PUTIN HOTAR, RYSSLAND VISAR SITT RÄTTA JAG

Alla de som gång på gång vägrar se varthän Ryssland är på väg kanske skulle ta sig en funderare nu. Premiärminister Putin hotar nu den suveräna staten Georgien med våld och vedergällning, när samma land försöker skydda sig mot separatister och våldsverkare.

Att ha två ryska "lydstater" inom sina internationellt fastställda gränser kan ju vara sådär lagom kul för Georgiens president Saakasjvili, speciellt när attacker från såväl land som luften mot georgiska civilister, byar och militärförband kommer från dessa områden. Ryssland bevisar gång på gång att man inte bara strävar efter att bli en arvtagare till Sovjetunionen, nu handlar man därefter också.

Att kränka en suverän nations gränser med trupp, hota med våld och vedergällning börjar bli synonymt för hur Ryssland utformar sin utrikespolitik. Det har skapats små lydstater i Moldavien och i Georgien för destabilisera dessa länder. Man uppmuntrar separatistiska tendenser bland den ryska befolkningen i Narvaområdet i Estland, mitt andra hemland som till skillnad från Georgien tack och lov har hunnit gå med i såväl EU som NATO...

Hur påverkar detta debatten om Sveriges framtida försvarsförmåga här hemma? Försvarsberedning efter försvarsberedning har ju med alla medel försökt sopa den ryska upprustningen, den nyimperialistiska utrikespolitiken som numera förs från Kreml och de alltmer oroande tendenser vad avser demokratins utveckling i Ryssland under mattan. Kan ett storskaligt ryskt anfall mot ett grannland få även folk som Tolgfors och Widman att vakna till ur det tillstånd där man går och önskedrömmer om den eviga freden? Fan vet, ty vi svenskar ser ju aldrig hoten förrän det brinner till ordentligt, och när det är försent att anpassa försvaret överhuvudtaget...

DE FASANSFULLA FRISKOLORNA

Är det inte konstigt att det skall vara färgen på styret i kommunen som skall avgöra ifall man som elev skall kunna vara med och påverka sin egen skolgång genom aktiva val? Så är det ju nu, när det socialdemokratiskt styrda Gävle vägrar släppa in ett fristående gymnasium i sin stad trots att skolverket tycker att det är bra. Vad som sker i min egen hemstad Sundbyberg efter Spira/Wijkman-avhoppet och det socialdemokratiska maktövertagandet visar även det vad sossar anser om friskolor.

Här finns en tydlig skiljelinje mellan oss i alliansen och våra motståndare. Medan vi tror gott om människan, att man faktiskt vet bäst själv hur man vill leva sitt liv, vilken skola man vill gå i, vilken hemtjänst man vill använda på ålderns höst eller för all del vem som skall sköta äldreboendet man eventuellt flyttar till så anser sosseriet att politiker vet bäst. I sin allsmäktiga visdom så är det de socialdemokratiska politikerna, ivrigt påhejade av sina vapendragare i vänstern och med måttlig entusiasm från Miljöpartiet, som vet vad just Du behöver... Valfriheten är farlig, den urholkar de kommunala alternativen och får dig förvirrad.

Själv anser jag att konkurrens är bra, inom såväl skola ( märk väl att jag är emot religiösa och politiska friskolor! ), hemtjänst, sjukvård som äldreomsorg. Orsaken till detta är ju dels att jag tror att man vet bäst själv vad man vill, och dels att kommunens verksamheter mår bra av lite utmaning. Vad ett monopol innebär syns ju tydligt när man tittar på den kritik som nu riktas mot SJ, och företagets minst sagt kundfientliga policy... En verksamhet som inte utmanas faller, helt naturligt, in i någon sorts bekvämlighetstilsstånd där utvecklingen är sparsam, där man nöjer sig med det medelmåttiga och inte har några visioner. Självklart har den kommunala skolan en framtid, men då får man ju se till att bli ett attraktivt alternativ för eleven. Detsamma gäller ju kommunal hemtjänst, landstingets sjukhus eller det kommunal äldreboendet. Visar man kvalitet i sin verksamhet, så kommer man alltid finnas kvar.

Är det då OK att de sossestyrda kommunerna vägrar friskolor att etablera sig. Egentligen ja, väljarna har ju trots allt sagt sitt ( förutom i Sundbyberg där alliansen faktiskt vann valet... ) och därmed markerat att man gärna låter politikerna utforma livet åt väljaren. Så är det ju i Gävle, där har väljarna sagt sitt. De vill inte kunna välja. Gud vad tungt för dessa människor att det finns flera olika banker, matbutiker och hamburgerkedjor att välja mellan.

Så kontentan av det hela är alltså: Respektera kommunens vilja, kom inte med några pekpinnar uppifrån - det förlorar vi bara själva på. Visst är det tragiskt att alla inte får leva enligt Mats Gerdaus intentioner om rätten att kunna påverka sitt liv. För de flesta Stockholmare är detta nuförtiden en självklar del av vardagen, en möjlighet att väga för och emot som jag uppskattar. Den dagen Gävleborna ser att gräset är grönare på söderöver så hittar de nog frälsningen, de med...

PÅ TIDEN, FREDRIK!

Äntligen! Varför bara så här sent...? Och varför först efter att Tolgfors idiotförklarat alla de som sett konflikten mellan FRA-lagen och den personliga integriteten? Nåväl, bättre sent än aldrig...

Att vi behöver signalspaning, i såväl eter som tråd tror jag alla som inser att vi måste kunna se hot i förväg förstår att vi behöver. Att denna signalspaning sedan regeleras i lag är väl också det självklart, för att inte ge FRA fria tyglar och bli en verksamhet som lever sitt eget liv utan kontroll och utan regler. Så länge denna signalspaning enbart syftar till att upptäcka hot mot rikets säkerhet som kan komma från andra länder, eller organisationer från andra länder så tror jag att en stor majoritet av svenskarna står bakom signalspaning som sådan. Inre hot skall FRA ge fan i, det har vi SÄPO till. Det är väl egentligen bara Lasse Ohly och hans stalinister som vill något annat i min föreställningsvärld och varför de inte önskar signalspaning är ju solklart...

Problemet nu är väl bara det att regeringen genom sitt synnerligen klumpiga agerande har gjort att gemene man förknippar FRA med massavlyssning av egna medborgare utan brottsmisstanke, genomläsande av personliga mail och allt annat som inte hör rättsstaten Sverige till. Som före detta officer associerar jag FRA med helt annan verksamhet, nämligen rikets stora öron österut.

Att regeringen även hävdar att denna signalspaning är viktig just med tanke på den inte alltför stabila, demokratiska utvecklingen i Ryssland medan man när det gäller försvarets dimensionering ser en helt annan utveckling är väl minst sagt förvirrande för den som vill att vi i Sverige skall kunna skydda oss.

Det är alltså dags att börja föra en politik där pusselbitarna passar, där folk förstår sammanhangen och där man inte är dum bara för att man är skeptisk och har farhågor som inte delas av regeringen. Först då kommer folk som övergett oss för att regeringen misskött denna fråga å det grövsta börja fundera på att komma tillbaka...

Andra bra inlägg, läs gärna Hagwall, Farmor Gun samt Mary.

ETT SYNNERLIGEN IDIOTISKT BESLUT

"Läkarmedverkan i ambulanser är inte normalt på land. Varför skulle människor i skärgården behöva läkare mer?" God morgon yxskaft! Detta är alltså detta, närmast avundsjuka, argument som rättfärdigar beslutet att ta bort narkosläkarna från länets ambulanshelikopter. Orden kommer från landstingsrådet Gustav Andersson, centerpartist, som tydligen är totalt omedveten om att helikoptern faktiskt kan landa på fastlandet också...

Att så snabbt som möjligt nå länets alla delar med en kvalificerad läkare görs ju bäst med helikopter. Med bil tar det ca 40 minuter att ta sig till Nykvarn med blåljus från centrala stan, till Hallstavik mer än en timme, med helikopten är man på båda platserna inom 15 minuter från larm... Och fördelen med helikoptern är att man kan nå båtar och öar om läkaren skulle behövas där, och försök att göra det med bilen kära Gustav Andersson.

Överallt annars i landet så är det snarare så att man verkligen tillser att ambulanshelikoptern blir den spetskompetens inom den pre-hospitala sjukvården som den är ämnad att vara. Att få ut en begåvad läkare till en skadeplats kan vara A och O när det gäller att rädda liv, och helikoptern får ut doktorn snabbast. Sedan spelar det ju ingen ingen roll om man landar vid trafikplats Salem, Drottningholm eller på Ljusterö...

Här har politikerna i landstinget fattat ett beslut som man uppenbarligen inte har tänkt igenom ordentligt, eller i värsta fall inte förstått att man drivit igenom. Jag har faktiskt fått sådana signaler från folk från landstingsfullmäktige som jag har pratat med, att man inte alls vet om att man faktiskt röstat för att avväpna ambulanssjukvården sin mest dugliga resurs... Själva beslutet är skrämmande dumt, och än mer skrämmande om det fattats utan att man anat konsekvenserna. Riv upp, gör om och se till att vi i Stockholm har en ambulanshelikopter som kan göra skillnad mellan liv och död. Därmed inte sagt att narkossyrran på helikoptern är till ingen nytta men ibland behövs skadeplatsläkare eller läkarkompetensen hos vårdtagaren. Det måste även vi i Stockholm kunna erbjuda... Överallt, närsomhelst.

"DET VAR EN ÖNSKEDRÖM, MEN JAG MÅSTE MEDGE ATT NÄR JAG VAKNADE, VAKNADE JAG MED GLÄDJE..."

Tänk dig följande scenario: Tingsrätten fäller en hysteriskt gråtande ERNST för hans våldtäkt på vår vackra natur, och det strandskydd som vi har för att skydda oss mot sådana som ERNST. Domen läses upp, ERNST får 3 år på Kumla medan TV4 får böta 10 miljoner samt riva styggelsen. Hulkande förs ERNST ut i handfängsel mellan två bastanta herrar från Kriminalvården och trycks in i en liten svart bil som med rasande fart försöker fly de paparazzis som jagar ERNST.

Färden går genom riket, förbi fallfärdiga torp och sommarstugor. Allt medan tårarna faller ner för ERNST kinder reflekterar han över vad han hade kunnat göra för dessa nedgångna byggnader. Målet är en byggnad som ERNST inte ens med alla medel i världen skulle kunna göra hemtrevlig, Kumla kriminalvårdsanstalt...

Väl framme möts ERNST av sina nya "vänner", "vänner" som gärna kommer ge ERNST insikt om hur livet är innanför murarna på en kriminalvårdsanstalt. ERNST kommer få se sina penslar brytas sönder, sina vattenpass krossas och verktygen användas för att skada den lille ERNST. Här hjälper det inte att lägga huvudet på sned, le som en trånsjuk eunuck och tindra med ögonen för att överleva, här hjälper inte ERNSTs lissmande överhuvudtaget...

Dagarna går, ERNST har en mycket välhållen cell som han pysslar om hela dagarna. Tankarna gnager i ERNSTs skalle: Var det värd att bryta mot lagen om strandskydd för att göra bra TV? Varför sitter jag här egentligen? Vill Sverige mig illa?

Hursomhelst sköter sig ERNST exemplariskt innanför murarna, åtminstone när någon ser på - "Ögontjänaren" är hans smeknamn på Kumla och det är inte för inte som han kallas så...

Med sedvanlig straffrabatt så är det efter 24 månader dags att släppa ut ERNST, som nu utvecklats till en förhärdad brottsling under sin tid på Kumla. ERNST är ju duktig på att dölja sina mörka sidor, men polisen i Örebro blir inte överraskad när man säkrar ett par nakna fotspår istället för skoavtryck vid ett demolerat sommartorp... Två dagar senare grips ERNST när han försöker döda en krabba med en drillborr i Feskekörka i Göteborg. Det är svårt att bryta med brottets bana, ERNST kommer nu i retur till tingsrätter och anstalter för resten av livet...

Det är ju bara en dröm, jag vet. Men skulle det inte vara lite spännande att följa ERNSTs väg mot förfallet efter lagbrottet?

FÖRHOPPNINGAR SOM KOMMIT PÅ SKAM...

Vem kan väl väl glömma den där härliga söndagskvällen i september för 2 år sedan... Tiden var kommen för maktskifte, detta var natten som jag längtat efter. Alliansen vann, och satte omedelbart igång att genomföra de förslag man gick till val på.

Själv var mina förhoppning att vi äntligen hade fått en regering som värnade den lilla människan mot byråkratins tentakler, att vi fått en regering som inte var kidnappad av Miljöpartiet och därför kunde se till att landet återigen kunde börja driva en ansvarsfull försvars- och säkerhetspolitik samt se till att det inte längre var tabu att bygga nya vägar och rusta upp de gamla.

Är jag nöjd med dessa 2 år som Alliansen styrt? Med mycket, men de förhoppningar jag hade är fortfarande inte infriade, iallafall ifrån min synvinkel. En mycket kompetent moderat försvarsminister tog sitt pick och pack och drog när han upptäckte att det var finanspolitik och inte de säkerhetspolitiska aspekterna som satte gränsen för hur vårt försvar skulle se ut. Därefter har vi ju FRA-lagen, där regeringen med Tolgfors i spetsen enträget rabblar sitt mantra om att ingen förstår utom dom själva. Jag vill ha en välfungerande underrättelsetjänst, med signalspaning, som lever i symbios med ett försvar som kan hantera de hot FRA m.m. upptäcker. Men att regeringen inte lyckas förklara, eller att lagen helt enkelt kränker de grundläggande friheterna är bara så tröstlöst att uppleva. Vi moderater har nyss haft en Vårkampanj där vi vill lyssna, men gäller de bara på dom som tycker som regeringen, eller de som förstått när Sten talar i tungor?

Sedan har vi infrastrukturen då... Vad händer där då? Mig veterligen har man lyckats få igenom Citytunneln i Stockholm men ännu inte fattat beslut om Förbifarten. Visst är behöven närmast oändliga efter det att sossarna med Eriksson/Wetterstrands bössa mot tinningen fått se landet ta sjumilakliv mot bronsåldern vad avser just infrastruktur. Självklart kan vi inte göra allt det som behövs på en gång, men vi måste visa vilja och den viljan syns ju inte ens med mikroskop idag. Sätt i gång nu, bygg vägar, järnvägar ( Ostlänken!!! ) och riv hela det misslyckade pärlbandet av för små, tråkiga och öststatsliknande terminaler på Arlanda och ersätt med en ny, gigantisk byggnad som visar Sverige från sin bästa och mest storartade sida. Döp sedan om flygplatsen till "Gösta Bohman International Airport" och vi har äntligen en flygplats huvudstaden kan vara stolt över.

Det är snart bara två år kvar till väljarkåren skall ge regeringen betyg, och avgöra ifall alliansregeringen verkligen är den bäst lämpade att ta Sverige in i framtiden. Jag vill tro, och hoppas att det blir så, men då får man ta sig samman för guds skull!

INLÄGG 300 - KÄRLEK I RUSKVÄDRET

Då var det dags att författa det 300:e inlägget på Tokmoderaten. Jag har länge varit klar över vad detta historiska inlägg ska handla om, och ämnet blir än mer aktuellt när vädret är som det är idag och var igår...

När regnet öser, vinden välter träd och augusti helt plöstligt är november behöver man ju muntras upp och då är ju musik en bra lösning. Musik för mig är synonymt med Depeche Mode, mina musikaliska hjältar sedan 27 år... Jag är fruktansvärt enkelspårig när det gäller musik och har först på senare tid hittat andra alternativ än Depeche Modes mästerverk att lyssna på. Nuförtiden kan jag njuta av Kent, Coldplay och Muse när andan faller på. Men 75% av tiden är det bara Depeche Mode i hörlurar eller högtalare.

Varför? De är ju bara bäst, på att vara vemodiga, romantiska, cyniska med fina synthslingor i harmoni med Dave Gahans fantastiska röst. Favoritlåtar? Många, alltför många men ett försök att i kronologisk ordning ta fram Topp 5 blir listan såhär: Photographic, Everything counts, Stripped, Enjoy the silence och Nothing's impossible.

Att vara statsminister i dessa FRA-tider med den interna kritikerstorm som inte bedarrar kan ju inte vara kul, och inte blir det väl roligare när Tokmoderaten vill hylla landets Första Fru med en text av Martin Gore. Filippa Reinfeldt har jag bara träffat två gånger, en gång när hon sprang förbi mig med familjen i släptåg på Gröna Lund och senare när hon välkomnade mig ombord på Cinderella under Moderaternas Vårkryssning... Jag sprang ombord, genom de ändlösa katakomber som ombordstigningsramperna i Vikingterminalen är, och kände av såväl kärlkramp som lufthunger när jag klev ombord. Först av alla embarkerade jag denna flytande köttmarknad och möttes av Filippas vänliga ögon och magiska leende. Hon fick mig att smälta som ett smörpaket i stekpannan! Vilken kvinna han har, min namne i Rosenbad! Underbart vacker, och så vänlig sedan när hon hyllade mig efter mitt livs race...

Allt sedan dess tänker jag alltid på Filippa Reinfeldt när jag hör Depeche Modes "It's no good". Texten säger väl allt, egentligen...

"I'm going to take my time

I have all the time in the world

To make you mine

It is written in the stars above

The gods decree

You'll be right here by my side

Right next to me

You can run, but you cannot hide

Don't say you want me

Don't say you need me

Don't say you love me

It's understood

Don't say you're happy

Out there without me

I know you can't be

'Cause it's no good

I'll be fine

I'll be waiting patiently

Till you see the signs

And come running to my open arms

When will you realise?

Do we have to wait till our worlds collide?

Open up your eyes

You can't turn back the tide

Don't say you want me

Don't say you need me

Don't say you love me

It's understood

Don't say you're happy

Out there without me

I know you can't be

'Cause it's no good

I'm going to take my time

I have all the time in the world

To make you mine

It is written in the stars above

Don't say you want me

Don't say you need me

Don't say you love me

It's understood

Don't say you're happy

Out there without me

I know you can't be

'Cause it's no good"

M.L Gore 1997