FÖRSVARSGNÄLLANDE OCH FÖRSVARSFÖRSLAG

Dags att skriva om något annat än en krisande socialdemokrati - och istället skjuta in sig på en annan organisation i ett kroniskt kristillståndm Försvarsmakten. Inlägget har jag knappat ner för ett tag sedan men just nu när jag i det närmaste har nött ut tangenterna "J", "U", "H", "O", "L" och "T" på tangentbordet passar det bra med en liten andhämtningspaus. Imorgon kommer det att finnas mer att skriva om sossarnas kris - det är jag säker på. Så varsågoda, ett långt och önsketänkande inlägg om hur just jag vill se ett framtida svenskt försvar...

Jag har twittrat lite med en av moderaternas försvarspolitiker, Johan Forsell, och det är med en känsla av att jag i mitt idoga vurmande för ett svenskt försvar värt namnet upplevs som en gnällspik som jag skriver detta inlägg. Försvarsmakten i slutet på 1980-talet - när jag var klädd i grönt och tillbringade dagarna på en kaserngård i Fårösund, nersprängd i kalkberget vid Rute eller i sovandes i en snögrotta på Ryssnäs med utsikt över en 7.5cm m/57 när jag tittade ut - var ingen organisation som var fulländad. Men dåtidens invasionsförsvar var avskräckande nog och bra mycket mer trovärdigt när det kom till att påverka säkerheten i vår del av världen positivt än dagens anorektiska insatsförsvar.

Visst, en manöverbataljon av idag eller imorgon har bättre utrustning och så småningom bättre övad personal än den gamla skyttebataljonen som var stommen i Armén. Men där det fanns så många, många fler bataljoner av kanonmat och folkuppbåd har vi gått alldeles för långt i vår iver att modernisera något som definitivt behövde moderniseras och justeras volymmässigt. Att vi idag inte ens har en armé där ingen kan säga på rak arm vad vi kan trolla fram ifall Ivan får en psykos imorgon är milt sagt oroväckande, att vi i framtidens försvar inte kommer att fungera speciellt bra när det kommer till brigadens strid är - ursäkta ordvalet - helt åt helvete...

Men slut på gnällandet, och en beskrivning av hur jag skulle vilja se det svenska försvaret 2016 typ - en organisation med det bästa av nutid och dåtid, med gripbara förband här och nu och reservförband för där och då. Låt oss börja med Armén...

I den nya IO14 skall det finnas sju manöverbataljoner i Armén. I min skiss behåller vi sex och organiserar dessa i två brigader - väl samövade och ständigt på hugget.

Brigad Syd - för Sverige söder om Dalälven - består av en Skaraborgs pansarbataljon i Skövde, Livgardets mekaniserade bataljon i Kungsängen samt Södra Skånska mekaniserade bataljonen i Revingehed. Denna brigad understöd av Göta Ingenjörsbataljon i Eksjö, Hallands luftvärnsbataljon i Halmstad, Svea Artilleribataljon i Kristinehamn samt Södra Träng- och Stabsbataljonen i Enköping. Sålunda sju bataljoner kontrakterad personal, med en kontraktstid på 36 månader.

Brigad Nord - för Sverige norr om Dalälven - består av Norrbottens pansarbataljon i Boden, Västernorrlands mekaniserade bataljon i Sollefteå samt Lapplands mekaniserade bataljon i Arvidsjaur. Denna brigad understöds av Norrlands ingensjörsbataljon i Boden, Norrlands luftvärnsbataljon i Luleå, Norrlands artilleribataljon i Boden samt Norra Träng- och Stabsbataljonen i - trumvirvel - Boden. Sålunda sju bataljoner kontrakterad personal, med en kontraktstid på 36 månader.

Utöver brigadförbanden skall finnas: Jägarregementet Tre Kronor med en jägarbataljon och en luftburen bataljon med bas i Karlsborg. Arméflygbataljonen i Linköping. Säkerhets- och Stadsstridsbataljonen i Stockholm. Gotlandsbataljonen - självständig mekaniserad bataljonsstridsgrupp. Detta innebär 18 bataljoner med heltidsanställda soldater, varav 2 pansar, 4 mekaniserade, 2 artilleri, 2 ingenjör, 2 luftvärn, 2 träng/stab, 1 jägar, 1 luftburen, 1 arméflyg, 1 "Gotland". Antal anställda: cirka 16.000.

Efter avslutad tjänstgöring så placeras man i reservistförband med snabb beredskap under 36 månader med en årlig två-veckorsövning och utan skyldighet till utlandstjänst annat än i de länder som omfattas av den svenska solidaritetsförklaringen. Två reservbrigader klass 1 skapas av dessa reservister - med nyss avställd utrustning, t ex Strv 121 istället för de mer moderna Strv 122 som finns i de stående förbanden. Reservbrigaderna 1 mobiliseras vid behov i Boden och i Enköping under ledning av brigadstaberna i de stående förbanden. Reservbrigaderna 1 skall vara redo för insats 5 dygn efter beslut och omfattar naturligtvis 2 pansar, 4 mekaniserade, 2 artilleri, 2 ingenjör, 2 luftvärn och 2 träng/stab samt 1 "Gotland".

Efter reservisttjänst klass 1 placeras man i reservistförband med moderat beredskap under 36 månader med en två-veckorsövning under beredskapsperioden och utan skyldighet till utlandstjänst annat än i de länder som omfattas av den svenska solidaritetsförklaringen. Två reservbrigader klass 2 skapas av dessa reservister med tidigare utrustning eller köpt som överskott från "hyllan". Reservbrigaderna 2 mobiliseras vid behov i Skövde och i Sollefteå. Reservbrigaderna 2 skall vara redo för insats 14 dygn efter beslut och omfattar 2, pansar, 4 mekaniserade, 2 artilleri, 2 ingenjör, 2 luftvärn och 2 träng/stab.

Efter dessa tjänstgöringar är självfallet dörren uppställd på vid gavel in i de nationella skyddsstyrkornas 24 lätta bataljoner.

Här och nu, där och då - djup och bredd över ytan...

Marinen: Två baser, Karlskrona och Berga, samt med framskjutna baser i Fårösund ochi Göteborg. Fartygsbestånd i linje: 6 korvetter av Visby-klass (+1), 4 korvetter av Göteborgs-klass (+2, ur malpåse), 2 patrullfartyg av Stockholmsklass (ombyggda), 7 Minröjningsfartyg av Landsorts-klass (+-0), 4 Minröjningsfartyg av Styrsö-klass (+-0), 3 U-båtar NGU/A26 (+1), 3 U-båtar av Gotlands-klass, Stödfartygen Carlskrona och Visborg, U-båtsbärgningsfartyget Belos, Signalspaningsfartyget Orion m/ny samt 12 bevakningsbåtar av Tapper-klass. I reserv: 2 U-båtar av Södermanlandsklass inkl besättningar - i drift inom 30 dagar. Två basbataljoner med möjlighet att inom 14 dagar mobilsera ytterligare två. Av yttersta vikt att Visby-korvetterna får luftvärnsrobotar.

Amfibiekåren: 1 amfibiebataljon på Berga kontrakterad personal, 1 tungt kustrobotbatteri samlokaliserat med Gotlandsbataljonen i Visby samt ytterligare ett med 14-dagars mobiliseringstid. Inga övriga reservförband.

Flygvapnet: Tre fredsbaser samt tre krigsbaser. Fredsbaser i Ronneby, i Såtenäs samt i Luleå. Krigsbaser i Uppsala, i Visby samt i Vidsel. Tre basbataljoner kontrakterad personal som kompletteras med tre reservbasbataljoner med fem dygns mobiliseringstid på krigsbaserna. Tre luftvärnskompanier som kompletteras med ytterligare tre luftvärnskompanier med fem dygns mobiliseringstid. 9 JAS-39 C/D-divisioner med 3 divisioner på varje fredsbas. 3 JAS-39 A/B-divisioner i förråd med 30 dagars mobiliseringstid. Tre STRIL-grupper - Bålsta, Hässleholm och Visby samt 2 tunga LV-robot-batterier med långdistansrobotar av Patriot 3-typ sambaserade med Gotlandsbataljonen i Visby.

Hur mycket skulle allt detta då kosta? Mer än idag, men självrisken för Sverige som nation i en del av världen där det faktiskt kan hetta till skulle bli lägre. Vi ligger där vi ligger, med en stormakt på andra sidan havet. Hade Sverige befunnit sig på Spaniens eller Portugals plats i kartboken skulle inte ens jag oroa mig jättemycket. Nu ligger Sverige nära en Nordpol som är nästa spänningszon om alla förstå-sig-påare har rätt. Då är det dags att ta vår säkerhet på allvar, igen...

JUHOLTS FÖRÖDANDE MEDIAKURRAGÖMMA-LEK

Sedan några veckor har jag varje helg försökt fridyka i Håkan Juholts intellekt genom att läsa och publicera hans funderingar på Facebook - för att försöka förstå en politisk motståndare. Den här veckan blir annorlunda, precis som Håkan Juholts vecka i allmänhet och veckoslut i synnerhet har varit annorlunda. Håkan Juholt har knappt haft tid att kommentera sitt liv och leverne på det sociala mediet. Spridda skurar av floskler i spåren av en skuggbudget - och under lördagstalen ett vituellt försvarstal om det som under den fantastiska/fasansfulla fredagen bubblade upp till ytan...

"Jag har sedan 1994 lämnat alla uppgifter skriftligen till Riksdagen som ersätter för dubbelt boende. Mitt hem är i Oskarshamn. Jag har varit säker på att jag gjort rätt. Ingen har sagt att jag gjort fel. För en mån sedan fick jag besked att jag gjort fel. Sedan dess har jag gjort allt jag kan för att göra rätt, men förgäves. Igår sa Riksdagen att de inte hade ngt krav på mig. Väldigt förvirrande, trots det betalade jag det kvällstidningarna tyckte jag borde göra. Jag har aldrig försökt lura någon. Är inte felfri alls, men just i den här frågan har jag hela tiden försökt göra rätt." - Håkan Juholts enda kommentar till folket, till media - vid Facebook.

Håkan Juholt har gått och gömt sig för media, blivit oanträffbar och partiellt stum. Rykten säger att Håkan Juholt skriker i affekt närhelst någon i hans närhet säger hyra eller kulbo samtidigt som han leker mussla när pressisarna försöker få honom att lämna svar på journalistkårens samlade frågor. Håkan Juholt är tydligen nöjd med att ha upplyst omvärlden om att han trodde att han gjorde rätt och att ingen minsann skall kunna ifrågasätta en man som inte längre kör för fort eller går mot rött.

Men läser man media som jag gör, som en högercyklop, så är det inte långt borta att tro att mannen har problem med perceptionsförmågan. Håkan Juholt har tydligen varnats tidigare, men ändå trott att han gjorde rätt när Riksdagen skulle betala särbon/sambon/kulbons del av hyran för den gemensamma lägenheten. Det var solklara regler, det var rätt regler - men Håkan trodde ändå att han gjorde rätt...

Håkan Juholt kommenterar ingenting, han har gömt sig och kommenterar endast det som hänt inför de drygt 13.000 beundrarna på Facebook och inte inför alla de miljontals vetgiriga nyhetsföljarna som bläddrar i sina morgon- eller kvällstidningar, som sitter framför TV:s nyhetssändningar. Om de första stegen i Juholts krishanterande kom föredömligt snabbt och i form av en jättepudel så gör Juholt nu fel. Ju längre han gömmer sig ju mer skit kommer media att leta rätt på, ju längre Juholt vägrar svara på frågor ju mer frågor har han att beta av den dagen då han ofrånkomligen kommer att stå i de heta strålkastarnas sken igen - inför ett gän ännu hetare journalister.

Det talas om slarvande sedan lång tid tillbaka, om sådant som Mona Sahlin fick ta time-out för och senare även lämna positionen som vice statsminister. Det skrivs spaltkilometer om allt Juholt har gjort som han inte borde ha gjort, och allt sådant som han inte har gjort när han borde ha gjort det - och samtidigt så rasar redan urusla förtroendesiffror till något som borde få sosse-pöbeln att ge sig ut på jakt efter Berit Andnor och den valberedning som gav Partiet och Rörelsen denna man - Håkan Juholt - till deras ledare...

Det finns sossar som reagerar över klantigheterna som man bör, med ilska och ångest. Det finns sossar som inte låtsas om att något förödande har hänt med deras ledare och hans ledarskap. Det finns sossar som tycker att det är konstigt att den tredje statsmaktens utsända jagar Juholt för sådant de möjligtvis, kanske eller rentav förmodligen har gjort själva vid något tillfälle.

Jag tror att Håkan Juholt har störst glädje av de som berättar för honom hur verkligheten ser ut och inte skönmålar för att göra Håkan glad och lycklig igen. Det är bättre att berätta att det är dags att kliva fram, visa ledarskap och ta tjuren vid hornen för att sedan börja reparera det som har gått sönder än att gömma sig och låtsas som om allt funkar som det skall. I sådana fall är det bättre att någon annan får kliva fram och reparera att parti som idag låter och gnisslar som en sovjetisk sköredtröska från 50-talet, en tidsera som Håkan Juholt längtar tillbaka till mest hela tiden - och förmodligen ännu lite mer i dessa dagar...

"Oj! De är inte kloka. Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag. Jag vet det, jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart. Jag har varken kapaciteten politiskt ­eller socialt att ställa mig först i Sveriges största politiska parti. Jag inser min begränsning." - Juholt själv i radio när hans namn kom på tal som partiordförande. Sällan har han haft så rätt som då.

Länkar: SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Expr1, Expr2, Expr3
Bloggar: Lidby,

NÄR KAOS & KATASTROF GLÄNTAR PÅ DÖRREN

Gårdagens svarta löpsedlar om Håkan Juholt i den ena kvällstidningen har flyttat över till den andra, och  fokus ligger medan morgondimman skingras på att skingra dimmorna kring en romantisk semesterresa till Vitryssland. Redan där borde man fundera på om Håkan Juholts omdöme skiljer sig från andra människor som är aktiva på toppen av det politiska isberget, för vilken normalfuntad man tar med sig sin nya kärlek på en semesterresa till Europas sista diktatur, Lukasjenkos socialistiska paradis Vitryssland...?

Stämmer dessutom uppgifterna om att det var vi - du och jag - skattebetalare som betalade för parets första semesterresa så var nog den fantastiska fredagen igår bara en försmak av vad som komma skall. När det gäller en pressad politiker med svettpärlor i mustaschen och ångest i blicken inför ett pressuppbåd som redan börjat värma tjäran och tömma alla kuddar på Sveavägen 68 på sina fjädrar så brukar utgången till slut vara given, och när KG Bergström börjar köra genus-spåret mot Juholt blir det ännu lite jobbigare.

Juholt är en precis lika god kålsupare som Mona Sahlin, men han klarar sig för att han har snopp och Mona snippa. Juholt har klantat till det på precis som korkade sätt som Mona Sahlin, men han klarar sig för att det politiska krishanterandet har gått framåt. Juholt har kört sitt eget förtroendekapital i botten hos folket och hos sitt eget parti, men han klarar sig för att han är ny på sin position och eftersom det var ett veritabelt kaos innan han klev in som "räddaren i nöden". Men viktigast, Juholt klarar sig för att han är en man där Mona var en kvinna.

Det var en orgie i negativa nyheter för socialdemokraterna igår, och orgien lär fortsätta. Drevet rullar vidare, och det spelar liksom ingen roll att Håkan Juholt inte längre går mot röd gubbe eller har installerat en farthållare i sin bil - det finns annat att skriva om. Det spelar ingen som helst roll att Håkan Juholt höll sitt sommartal i Västertorp, i skuggan av den där hyresrätten som nu orsakar så stora problem - för inte ens bland grannarna är han populär längre. Juholt har klantat sig, och drevet rullar vidare som en snöboll.

Sossarna behövde det inte alls, inte heller Juholt. Sossarna och deras ledare kommer återigen att vara skadeskjutna för lång tid framåt. Hur lång tid beror på vad medias likhundar hittar när de nu sveper av Västertorp, Oskarshamn och Riksdagshuset i jakt på nya löpsedlar och för sosseriet deprimerande nyheter.

Det finns en bloggpostning i ämnet som jag definitivt tycker att ni skall titta till - Johan Westerholms inlägg som ventilerar det så många sossar bland fotfolket idag måste känna. Rubriken säger allt - "Ett preludium till en katastrof..." Läs!

Länkar: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, Expr1, Expr2, Expr3, DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4
Bloggar: Laakso, Västros, Högberg, Kent, Cornucopia, Böhlmark

TRE SOSSE-KLAVERTRAMP PÅ NÅGRA TIMMAR...

Ilmar Reepalu på väg ut på djupt vatten...

"Håkan Juholt kräver nu att platserna till nästa s-kongress lottas för att minimera risken att hamna bredvid Ilmar Reepalu." - Tweet av Mattias Svensson, magasinet Neo och jag skrattar så jag gråter...

Det räckte alltså inte med att först få de negativa nyheterna till morgonkaffet om att Aftonbladets likhundar hade hittat ett kadaver i den Juholtska garderoben, ett kadaver om att en halva hade blivit en hela när det kom till ekonomiskt stöd från Riksdagen till det dubbla boendet. Imorse snackades det om att det puddlande Juholtar'n skulle betala tillbaka 90.000 kronor bara sisådär, över dagen - nu på eftermiddagen verkar det ha tillkommit 70.000 kronor till.

Det räckte alltså inte heller med att sedan hoppa av en TV-debatt bara för att man skulle behöva stå bredvid en annan demokratiskt vald partiledare, som trots allt också är i opposition men som i Juholts näsa luktar unket. Juholt ville absolut inte befinna sig i närheten av den främlingsfientliga Jimmie Åkesson, och det ville inte Ohly heller och helt plötsligt står SVT med en partiledardebatt utan röda inslag. Den konspiratoriskt lagda personen kansle lägger ihop ett och ett och får två, där avhoppet kanske kan vara en del i det som kallas fokusförskjutning - för att medias likhundar att istället gläfsa efter det köttben som ett avhopp från en TV-sänd partiledardebatt är...

Det är nu Mattias Svenssons tweet blir odödligt, för bara nanosekunder efter det att Juholt har berättat att han minsann inte vill stå bredvid Jimmie Åkesson så meddelar Ilmar Reepalu att han tycker att det vore en bra idé med ett medborgarskap på prov för våra nya svenskar - en testperiod där man kan kasta ut de som är kriminella under test-tiden. Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson, sossarnas skugg-justitieminister Morgan Johansson berättar att Partiet, Rörelsen, står bakom Ilmars förslag. Morgan gör det till TT och till Sydsvenskan och han gör det på ett sätt som inte kan missförstås. Att stå bredvid Jimmie Åkesson i en TV-studio är helt plötsligt lika oangenämt och jobbigt som att träffa Ilmar Reepalu på en kongress eller Morgan Johansson i partistyrelsen.

På Twitter går Sverigedemokraterna igång samtidigt som några sossar inte kan förstå vad som händer i verkligheten. Medan Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg bönar och ber om att allt bara har blivit fel så jublar Björn Söder med orden "Ett steg i rätt riktning" samtidigt som andra SD-anhängare skriver om sossarnas nya politik som "ett ljus i tunneln". Upprördheten bland socialdemokratiska vänner är lika stark som glädjen hos sverigedemokratiska ovänner - och efter ett tag så tvingas Juholt pudla för andra gången idag. Det Morgan Johansson sade, och det Ilmar Reepalu filosoferar omkring är inte partiets linje - oavsett vad partistyrelseledamoten Morgan än säger tillsammans med Malmös borgmästare och min landsman Ilmar.

Hur skall man bli klok på dagens socialdemokrati? Hur skall man kunna veta vad de tycker och vad tänker göra från ena dagen till den andra? Det här var dagen då partihögkvarteret på Sveavägen 68 måste ha varit huset som Gud glömde och som är socialdemokraternas otursdag. Fredagen den 13:e är i sossarnas Juholt-era istället fredagen den 7:e. Precis lika jobbig som den här dagen har varit för sossarna har den varit lika underbar för mig. Några sådana här dagar till och Monas tid vid rodret kommer att framstå som en evighet jämfört med den tid man hade tålamod med Juholt...

Sista bloggen för idag, om i sosseriet lyckas med ett fjärde klavertramp. Några iskalla öl, en egenhändigt tillsnickrad kebab-tallrik och fotboll väntar. Sällan har fredagsmyset känts så rätt som den här fredagen.

Länkar: SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, AB Debatt, Expr1, Expr2, Expr3
Bloggar: Moberg, Högberg, Lidby, Böhlmark, Westerholm, Center-Andersson,

EN BARNSLIG OCH OMOGEN OPPOSITION...

"Jag vill inte sitta bredvid Picko för han skjuter snorkråkor på mig!"

Så lät det i skolan, när en överkänslig tjej inte ville sitta bredvid klassens pajas för att han brukade peta sig i näsan och snärta i väg sina kusar i grannens hår - och den överkänsliga tjejen hade en fin, stylad frisyr där kråkorna nästan kunde bygga bo. Hon som skrek i högan sky var en mycket yngre och avsevärt mycket snyggare blivande kvinna än Elisabeth Höglund. Men där och då lät hon nästan likadant, och frisyren var snarlik...

Det var barn och ungdomar som vägrade att sitta bredvid någon man störde sig på, men tjejen tvingades sitta där ändå om hon ville lära sig, utvecklas och inte skolka. Alla andra platser var upptagna, och efter lektionen hittade hon några bifynd i borsten efter att gått igenom den Höglundska frisyren. Idag handlar det om två partiledare, två vuxna män som gör sig löjliga och vägrar se verkligheten som den ser ut.

Vi har en minoritetsregering bestående av fyra partier, och vi har en opposition som från lite olika håll bedriver oppositionspolitik. Allt som oftast är det inte en samlad opposition, helt oenig - men ibland tillräckligt eniga för att sätta det andra laget på pottkanten. Faktum kvarstår, det är fyra oppositionspartier - med olika inriktning som ställs mot en regering i en debatt. Då vill helt helt plötsligt de två fysiskt sett vuxna männen Juholt och Ohly att Jimmie Åkesson skall stå med regeringen, trots att varje tänkande svensk förstår att Åkesson och hans Sverigedemokrater faktiskt är i opposition.

Vad säger att Jimmie Åkesson trivs med att befinna sig i närheten av Ohly eller Juholt? Inte mycket, Åkesson vantrivs förmodligen lika mycket i Ohlys sällskap som Ohly vantrivs i Åkessons. Men Åkesson gnäller inte, han vet sin plats trots att det är en avgrund ideologiskt och poitiskt mellan han och de två "vuxna" männen som nu inte tänker dyka upp bara för att de skulle behöva stå bredvid Jimmie. Det är Jimmie Åkesson och SD som vinner på detta meningslösa tramsande. Det är Juholt och Ohly som gör sig ännu dummare än vad de verkar vara vid en ockulär besiktning...

"Vi har landat i att det viktiga för oss är att vi får framföra vårt alternativ till regeringens politik, och att det är viktigare för oss än hur vi står" säger Milöpartiet och jag säger att så jobbar ett oppositionsparti som är intresserat av att diskutera sakfårgor och inte placering i en TV-studio. Miljöpartiet vinner på sin inställning, de framstår som en mycket mer mogen opposition än de två prinsarna på ärten. Sverigedemokraterna vinner på att vara med när de dumskallarna vägrar vara i deras närhet. Regeringen vinner på att Socialdemokraterna för andra gången på några timmar gör sig till åtlöje inför hela det svenska folket. Förlorarna är de som har råd att förlora ännu lite mer och de som om de förlorar mer är politisk historia - sossarna och vänsterpartisterna.

Själv kan jag inte helt frigöra mig från känslan över att det finns helt andra skäl till varför inte Juholt vill kliva in framför kamerorna igen. Det är bara en känsla jag får medan jag ser på hur Ohly skarvar in Juholts bakåtpassning i eget mål och presterar ett osnyggt politiskt självmål...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2,
Bloggar: Kent

STATSMINISTERKANDIDATEN MED NOLL KOLL...

Ut i de varma strålkastarnas ljus från ett förmodligen kallt VU-möte klev han med en uppsyn som en skamsen pudel - Håkan Juholt. Efter stora, svarta bokstäver på löpsedlar så var det återigen dags för ett drev mot en av våra partiledare, och efter ett halvår vid rodret så har han redan var inne i mediaorkanen två gånger tillsammans med s/s Kulbo...

Där står han framför ett mediauppbåd och erkänner att han inte har haft koll, att han minsann har gjort fel och att han redan idag skall låta "vi" betala tillbaka de där 90.000 kronorna av hyran som kulbon eller sambon Åsa skulle ha stått för egentligen. Det är en pressad man, en man som förmodligen fick se varma fiskar flyga in i kajutan under VU-mötet - där han står bakom rodret. Håkan Juholt kan inte ha låtit bli att reflektera över vad det en gång var som sänkte Mona Sahlins förtroende-kapital till grekiska nivåer och vad det i förlängningen innebar för henne som partiordförande långt senare - efter Monas time-out. Efter en kaosartad budgetprocess, efter velandet om Libyen, efter fötroendesiffror som visar att Juholt innan dagens scoop hade sämre förtroende bland väljarna än vad Mona trots allt hade så är inte detta vad sosseriet behöver, inte vad Håkan Juholt behöver... alls.

Redan dagarna efter Juholts bestigande av den socialdemokratiska tronen kom nyheten om att kulbon och - särbon - Åsa hade stoppat fingrarna i arbetsgivarens syltburk och slickat upp allt själv. Särbon och kulbon Åsa hade tagit sitt straff för bedrägeri, Håkan Juholt visste vad hon hade gjort men hade älskat, glömt och förlåtit henne. Vad som var lite värre var att han också hade glömt bort att meddela valrörelsen vad som förmodligen komma skulle när den tredje statsmakten skulle börja granska Juholt och hans umgänge på riktigt. Att Juholt själv kallar sig journalist på valsedeln är svårt att förstå när han blundade så det gjorde ont inför den medialogik som skulle få drevet i rullning.

Det jag tycker är konstigt är att man då, i mars, kallar den nuvarande sambon för särbo - när de efter mitt bakåträknande när det kommer till riksdagens hyresutbetalningar och krav på återbetalning rimligtvis måste ha varit sambos redan då, Håkan och Åsa. Eller är det så illa att de faktiskt var särbos och att Riksdagen betalade hela kulbons hyra så att de kunde ha kul för pengarna istället? Insinuant? Javisst. Men jag får inte de här två historierna att gå ihop. Särbo? Sambo? Kulbo? Vad gällde i mars när Juholt blev partiledare?

Idag står vi där igen. Håkan Juholt har noll koll, och sällan har väl en partiledare inlett sin tid bakom rodret i en sådan här motvind. När Håkan Juholt på pressträffen säger att det som nu kommit upp påverkar folks förtroende på ett negativt sätt för alla politiker så har han säkert rätt, men det är ännu mer rätt att Håkan Juholts förtroende kommer att ta ännu mer stryk än den genomsnittliga politikern i den här historien. Enligt meida fick Juholt besked om vad som gällde redan i somras, men fattade antingen inte vad som sades eller skrevs - eller så sket han i det då. Nu när medias likhundar hittade ytterligare ett politiskt lik kommer avbönen och korrigerandet per omgående.

Det spelar liksom ingen roll att Juholt betalar tillbaka allt idag, att han erkänner att han inte hade koll och att han tycker att de regler som han inte tycker att det är något fel på inte var något han kunde fatta. Bilden sitter av en man som vill bli statsminister men som idag mest verkar vara disträ, slarvig och ha noll koll. Alle man till livbåtarna, eller vad är det man säger när man ser monstervågen rulla in vid horsionten...?

Länkar: AB1, AB2, AB3, SvD1, SvD2, DN1, DN2, Expr1, Expr2, Expr3
Bloggar: MMK, Västros, Cornucopia

ETT OFFENTLIGT SJÄLVMORD AV ETT HELT PARTI

Malin Appelgren, Amanda Agestav, Magda Ayoub, Harald Bergström, Andreas Carlson, Kjell Eldensjö, Annelie Enochson, Leif Hallberg, Eva Johnsson, Alwa Larsson, Torsten Larsson, Anna-Karin Klomp, Jessica Nyberg, Mikael Oscarsson, Tuve Skånberg, Lars Svensk, Roland Utbult, Erling Wälivaara, Rolf Åbjörnsson, Peter Althin, Anders Andersson, Michael Anefur, Otto von Arnold, Magnus Berntsson, Lennart Bondesson, Sven Brus, Conny Brännberg, Gunnar Canslätt, Åke Carnerö, Lars-Olof Eliasson, Margaretha Ericsson, Marie-Louise Forslund Mustaniemi, Maria Fälth, Penilla Gunther, Helena Höij, Knut Isaksson, Magnus Jacobsson, René Jaramillo, Lotta Jonsson, Veronica Kerr, Michael Kihlström, David Lega, Ulrik Lindgren, Carl-Gunnar Madestam, Niklas Matsson, Birgitta Nordvall, Liza-Maria Norlin, Irene Oskarsson, Sven-Gunnar Persson, Désirée Pethrus, Lisbeth Rydefjärd, Monica Selin, Anders Sellström, Inga Lill Siggelsten Blum, Erik Slottner, Andreas Sturesson, Annelie Sundling, Ewa Sundqvist, Ingvar Svensson, Larry Söder, Lars Thunberg, Sakarias Winberg, Andreas Brovig, Aron Modig och Christer Cederlöf.

Alla dessa namn representerar inte de väljare som KD trots allt har kvar, utan de som tycker att bästa platsen att ifrågasätta eller stå upp för ledarskapet i partiet är på SvD Brännpunkt. Det är många, det är falanger och den sistnämnda är den som sätter huvudet på spiken - KD-väljaren är inte intresserad av drev eller smutskastning. Likväl är det precis vad den näst sistnämnda, KDU-ordförande Modig presterar en dag som denna... Slut på introt, dags för inlägget.

Med risk för att trampa mina kristdemokratiska vänner på tårna så måste jag börja morgonen för att med brösttoner ventilera om det som händer i det minsta Allians-partiet - Kristdemokraterna. Det är ett parti i motvind, opinionsmässigt och mediamässigt där fokus numera ligger på de fyra första bokstäverna i partinamnet. Det är ett parti där ledarskapet ifrågasätts mest hela tiden, och där ingen tycks förstå att politiskt hantverkande är ett lagarbete - en för alla, alla för en...

Nästan varje dag så kan man på SvD Brännpunkt se olika KD-isar som står upp för sin kandidat. Ena dagen är det Mats Odell som är frälsaren och Hägglund som är satan, nästa dag är det precis tvärtom och på den tredje dagen är insändarmobben tillbaka i utgångsposition för att återigen ta hedern av den man som man i kristider borde stå upp för utåt.

"Öppen process?" kanske någon tycker att det är när KD-folket sittstrejkar på Brännpunkten och visst är det öppet, och visst kan det liknas vid en process av Kafka-dimensioner. Jämför man med den öppna process som ledde fram till Annie Lööfs val till ny Center-hövding så är det som nu sker i KD ett offentligt självmord. Där Annie Lööf, Hatten och doktorn från Gävle behandlade varandra hyfsat respektfullt så är det i KD:s fall "backstabbing" och bitterhet som slår igenom totalt. Ventilera gärna, men gör det utan att väva in tårdrypande argument som att "Göran Hägglund hälsar aldrig på oss i KDU", "Göran Hägglund svarar aldrig på samtal" och "Göran Hägglund skiter i ungdomar i KDU" typ.

Det är en sorts bitterhet det med, en bitterhet jag kan förstå från ett ungdomsförbund som söker bekräftelse även från sin partiledare men som mår bäst av att inte lyftas fram i det direkt mediaflödet annat än som tändvätska till det egna bålet. Det hade varit så enkelt att lyfta fram "sin" kandidat Mats Odell med orden att "han har ett större engagemang för oss i ungdomsförbundet" och blablabla - en motivering som istället för att sikta in sig på motkandidatens tillkortakommanden lyfter fram den egna kandidatens förtjänster. Men så verkar inte KD fungera, där Mats Odell i Hägglund-falangens ögon, förmodligen med rätt, utmålas som en bitter gubbe som skall hämnas sin förlorade statsrådspost och där Hägglund av Odell-falangen är roten till allt elände i partiet...

Jag vet inte hur många olika Brännpunkts-artiklar jag har plågat mig igenom den senaste tiden på SvD:s webbsida, där KD-folket gör sitt bästa för att efter bästa fömåga utplåna sig själva. Det kan väl ändå inte vara så att baktalande och bitterhet tilltalar folk som funderar på att välja KD som livspartner? Det kan väl ändå inte vara så att det finns någon politiskt intresserad som tycker att det som nu sker i KD:s ledarstrid sköts snyggt?

"Öppet"? Jomenvisst, men inte på ett positivt sätt. Absolut inte. Det är därför jag är så förtvivlad och upprörd en morgon som denna, för innerst inne vill jag att ni skall orka igenom er egen kris och finnas med oss abdra även i framtiden. Som ni spelar era kort nu känns mina känslor mer och mer som önskedrömmar och det är inte undra på att sosseriet sitter på vänsterflanken och gnider sina händer så att det luktar bränt kött...

Länkar Brännpunkt-orgien: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Bloggar: Alliansfritt,