en midsommar 2011 inte kunde betalas ut. Detta trots att Victor Muller rest runt i världen och tiggt pengar av okända, kända och ökända kinesiska bilföretag...

Jag lider med SAAB:s anställda en dag som denna, en dag som varje nykter midsommarfirare borde ha sett komma från en fabrik som inte producerar bilar och som håller personalen hemma. Jag tycker att det är för dj*vligt att man ger hoppet, och dagen innan en stor helg sparkar undan benen på sina anställda - ett gäng som för länge sedan hade lidit nog.

Lika sannolikt som det är att Victor Muller kommer orakad i munkjacka till Trollhättan för att be om ursäkt och förklara läget ännu en gång, lika sannolikt är det att sossar och Aftonbladets Robert Collin tycker att staten, de svenska skattebetalarna ska rädda en fabrik som för länge sedan var bortom all räddning. Det är tragiskt, men så är det - varje krona du, vi, jag med våra skattepengar ger till SAAB är en krona som tyvärr och sorgligt nog bara är bortkastad...

Kan inte lidandet få ta slut nu? Kan det inte vara läge att bara lägga ner och gå vidare mot nya utmaningar - utmaningar som inte handlar om att till varje pris rädda en bilfabrik som aldrig gått med vinst? Det måste finnas annat i livet för en bilbyggare i Trollhättan än ett liv i ångest och vemod. Det måste finnas hopp om framtiden. SAAB är inte framtiden längre, det slutade SAAB att vara för länge sedan.

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2, Expr3, AB/E24, AB
Bloggar: Cornucopia

KANNIBALISMEN HAR NÅTT IN I OPPOSITIONEN...

Midsommaren står för dörren men utanför fönstret är det precis som vanligt när en opinionsundersökning skall till att publiceras - regnet vräker ner, det är mörkt och känslan när man blickar ut är höst. Det är grått, det är tråkigt, det är så mycket mellanval det bara kan vara även om hösten kanske kan komma att bjuda på ett nyval...

Lite konstigt är det också när det är en av kvällstidningarna som rapporterar om en av morgontidningarnas beställda opinionsundersökningar. DN och Synovate har plockat fram de senaste siffrorna om hur väljarna rör sig eller inte - men först ut att publicera är Expressen. På DN syns inte nyheten ännu, i den arla morgonstund då regnet slår mot rutorna och TV-meterologens profetia om 30 till 50 millimeter regn under morgontimmarna känns som en underdrift.

Synovate berättar mitt i depressionen att Centern ligger under den där spärren på 4%, och det förestående partiledarvalet har väl aldrig känts så nödvändigt som just nu. Centern gör något åt sin negativa spiral, man försöker klura ut hur man med en ny ledare med en upp-hottad politik framöver kan komma i närheten av fornstora dagar. Synovate berättar också att det inte bara är Alliansen som har problem med små partier som tangerar den där spärren, utan att också Juholts regeringsunderlag lider av samma problem numera...

Där Centern tar sin kris på allvar så tänker Ohly - efter gud vet hur många valförluster på raken - sitta kvar som en bromskloss i sitt parti utan några som helst ambitioner att förstå varför han och hans kamrater blir mer och mer marginaliserade i svensk politik. Kannibalismen finns numera inte bara i Alliansen utan också i det rödgröna låtsas-laget, där Juholts nya retorik dränerar Vänsterpartiet på de mest sansade väljarna. Kvar blir revolutionsromantikerna...

Ohly är en bromskloss men var länge det enda alternativet för tokvänstern, innan Juholts vänstersvängar där Statstelevisionen genom lagstiftande skall garanteras OS-sändningar, där apoteksmonopolet går från en gråsosses nostalgiska tillbakablickande till att bli verklighet igen - alltför människovärdets skull. Nu är Juholt inne på Ohlys revir och tuggar i sig friskt och de som vill se rvänsteretoriken bli verklighet  har aldrig varit så nära sitt mål som när det gamla statsbärande partiet plockar upp frågor om förstatliganden och om medialagar som ger SVT makt, medel och muskler jämfört med kapitalets dödgrävare i MTG och andra samhällsförstörare.

Där Centerns hopp om en ljusnande framtid finns i någonstans bortom regnet så kommer Lars Ohly och Vänsterpartiet med dagens utveckling vandra under och med regnet tills den dagen kommer då man spolas bort, ner i en avloppsbrunn. Vänsterpartiets värsta fiender är den egna partiledaren och den andra socialistiska partiledaren - han med mustasch. Det är så utvecklingen av idag ser ut, men med en Jonas Sjöstedt kanske, kanske Vänsterns parti kan hitta ut ur en grå tillvaro där det enda som radats upp under Ohly är valförluster och motgångar...

Länkar: Expr, DN
Bloggar: Kent, Holma, Högberg

TOKMODERATENS TRIBUT TILL MONA SAHLIN

Idag var det tydligen så dags för våra förtroendevalda att under gråt och tandagnisslan ta farväl av den riksdagskvinna som suttit längst tid i kammaren, allas vår Mona Sahlin. Idag tog Monas demokratiska arbete, iallafall i Sveriges Riksdag och under min tid som bloggare har Mona Sahlin varit en källa av aldrig sinande inspriration...

Häromveckan sprang jag på Mona Sahlin i köpcentret Nacka Forum. Hon var inte mycket för världen i gången utanför leksaksaffären, osminkad och precis som vem som helst. Jag försökte få ögonkontakt, men Mona vek undan sin blick och ville inte se mig eller någon av alla de där andra flanörerna som uppenbarligen också kände igen den förra oppositionsledaren. Jag började tänka i mitt allt annat än stilla sinne - gud vad elak jag har varit mot den där kvinnan bara för att hon har haft andra politiska värderingar än undertecknad.

Idag är det alltså dags, även för mig, att säga förlåt och farväl till Mona Sahlin. Så länge du håller dig ifrån partipolitiken så kommer jag att låta dig slippa att bli en del av den här bloggens underlag för politiska påhopp. Jag tar farväl med ett enligt mig - i all min självgodhet - odödligt blogginlägg vad som egentligen hände i vintras när snön låg vit över Nackas Duväs Utskog och när Mona Sahlin i väntan på avgången fick oväntat besök.

Så varsågoda - Tokmoderatens tribut till Mona Sahlin blir en repris. Precis som allt på TV under sommaren...

MONAS BOSTAD. NACKA. KLOCKAN 10:53:21

Bussterminalen Slussen Stockholms stad. 2011-02-10, klockan 10:07.

Flera oberoende vittnen obeserverar en boll-liknande varelse som i sista sekunden och våldsamt flåsande embarkerar SL-buss nummer 409. Varelsen, som skulle kunna vara en rätt tjock människa, håller ett triangulärt föremål under sin vänstra arm. Föremålet är cirka 80 centimeter långt och dolt i en stor svart plastpåse.

Busshållplats i trakterna av Duvnäs Utskog, Nacka kommun. Dag som ovan, klockan 10:24.

I det tilltagande snöovädret ser en dagisgrupp på utflykt en skräckinjagande person som rör sig planlöst omkring, på jakt efter något eller någon. Den skräckinjagande personen håller ett triangulärt föremål under sin vänstra arm, dolt i en stor svart plastpåse. Den högra handen verkar enligt en tekniskt insatt förskollärare hålla i någon form av GPS. Plötsligt lommar personen i väg med raska steg, in i snöröken och utom synhåll för de skrämda barnen...

Mona Sahlins bostad, Nacka kommun. Dag som ovan, klockan 10:49.

Mona Sahlin är hemma i bostaden av någon outgrundlig anledning, det är ju arbetsdag. Kanske "VAB"-ar Mona eftersom hennes son också är hemma, kanske tycker hon att hon kan ta sovmorgon. Mona äter brunch vid köksbordet när hon i ögonvrån ser ett klotformat föremål "rulla" nerför gatan utanför. Mona stoppar i sig en rostad skiva formfranska och undrar ifall det var grannens permobil som löpte amok efter att ha fått snö i elektroniken. Mona sväljer den sista tuggan rostmacka och sköljer ner den med en klunk kaffe. I vardagsrummet sitter sonen och lägger pussel.

Utanför Mona Sahlins ytterdörr, Nacka kommun. Dag som ovan, klockan 10:51.

Det klotformade föremålat som Mona såg nyss genom sitt köksfönster ses nu av grannarna när det rullar in vid Monas ytterdörr. Ett vittne tycker sig se att föremålet eller varelsen håller en triangulärt format föremål under sin vänstra övre extremitet medan den högra påbörjar ett pendlingsrörelse som kan ha varit ett försök att knacka på dörren. Varelsen är helt svartklädd, och påminner enligt samstämmiga uppgifter om en korsning mellan en nät-nörd och en fullvuxen flodhäst...

Mona Sahlins hall, Nacka kommun. Dag som ovan, klockan 10:52:12.

Mona Sahlin hör hur någon knackar på dörren. Mona Sahlin väntar inte besök, det måste vara ett oväntat besök. Mona ser en rundlagd skugga genom det insynsskyddade fönstret i ytterdörren. Innan Mona Sahlin hinner reagera börjar det dras i dörrhandtaget och en osannolikt stor Toblerone skymtar i brevinkastet. Mona skriker på hjälp, sonen skriker. SÄPO-vakten och Bosse sitter på övervåningen och kollar vilket spelbolag som har bäst odds på Bodström som ny partiledare, de lyssnar på Röda Bönor på hög volym och hör inte Mona.

Vid Mona Sahlins ytterdörr, Nacka kommun. Dag som ovan, klockan 10:52:18.

Grannarna ser hur det där kreaturet vid Monas dörr försöker trycka in en gigantisk stor Toblerone in genom det lilla brevinkastet. Varelsen hörs också skrika något som kan ha varit ett "Förlåt för alla elaka bloggar!" och som följdes av "Jag vill ju bara lämna över en avskedspresent som tack för all inspiration!". Inifrån hörs Mona hjärtskärande rop på hjälp och sonens gråt, men ingen av grannarna vågar sig på att intervenera trots att området är med i "Grannsamverkan mot brott".

LKC, Polishuset, Kungsholmen, Stockholms stad. Dag som ovan, klockan 10:53:21.

En larmoperatör på LänsKommunikationsCentralen blir varse att överfallslarmet lösts ut hemma hos den illusoriska oppositionsledaren Mona Sahlin. Det blinkar rött, det tjuter högt och när man väl få kontakt med SÄPO-mannen på plats rabblar han bara olika odds som i tungor. Det kan vara ett skarpt läge, det kan vara ett pågående attentat. Alla polispatruller i närområdet, hela 6 stycken dirigeras mot Sahlins bostad, så även en helikopter och hundpatrull...

Utanför Mona Sahlins bostad, Nacka kommun. Dag som ovan, klockan 10:53:28.

Varelsen utanför Monas dörr blir varse att larmet har gått, att Mona är på väg att undsättas av ordningsmakten. Varelsen snubblar i väg i snöovädret, i det mest springliknande tillstånd man sett varelsen ta sig fram - den gigantiska Tobleronen följer med i flykten. Varelsen halkar till och rullar i hög fart bort från adressen, från vittnena och de tillskyndande polisbilarna. Mona Sahlin skriker fortfarande inifrån, och det enda som bryter Monas skrik-monopol och den gråtande sonen vid sitt pussel är Bosse som från övervåningen skriker "Håll käften, vi försöker faktiskt tjäna pengar här uppe!"

Mona Sahlins tomt, Nacka kommun. Dag som ovan, klockan 10:59:47.

Den första polispatrullen är på plats vid Mona Sahlins bostad. En kvinnlig polis tröstar Mona, medan en annan försöker se var det minst sagt konstiga spåret tar vägen. Spåret i snön påminner inte om något annat som polismannen någonsin har sett. Det är inga mänskliga fotspår, det ser mer ut som en cementfylld badboll som har rullat iväg till en busshållplats i närheten för att där försvinna i tomma intet.

Infarten till den gata där Mona Sahlin bor, Nacka kommun. Dag som ovan, klockan 11:11:11.

En polishelikopter snurrar i luften, gatan kryllar av poliser som letar efter nya spår att följa upp. SÄPO-mannen förhörs och får förklara varför han hade ungefär samma reaktionstid som en alzheimer-sjuk sengångare. Mona är lugn, sonen pusslar vidare och Bosse har kommit fram till att Unibet verkar vara bäst...

Blå gången, vid Slussen, Stockholms stad. Dag som ovan, klockan 11:52:21.

En förbipasserande dietist och kostrådgivare äcklas över att se en fläskig man, nästintill en boll, stå i den urinstinkande gången och trycka i sig massor med små Toblerone-bitar som han plockar upp ur en stor men kantstöt 80 cm lång jätte-Toblerone. När kvinnan tycker sig se att mannen beter sig som en mänslig kompostkvarn så skäller hon ut honom men får bara en rap som doftar honung, choklad och mandel i ansiktet. Sedan lommar mannen i väg, i riktning mot Gamla stan. Dietisten och kostrådgivaren hör mannen skryta om att han skall snyltäta en Salami-pizza på Vapiano. Mannen halkar till, rullar nerför trapporna och syns efter ett tag rulla in på Stora Nygatan.

Utanför Sveavägen 68, Stockholms stad. Dag som ovan, klockan 13:13:13.

Två ordningsvakter griper en osedvanligt tjock man som vill lämna över en uppblåsbar docka i naturlig storlek till Ibrahim Baylan, som en "avskedspresent" och som "tack för all inspiration!". Mannen lägger en mök som luktar starkt av Toblerone och Salami-pizza och lyckas för några sekunder slå ut ordningsvakterna. Det sista som syns av mannen är hur han halkar till på en isfläck under snötäcket och rullar ner i Rådmansgatans T-bana strax bortom Coop-butiken på Sveavägen...

DEN POLITISKT INKORREKTA GRANNEN...

Danmark, vårt södra grannland är i farten igen och trots att det bara skiljer några kilometer av ett Öresund mellan oss så känns det ibland som om det där landet - på andra sidan sundet - är en annan värld i en annan tid. På vår sida av sundet och Kattegatt, det extremt poltiskt korrekta Sverige - på deras sida det alltmer politiskt inkorrekta Danmark...

Vad som är korrekt och vad som är inkorrekt ligger förvisso i betraktarens ögon, och Danmark har ju trots allt en folkvald, demokratisk regering och ett dito folketing som bara driver en politik som man tror sig ha med sig det danska folket när man klubbar igenom densamma. Det danska folket har förmodligen inte så mycket invändningar om att det lilla landet käftar med den stora unionen när man återskapar gränskontroller som skulle få Erich Honecker att rysa av nostalgiskt välbehag. Danskarna vill se ett land som har kontrollen på vilka som kommer in och vilka som reser ut trots att det innebär att de samtidigt torkar sig med Schengen-fördraget i akterpartiet.

Samma sak gäller det danska folkets och de danska politikernas ambitioner att inom kort lagstifta om att utan undantag kasta ut alla de utlänningar som finns i Danmark och som begår brott alldeles oavsett om det handlar om ett grovt brott som mord eller ett något mindre allvarligt som snatteri. Skall man tro på nyhetsrapporteringen från andra sidan sundet så är utkastandet något som de flesta danskarna ställer sig bakom, eftersom till och danskarnas sossar och vänsterpartister är med på noterna i Folktinget.

Hur danskarna styr sitt land är deras problem, så länge det inte ger oss i Sverige problem. Gränskontroller i Helsingör, Grenå, Fredrikshamn och vid Öresundsbrons danska brofäste kan bli ett problem för oss svenskar när vi vill röra oss fritt ner till den fria unionen, EU söder om Danmark. Utkastandet av kriminella svenskar från Danmark är inget problem för oss, det är ett problem vi får hantera...

Danskarna får styra sig själva efter konstens alla regler, vi svenskar får gilla läget och knipa igen när det politiskt inkorrekta landet i sydväst går sin egen väg. Själv stör jag mig dock fortfarande på att det var danskt tjafsande, danskt gnällande och dansk inblandning i svensk energipoltik som fick våra politiker att stänga igen ett fullt fungerande kärnkraftsverk. Så när elräkningen trillar ner i brevlådan efter ännu en vargavinter, sänd en tanke över Öresund som tack för nya rekord i energipris...

Länkar: SvD, DN1, DN2,
Bloggar: Holma