Ett linjetal kallas det visst, talet som Håkan Juholt idag leverarade inför en hänförd och salig skara sossar på det där konferenscentret som jag inte hörde något positivt om under en hel kväll i sällskap med en partivän och ett halvdussin bloggande sossar på krogen igår kväll...
Först av allt vill jag ge den nyvalde partiledaren Håkan Juholt ett erkännande, lite beröm från motståndarsidan. Han är riktigt duktig på att hålla tal, den där Juholtaren. En bra retoriker som använder sin dialekt och påstådda folklighet för att krypa under skinnet på folk och beröra på ett sätt som dagens lipsill Mona Sahlin aldrig lyckades med på sin sävliga variant av förskole-stockholmska. Juholt låter tryggare, mer gemytlig och lite hej och du med den lyssnande.
Idag talade Håkan och alla sossar gillade vad de hörde, trots att budskapet mellan raderna återigen var att folket två val i rad har varit för korkade för att förstå att det bara är sossarna som kan styra det här landet och som vill människor väl. Alliansen vill ha fattiga barn, ett eftersatt kultur-Sverige och allt som är svenskt säljs till utländska riskkapitalister.
Med Juholt får vi inget ökat skattetryck, bara justerade skatter. Med Juholt kommer inga fler genuint svenska rusdrycker bli ägda av utlänningar. Med Juholt kommer inga strippor att uppträda på Orionteatern - som därmed med största sannolikhet förlorar en ny gäst i Ibrahim Baylan. Med Juholt handlar det inte om förnyelse, utan om en återgång till en politik för dåtiden...
Socialdemokratin idiotförklarar alltså återigen väljarna, som inte har vett att förstå vad som är bäst för dom. Att förnya och förändra sig för en ny tid finns inte längre på agendan då Juholt skall ta oss tillbaka till en tid då Domus hette Domus, då en iskall OP Andersson ner i strupen inte var landsförräderi.
Efter en dag med bakfylla i olika is- och sporthallar har jag i efterhand fått titta tillbaka på talet Juholt höll i förmiddags och det lät ungefär som jag förväntade mig. Det var klassiskt sosseri, det var den tilltänkta frälsaren som höll hov för sina lärljungar och gjöt mod i dessa för kommande korståg in i de arbetande massornas hem. Det var ett tal till de redan frälsta, inte för de som letar efter någon att tro på. Om de så småningom väljer att tro på Håkan och sosseriet i sin nygamla skepnad återstår att se...
Efter talet ser jag nu fram emot två saker. Att vi återigen får en opposition att diskutera politik och ideologi med. Att regeringen Reinfeldt äntligen tvingas ut på banan igen för att berätta vad vi vill och varför. Vi har fått en person att debattera med och jag blev inte oroligare efter Juholts tal. Möjligen kan det bli lite roligare debatter framöver, men det kräver ju två personer som vill ha skoj. Håkan vill ha skoj, frågan är om han får det - Reinfeldt vill nog inte ha så roligt, men frågan är om han kan undvika det i spåren av ett oppositionsparti som borde ha spelat bort det sista kryddmåttet av förtroende under denna den rekordlånga vintern anno 2010/2011.
Inlägg
