ATT MARSCHERA I OTAKT MED VERKLIGHETEN...

I SvD kan man läsa att det skulle kosta 10-20 miljarder per år att få rikets försvar i ett sådant skick att det framstår som trovärdigt. Mannen bakom visheten är försvarsanalytikern Johan Tunberger, och som vanligt träffar han mitt i prick. Nu finns det ju inte någon som helst realism i att tro att regeringen och dess annars så försvarsfientliga företrädare skulle ha vaknat till så pass mycket av händelseutvecklingen i Georgien att man helt plötsligt skulle vända från att spara 3-4 miljarder till att öka försvarsbudgeten med 10-15 miljarder per år. Som försvarsvän får man väl vara "nöjd" ifall anslagen ökar, och att anslaget förankras i en realistisk säkerhetspolitisk analys.

Vi måste få till ett tänk där vi sätter upp en organisation kapabel att hantera de hot som kan uppstå i vårt närområde, och därefter betalar vad detta kostar. I dag gör vi tvärtom, vi tilldelar medel, skär ner och anpassar hotbilden efter hur mycket pengar som finansministern tycker att rikets säkerhet är värd. Just i denna snedvridna process kunde man hitta orsaken till att Mikael Odenberg avgick som försvarsminister. Vi i Sverige har ju en genuin tradition att inte hänga med när omvärlden förändras. Först 1948 var vi klara med den förstärkning av försvaret som vi skulle möta såväl Hitler som Stalin med... det var 3 år efter krigsslutet. Samma sak kom att ske när Marinen avvecklade U-båtsjaktförmågan under 70-talet, och kränkningarna kom som ett brev på posten. Först i början på 90-talet hade vi återigen förmåga att framgångsrikt ta oss an detta hot med en U-båtsjaktstyrka värd namnet. Vi marscherar i otakt med omvärlden, med verkligheten och vi gör det av ren godtrogenhet.

Säkerhet får man bäst i samverkan med andra, och därför anser jag att ett NATO-medlemskap borde realiseras så snart som möjligt, gärna i armkrok med våra finska vänner. Motståndet mot NATO är trots allt fortfarande stort i Sverige. Som vanligt hycklar vi när det gäller säkerhetspolitiken, vi vet vart vi hör hemma men vi går omkring och låtsas något annat. Men så länge Sveriges största parti vägrar leva i verkligheten så kommer vi inte kunna realisera detta för oss säkerhetsskapande arbete. Att sedan Sverige måste omvandlas från en nation som idag tär på grannarnas försvarsansträngningar till ett land som bidrar med stabiltet och tyngd i vår del av världen är ett arbete vi kan ta tag i omgående, om bara viljan finns...

Läs Wiseman, alltid klokren i försvarsfrågor. Dessutom har "min" ledamot två intressanta artiklar i ämnet...