"TOMMY TYCKER OM MIG...?"

Vi kanske inte är så fruktansvärt många, vi som tycker att det är kvalitetstid i livet att ligga i soffan och titta på Riksdagens debatt om den ekonomiska vårpropositionen. Förmodligen är vi alldeles för få som fick se något sorglustigt utspela sig i plenisalen när Tommy Waidelich från Social demokratin mötte Johnny Skalin från Sverige demokratin...

Två överspända män - eller iallafall en man och en pojkvasker - möttes mittemot varandra och bilden av ett tafatt panikragg på en skoldans i mellanstadiet fick sin politiska motsvarighet där och då. Båda var lika nervösa som en mellanstadiegrabb som bara vill hitta någon att hångla upp innan kvällen tog slut och papporna Håkan och Jimmie skulle komma förbi och hämta sina avkommor. Båda skakade i denna obekväma situation när känslorna skulle redas ut, spastiskt och orytmiskt. Det var Johnny Skalin som försökte flirta upp Tommy Waidelich och är man likt mig totalt inkorrekt i genustänket så är alltså Skalin killen och Waidelich flickan trots att utseendet på de två säger tvärtemot detta.

"Visst har vi kommit bra överens hörru, visst har vi haft kul när vi har haft mysigt tillsammans, Tommy?" flämtar Johnny nervöst fram medans hans händer spelar fickpingis i de mörka byxorna i skydd av en talarstol av trä.

"Jag dumpade båda mina partners efter förra partajet, du vet det den där festen då du var glad och jag var ledsen. Nu är jag ledig, självständig och skall bara göra det som jag tycker är bäst för min omgivning." var orden som ekade ur Tommys mun i den lokal där alla hade fäst blicken på det trevande paret.

"Men om du är självständig och fri så kan vi ju ha mysigt och skoj tillsammans Tommy" konstaterade Johnny Skalin med lite mer hopp i den nervösa rösten. "Om vi tar och har mysigt tillsammans med din gamla norrskensflamma och det där swingersparet som ni umgicks med förut så kan vi vända upp å ner på tillvaron för de där som tror att de är så jäkla tuffa. Skall vi inte träffas över en Fanta och en kexhocklad och prata ihop oss, Tommy?" fortsatte Johnny på ett upprepande sätt.

"Jag kommer bara göra det som är bra för mig och min omgivning nu när jag är fri som en fågel, självständig och kan leka som jag vill med vem jag vill. Jag känner mig rätt nöjd med det faktiskt..." avslutade Tommy innan han vände på blicken och började snacka med tråk-Ulla som hade krypit upp från vänster.

Johnny Skalin tassade iväg, med ett löjligt flin på läpparna. Johnny var van vid, väldigt van, att hela tiden få höra "dra åt helvete!", "stick å brinn!", "är du dum i huvudet eller...?" eller andra elakheter när han flirtat med folk. Här hade han snackat med Tommy, och Tommy hade varit snäll och gett Johnny Skalin hopp om en spirande romans. Tommy hade inte omfamnat Johnny och tackat för alla mysiga stunder, men han hade inte heller dragit igen dörren i ansiktet på Johnny. Tommy hade överhuvudtaget inte sagt "aldrig någonsin, aldrig någonstans eller aldrig någon gång" till Johnny.

Johnny Skalin fånlog på sitt neurotiska sätt medan han gick tillbaka till sin plats i lokalen. Det finns de som tyckte sig höra Johnny sjunga "Tommy tycker om mig..." under den korta promenaden. "Tommy tycker om mig och jag vet att det är sant. Det finns ingen annan som får mig tycka likadant.Tommy tycker om mig, och fast han är nonchalant, är han den jag gillar och han känner likadant.Det är sant!"

Vem kan efter det vi såg i kammaren säga att det är motsatsen som gäller? Tommy Waidelich var väldigt tydlig med att vara otydlig när han blev uppflirtad av den enda i lokalen som var mer nervös än han själv...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, AB1, AB2, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2, Expr3, Expr4, SydS, GP
Bloggar: Kent, Moberg,

EN TYDLIG EFTERKRISPOLITIK TACK!

Tommy Waidelich, sossarnas nya Östros, lyckades klämma ur sig en mening under sin första TV-debatt med Anders Borg som jag tycker är mitt i prick. För medan Tommy stod där och flackade med blicken samtidigt som han upprepade det mantra som hans medhjälpare hade bankat i honom så kom ett uppriktigt erkännande och ett korrekt konstaterande...

"Jag tycker att Anders Borg skötte sig bra under finanskrisen, men jag tycker att regeringen saknar en efterkrispolitik"

Tänk det tycker jag med, och jag kan inte för mitt liv förstå varför man inte använde de månader de tog för ett havererat sosseri att hitta Juholt och Waidelich till att faktiskt lyfta fram en politik för en ny tid - en tid då vi jobbat oss igenom en kris, på ett bra sätt om man skall tro på sossarnas nervösa finansministerkandidat. Finanskrisen är förbi i Sverige, men lik förbannat så lever oron kvar då USA står på randen till konkurs och där nya Euro-länder tycks vara på väg in på en väg som påminner om den grekiska tragedin.

Waidelichs åsikt om en frånvarande efterkrispolitik delas av mig, där reformambtionerna har placerats i malpåse och där det är svårt att slå sig fri från känslan att regeringen nått vägs ände med den politik som Alliansen gick till val på redan 2006. Därmed inte sagt att jag tycker att halverad restaurangmoms och ett femte jobbskatteavdrag är dåligt, men det är visionslöst. Det är ett femte steg på något som nu börjar kännas lite tjatigt och det är något som förhoppningsvis skapar en hel del nya jobb på krogen - men det är inga valvinnare...

Knappt tre år återstår innan vi börjar växla upp för valrörelse igen, först för EP-valet och sedan för de vanliga valen till kommun, landsting och Riksdag. Vi kan inte gå till val på att bara måla upp bilden av en återställande socialdemokrati samridigt som vi stolt berättar vilka underverk vi mäktat med under de åtta åren vid makten. Vi kan inte gå till val på ytterligare någon halverad moms-sats i någon annan tjänstesektor och ett åttonde eller ett nionde jobbskatteavdrag. Det handlar om att vara tydlig med vad vill, varför vi vill det och hur vi skall dit.

Det handlar om att tydliggöra att vi står upp för den enskilda människans rätt att utforma sitt eget liv efter eget behag, det handlar om att ge alla lika förutsättningar i livet utan att för den skull stå med den politiska pekpinnen i högsta hugg. Det handlar om att skapa ett samhälle där det är fint att lyckas och helt okej att misslyckas, där trösklarna in på arbetsmarknaden måste slipas bort och där folk får större ansvar för sin egen lön. Det handlar om att ta fram nya, skarpa förslag som visar vad vi vill, det handlar inte om att bara förvalta och sitta nöjd i båten.

Parkerar man bilen, står stilla vid vägkanten och bara beundrar sig själv i backspegeln så kommer man förr eller senare till och med att kunna bli omkörd av en Juholt i sin EPA-traktor - en EPA-traktor man inte kommer se i backspegeln för att man är så fixerad vid sin egen skönhet och felfrihet. Så tryck gaspedalen i botten, växla upp och kör ifrån - bli det där politiska alternativet som utmanar framtidens problem med framtidens lösningar. Motståndarna kör ju med dåtidens lösningar på dagens problem, och det borde vara lätta att dryga ut avståndet bakåt...

Länkar: AB1, AB2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, DN4, Expr1, Expr2, SydS1, SydS2, GP
Bloggar: Böhlmark, Högberg,

BARNPROGRAMLEDARNA - DE MISSFÖRSTÅDDA?

Det känns rätt skönt att bryta med det politiska bloggandet om än bara för ett inlägg. Jag tänkte ta upp frågan om de vuxna personer som leder barnprogrammen på monopol-TV, de så kallade barnprogramledarna. Är de bara missförstådda av mig som vuxen? Räcker inte det barnasinne som jag fortfarande har kvar i min åldrade kropp till för att få mig att förstå mig på hur de fungerar, barnprogramledarna? Är det så himla konstigt att man börjar undra om inte allihop är ett gäng påtända knarkare, psykiskt instabila eller bara ute efter att göra en hel generation av små värnlösa barn förvirrade och verklighetsfrånvända...?

Hur det ligger till med Ola Lindholm och det som ordningsmakten misstänker vara narkotikabrott vill jag inte spekulera i. Mister Wild Kids i egen hög person är en av de mest balanserade barnprogramledarna i mina ögon, och hans program Wild Kids ändå inte helt vedervärdigt i den tappning man har valt. Visst, jag skulle föredra om de lillgamla ungarna som brukar väljas ut till programmet fick lära sig vad förluster innebär och rösta ut varandra istället för att bara få se på hur det vinnande laget får ännu en unge att ta hänsyn till. Trots det är Wild Kids okej, och Ola Lindholm osedvanligt balanserad i sin roll som lekledare.

Hur och varför polisen då började misstänka Ola Lindholm för narkotikabrott på Råsunda har jag ingen aning om, och jag väljer att förhålla mig helt nollställd i frågan om Ola Lindholms påstådda knarkande. Däremot så tycker jag att ordningsmakten borde organisera en synkroniserad razzia mot de lokaler, spridda över landet av arbetsmarknadspolitiska skäl, där man spelar in barnprogram åt monopol-TV.

Var och varannan av programledarna är ju i en sådan obalans och så "speedade" att till och med en otränad lekmans ögon borde få synintrycket "knarkare!" eller "psyksjuk!". Där Ola Lindholm tidigare har setts som ett föredöme så finns det många andra som borde få kissa i burk, lämna blodprov eller möta en duktig psykiatriker. Ola Selmén kanske spelar en roll som programledare för Amigo, men när han gör det så tror de mest påverkbara barnen att det är så man "pratar" med varandra och så man "rör" sig. Följden blir att barnen skriker åt varandra istället för att tala i normal samtalston och att man gör detta medan man hoppar runt orytmiskt och utan att tänka på sina stackars föräldrars behov av lugn och ro.

Häxan Surtant är ett annat populärt program, där en gnällig och sur häxa sprider dålig stämning till de tittande barnen - utan en tanke på att högljudda, runthoppande ungarna inte blir roligare att tas med när de dessutom blir som gnälliga kärringar. Bifigurerna i Häxan Surtant är dessutom så sjuka i hela sin framtoning att jag inte kan förmå mig att tänka ut någon annan lösning än att lägga ner programmet.

Att gå i skogen med sina högljudda, runthoppande, gnälliga ungar är inte heller att tänka på nuförtiden. Barnprogrammet Barda, med en vuxen man i sina bästa år som iförd en kroppsstrumpa och hållandes en pilbåge låter oskyldiga barn jaga efter de alver, orcher, trollkarlar och andra monster som han fabulerat ihop har den effekten - faktiskt. Försök att ta två barn genom en halvmörk skog från bussen till hemmet efter att de sett ett avsnitt av Barda - det går inte! Orcherna finns där, och ungarna har ju inga vapen med sig. Det blir till att taxi ända fram till dörren.

Det finns många, många fler program som jag inte orkar rabbla upp här och nu - men som alla gör våra ungar till de otrygga varelser som samhället sedan måste lägga ner stor kraft att få trygga. Allt har sitt ursprung i Staffan Westerbergs helt galna upptåg på 70-talet. Det var då dagens barnprogramsproducenter och programledare började formas till Staffans sjuka produktioner "Vilse i pannkakan" och "Lillstrumpa och Syster Yster" med adventskalendern anno 1983 "Lille Luj och Änglaljus i strumpornas hus" som spiken i kistan på de lätt påverkade och svaga människor som senare skulle ta över barnproduktionerna på SVT...

Så oavsett vad man kommer fram till i fallet Ola Lindholm och knarket så är han ändå en av de bättre, minst skadliga programledarna i monopol-TV. Det finns mycket värre saker än om Ola Lindholm råkat röka på inför en snut eller inte, och det är hur man med utstuderad vidrighet och utan att bry sig gör våra barn otrygga genom att spala över, gapa, skrika och bete sig på ett sätt som skulle få Torsten Flink att verka vara den mest balanserade kulturarbetaren i vårt avlånga land.

Som den konservativa träbock jag är så reser jag nu kravet - tillbaka med "Drutten och Gena" eller inga barnprogram alls! Det åligger inte SVT att öka köerna till BRIS och BUP såpass mycket att man i ett andra led kan fixa någon stödgala till de barn man redan gjort sitt bästa för att få ur balans...

Länkar: Expr1, Expr2, AB,

SPRETANDE OPINIONER, SPRETANDE POLITIK...?

Löpsedeln från igår var skräckinjagande för en opinionsundersökningsonanist som undertecknad. Aftonbladet målade upp den mörkaste bilden av verkligheten med en fåningt leende Juholt, den kroniskt bekymrade statsministern till texten "Juholt redan förbi Reinfeldt". Det var igår, då ett opinionsinstitut och i det fallet United Minds, berättade icke-nyheten att ett tidigare ledarlöst parti med sin nya ledare hade lite vind i seglen. Det var igår, men när man i dag konfronteras med Demoskops siffror så blir jag mer splittrad än vad jag varit på länge...

För där United Minds och Aftonbladet jublar åt Juholts "triumf" samtidigt som man klappar sig för knäna åt en nedgång för Reinfeldts moderater på 3% så säger Demoskop i en undersökning som skall publiceras i Expressen att Reinfeldts moderater ökar med 3.8%. Två institut frågar, och svaren pendlar från en känsla av att helvetets värme slår emot dig versus en försmak av paradisets alla fröjder - och ingen kan veta vilken bild som stämmer. Antingen är Juholt förbi, eller så är Reinfeldt större än vad han någonsin varit. Helt plötsligt känns det som om om det här med opinionsundersökningar blev totalt ointressant eftersom man tydligen inte ens kan se en tillstymmelse till trend längre.

Den här morgonen berättar även regeringen om morgondagens VÅP, och då menar jag inte Mauds tilltänkta efterträdare utan om Vårpropositionen. Det handlar om att Alliansregeringen säger det som den måste säga när man skall förverkliga det rätt intetsägande valmanifestets löften och det handlar om sådana självklarheter som jag naturligtvis inte kan kritisera.

Ett femte jobbskatteavdrag väntar - och det är ju alltid bra när löntagarna fär lite mer i plånboken. Sänkta skatter är en del av den yttersta frihetsreformen, där staten lämnar ifrån sig ännu lite mer makt över medborgarnas pengar till samma medborgare. Därför är det femte jobbskatteavdraget bra, trots att det i grunden kommer att vara för lite pengar för att göra så mycket skillnad som jag vill se. Men trots allt - Bravo!

Sänkt moms på restaurang- och cateringtjänster väntar, och frågan är väl hur innovativt det känns? Visst, om det blir billigare att gå på krogen eller att at en lunch så kommer det i förlängningen medföra lite fler restaurangbesök för de som redan går ut för att äta och kanske även att de som tidigare inte har haft råd att ute någon gång kan få den möjligheten. Men vet vi att det blir billigare för konsumenten? Är det inte så att man utan vara alldeles för konspiratorisk kan se hur branschen istället sina marginaler? Det är upp till oss konsumenter att hålla koll, att bojkotta de som inte sänker sina priser och att gynna de som förstår regeringens intentioner. Det kommer krävas stenkoll, och jag lovar att hålla koll på "Donken", Burger King och Max...

Att regeringen sedan kommer driva en politik för fler i arbete, för ett "robust finansiellt system", för ett högklassigt utbildningssystem och en välfärd med hög kvalitet samtidigt som fokus kommer att ligga på hållbar tillväxt i hela Sverige är inte kontroversiellt över huvudtaget. Det finns ingen konfliktyta i målen mellan de politiska alternativen i Sverige om man skall vara ärlig. Skillnaderna ligger i hur man vill skapa fler jobb och vilka jobb man vill skapa. Skillnaden ligger i hur man ser på ett högklassigt utbildningssystem, om det finns plats för alternativ och friskolor eller inte. Skillanden handlar om hur man ser på välfärden, om valfrihet och om kärnverksamheter versus annat trams. Skillnaden ligger i vad man menar med hållbar tillväxt i hela landet, där förmåga att växa själv ställs mot att hållas under armarna av en starkare stat. Målen är desamma, det är vägarna till målen som tar tar olika riktningar.

Det som regeringen säger i VÅP:en är alltså sådant som jag kan skriva under på och stå bakom, men jag vill ha ett mer gediget förädlingsarbete av Föregångslandet framöver. Problemet är att jag vill ha mer av visioner, mer av ett förädlande av det föregångsland som vi alla vill att Sverige skall bli. Det är med visioner och tydliga mål man vinner val, så även 2014 när vi står mot något som Juholt kallar social demokrati...

Länkar: AB1, AB2, DN1, DN2, Expr1, Expr2, Expr3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4
Bloggar: Böhlmark, Röda Berget, Konservativa tankar,

Bilden 'lånad' från The Viktor Report

DEN FULLÄNDADE FLOSKELMASKINEN...

Han satt i TV igår - mannen, myten, legenden, Håkan Juholt - och han satt där och rapade ur sig floskel efter floskel. Under sin korta tid som partiordförande för de gamla statsbärarna har han utvecklats till en fulländad floskelmaskin, Håkan Juholt. Handlar det inte om drogade barnsoldater i Libyen så handlar det om barnfattigdomen, barn på gatan men inte ett ord om hur Juholt vill lösa ett problem som han säger sig störa sig på. Håkan talar om ett samhälle som delas upp mellan de som har mycket och som får mer och de som har lite som får mindre. Den enda lösningen för att utjämna skillnaderna i Håkan Juholts verklighet handlar om att höja skatterna för de som jobbat till sig en förmögenhet, de som haft råd att köpa en villa - men inte ett vettigt or om att man kan utjämna skillnader genom att sänka skatter för de som har det tyngst...

Det är inte mycket nytt under vårsolen, det var samma gamla socialdemokrati som numera kallas social demokrati, en gedigen och banbrytande förändring eller kanske inte. Förmögenhetsskatten var inte bra som den såg ut förut, men vi behöver en ny modell av samma skatt och den nya modellen letar man efter på Sveavägen 68 i detta nu. Fastighetsskatten var inte bra som den såg ut förut, men vi behöver en ny modell av samma skatt och just den modellen letar man efter på Sveavägen 68 i denna stund. Detta handlar om gamla, avvecklade skatter som skall komma åter i nya modeller och socialdemokratin under Juholt är precis som den alltid har varit oavsett om den numera kallas social demokrati.

Håkan Juholt vill höja skatten på bensin, och helt plötsligt så slutade samma man att bry sig om att han med detta tyckande gör bilåkandet till en klassfråga. Trots att Håkan Juholt säger sig stå upp för de svaga, för att utjämna skillnaderna i samhället så är höjningen av bensinskatten en fråga som kommer att göra att man bara kommer att kunna se "överklassen" på våra vägar i framtiden. För tillsammans med ett redan skenande bensinpris kommer en höjd bensinskatt få den effekten, samma effekt som när Göran Persson pratade om hur hemskt det är när man kan se klasstillhörigheten genom att kolla in någons tänder.

Göran Persson var upprörd över detta faktum, men han gjorde aldrig någonsin någonting åt problemet. Snart kommer man att kunna se vilken klasstillhörighet det är på folk genom att titta hur de reser. De rikaste fortsätter att åka bil för de har råd trots besninpris och höjd skatt, de fattigaste kommer inte att kunna tanka utan att få panikångest på köpet. Den där resan till Harpsund som familjen Persson gjorde med sin bil när Göran var ung skulle dränera familjens hushållsekonomi rejält, men det kanske det var värt för att få en skymt av Erlander...

Håkan Juholt talar lugnt, tryggt och verkar vara en sympatisk snubbe. Problemet är att han vid sidan av detta är den mest fulländade floskelmaskinen som svensk politik har haft. Det började med en pressträff på Sveavägen 68 där han påstods göra succé men bara genom att leverera floskler. Linjetalet på extrakongressen var precis likadant, över en timme med en strid ström av floskler som tillfredsställde en floskeltörstande publik och nu följs det upp med den första, riktiga intervjun på monopol-TV:s Agenda. Det var ett avsnitt av Agenda som skulle kunna ha fått undertiteln "Flosklernas återkomst".

Håkan Juholt lyckas säga mycket och säga det bra. Problemet är bara att han inte säger någonting egentligen, inget vettigt iallafall. Det blir en nostalgisk återgång till klasskampsretoriken, han spolar bandet bakåt så det står härliga till - vår Juholt. Bland alla floskler och självklarheter blir en bild tydlig hos Juholt. Han är en man som vill möta framtidens utmaningar med dåtidens lösningar, som gärna pratar och verkar kul men som i själva verket inte har något vettigt att säga.

För mig är det obegripligt att inte Fredrik Reinfeldt väljer att sopa banan med Juholt redan nu, nästan lika obegripligt som att socialdemokraterna återigen blir största partiet i United Minds undersökning. Men det är väl klart, det behövdes bara en ny ledare efter en vinter i vacuum så kommer några trogna väljare tillbaka. Detta oavsett om den nya ledaren är den mest fulländade floskelmaskinen i svensk politik...

Länkar: SvD1, SvD2, DN, DN, Expr,
Bloggar: Peter Andersson, Peter Högberg, Maria Hagbom, Göran Pettersson

FEGE FREDRIKS FELSTEG...?

Det första jag läste på text-TV:n medan jag gnuggade sanden ur ögonen alldeles för tidigt denna morgon så var det nyheten om att statsminister Fredrik Reinfeldt tackade nej till att debattera med Håkan Juholt inför extravalet i Västra Götaland. Jag behövde inte vakna mer för att veta vad jag tyckte om det nejet - det är fegt, det dumt och det är ett felsteg som bara spelar de politiska motståndarna i händerna. Två veckor innan påsken är här så hoppade den politiska påskkycklingen upp ur påskägget - och påskkycklingen kan bara vara 'min' partiledare och 'vår' statsminister - Fredrik Reinfeldt...

Förklaringen som Fredrik Reinfeldts undersköna presschef Roberta slänger ur sig tyder ju på två saker. Ett: Vi moderater är alldeles för snälla mot sossarna i allmänhet och i detta fallet mot Håkan Juholt i synnerhet . Två: Vi fattar inte vilken bild som nu kan sättas på vår ledare, mannen som inte passar på att ta debatten med Juholt medan Juholt fortfarande borde vara lätt att knäcka. Bilden av en fegis, bilden av en statsminister som inte tycker att extravalet i Västra Götland förtjänar en debatt mellan partiledarna.

För är det så som presschefen Roberta Alenius säger, att det inte är någon mening att diskutera med sossarna och Juholt innan de har hittat sina ståndpunkter i sakfrågorna, så kan vi få vänta länge på att trycka ner Juholts självförtroende i skorna. När, om inte när motståndaren inte vet vad det ycker i olika sakfrågor, skall man lyfta detta faktum? De vet inte vad de tycker, de är obegripliga och flummiga och går inte att få raka svar av medan vi själva vet allt när vi har bilden tydlig av vad vi vill, när vi vill det och varför vi vill det. Kontrasten mellan ett alternativ som vet vad vad man vill och en motståndare som ingenting vet något överhuvudtaget annat än i stora drag borde gynna oss. Därför är det ett generalfel att inte sabla ner Juholt om det förhåller sig som så som Roberta säger...

Jag tror inte alls att det handlar om att vi inte kan ta en debatt med en motståndare som inte vad man tycker, eftersom det inte kan finnas ett bättre tillfälle att ta debatten än då. Det handlar snarare om att partiledningens strateger och taktiker inte har en aning om hur man skall hantera Juholt som den nykomling han är. Alla andra tänkbara kandidater till sosse-ledare hade vi nog förberett en strategi för att kunna bemöta men Juholt var så osannolik att man aldrig ens tänkte tanken att det kunde bli den extrema kompromisskandidaten till nödlösning - en Juholt utan de erfarenheter eller den rutin som sosse-ledare brukar ha i överflöd.

Idag sitter vi Reinfeldt med flera någonstans och funderar på hur man skall ta hand om en man som är rolig, som är folklig, som gillar Elvis Presley men som inte är så mycket mer än så. Hade jag fått bestämma så hade det varit riktigt bra att möta Juholt nu, innan han får mer rutin och erfarenhet, innan han blir varm i kläderna och mer bekväm. Det är nu vi skulle visat Sverige vad han vill och inte vill, och att detta kan variera från dag till dag eftersom hans parti ännu inte vet vad som skall tycka. Idag skriker Juholt till exempel om att höja bensinskatten, avskaffa monarkin och att fortsätta jaga vargar. Men istället för att klistra bilder av Juholt så tapetseras Sverige med en hel vägg där det framstår som om vi har en feg Fredrik som statsminister, och att han tar ett sjumilakliv till felsteg när han och rådgivarna sätter en bild som jag inte ens vill bemöda mig med att bemöta. Det är nämligen samma bild som jag ser, trots att jag försöker blunda...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, AB, Expr, DN1, DN2,
Bloggar: Högberg, Moberg, Westerholm, Böhlis, Ekonomisten, Mary

BLACK HAWK UP - OCH EN EGEN KAMPANJ...

"Kan du inte för en gångs skull uttala dig om något som du kan?" skrev en anonym kommentator på mitt tidigare inlägg om järnvägar - och vi får väl se hur jag lyckas i det här fallet. Med min bakgrund i Kronans tjänst så är väl iallafall sannolikheten betydligt större att jag kan formulera något vettigt om Black Hawk-helikoptrar än om ett järnvägsnät som skulle behöva mer pengar än 800 miljoner för att må riktigt bra.

Beröm när beröm så förtjänas handlar det om, och naturligtvis vill jag uttrycka mitt gillande över att regeringen och statsrådet Tolgfors till slut gör något som kanske kan bli slutet på den fars som en nyanskaffning av nya helikoptrar till Försvarsmakten har utvecklats till. Ett insatsförsvar i ett land med våra långa avstånd behöver de förmågor vi nu får genom ett inköp av 15 stycken Black Hawk, en förutsättning för att den 31. Luftburna bataljonen kan bli luftburen i verkligheten och inte längre vara hänvisad till terrängfordon som bara kan flyga om de tankas med Konrads kalasklister...

Det är ett steg i rätt riktning, mot ett försvar som snabbt kan verka där det behöver verka - oavsett om det handlar om Sverige, något grannland eller i trakterna av Mazar-e-Sharif i Långt-bort-istan. Helikoptern är en grundförutsättning i en modern krigsmakt, för rörlighet och för snabba sjuktransporter. Satsningen på nya helikoptrar skiljer faktiskt det nya "insatsförsvaret" från dåtiden "invasionsförsvar", ett invasionsförsvar där helikoptrarna var ungefär lika många som de vi kommer ha i det framtida anorektiska insatsförsvaret.

I det gamla "invasionsförsvaret" kunde man fet-glömma att få helikoptertransport av en skadad kollega i rimlig tid, fokus låg på markbundna sjukvårdstransporter. Ingen svensk beväring kunde räkna med att hamna under kvalificerad vård om man inte råkade vara vakt eller personal vid ett MASS eller något av arméns fältsjukhus. För truppen i terrängen handlade det om enorma logistiska problem att se till att en enskild sårad soldat hamnade under kirurgens kniv. Idag är det nya insatsförsvaret på väg att få helikoptrar som kan lösa problemen lite bättre, men då är problemet var de skall flyga med de skadade istället? Till något av våra två kvarvarande fältsjukhus eller till ett civilt dito som lär ha fullt upp med annat ifall ofreden kommer...?

Likväl är det idag en bra dag för Försvarsmakten när statsrådet Tolgfors berättar att vårt nya insatsförsvar skall få 15 Black Hawk-helikoptrar för att råda bot på en sedan länge alltför uppenbar brist i vår organisation. Tillsammans med de kroniskt försenade och tidigare beställda NH90-helikoptrarna - de som kallas HKP 14 i svensk tjänst - så kommer vi i Sverige helt plötsligt gå från att vara svältfödda på helikoptrar till att bli rejält mättade med tanke på vilken tynande organisation försvaret av idag annars utvecklats till.

Det nya insatsförsvaret kommer alltås att få sina helikoptrar, och även sina soldater efter alla dessa reklamkampanjer. Själv fastnade jag igår i Metro medan jag väntade på min pizza med en stor stark i näven. Budskapet var "Ring upp en person du inte känner och informera informera om att Försvarsmakten söker soldater och sjömän" och med lite mer pilsner i kroppen gick jag senare under kvällen från reklamkampanjens ord till handling. Helt på måfå ringde jag upp tio personer som jag inte alls känner och vars telefonnummer jag slumpade fram i mitt eget internminne.

"Hallå där och God afton i fredagsmyset. Jag är en ambassadör för Försvarmakten, en del av vår verklighet. Som soldat eller sjöman har Du ett utvecklande och utmanande arbete. Du måste kunna lösa Dina arbetsuppgifter under mycket svåra förhållanden. Det kräver stort engagemang, men Du får mycket tillbaka. Du blir delaktig i att säkra människors rätt att leva i fred, frihet och demokrati både i Sverige och andra länder. Dessutom är Du en del i en organsation med god kamratskap och sammanhållning. Du behöver ingen tidigare militär erfarenhet för att söka..." rabblade jag upp vid dessa tio tillfällen då jag tog på mig rollen att bli ambassadör för det försvar som jag verkligen anser att Sverige behöver.

Vid sju av samtalen sade det klick i kombination med någon/några svordomar innan jag hade hunnit till "...men du får mycket tillbaka.". Vid två av samtalen så var den uppringda gammal och snurrig och förstod inte riktigt vad jag ville, och jag fann det då för gott att inte repetera meddelandet när de undrade vad jag ville - egentligen. Men vid ett tillfälle så tror jag att jag fick napp, en ung man som var lite mer på lyset än vad jag själv var tyckte det lät spännande och lovade att surfa in på Försvarsmaktens hemsida när han nyktrat till.

På samma sätt som jag anser att statsrådet Tolgfors gjorde en god gärning för Försvaret när han nu trollar med knäna och rättar till bristen på helikoptrar så gjorde jag en mindre men tyckligen önskvärd insats för det nya insatsförsvaret igår kväll, mitt under fredagsmyset. Jag lydde order som man skall lyda order, jag läste högt ur Försvarsmaktens annons i Metro för tio personer jag inte känner. Nästa gång skall jag tydligen berätta för den framför och bakom mig i rulltrappan att Försvaret söker soldater och sjömän samtidigt som jag slår mig för bröstet genom att veta vad Afghanistans president heter. Han heter Karzai, och han kanske kommer att kunna se en svensk Black Hawk i sitt land så småningom...

Länkar: SvD, DN, AB, Expr, GP,
Bloggar: Cornucopia, Böhlmark, Tolgfors, Wiseman, Ledamoten